Leon Barral, Castiglion del Bosco och Stefano Amerighi

Härom kvällen var det dags för lite blindbock med brodern, svägerskan och deras vuxna barn. Med lite ledtrådar lyckades dom hyfsat bra att placera vinerna. Samfällt var omdömet "väldigt goda viner". Även om det var så att Leon Barral blev lite av kvällens vinnare.

2013 Valinière Leon Barral
Vi befinner oss i den lilla byn Lenthéric i Faugères i Languedoc. Familjen Barrals vinhistoria går tillbaks till mitten på 1700-talet. Idag förfogar man över 27 ha vinmarker, där vinstockarna har en medelålder på nästan 50 år. Den som vill veta lite mer om Domaine Leon Barral kan läsa om ett besök Finare Vinare gjorde där 2008 och ett annat besök 2010. Av detta framgår att mycket av odlingsprinciperna stämmer överens med det som svenska FOBO (Föreningen Organisk Biologisk Odling) förordar. Numer är dom certifierade som Biodynamiska odlare.
Leon Barrals vita vin har jag aldrig smakat, men deras basvariant Faugères har jag skrivit om här. Ett riktigt trevligt vin. Toppvinet "Jadis" har jag hyllat i såväl årgång 2010 som årgång 2013. Toppvinet "Valinière har jag druckit och hyllat årgång 2010 av. Ikväll provar vi årgång 2013 av detta vinet.

Valinière görs på druvmixen Mourvèrdre (80%) och Syrah (20%), som vuxit på vinstockar med en ålder på mellan 15 och 30 år.
Vinifiering: Druvorna pressas försiktigt i en gammal vertikalpress, de olika druvorna vinifieras separat, omdragning sker med hjälp av tyngdkraft. Lagras mer än två år i huvudsakligen äldre barriques och ca 10% nya fat.

Ett fantastiskt vin som tar hela församlingen med storm. Ingen har testat det förut och har nu fått en ny favorit.
Doften är präglad av den mörka frukten, de varma medelhavsörterna, den florala tonen samt aningens blodig biff. Kanske inte så stor, men ändå väldigt tydlig.
I munnen känns det fortfarande ungt, men ändå med god tillgänglighet. Den fina syran ger en bra friskhet. Det finns en läcker mörk frukt med tydliga inslag av körsbär, sv vinbär och blåa plommon, men med en liten syrligare fruktton finns i bakgrunden. Körsbär och tranbär? En hel del örter och kryddor kan vi notera. Visst finns här lite svartpeppar. Krita och steniga mineraler bockas av. Någon liten ton av viol. Tanninerna smånafsar runt i gommen på ett behagfullt sätt. Eftersmaken är något längre än medel.
Ett enastående vin som skänker stor drickglädje just nu och kommer säkert göra så i många år framöver.
Betyg 5-
Dessvärre verkar vinet slutsålt på SB. Runt 400 kr fick vi betala, då det begav sig. Mycket pengar, men värt varenda krona.


2013 Brunello di Montalcino, Castiglion del Bosco
Detta vinet är månadens vin (juni 2019) på forumet finewines. Ni som följer bloggen vet att jag ganska ofta deltar i dessa vinprovningar. Det kostar inget att vara medlem på forumet. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse nördiga vinmänniskors tankar och åsikter om vin. Just projektet "Låt oss dela en pava över nätet" tycker jag är lite extra kul. Någon av medlemmarna väljer månadens vin. De som har lust deltar genom att köpa en flaska och sedan förmedla sina tankar samt lägger en röst i omröstningen.

Egendomen ligger nordväst om själva staden Montalcino och är på 2 000 ha, men endast 62 av dessa är planterade med vinrankor. De 62 ha består av två olika vingårdar Capanna (42 ha) och Gauggione (20 ha). Båda sköts enligt ekologiska principer. Tre olika Brunello finns i deras portfölj, en Rosso di Montalcino, en vino Santo, ett vitt vin (Chardonnay) samt ett IGT-vin som är gjort på fyra olika Bordeauxdruvor.

Vårt vin kommer från vingården Capanna. Vinifieringen sker på ståltank under 18 dagar, därefter dras vinet över till 225 l franska ekfat (varav 30% nya), där det får mogna under 24 månader.

