Brut Blanc de Blancs, Damien Hugot

 Det mesta är skördat i trädgården. Det finns dock några saker som klarar sig bra och som skördas efter behov. Jag tänker på palsternackor, jordärtskockor och purjolök. Grönkålen och svartkålen klarar sig också bra fram till jul. Vitlök har vi pillat ner i jorden för att kunna skördas någon gång i sommar. I övrigt är nu allt trädgårdsarbete nerlagt.
Just idag viner vinden och regnet känns som småspik. Det är gott  att hålla sig inne. Det knackar på dörren och den gode Viking levererar godsaker. En äter vi på kvällen och den andre fryser vi in.

Damien Hugot började göra champagne under eget namn i början på 1990-talet. Han hade tagit över 3 ha av sin fars vinmarker i Chouilly (någon mil öster om Epernay). Idag äger han 6 ha det mesta runt Chouilly, men också lite Pinot Noir i utkanten av Epernay samt några odlingslotter i Cramant. En stor del består av gamla Chardonnayrankor planterade 1927, 1951 och 1957. Hela årsproduktionen ligger idag på ca 25 000 flaskor. Dessa fördelas på Brut Blanc de Blancs, Millésime (görs endast vissa år), Grand Cru Vieilles Vignes samt Brut Rosé.
På vinifieringssidan är det rostfritt stål som gäller förutom Vieilles Vignes som får 6 månader på gamla Bourgognefat.

Basvinet är från 2015 och dess andel brukar stå för upp mot 70% och resten brukar vara från året innan. Druvorna kommer från grand cru-byarna Chouilly(2/3) och Cramant (1/3).
Degorgeringen ägde rum i november 2018, så det har fått ligga på sin jästfällning dryga 30 månader. Dosagen är 6 gram.

En mycket fin och frisk doft med gröna äpplen, stenkross och regnvåt grusgång, elegant brödighet, lite päron och någon gul stenfrukt.
I munnen är det friskheten, slankheten och den läckra moussen som vi omedelbart slås av, men smakerna som framträder är så snygga och aptitretande de någonsin kan bli. De gröna äpplena återkommer från doften. Inte kartiga alls utan med en generös syra. Här finns lite päron, en liten laddning av gula stenfrukter såsom aprikos, persika, gula plommon, gott om steniga mineraler, elegant brödighet, rivna citronskal samt en viss kryddighet.

Visst är det en ung champagne som jag tror kan utvecklas en del. Våra två återstående flaskor ska få vila i två år innan vi drar korken ur dom.

Betyg 4+

Vi gillar verkligen det vi druckit av Damien Hugots champagner. Klicka på resp länk så år du våra tankar:2006 Extra Brut Millésime, 2008 Millésime Extra Brut och Grand Cru Vieilles Vignes

2013 Amarone Costasera och Amarone Costasera Riserva från Masi

På systembolaget finns nu årgång 2013 av både den vanliga Costasera och Costasera Riserva. Vi tar tillfället i akt att prova dessa båda mot varandra. Vi följer de båda viner under fem dagar. Vi häller upp ett glas av vardera vinet och sätter sedan på korken. Vinet får stå lite svalt till dagen därpå, då vi ånyo häller upp två glas. Runt 7-8 cl i vardera glaset så räcker det precis i fem dagar.

Druvblandningen i den vanliga Costasera är Corvina (70%), Rondinella (25%) och Molinara (5%).
Det som skiljer Riservan från den vanliga Costasera kan kortfattat sammanfattas som:
- Riservan innehåller 15% Oseleta och 10% mindre Rondinella samt ingen Molinara
- Druvorna till Riservan får ligga på tork 15 -20 dagar längre
- Riservan ligger dryga året längre på Slavonska ekfat
- Priset på Riservan är ungefär det dubbla

Masis Costasera har ju blivit något av ett benchmark i amaronevärlden. Costasera Riserva är ett relativt nytt vin. 2003 var första årgången och den landade på Systembolagets hyllor inför julen 2008.

Den första kvällen hälls vinerna upp någon timme före de ska avnjutas. De andra kvällarna är det upphällning och test tämligen omgående.

