2017 Dolcetto, Elio Altare och 2018 Bricco dei Merli, Elvio Cogno

Vi har under de senaste veckorna druckit två väldigt trevliga viner från Piemonte. Ja båda är faktiskt från vingårdar i närheten av Alba. Den ena en fantastisk Dolcetto och den andra en underbar Barbera.

2017 Dolcetto, d´Alba från Elio Altare
Familjeegendomen Elio Altare ligger belägen i hjärtat av Piemonte med 10 ha i La Morra, Castiglione Falletto, Monforte och Serralunga d'Alba. Årliga produktionen består av 70 000 flaskor fördelade mellan 12 olika viner, med fokus på vingårdsbetecknad Barolo, Arborina, Cannubi och Cerretta, men det finns även utrymme för att skapa och experimentera fram nya viner från Langhe , exempelvis Larigi, La Villa och Giàrborina och Barolo Unoperuno, där den sistnämnda är framtagen med hjälp av varje druva sorteras ut manuellt.
2003 beslöt sig äldsta dottern i familjen, Silvia, för att arbeta tillsammans med sin far Elio och hon har succesivt tagit över allt större delar av ansvaret. Familjen Altares filosofi har alltid varit att med respekt för naturen skapa det allra bästa från varje enskilt vingårdsläge.

Elio Altare anses inte bara vara en av de moderna legendarerna i Piemonte utan tillhör även en av Barolos pionjärer från den omtalade grupp av vinmakare under namnet "Barolo Boys" som i början av 80-talet var banbrytande med ny teknik vid vinframställning i såväl källaren som ute på vinfälten. Elio Altare har alltsedan dess fortsatt arbeta på familjeegendomen med att utforska och experimentera för att få fram naturliga viner som reflekterar dess ursprung, med hjälp av ekologisk praktik, vilket bland annat innebär ingen filtrering eller klarning inför buteljering, allt för att bevara vinets naturliga uttryck.

Källa: Importören Carovin AB:s hemsida

En oerhört läcker Dolcetto. Jag drack den senast någon av dagarna före jul och skrev då att det kanske är den bästa Dolcetto jag druckit. Jag står fortfarande fast vid detta även efter den här flaskan.
Druvorna kommer från vinstockar som har en ålder på mellan 20 och 40 år. Macerationen med skalkontakt varar två till tre dagar enligt Elio Altares hemsida. 16 timmar enligt importören. Jäsningen äger rum på ståltankar och där får vinet också ligga i 10 månader innan det buteljeras.


Jag undrar om det inte är den undersköna balansen mellan tanniner, syror och frukt som jag faller pladask för.
I doften finns det en hel del körsbär, lite örter och aningens viol. Ingen kraftfull doft, men ändå väldigt tydlig.
I munnen känns vinet slankt och med en slags renhet. Det startar med en juice av såväl mörka som lite ljusare körsbär, som sedan följs upp av finstämda örter och steniga mineraler. I den medellånga eftersmaken noterar vi aningens violer och några körsbärskärnor. Här finns en helläcker syra och snärtiga tanniner.
Ett strålande vin och så användbart till många av våra svenska maträtter under beteckningen husmanskost.
Betyg 4+

Min flaska köptes för något år sedan på Systembolaget för strax under en tvåhundring. På SB:s hemsida står det årgång 2015, men på importörens (Carovin) står det 2018. Tror nog att det är årgång 2018 som gäller. Priset nu är 205 kr.

2018 Bricco dei Merli från Elvio Cogno
Elvio Corgnos vingård ligger på toppen av kullen Bricco Ravera några mil söder om La Morra alldeles norr om den lilla byn Novello. Här förfogar familjen Cogno över 15 ha vingårdar. Familjen Cogno har i generationer arbetat med vinodlingar. Elvio beslöt att i början på 1950-talet göra en helhjärtad satsning på vintillverkning. Den första Barolo de buteljerade var årgång 1961. Årgång 1964 sattes även vingården ut. Brunate!!
Deras portfölj av viner omfattar 4 olika Barolo, en Barbaresco, en Langhe Nebbiolo, två Barbera, en Dolcetto samt en Nascetta. Jag har tidigare skrivit om det vita vinet Anas-Cetta. För snart ett år sedan skrev jag skrev jag om Cognos Dolcetto(2018) och Barbera Bricco dei Merli(2016).

Nu är det Nadia Cogno och Valter Fissore som står vid rodret med hjälp av dottern Elena. De har sedan länge påbörjat ett arbete mot organisk/biologiska odlingsmetoder. Ingen konstgödsel, inga syntetiska bekämpningsmedel mm.