Ett ungt vin som inleder med en mycket diskret doft, dock tar den sig ju längre tid den fått i glasen. Vi kan känna läder, lite jord men framförallt en hel del körsbär, mörka plommon, skogshallon samt tydliga toner från de rostade faten.
I munnen tycker jag inte att det riktigt vill bjuda upp. Visst kan vi ana oss till att under ytan finns en hel del smaker som pockar på att ta sig fram, men orkar inte riktigt utveckla sig.
Vi tycker oss ana inslag av såväl lite mörka bär (körsbär, plommon, skogsbär) som lite syrliga, ljusa (körsbär, tranbär).
En viss kryddighet noteras. I avslutet både espressokaffe och mörk bitter choklad. Ordentlig syra och tanniner som är på hugget. Det här vinet behöver luftas ordentligt och några år i ryggläge i källaren tror vi skulle göra gott.
Betyg 3+

2015 Syrah, Stefano Almerighi
Producenten Stefano Amerighi är en relativt ny producent. Hans vingård ligger i Cortona, några mil rakt öster från Siena. 2002 planterade han 8 ha med Syrahstockar. Syrah är väl inget man förknippar direkt med Italien, men just Cortona har blivit känt för sina Syrahviner. Det finns dokumenterat att odlingar med Syrah har funnits i lite mer än 200 år i Cortona.
Förutom de 8 ha med vinodlingar har Stefano, som den inbitne biodynamiker han är, planterat 2 ha med blommor, örter och fruktträd. Det går även vita Chianina-kor på markerna.
Vingården är indelad i många små plotter. Varje plott skördas och vinifieras för sig. Jag har själv aldrig varit där, men enligt importören (Bristly Wine) så är färg, doft och smak väldigt olika för varje liten plott.

Det här vinet är gjort på Syrah till 100%. Vinet har fått klarna på naturligt sätt genom att under 14 månader fått ligga på en kombination av cement- och ekfat. Årsproduktionen av det här vinet ligger runt 9 000 flaskor.
Jag har tidigare druckit årgångarna 2010, 2012 och 2015. Klicka på respektive årtal så kan du läsa mina tankar om de årgångarna.

En trevlig doft möter oss, där mörk frukt, läder, jord och tobak dominerar. Vi kan också notera försiktiga inslag av  järnslöjdsal, blodig biff, aningens svartpeppar samt unset viol.
I munnen är det ett hyfsat kraftigt vin med massor av mörka bär främst björnbär, slånbär, blåbär och blåa plommon. En finstämd samling kryddor piffar upp anrättningen (främst svartpeppar). I eftersmaken en del mörk choklad, mera mörka bär, lagerblad och svartpeppar. Vinet har en bra uppfriskande syra. Tanninerna är alerta utan att bli alltför närgångna.
Återigen imponeras jag av det här vinet. Och visst har det utvecklats på de nio månader som gått sedan jag senast drack det. Lite mer avrundade tanniner, bibehållen syra och ett mer markerat djup i smakerna.
Betyg 4+
På SB kostar det 269 kr, men är rapporterat som slutsålt. Håll utkik efter när nästa årgång lanseras blir mitt råd.

Tre roséchampagner: Paul Déthune, Paul Bara och Alfred Gratien

Vårvädret blev ju lite omvänt. I april hade vi majväder och i maj hade vi aprilväder. Några tillfällen att sitta i solen och njuta av roséchampagner blev det allt.

Första lördagen i april besökte vi vännerna Stig och Anki. Efter en underbar promenad i det fina vårvädret blev det en stund på altanen. Vi hade säkert över 20 grader. Vi blev bjudna på en sagolik champagne.

Paul Déthune
Ni som följt bloggen ett längre tag vet att detta är en av mina absoluta favoriter i champagnevärlden. Storverk från en liten familjeproducent, som få kan mäta sig med. Åtminstone i vår värld.

Dom lyckas att ur sina 7 ha runt byn Ambonnay få till små underverk. Odlat vin har dom gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på tio olika cuvéer gör dom. Jag har provat Blancde Noirs, BlancdeBlancs, Extra Brut, Rosé, Cuvée Prestige, Millésime 2008  och L´Ancienne 2008. Rakt igenom fantastiska cuvéer.