Första kvällen.
Båda vinerna känns väldigt unga, men i ungdomligheten känns det att vi har att göra med amarone av högsta kvalitet. Ju längre kvällen går desto mer nyanser i doft och smak tillkommer. Speciellt den vanliga Costasera bjuder verkligen upp efter ett par timmar. Riservan är mer återhållsam, även om vi kan ana oss till en högre komplexitet och elegans.
De mörka körsbären  är på plats liksom blåa plommon och en del mörka skogsbär. Antydan till torkad frukt noteras, lite toner av kakao, vanilj, hemkola och en försiktig örtighet. Eftersmaken är sedvanligt amaronelång med mörka, söta körsbär, mörk choklad med en lätt bitterhet och så lite körsbärskärnor. Smakerna utvecklas och fördjupas under kvällen. Bra friskhet och med tanniner som bjuder trevligt motstånd. Så här första kvällen är de båda vinerna ganska likvärdiga., även om vi kan ana oss till en högre potential i Riservan. Två mycket bra amarone!

Kväll två och tre.
Redan då vi häller upp vinerna i glasen kväll två och tre kan vi konstatera att de nu utvecklats i såväl doft som smak. Mera kraft och mer utvecklade smaker. Den vanliga Costasera är nu helt på topp medan Riservan bara blir bättre för varje timma i glasen och fortfarande har en bit upp tills in topp. Här någonstans tar också Riservan befälet med all ljuvlig mörk frukt och den nyansrika torkade frukten och finstämda kryddigheten. Den stora skillnaden ligger också i eftersmaken där Riservan nu är så full av nyanser och toner att vi bara ler och njuter i fulla drag.

 Kväll fyra och fem.
Den vanliga Costasera håller ihop riktigt bra, men visst tycker vi oss märka att frukten så sakteliga klingar av speciellt dag fem. Men icke hos Riservan. Den blir ta mig tusan bara bättre hela tiden och bjuder dag fem på en rent förförisk mörk frukt med främst söta, mörka körsbär, björnbär, lite svarta vinbär och några hallon och blåbär. Torkad i form av katrinplommon, russin, dadlar och fikon. Finstämda ört- och kryddsamlingar. Eftersmaken hysterisk lång och där frukten får sällskapa med högkvalitativ mörk choklad, några droppar espresso och småbittra körsbärskärnor.
Båda vinerna har hela tiden en bra friskhet. Costaseran upplevs både mjukare och rundare, medan Riservan hela tiden har tanniner som bjuder ett försiktigt motstånd.

Sammanfattning
Två fantastiskt bra viner. Båda mycket unga. Costasera behöver två/tre timmar i karaff för att komma till sin rätt. Riservan kanske upp mot fem timmar.
Den vanliga Costasera köper jag idag och dricker de närmaste tre/fyra åren, även om den med säkerhet håller ännu längre och utvecklas i en positiv riktning. Costasera Riserva köper jag och lägger i källaren och plockar fram först om tre år. Fast visst ger den en stor upplevelse redan idag med bortåt fem timmar i karaff.

Masi Costasera kostar 299 kr på Systembolaget. I prissegmentet amarone under 300 tillhör den de allra främsta.
Betyg 4

Masi Costatera Riserva kostar 589 kr på SB. En enastående amarone som jag gärna har ett par flaskor av hemma för framtida bruk.
Betyg 5-

Champagne Premier Cru Terroirs D´Ecueil från Lacourte Godbillon

Så här långt in i oktober brukar min gode vän fiskaren Viking hör av sig med att det finns hummer att köpa. Inget undantag i år heller.

De första humrarna föredrar vi alltid att äta naturelle. Vi kokar dom. Låter dom svalna i spadet och äta dom halvljumna. Sådan ljuvlig smak. Precis så var det när jag som liten grabb besökte min morfar på höstkanten. Hummer till kvällsmat var då en självklarhet. Och så hade det också varit för min mamma och hennes syskon. Dom växte upp under små omständigheter, men det som fanns i havet var gratis. Det var bara att åka ut och hämta!

Champagne 1er Cru Terroirs D´Ecueil Lacourte Godbillon
Till hummer dricker vi så klart champagne. Något som aldrig förekom i mina morföräldrars hem. Inte sådan lyx. Men tiderna har förändrats.

Nästan direkt efter andra världskrigets slut  köpte familjen Lacourte-Labasse en vingård i Montagne de Reims. Ungefär samtidigt köpte även familjen Godbillon-Marie en vingård i samma område. Med tiden kom familjerna att förenas genom giftermål och på så sätt bildades champagnefirman Lacourte Godbillon. Barnbarnet Geraldine och maken Richard Désvignes är de som styr över verksamheten sedan 2006. Idag omfattar verksamheten nästan 10 ha varav 8 ha fördelade på 46 olika vingårdslägen runt byn Éceuil och resten runt byn Les Mesneux. Vinrankorna har en ålder på dryga 30 år. Det odlas mestadels Pinot Noir (85%) och resten Chardonnay. All odling sker efter ekologiska principer.
Årsproduktionen ligger på 70 000 flaskor fördelade på nio cuvéer.