Det här vinet är gjort uteslutande på druvan Barbera, som vuxit på det drygt 3 ha stora vinfältet "Ravera" beläget 360 m över havet. Jordmånen är kalksten och plantorna drygt 30 år  gamla. Vinet har fått jäsa på stålfat och därefter fått ligga till sig i drygt 6 månader på 2500 liter stora fat av slavonsk ek.

En ung och mycket god Barbera. Fullt njutbar redan idag, men mår säkert bra av något års vila.

Doften startar med lite diskreta toner av läder och jord, som tämligen omgående övergår i en underbar mörk frukt förstärkt med lite örter och kryddor. Och där någonstans får vi en fläkt av torkade rosor. Inbjudande och väldigt trevligt.

Visst är munkänslan att den är mycket ung och att det finns en hel del som kommer att utvecklas, ändå bjuder den redan nu på en mycket trevlig vinupplevelse. Här finns hallon, björnbär, blåa plommon, lite körsbär och några svarta vinbär. Finstämda toner av örter och kryddor. Ingen stor syra, men ändå såpass att vi upplever vinet ha en bra friskhet. Beskedliga tanniner som med sin närvaro bjuder ett försiktigt motstånd. I den medellånga eftersmaken får frukten sällskap med små doser kakao samt unset vanilj.
Precis som jag skrivit ovan tror jag den kan utvecklas något ytterligare. Ändock är det inget vin jag långlagrar utan mina flaskor kommer säkert drickas upp de närmaste tre/fyra åren.
På SB är det fortfarande årgång 2017 som gäller till priset av 309 kr.

2014 Morgon M Lapierre

Till kvällens grillade tonfisk blev det en flaska Beaujolais.

Beaujolais ligger några mil norr om Lyon. Morgon ligger i den norra delen av Beaujolais, som sträcker sig mellan Mâcon och Lyon, där tre floder sägs sammanflyta – Rhône, Saône och Beaujolais. Beaujolais svarar för nära hälften av hela Bourgognes vinproduktion (1,3 miljoner hektoliter). Arealen på 22 000 hektar utgör ungefär hälften av hela Bourgogne. Beaujolais skiljer sig starkt från övriga delar, inte bara när det gäller klimat och den granithaltiga jordmånen utan framför allt beträffande druvsort. Beaujolais är i princip synonymt med Gamay. 

Marcel Lapierre började redan på 1970-talet ställa om sina vingårdar till ekologiska. Ingen besprutning, inga kemiska bekämpningsmedel samt att göra sina viner helt utan tillsatser. Det har visat sig att detta blev startskottet för det som vi nu kallar vin nature. Visst har han provat biodynamiska odlingsprinciper, men följer inte dessa slaviskt. Marcel gick bort för något år sedan och nu är det hans barn, Mathieu och Camille, som förvaltar arvet efter fadern.

Vinstockarna har en ålder mellan 25 och 130 år och finns på en mängd små vinlotter. Allt vinifieras separat och lagras cirka 6 månader på gamla bourgognefat. Ingen filtrering. I årgång 2014 finns inget svavel tillsatt. Vinet ska serveras strax under 14 grader.
Vi drack årgång 2013 för två år sedan och vad vi tyckte om den kan du läsa läsa här.

I doften hittar vi massor av röda bär. Här finns också mycket av steniga mineraler som för våra tankar till stendamm, nygrusad trädgårdsgång och makadam samt lite finstämda toner av örter, violer och rosor.

Vid den första klunken känns vinet mycket friskt, ganska så svalt och därtill slankt med en behagfull syrlighet. Det första vi stöter på är de röda bären, som för våra tankar till hallon, tranbär, jordgubbar, röda vinbär och syrliga ljusa körsbär. En härlig och komplex kompott av röda bär. Finmalda örter och hyfsat med steniga mineraler. En bra och trevlig syra som tillsammans med tanninernas nafsande i munhålan ger vinet en ordentlig ryggrad. Väldigt gott och charmigt.
Betyg 4
Detta var min sista flaska, tyvärr. Jag hade gärna haft fler att njuta av. Väldigt bra drickfas nu, men håller sig säkert så i flera år till.

Ursäkta den lite suddiga bilden.
Här uppmanas kunden att förvara vinet under 14 grader,
vilket vi så klart gjort. Vi serverar det också strax under 14 grader.