Den är en champagne gjord på Pinot Noir (80%) och Chardonnay(20%). I basen är det vin från 2015. Ungefär 50% är s k reservvin. Den degorgerades i juli 2018. 

Det här är en alldeles underbar roséchampagne. Den har blivit min absoluta favorit.

Färgen går i en laxrosa ton.
En frisk doft av röda bär, en lätt kryddighet, sommarrosor och regnvåt grusgång.
Fast det är nog smaken vi ändå faller för. Den härligt förförande friskheten och de lite syrliga jordgubbarna i sällskap med smultron, lite hallon, tranbär och ljusa körsbär är alldeles oemotståndlig. Lägg till röda citrusfrukter, sten- och kritmineraler samt en liten pikant örtighet och så ett avslut med blodgrape. Bara så gott!!
Betyg 5-


Paul Bara
De första dagarna i april bjöd på ett vårväder som mer påminde om försommaren. Forsythian lyser alldeles gul hos grannen. Sädesärlan hoppar runt på våra hustak och letar efter möjliga ställen att bygga bo på. Dags att inta roséchampagnen på kyrkbänken utefter ladugårdsväggen. Våren är här!!
Så här lyrisk var jag denna ljuvliga aprildag, som också var en dag där ett glas roséchampagne kändes helt rätt.

Paul Baras historia i champagne går tillbaks till 1600-talet, men då mer som jordbrukare och djuruppfödare. 1833 startar deras historia som vinodlare och 1929 börjar dom göra vin under eget namn. Idag äger dom 11 ha varav 9,5 ha är Pinot Noir. Samtliga vingårdar är klassade som Grand Cru och ligger i Bouzy förutom en liten (0,5 ha)  vingårdslott i Ambonnay. Årsproduktionen är 100 000 flaskor fördelade på: Brut Réserve, Rosé, Grand Millésime, Special Club, Special Club Rosé, två varianter av BlancdeNoir samt ett stilla rödvin. Sedan tidigt 80-tal är det Chantal (äldsta dottern till Paul Bara) som ansvar för verksamheten.

Den här champagnen görs på blandningen Pinot Noir (70%), Chardonnay(18%) och med en slatt(12%) av deras stilla röda vin. Hälften är vin från en specefik årgång och den andra hälften är s k reservvin. Vinet har fått ligga i fyra år på sin jästfällning. Det har fått en dosage på 8 g per liter.

En härlig champagne som visserligen inte når Paul Déthunes höjder, men är ändå fasligt god.
I doften hittar vi en samling röda bär, lite blodapelsin och en läcker lite småpepprig ton.
I munnen är det massor av röda bär. Det börjar med smultron och körsbär och efterhand tillkommer både jordgubbar och hallon samt några små stänk tranbär. Syrliga röda äpplen bygger tillsammans med citrus, steniga mineraler och något litet inslag av nybakat bröd upp den här champagnen till något stort. I avslutet en liten bitterhet som för tankarna till blodgrape.
Den här halvflaskan känns väldigt drickmogen. Törstsläckande denna vackra vårdag!
Betyg 4


Alfred Gratien
Alfred Gratien har en historia som tog sin början 1864 i Épernay. Den egna egendomen är på 1,56 ha, men dom samarbetar med cirka hundra odlare (sedan årtionden tillbaks). Sju olika cuvéer gör dom. Jag har förutom den här roséchampagnen även druckit  2008 Cuvée Paradis (den var alldeles sagolikt bra) samt 2004 Brut Millésimé som även den var riktigt hygglig.
Ansvarig för själva verksamheten är idag Nicolas Jaeger, fjärde generationen champagnemakare hos Alfred Gratien.

Vinet är gjort på druvorna Chardonnay (56%), Pinot Noir (23%) och Pinot Meunier (21%). Basårgången brukar utgöra 50% och resten är en blandning av gamla årgångar. Den här flaskan har 2012 som basår.
Musten från första pressningen jäser till ett basvin i ekfat om 228 liter, som tidigare använts fyra gånger till Chablisviner. Rosévinet skapas genom att tillsätta Pinot Noir-vin, ingen saignée. Vinet genomgår ingen malolaktisk jäsning. Efter andra jäsningen på flaska ligger vinet på jästfällningen i minst 48 månader.