Vi dricker den här kvällen deras instegschampagne. Den är gjort på Pinot Noir (85%) och Chardonnay (15%). Basvin är årgång 2015 och resten reservvin (43%). Jäsningen ägde rum på ståltankar. Den har fått 27 månader på sin jästfällning innan den degorgerades i oktober 2018. Dosagen är  på 5g/l.

Det ska sägas med en gång att det här är en mycket trevlig och väldigt god champagne.
Mjuk och behaglig doft av lite röda bär, gröna äpplen,aningens citrus, kolaremmar och unset rostat bröd.

En ganska så komplex smak, där vi tämligen omgående kan notera jordgubbar, smultron och en ordentlig portion gröna äpplen. Lägg till lite citrus, krita, stendamm, mariekex, några gula stenfrukter och aningens gråpäron. Läcker eftersmak av grapefrukt.
Lite krispig i sin struktur och med en bra syra. Helt enkelt sagolikt gott.
Betyg 4+
Vi köpte i våras en låda från Franska Vinlistan innehållande 3 fl Terroirs D´Ecueil, 2 fl Millésime 2012 samt en fl Chaillots 2012. Priset för Terroirs D´Ecueil var ca 320 kr. Ett synnerligen bra pris för en sådan här bra champagne.

2010 Jadis från Domaine Leon Barral

Det här är en producent vars viner vi upptäckte 2013, visserligen endast sex år sedan, men känns i vinbloggarvärlden som en evighet sedan. Det fanns på den tiden ett flertal väldigt intressanta vinbloggar som jag läste med stor förtjusning. Det skrevs långa blogginlägg om viner och vinproducenter, där det var lätt att inspireras av. Idag, i snuttifieringens tidevarv, har nästan samtliga lämnat bloggosfären och övergått till Instagram.  Det var ett inlägg som detta, som fick oss att inhandla ett par flaskor av vinerna Jadis och Valinière från Domaine Leon Barral.

Vi har hyllat såväl "Jadis" i version årgång 2010 och årgång 2013 som "Valinière i årgång 2010 och 2013.

Geografiskt befinner vi oss i den lilla byn Lenthéric i Faugères i Languedoc. Familjen Barrals vinhistoria går tillbaks till mitten på 1700-talet. Idag förfogar man över 27 ha vinmarker, där vinstockarna har en medelålder på nästan 50 år. Den som vill veta lite mer om Domaine Leon Barral kan läsa om ett ett besök Finare Vinare gjorde där 2008 och ett annat besök 2010. Av detta framgår att mycket av odlingsprinciperna stämmer överens med det som svenska FOBO (Föreningen Organisk Biologisk Odling) förordar. Numera är dom certifierade som Biodynamiska odlare

Jadis görs på druvorna Carignan (50%), Syrah (30%) och Grenache (20%), som kommer från en vingårdslott på 10 ha och där vinstockarna har en ålder på mellan 30-60 år.
Vinet genomgår sin alkoholjäsning på den naturliga jästen på cementtank och skalmacererar 3-4 veckor med regelbunden nedtryckning av skalhatten. Därefter pressas druvorna försiktigt i en gammal vertikalpress av trä.
Slutligen får vinet ligga till sig i nästan två år på lite äldre barriquer.

Vi bjuds omgående på en magnefik doft av en samling mörka bär, lite kryddor, rått kött, läder, jord, pinjeskog, ny grusad cykelväg och aningens violer. En doft vi känner igen och som vi verkligen gillar. 

I munnen krävs det lite mer tid för att den riktigt ska bjuda upp, men när den väl gör det är det en fröjd för alla smaksinnena. Kanske inte lika ungdomligt som för fyra år sedan, då vi senast drack det, men långt ifrån moget. Friskheten finns där fortfarande med spänstig syra och aktiva tanniner. Ljuvlig mörk frukt (körsbär, skogshallon, björnbär, slånbär, plommon), örter, svartpeppar, grusiga mineraler, lite rått kött, florala toner och aningens lakrits. Härlig balans i den komplexa smaken. Vådligt gott nu, men kommer säkert utvecklas en del till, men detta är inget jag får vara med om, då detta var min sista flaska. Borde köpt fler!!
Betyg 5-
Just nu finns det inga röda viner från Domaine Leon Barral på SB. Det vita vinet har jag inte smakat. Leon Barrals röda viner brukar dyka upp på SB någon gång om året. Mitt råd är att då gäller det att vara på hugget. Det är helt enkelt enastående viner.
Den här flaskan kostade 229 kr då den inhandlades på SB 2013. 