2013 Campo Titari, Brunelli Wines

Sommaren försvann i ett nafs. Visserligen har vi fått välbehövligt regn, men det behöver ju inte småskvätta varje dag. Tempen rasade  från runt 30 till 17 grader. Havsvattnet blev snabbt också 17 grader. Suget efter en god amarone kom snabbt, så vi drog korken ur en ungdom. Det fick bli min absoluta favorit. Campo del Titari från Brunelli. Det har gått mer än ett år sedan jag senast drack den, så hög tid för en avstämning.

Under 2017 följde jag arbetet på Brunellis vingård med hjälp av Alberto Brunelli. Han berättade vad som tilldragit sig under årets månader och skickade en hel del foton. Det resulterade i en månadsrapport på bloggen. La Grand Finale var december med just Titari och en vertikal på årgångarna 2009, 2010, 2011 och 2012. Klickar du på den här länken så kan du läsa om den provningen och om Titari.

Det här är ett enastående vin. Låt mig slå fast det omedelbart. Vi dricker det under två kvällar och eftersom jag vet att det trots sina sju år är väldigt ungt, så får det närmare tre timmar i karaff den första kvällen.
Vi möts av en stor doft, som är mer åt det eleganta hållet än överdådig. Det börjar med läder och regnvåt jord, som rätt så snabbt övergår i en ljuvlig mörk frukt förstärkt med lite örter och kryddor, några torkade torkade frukter samt unset vanilj och kolatoner. Magiskt att sniffa på!!

I gommen känns det ungt och visst är det fullt njutbart redan den första kvällen, men den andra kvällen (då flaskan har fått stå halvtom ett dygn) växlar det upp några hack. Magiska smaker framträder. Vi blir smått saliga. En alldeles underbar smak av söta, mörka körsbär, solmogna björnbär, några svartavinbär, blåa plommon och skogshallon. Vi hinner knappt hämta andan innan vi även får en delikat örtsamling. En fin syra ger vinet en härlig friskhet. Finstämda tanniner krafsar runt i gommen och bjuder på det där härliga motståndet, som vi älskar. Eftersmaken är formidabel. Lång och komplex. De ljuvliga mörka bären och örterna är med oss hela tiden fast i eftersmaken kompletteras de av mörk choklad, några droppar espresso och aningens torkade frukter av typen dalar, russin, fikon och katrinplommon.
Betyg 5
Det här är fortfarande en ung amarone. Kanske har den lämnat det första juvenila stadiet bakom sig, men ännu är det inte fullt moget. Här finns mer utveckling att vänta på!
Jag tror aldrig jag satt 5+ på något vin ännu. Titari 2013 kan bli det första om något år eller två.
Du som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom. Visserligen kan du redan idag få en stor upplevelse om du luftar vinet ordentligt, men en ännu större ligger runt hörnet...........

Arilds Vingård. En pärla på Kullaberg.

För dryga veckan sedan gav vi oss ut på ett liten äventyr. Ja det är nästan så en upplever det i dessa Corona-tider. En hemester i Kullabygden fick det bli. Vi tillbringade en natt i Mölle. Bodde på Grand Hotel och käkade pizza på Krukan (Mölles Krukmakeri). Fantastiska pizzor. Vandring uppe vid Kullens fyr.
Vi hade två övernattningar på Arilds Vingård. Enkla men trevliga rum. Riktigt god mat. Guidad vingårdsvandring. Så klart valde vi att prova deras viner till våra maträtter och visst var det så att flera överraskade oss på ett positivt sätt. En del av våra fördomar om svenska viner fick omprövas.

Arilds Vingård drivs av familjen Ivarsson. Det här är en anrik gård som är en av de äldsta i Kullabygden (byggd i slutet på 1700-talet) och många skiftande levnadsöden har det levts här. Familjen Ivarsson det är mamma Annette, pappa Jonas och barnen Li, Noak, Sun och Tim. Flera av barnen är redan involverade i verksamheten.

Annette och Jonas var på jakt efter ett renoveringsobjekt. Jonas presenterar sig själv som entreprenör och hustrun Annette utbildad först som lärare i bl a biologi och sedermera också vid vinuniversitet. I mitten på 2000-talet förvärvades gården.

Ett stort renoveringsarbete sattes igång och 2007 planterades de första vinrankorna. 2011 öppnades hotellet och restaurangen. Rummen är små, väldigt fräscha och med hög mysfaktor. Fantastisk mat i restaurangen och en underbar frukostbuffé. Tilläggas ska att i dessa Corona-tider är allt arrangerat så att det går att hålla avstånd.