En mycket trevlig doft möter oss tämligen omgående efter att korken avlägsnats. Här finns jordgubbar, smultron, mandariner, blodapelsiner och röda vinbär. Stendamm och regnvåt grusgång är påtagligt. Lite rosor finns i bakgrunden liksom kryddor och rostat bröd.

Smaken är frisk, stor och ganska så kraftig med samma röda bär som vi noterade i doften. Det vilar en slags elegans över den här rosén samtidigt som den har en stor komplexitet. Övermogna röda vinbär, mandariner, blodapelsin tillsammans med de mer vanliga tonerna från smultron, hallon och jordgubbar skapar en bottenplatta. Det fylls på med röda äpplen, rostat bröd, steniga mineraler, lite örter och kryddor. I det hyfsat långa avslutet får en läcker bitterhet från blodgrape. En storslagen champagne.

Betyg 4+


Vi summerar det hela som tre riktigt bra roséchampagner, där Paul Déthunes variant vinner knappt före Alfred Gratien.
Utav dessa tre är det endast Alfred Gratien som finns på "Bolaget" för 395 kr. Paul Déthunes är privatimporterad för 425 kr, medan Paul Baras var en halvflaska köpt av Franska Vinlistan. Halvflaskorna verka slutsålda, men en helflaska kostar 359 kr.

2006 Amarone Corte Sant Alda

Till någon av vårens CL-matcher drack vi en amarone från Corte Sant Alda. Tidsbrist gjorde att det förblev obloggat fram tills idag.

Deras vingårdar ligger nordöst om Verona i den lilla byn Mezzane di Sotto.
Den ägs av Marinella Camenari, som också är vinmakare. Hon uttrycker sin filosofi som "Det är min skyldighet att söka själen i denna plats och min målsättning är att vi aldrig ska utsätta rankorna för spänningar. Vi ska vara ett stöd för dem och när de behöver assistans finns vi där med naturliga hjälpmedel."
Vingården etablerades 1970 och det har pågått ett ständigt förändringsarbete. Dom tillämpar idag biodynamiska odlingsmetoder och Marinella är övertygad om stjärnbildernas betydelse för slutresultatet. Hon anger att det här är ett naturvin.
Idag förfogar man över drygt 16 ha och har en årsproduktion på 85 000 flaskor.
Det görs en Soave, en basvalpolicella, en ripasso, en superiore, ett rosévin samt en recioto förutom de två amaronevarianterna. 
Vi dricker ikväll deras standard amarone, men det görs också en prestigeamarone med namnet Mithas. Av standardamaronen görs det knappt 15 000 flaskor. Prestigeamaronen Mithas görs det bara runt 1 000 flaskor av och endast exceptionellt bra år.
 Källa www.vinovativa.se 

Druvblandningen är 40% Corvina Grossa, 40% Corvina och 20% Rondinella.
Marinella Camerani torkar sina druvor på traditionellt manér i träbackar helt utan temperatur- eller fuktkontroll. Tack vare erfarna skördearbetare, som kritiskt väljer endast de bästa klasarna samt de svala vindarna från Lessinibergen undviks eventuell röta helt.
Därefter övergår processen till det toppmoderna vineriet, där de torkade druvorna i februari får jäsa med naturliga jäststammar i öppna, franska träkar.
Corte Sant’Alda lagrar sin Amarone enbart på franska ekfat (5/25 hl) under cirka fyra år.

Det är en stor och smått förförisk doft, som strömmar mot oss. Här finns mörka körsbär, solmogna björnbär, katrinplommon, en del torkad frukt och en nätt liten örtsamling. Det är en ren njutning bara att sitta lukta på det här vinet.

Smaken är stor, kraftig och komplex. Inte allt på en gång mera lager på lager. Det första vi slås av är den komplexa mörka frukten, där så klart de söta mörka körsbären är i centrum. Livligt påhejad av björnbär blåa plommon, lite blåbär och och några mörka skogshallon.