2012 Amarone Riserva, Musella

Vi drack så klart Amarone till Sveriges EM-kvalmatcher i förra veckan. Det blev en variant vi inte druckit så många årgångar av, men de vi druckit har vi hyllat. Klicka på årtalet så får du mina tankar om respektive årgång 2006 och 2009. Nu är det alltså dags för årgång 2012 att få bekänna färg.

Geografiskt befinner vi oss i de östra delarna av Valpolicella, ca 20 min bilresa österut från Verona. Azienda Agricola Musella, som det fullständiga namnet är, ägs och drivs idag av Emilio Pasqua, dottern Maddalena och vinmakaren Enrico Raber. Totalt omfattar gården 400 ha, varav 40 ha är vingårdar och resten är park- och skogsområden. Vingårdarna är fördelade på tre olika lägen (Monte del Drago, Perlar och Palazzina).
2008 påbörjades arbetet mot att ställa om till ekologisk och biodynamisk odling. Från och med skörden 2014 så är Musella certifierade för både ekologisk odling enligt ECOCERT och biodynamisk odling enligt DEMETER.
Dom gör tre olika amarone, en ripasso, en superiore, en recioto, ett rosévin på 100% corvina, två vita viner (ett på Garganega och ett på Pinot Bianco)och ett rött vin på lika delar corvina och carbernet sauvignon. Av dessa finns Supriore, Ripasso, Amarone Riserva, Recioto för närvarande på Systembolaget (inkl beställningssortimentet).

Den amarone som finns på SB är deras Riserva och den är gjord på druvorna Corvina (70%), Rondinella (20%) och Oseleta (10%). Dessa kommer från vinrankor planterade mellan 1960 och 2001. Druvorna skördades fram till mitten på september och fick sedan torka till början på januari, då själva vinifieringen startade.
Vinet har fått mogna i lite mer än tre år på en blandning av ekfat med storlekarna 700,1500 och 3500 liter. Slutligen dryga året på flaska innan det är moget för marknaden.

Detta är en riktigt bra amarone med bra tryck i frukten. Den går i en lite stramare stil, vilket är något jag uppskattar.
I doften finns de typiska mörka körsbären, lite läder, några små portioner torkad frukt, lite trevliga örter och kryddor samt kakao, aningens vanilj och hemkola.

I munnen är det de mörka bären som tar kommandot. Det startar med söta mörka körsbär och tar sedan vägen över solmogna björnbär, blåbär och skogshallon för att landa i mogna blåa plommon. Efterhand tillkommer små nypor örter och kryddor samt en försiktig ton av torkad frukt. Bra friskhet och väluppfostrade tanniner som bjuder ett försiktigt motstånd i gommen sätt vi upp på pluskontot. Eftersmaken är amaronelång med mera söta, mogna körsbär. Den torkade frukten (russin, dadlar, fikon) blir tydligare. I avslutet lite mörk choklad, några droppar espresso och aningens lakrits
Väldigt gott!
Betyg 4+
På "Bolaget" (Beställningssortimentet) kostar den 499 kr. Årgång 2009 kostade 2016 351 kr. Rätt häftig prisstegring kan jag tycka.

Bortamatch i Hamburgsund september 2019

Vi besökte de goda vännerna Stig och Anki i Hamburgsund i slutet på september. Vädret var på vår sida så vi kunde få oss en båttur i den bohusländska arkipelagen. Så klart blev det god mat och goda viner och inte minst samtal om livets väsentligheter.

Innan båtturen tog vi ett glas bubbel från Armenien. Jag tror detta är första gången jag dricker ett vin därifrån. Inte alls så tokigt, men naturligtvis inte jämförbar med en hygglig champagne, men många andra mousserande viner tycker jag att det matchar.

Armenien ligger mellan Svarta Havet och Kaspiska Havet och gränsar i norr till Georgien, i väster till Turkiet och i öster till Azerbajdzjan. Någonstans i det här området anses vinets vagga ha stått.
Producent är Armenia Wine, ett företag som startade sin verksamhet 2006. Vingårdarna ligger i Armavir-regionen i landets sydvästra del.