Kullaberg har blivit lite av ett centrum för vinodling i Sverige. En faktor av stor betydelse är landskapet med sina sluttningar, där frosten rinner längs bergsidan ner till dalen. Det djupa havet runt halvön gör våren kall och hejdar knopparna att spricka ut för tidigt (frostrisk). Under sommaren magasineras värme i havet runt om och under hösten delar havet med sig av den här värmen, vilket förlänger skördesäsongen.

Ekologi.

Odling och vinproduktion följer ett ekologiskt och hållbart tänkande. Det viktigaste är kanske att välja druvor som är lämpade att odlas på våra nordliga breddgrader. I de flesta ekologiska odlingar tillåts besprutning med koppar, men detta är något som dom på Arild avstår ifrån. Den enda besprutningen som görs är baserad på bakpulver. Uppbindning som möjliggör en luftig och hög lövvägg. Ingen konstgödning. Istället gröngödsling, grenar från vinterbeskärning bränns och den näringsrika askan återförs till marken, rester från vintillverkningen blir gödning, höns som vandrar fritt bland vinrankorna osv.

Vinodlingarna omfattar idag närmare 20 ha. Solaris är den mest odlade druvan, men ett par andra druvor odlas det också.

Solaris.

Den stora druvan i området liksom i övriga Sverige är Solaris. Skälet är att den mognar även sämre år, fast då ger den en mindre skörd. Solaris är en s k piwi, vilket innebär att den är motståndskraftig mot svampangrepp. Den är en korsning mellan Merzling och Gm 6493 och såg dagens ljus i Freiburg 1975. Den är således släkt med Riesling, Pinot Gris och Muskat Ottonell. I Sverige gör vi både torra och söta viner på den. 

Muscaris.

En grön druva som är en korsning mellan Solaris och Muskateller. En motståndskraftig sort som bra år får höga sockervärden.

Souvignon Gris.

Den är en korsning mellan Cabernet S och Bronner. Den har ett vackert rosa skal. Den används bl a till Arilds  bubblelvin pga sin syra.

Pinot Noir Précoce.

I Tyskland kallas den för Frühburgunder och är en mutation av Pinot Noir. Visserligen en känslig druva som ger liten skörd och kräver mycket manuellt arbete, men ger ett bra rosébubbel och rödvin.

Cabernet Cortis.

En blå druva som är en korsning mellan Cabernet Sauvignon och Solaris. Den är hyfsat  motståndskraftig mot svampangrepp. Tjocka skal men mycket färg och tanniner. Mognar sent

Vinerna.

Vi provade några av de viner som dom tillverkar. 

Rosé Bubbel

Det är gjort uteslutande på druvan Pinot Noir Précoce från året 2017, som fått jäsa en första gång på ståltank och en andra gång på flaska. 15 månader på sin jästfällning innan den degorgerades. Ingen dosage.

I doften hittar vi en del röda bär, lite kryddor och aningens mariekex. Inte så stor doft, men ändå rätt tydlig.

I munnen är det torrt och ganska så friskt med en hel del röda bär såsom jordgubbar och hallon. Lite röd citrus kan vi också känna. Här finns en hyfsat stor kryddighet med en dragning åt det orientaliska hållet. Någon säger mynta och någon annan tycker det finns en ton av ingefära. I avslutet lite blodgrape.

Lite annorlunda och rätt så charmigt. Roligt att ha provat.

Bubbel.

Det här vinet drack vi inte vid vårt besök, men eftersom det finns i Systembolagets beställningssortiment så inhandlade vi ett par flaskor vid vår hemkomst.

Det är gjort på en blandning av druvorna Solaris, Muscaris och Souvignier Gris. 

Skördade under 2017. Precis som för rosé Bubbel degorgerades det efter 15 månader.

Ett härligt friskt mousserande vin, som initialt har en mängd pyttesmåbubblor, men som allt eftersom tiden går blir färre och färre. Ändå känns det hela tiden som ett bubblande vin. I doften känns gröna äpplen, citrus, nyutslagna fläderblommor, en tydlig ton av nygräddat bröd, något litet gruskorn och så unset tropisk frukt. I munnen är det friskt och de gröna äpplena känns nu mer åt det gula hållet. Även citrusen återkommer från doften. Här finns också en tydlig brödighet med en dragning åt det ojästa hållet. Visst är vinet torrt, men det har en tydlig sötma, vilket gör det väldigt lättdrucket för att inte säga nästan klunkbart. Jag dricker gärna det som en aperitif i solen.

Vi provade tre av deras vita viner. Dom gick att köpa som halvglas så då gjorde vi så. Vi åt till detta deras mycket läckra fisksoppa.