Det finns en snygg samling örter och kryddor i små väl avvägda portioner. Lite kakao och en del torkad frukt. Syran finns där och skänker friskhet, vilket är nödvändigt för att det här inte ska gå åt det syltiga hållet. Lena och mjuka tanniner bjuder ett försiktigt motstånd.
Eftersmaken är formidabel. Stor, lång och utdragen med mörk frukt, lite kryddor och med en diskret ton av russin. Alldeles i avslutet kommer den mörka chokladen, körsbärskärnor och unset espressokaffe med en liten bitterhet som det ju ska finnas i en kvalitetsamarone.
En riktigt bra amarone och ett fantastiskt vin
Betyg 5-
Dessvärre verkar den inte finnas på "Bolaget".

Två viner från Cascina Tavijn. Båda från 2014 på druvorna Grignolino och Ruché.

Ni som följt bloggen länge vet att Vintankar inte bara är förälskad i Amarone och Valpolicella utan att vi också har en förkärlek för dessa lite udda druvor som en hittar lite runt om i Italien. En av dessa små producenter som vi hyllat med jämna mellanrum är Cascina Tavijn. Vi träffade kvinnan bakom vinerna, Nadia Verru, för lite mer än fem år sedan och hon gjorde ett outplånligt intryck på oss. Du kan läsa om det mötet här.
Familjen Verrua har fem hektar vinmarker, där de odlar barbera samt de lokala druvorna grignolino och ruché. De producerar cirka 20 000 flaskor per år. På Cascina Tavijn är odlingen ekologisk, vinerna spontanjäses, man svavlar minimalt och påverkar vinerna så lite som möjligt. Allt för att druvan och ursprunget ska få sätta sitt rätta uttryck. Detta leder också till att varje enskilt år återspeglar sig i vinet. Man kan också säga att här görs det mesta enligt gamla traditioner. Vingården ligger i den lilla byn Scurzolengo, någon mil nordost om Asti.

2014 Grignolino

Vinet är uteslutande gjort på druvan Grignolino, som kommer från den ett ha stora vinlotten Mezzena. Naturlig jäst. Jäsningen äger rum på stål- och cementtankar. Skalkontakt i dryga veckan. Vinet buteljeras på våren efter att druvorna skördats.
Det har blivit några Grignolino under årens gång. Vad jag tyckt om tidigare årgångar hittar du genom årtalslänkarna 2011, 2012 och 2014.

Färgen är ljust lingonröd och helt transparent.
I doften är det gott om rosor och röda bär, men också med ett tydligt inslag av kryddor, lite örter och skokrita samt lite snäckskal.
I munnen slås vi av friskheten och slankheten. Visst finns här tanniner som då vinet är ungt kan ta stadiga tag i gommen, men hos vår 2014 är tanninerna mer civiliserade och nöjer sig med att smånafsa. Hallon, tranbär, lingon och lite körsbär bildar en fruktbas, där sedan örter, kryddor, sten och kalkhaltiga mineraler så småningom  bildar en överbyggnad.
Detta är inte ett vin för djupa analyser och fina middagen utan ett vin som ska drickas i vardagens vedermödor.
Gott och törstsläckande med en fin frukt, ordentliga syror och läcker stramhet.
Betyg 4


2014 Ruché di Castagnole Monferrato
Vinet är gjort på den mycket lokala druvan Ruché, som odlas runt Monferrato och sex andra byar i Piemonte. Odlingsarealen uppgår till cirka 40 ha.

Spontanjäsning. Jäsning på ståltank, där vinet får ligga med skalen i dryga veckan. Vinet får sedan mogna i tolv månader i gamla ekfat. Buteljeras ofiltrerat.

Färgen går i en blålila ton.

I doften finns det massor av röda bär främst hallon, men också ett rejält floralt inslag främst violer och jasmin. Här finns också, i lite mindre mängder, järnfilspån (doften från metallslöjdsalen) och kamomill.