Det här vinet är  uteslutande gjort på druvan Kangoun( en grön druva), som kommer från vingårdar som ligger på knappt 1000 meters höjd över havet. Den andra jäsningen sker genom charmatmetoden dvs den sker i stora tankar och inte i flaskan.

En fin halmgul färg med skira gröna stråk.
I såväl doft som smak finns det citrus, gulgröna äpplen, lite toner av päron och en diskret mineralitet (mestadels av stenig karaktär). Bra friskhet, fin mousse och torrt så klart. Inte alls så tokigt. Riktigt gott faktiskt!
Det är klart att det inte är champagneklass, men en bra Cava matchar den.
Betyg 3++
Det finns runt 20 viner från Armenien på SB, dock ej denna.

Det blev en liten tur på eftermiddagen i den bohusländska skärgården. Vi la till vid en av öarna med ett gammalt stenbrott.
Gofika!!

En kväll fylld med goda viner, fantastisk mat och inte minst viktiga och intressanta samtal väntade oss på kvällen.
Roséchampagne Paul Déthune.
Vi startade kvällen med en roséchampagne från Paul Déthune. En av mina topp-tre roséchampagner. Det har blivit några flaskor och ett par blogginlägg under 2019. Precis lika fantastiskt gott den här kvällen som vid tidigare tillfällen, så jag hänvisar helt enkelt till vad jag skrev i somras, vilket du kan läsa här.

2016 La Broia, Roccoli Grassi

Roccolo Grassi håller till i de östra delarna av Valpolicella. En del av deras egendom ligger i Soave-området.  "La Broia" är ett fyra hektar stort vinfält och har exponering mot sydöst, ligger 100 meter över havet och här odlas den vita druvan Garganega, som använts för att producera detta vin.
Vinet är uteslutande gjort på druvan Garganega. Jag har druckit ett flertal årgångar av det här vinet. Alltid lika gott, men nu var det ett par år sedan sist, så lite extra kul att återigen knyta bekantskapen med La Broia. Klickar du på resp årtal får du mina tankar om det vinet: 2007, 2009, 2012 och 2013.

Doften är lite försiktig med gula stenfrukter, lite citrus, gott om mineraler såväl steniga som kalkiga och i avslutet en lite blomsteräng. En bra friskhet!
Smaker går i samma stil. Den förträffliga syran skänker en bra friskhet åt vinet. Gröna äpplen och citrus startar smakresan och det slutar med florala toner. Däremellan är det gott om mineraler med stendamm, grusväg och skolkrita samt en fin kryddighet.
Betyg 4-
På "Bolaget" kostar vinet 216 kr.


2005 Osar från Masi.
Vi har ett vin uteslutande gjort på druvan Oseleta. Vinet har fått jäsa i 25 dagar med skalkontakt. Vinet har sedan fått ligga till sig i nästan två år på nya franska ekfat. Slutligen har det fått sex månader på flaska innan det är redo för marknaden.

Det har gått fyra år sedan jag senast drack det här vinet och visst har det hänt en hel del. Tanninerna har slipats av rejält och upplevs idag som tämligen runda. Tydliga mognadstoner har börjat framträda. Fortfarande ett litet kraftpaket med mörk frukt i centrum. Vi noterar körsbär, blåbär, björnbär och slånbär. En nätt ört- och kryddsamling piffar till vinet. I eftersmaken både kaffe och kakao. Ett vin som just passerat över toppen. Fortfarande väldigt gott och matvänligt, men du som ligger på några 2005:or ska nog öppna någon flaska för att stämma av mot dina egna smaklökar.
Betyg 4
På "Bolaget" kostar det 359 kr och då är det årgång 2007 du får.



2009 Amarone Roccolo Grassi.
Till osten servades en av mina absoluta favoriter i Amarone-världen. Jag skrev förra året en artikel om årgångarna 2001-2013 på Club Amarone hemsida. Klicka på länken så ser du mina tankar om dessa årgångar.

Just årgång 2009 från Roccolo Grassis har det varit en del snack om bland amaronenördar. På sina håll har den upplevts som mindre elegant och med mindre komplexitet i frukten. Det har under årens gång blivit ett antal 2009:or som runnit genom min strupe och det har faktiskt varit en hel del flaskvariationer, men samtliga gånger som Stig och Anki har serverat den så har den varit på topp och så även den här kvällen.
Vi sammanfattar intrycken som en mogen amarone som är helt på topp, så mycket mer utveckling är inte att vänta. Det vi får i glasen har doft och smak av mogna mörka bär främst körsbär, björnbär och blåa plommon, en liten kryddighet, finstämda toner av torkad frukt. Sammetslena tanniner. God friskhet. Ljuvligt lång eftersmak med mörk choklad, aningens espresso och mera mörk frukt. Och inte minst nästintill den sedvanliga elegansen som utmärker Roccolo Grassi.
Betyg 4+


Pommeau de Normandie från Famille Dupont
Avslutningsvis bjöds vi på en mycket spännande dryck med inte så hög alkohol som i de flesta andra digestif.

Destilleriet och musteriet Domaine Dupont är en av de anrika producenterna i Calvadosdistriktet Paysd’Auge. Med en tradition sedan 1887 har här utvecklats årgångscider, pommeau och calvados på ett gods om 30 hektar äppelodlingar av finaste kvalitet. Familjeföretaget har under ledning av Etienne Dupont och hans barn Jerome och Anne-Pamy sedan 1980 moderniserats och växt både till yta och kapacitet. Den största delen cider och calvados går idag på export och kännetecknas av hög kvalitet, elegans och smaker fulla av uttryck.

Källa: Importören Cask Sweden AB

Pommeau som vi dricker den här kvällen är en blandning av äppelmust och calvados ( minst ett års lagring). Syftet är att få en dryck som ligger på max 18 %. Vår Pommeau landar på 17%. Den har fått tillbringa runt 30 månader på 400-liters stora ekfat innan den buteljeras.
Doft och smak av äppelkaka, lite citrus, ganska mycket rostade nötter, lite gula plommon och i avslutet lite hemkola.

2016 Biancheté Bianco Veronese IGT från Damoli

Vi äter ofta fisk på söndagarna. Den senaste söndagen var det en fisksoppa på hemmagjord hummerfond och  Lofotenfångad torsk. Till detta valde vi ett vitt vin på druvan Corvina dvs den blå huvuddruvan i Valpolicella.

Damoli är en vingård som gått under min radar, men i november förra året besökte Lara Damoli Göteborg och vinbaren Barrique. Det blev en mycket positiv upplevelse. Lara berättade att dom är ett litet familjeföretag som i generationer bedrivit jordbruk och vinodling. Ja faktiskt ända sedan tidigt 1600-tal, men att själva vintillverkningen låg nere några årtionden. Nu är det fadern Bruno som har ansvaret för odlingarna, sonen Daniele som är vinmakare och dottern Lara som ansvarar för marknadsföringen. Vingården ligger i Jago-området strax väster om Negrar, men dom har också ett vinfält i Mazzano norr om Negrar beläget på 400 meters höjd.

Totalt gör dom sex olika viner. Ett vitt vin, en bas-valpolicella, en ripasso, en amarone, en recioto samt ett IGT-vin. Tre av dom fick vi smaka på provningen på vinbaren Barrique i Göteborg. Vad jag tyckte om dom kan du läsa här.

Detta är ett vitt vin gjort till 100% på den blå druvan Corvina. Till det här vinet har dom använt de minst mogna druvorna. Dessa pressas försiktigt direkt efter skörd. Skalen skiljs omedelbart från druvjuicen för att på så sätt undvika färgämnena från skalen. Jäsningsproceduren äger rum på ståltankar. Den fortskrider långsamt under cirka 10-15 dagar. Vinet får sedan vila en kortare tid på ståltankar innan det buteljeras.

Färgen går i en mycket blekgul ton. Ja nästan färglös, men de diskreta gröna stråken ger ett fint skimmer.

I doften hittar jag aningens citrus, stendamm, våt trädgårdsgång och en del gula stenfrukter. En ganska så stor doft. Inbjudande och mycket trevlig.

Smaken är ganska så kraftig och med en stor friskhet. Här finns lite citrus, en del gula äpplen, persika, nektariner, gula plommon, lite honungsmelon och så det som verkligen är vinets markörer de förträffliga mineralerna som skolkrita, stendamm och flintasten. I avslutet dyker det upp ett floralt inslag. En ordentlig syra som gör vinet som en perfekt medspelare till kraftigare fiskrätter och skaldjur
Betyg 4-
Vinet finns i beställningssortimentet hos SB och kostar 222 kr.