I munnen återkommer skogshallonen men förstärkta av såväl smultron som lite mörka skogsbär. Örter, blod (tänk det lilla skärsåret du stoppar med tungan) och så en ganska så lång eftersmak med en lite restsötma. Syran är rejäl. Tanninerna biter lite försiktigt.
Det finns en värme i frukt och örter samtidigt som jag upplever det hyfsat slankt.
Detta är ett vin som en antingen tar till sitt hjärta eller säger aldrig mer. Vintankar köper några flaskor varje år hos Cibi e Vini.
Betyg 4

2015 Frappato, Occhipinti

Arianna Occhipintis viner har Vintankar tagit till sitt hjärta. Ja, vi är barnsligt förtjusta i alla hennes viner, men Frappato är det vin som vi sätter allra främst. Nyligen lanserades årgång 2016 på Systembolaget och den tog omgående slut. Vintankar åker till Köpenhamn ett par gånger om året. Ett av våra givna mål är att besöka den lilla charmiga mat- och vinbutiken Cibi e Vini. Här finns många läckra viner med fokus på ekologiska. Även här är Frappato slut. Vi hade turen att på senhösten köpa på oss några flaskor 2016. Vi har ännu inte öppnat någon av dom, men häromkvällen var det dags för 2015.

Producenten Arianna Occhipinti har sina vingårdar på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Dom odlar i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer. Förutom Il Frappato gör hon också Grotte Alte (lika delar Frappato och Nero D´Avola), SP68 (70% Frappato och 30% Nero D´Avola) och Siccagno (100% Nero D´Avola) samt ett vitt vin SP68.

Min favorit är utan tvekan Il Frappato. Det är gjort till 100% på druvan Frappato, därav namnet. Vinet har fått ligga på skalen i uppåt två månader och därefter har musten fått vila under 14 månader på 25 hl-fat av slavonsk ek. Vinet är ofiltrerat. Åtskilliga blogginlägg har det blivit. Du som vill veta vad vi tyckt om tidigare årgångar klickar på resp årtal så hittar du våra tankar om just den årgången:  2010, 2011, 2012, 2013 och 2014.

Detta är vår första flaska av årgången 2015 och vi kan omgående konstatera att den är precis lika bra som tidigare årgångar. Redan nu är den i ett sagolikt skick.

I doften hittar vi en samling röda bär, stendamm, örter, kryddor, aningens läder, aska från braskaminen, krossad flintasten och lite rosor.
Ingen stor omvälvande doft, men ändå väldigt tydlig.

I munnen är det törstsläckande, charmigt så klart, förvånansvärt lättdrucket och ändå fylld med mycket karaktär. Friskhet och slankhet är två andra epitet jag vill sätta på det här vinet. Ett enastående vin som det är lätt att älska.
Här finns röda bär i massor såsom tranbär, hallon, körsbär, lingon, men också en liten kryddighet, steniga och krutiga mineraler, en finstämd ton av örter och faktiskt något som drar mot toner av röda citrusfrukter. Ordentlig syra. Tanniner som nafsar runt i munhålan, men aldrig blir dom påträngande.
Ja ni hör själva hur det låter. Helt enkelt ett förbålt gott vin.

Vi måste åka till Sicilien! Vi måste besöka Arianna Occhipinti!

Betyg 5-

Tre riktigt bra Brunello di Montalcino: Ugolforte, Fonterenza och Caprili

Det slumpade sig så att jag inom loppet av en vecka drack tre olika Brunello di Montalcino-viner. Två från 2004 och en från 2007. Alla tre riktigt trevliga. Visst kan en dricka dom unga på den ungdomliga frukten, men med lite ålder slipas tanninerna av, smakerna djupnar och komplexiteten stiger. Hur som så var det tre riktigt bra viner.

2004  Ugolforte, Tenuta San Giorgio
Först ut var   Ugolforte från Tenuta San Giorgio. Företaget grundades 1982 av Guido Folonari. Det är beläget i den sydöstra delen av Montalcino alldeles i närheten av klostret Sant Antimo i Castelnuovo dell´Abate. Vingården ligger på toppen av en ås cirka 400 m ö h. Dom ingår sedan 2017 i gruppen Collemassari.

Vinet har fått jäsa på ståltank för att sedan få vila i ett år på franska ekfat, varav 50% varit nya och 50% 1-2 år gamla. Vinet har därefter fått ligga i två år på stora fat s k botties av slovensk ek. Slutligen ett år på flaska innan det ansetts mogen för marknaden.

Jag köpte ett par flaskor 2010 av just årgången 2004. Jag betalade 369 kr på SB. Den här flaskan blev bortglömd och upptäcktes i vintras, då jag inventerade vinkällaren. Visst är det en trevlig överraskning!!
I oktober 2011 skrev jag ett blogginlägg om vinet. När jag läser blogginlägget nu dryga åtta år senare, så var nog tanken att det inte skulle sparas så här länge. Det är inte utan spänning vi tar oss an vinet.

Visst har det övervintrat på ett hyfsat sätt. Tanninerna har slipats ner till att i det närmaste vara silkeslena. Frukten har så klart mognat och djupnat, men ändå bevarat en härlig fräschör.
I doften lite läder, rätt mycket körsbär, en del örter och någon liten ton av nypon och lakrits.
I munnen dominerar körsbär av ett syrligt slag, lite mörka skogsbär, örter, kryddor, någon liten ton av kakao och mandelmassa.
Betyg 4




2004 Brunello di Montalcino Riserva Fonterenza
Även det här vinet kommer från de sydöstra delarna av Montalcino. Familjen köpte den här vingården 1975, men det var först 1997 som familjen bosatte sig på gården. Ganska omgående började dom plantera vinrankor. Nu drivs den av tvillingsystrarna Francesca och Margerita Padovani i enlighet med biodynamiska principer. 2004 släppte dom sin första Brunello di Montalcino och det är alltså den som jag hade förmånen att få smaka förra söndagen.
Jag besökte restaurangen Barsac i Göteborg förra söndagen tillsammans med 14 andra nördar för att frossa i god mat och gott vin. Det var då som jag fick smaka det här vinet. Vad andra tyckt om det eventet kan du läsa här.

Druvorna till det här vinet kommer från den 1,6 ha stora vingårdslotten Vigna del Bosco. 90 dagars maceration. Naturlig jäst. Vinet får jäsa på 17,5 hl stora fat av slavonsk ek. Det lagras i närmare fyra år på 20 och 23 hl stora ekfat. Ingen filtrering.

Samma årgång som Ugolforte, men ett helt annat vin. Här lever tanninerna i allra högsta grad. De inte bara smånafsar i gommen utan det tas rejäla tag, men aldrig så att det går till överdrift och blir ansträngande.
Vinet är inne i en bra drickfas med begynnande mognadstoner.
I doften känns läder, jord och stall, men framförallt en härlig körsbärsfrukt.
I munnen är det friskt och de lite syrliga körsbären dominerar även här. Trots sin ålder är det spänst i syran och med aktiva tanniner. Här finns en del örter och kryddor, lite lakrits och ännu mera frukt.
Betyg 4+


2007 Caprili
Familjen Bartolommei köpte i mitten på 1960-talet egendomen Caprili i Montalcino i sydvästra Toscana. De planterade omgående sangiovese grosso av klon brunello. 1978 kom deras första Brunello di Montalcino. Idag omfattar verksamheten 58 ha varav 15,5 är planterade med vinrankor. 14,5 ha av dessa är Sangiovese Grosso, som används för att producera Brunello di Montalcino och Rosso di Montalcino. Den återstående hektaren är planterade med några gröna druvor. Dom gör också en riserva samt två vita viner.

Spontanjäsning på ståltankar som pågår under max tre veckor. 36 månaders lagring på stora fat av slavonsk ek och därefter fyra månader på flaska innan det börjar säljas.
Det har gått lite drygt sex år sedan jag senast drack en Caprili 2007:a. Vad jag tyckte då kan du läsa här.

Vinet har övervintrat väl. Smakerna har djupnat. Tanninerna rundats av rejält, men bjuder ett behagfullt motstånd. Syran är fortfarande alert. Ett vin helt på topp. Bättre blir det inte, men duger väldigt långt i nuvarande form.

Ja ska inte säga att det är en stor doft, men tydlig är den. Och angenäm. Här finns lite läder och jord alldeles i början, men tämligen snart tar de lite syrliga körsbären över förstärkta med en laddning skogsbär. Örter, kryddor, lite nypon och kakao kan noteras i ett litet diskret inspel.

Vid den första klunken blir den första reflexionen "katten vad det här var gott". Vi dricker det med några vänner som har lite svårt för tanninstinna viner, så de mjuka tanninerna är precis vad som faller dom på läppen. Med detta sagt så är det absolut inte ett mesigt vin utan tanninerna, mjuka och fina, finns där med sitt behagfulla lilla motstånd.
Körsbärsfrukten är det dominerande inslaget.  Det är en nyansrik körsbärsfrukt. Lite syrlig och samtidigt med varmare undertoner. Precis som i doften finns här en samling mörkare skogsbär. Komplexiteten ökar genom en fin ört- och kryddsamling. Syran är så där härligt pigg trots sina tolv år. Eftersmaken är något längre än medel och med stor komplexitet. Förutom frukten, örterna och kryddorna kommer det lakrits, mörk choklad, några droppar espresso, unset vanilj samt någon ton av viol.
Himla gott alltså!!
Betyg 4++

2016 Amarone Casteloro

I mitt flöde på FB dök det under vårvintern upp både bilder och omdömen om en för mig ny amarone, som kostade 169 kr på Systembolaget. Den blir därmed den billigaste amaronen tillsammans med Soprasasso på Systembolaget. Den senare fick jag ett varuprov av för sju år sedan och skrev då så här om. Jag är lite skeptisk, kanske är det fördomar, till dessa s k budgetmarone. Svenska Dagbladet beskriver den som den bäst prissatta Amaronen på SB, då är det väl bara läge att göra ett eget test.

Jag vill ju gärna skriva, inte bara ett omdöme om vinet, utan även om producenten och tillverkningen. På SB:s hemsida står det att Fields Wine Company AB är både producent och importör, men inte så mycket mer. När jag googlar så hittar jag inte så mycket info från själva importören. På Systembolagets hemsida kan jag se att dom har ett antal olika viner från Italien. Jag mailar dom helt enkelt och frågar. Jag får omgående ett utförligt och mycket trevligt svar.

Den här amaronen är gjord av det stora kooperativet Cantina Valpolicella Negrar med lite över 230 odlare som förfogar över 600 ha vinmarker. Dryga miljonen flaskor amarone tillverkas varje år. Dom säljer sina viner under lite olika varumärken bl a Vivaldi, Domini Veneti och så klart Cantina Negrar.

Anledningen till att Fields Wine Company står som producent är att dom äger varumärket Casteloro och att dom i samarbete med Cantina Negrar tagit fram den här amaronen. Den är gjord på druvblandningen Corvina (70%), Corvinone (15%) och Rondinella (15%). Druvorna har torkats i cirka tre månader. Vinet har fått ligga till sig i 24 månader på stora Botti.

Hur är då själva vinet? Faktiskt inte alls så tokigt. Det går så klart inte att jämföra med de amarone jag håller som Mina Favoriter. Dit är det ju mil, men av de amarone jag testat i segmentet under 200 kr är det nog det klart bästa. Jag brukar ofta säga att dessa viner kan vara riktigt hyggliga viner, men att amaronekänslan inte riktigt finns där. Casteloro ger mig en viss amaronekänsla.

Det är den första amaronen från 2016, som jag testar. Detta är en årgång som jag vet många amaroneproducenter har stora förväntningar på. Vi luftar den på sedvanligt vis dvs närmare två timmar i karaff innan vi börjar testa den.

I doften hittar vi mörka bär främst körsbär och björnbär. Lite örter och kryddor noterar vi liksom vanilj, kaffe och kakao. En hyfsat trevlig amaronedoft med andra ord.
I munnen känns det att det är en ung amarone med en trevlig fyllighet och bra friskhet. De söta mörka körsbären är på plats liksom en del andra mörka bär. Vi noterar precis som i doften lite örter och kryddor. Här finns inslag av nypon, russin, espresso och mörk choklad. Eftersmaken är hyfsat lång.
Visst kan vi förvänta oss en viss utveckling de närmaste två/tre åren, men inget för långlagring.

Vad skiljer den här amaronen från många av de som jag vanligtvis hyllar på bloggen. Det är nog djupet i smakerna, komplexiteten i doft och smak samt elegansen. Inte minst eftersmaken är ofta så mycket längre och komplexare.

Vi sammanfattar detta som ett trevligt vin med hyfsad amaronekänsla.

Betyg 3+

"Bolaget" vill ha 169 kr. Det verkar finnas gott om flaskor lite varstans i landet.