2019 Solaris

Ett vin som till hundra procent är gjort på druvan Solaris. Druvorna avstjälkas innan pressning. Naturlig jäst. Jäsningen sker på ståltankar. Lite svavel tillsätts för att det ska tåla lite lagring.

Ett mycket friskt och fräscht vin, som är helt klart för att drickas nu, men håller säkert i ett par år.

I doften hittar jag gröna äpplen, lite citrus, fläderblommor, grusgång samt någon tropisk frukt. Smaken går i samma spår. Friskheten och den "rena" känslan är påtaglig. Här finns gröna äpplen, nypressad citron, fläder, steniga mineraler, någon liten örtighet och i avslutet en försiktig ton av tropisk frukt.

2019 Solaris Barrique

Även detta vin är gjort på druvan Solaris till hundra procent. Druvorna avstjälkas före pressning. Ingen tillsatt jäst utan endast den naturliga jästen används. Jäsningen sker på 225-liters ekfat. Det har också fått mogna i åtta månader på dessa ekfat

I doften hittar vi äpplen, lite citrus och några fläderblommor. Inslaget av sten och grus är väsentligt mindre än hos deras Solaris och i gengäld har ekfathanteringen tillfört toner av kokos och vanilj.

I gommen känns det fylligare, mjukare och lite rundare än den vanliga Solaris och också lite mer komplext. Gröna äpplen, citrus och fläder är tydliga smaker som går igen i de båda vinerna, men i Solaris Barrique får vi även en liten "smörighet", kokos, hemkola, unset vanilj och mera tropiska frukter. Syran är inte heller lika stor, men ändå tillräcklig för att skänka friskhet och fräschhet åt vinet.

Det här var min favorit och därför blev det ett par flaskor som vi inhandlade när vi väl kommit hem.

2019 Solaris Muscaris

Det är gjort på en cuvée av Solaris och Solaris Muscaris. Klasarna har avstjälkats, ingen tillsatt jäst utan endast naturlig jäst och jäsning på ståltank.

Ett mycket friskt vin med gott om fläder och citrus. Här finns grön/gula äpplen och hyfsat med steniga mineraler. En liten pikant kryddighet, som jag har lite svårt att definiera.

Ett helt OK vin, men den av de tre vinerna som faller mig minst i smaken.

2018 Solaris Late Harvest

Det här året lät dom en del druvor hänga kvar på sina vinstockar lite längre och dom blev därmed riktigt fullmogna samt fick ett botrytisangrepp. Följer samma mönster som övriga vita viner. Avstjälkning, naturlig jäst och jäsning på ståltank.

Ett riktigt gott dessertvin och något extra för oss gottegrisar där Vintankar hör hemma.

Härligt friskt och med en delikat sötma. Både doft och smak visar upp en stor komplexitet. Vi tar särskilt till oss tonerna av persika, honungsmelon, lite päron, fläderblommor, mango och några droppar från en passionsfrukt. I eftersmaken kommer det en del honung.

En verklig höjdare som fulländar en trerättersmiddag!!

2018 Cabernet Cortis

Ett rött vin gjort helt och hållet på druvan Cabernet Cortis. Det har i nio månader fått mogna på ekfat.

En försiktig doft som startar med läder, blyertspenna och våt jord, men som tämligen omgående övergår i mörka bär och lite kryddor. I gommen är det den mörka frukten med blåa plommon, lite svartavinbär, några blåbär och körsbär som vi främst noterar. Det finns också en finstämd örtighet och kryddighet. Bra syra och stadiga tanniner. De senare tar ett ordentligt grepp i munhålan, men går inte över gränser och blir alltför närgångna. Medellång eftersmak där frukten och kryddorna får sällskapa med inslag från fathanteringen (vanilj, lakrits, kaffe).

Inte alls så tokigt. Jag dricker det gärna igen till ordentliga kötträtter.

Sammanfattning.

Vi hade två övernattningar på Arilds Vingård.  Ett strategiskt boende för att ha nära till det mesta  i Kullabygden. Promenadavstånd till det gamla fiskeläget Arild och Flickorna Lundgren på Skäret. Vi besökte även Mölle (missa inte pizzan i Krukmakeriet), Kullens Fyr, Höganäs och Krapperups Café med rundvandring i trädgården. Lars Wilks Nimis har vi sett tidigare. Holy Smoke, Strand Hotel m fl får vi ta nästa gång. Det fullkomligt vimlar av trevliga ställen att besöka i dom här trakterna.

Vinerna är inte alls så tokiga. Mina fördomar om svensk vintillverkning kom verkligen på skam. I min bok är deras Late Harvest ett riktigt delikat dessertvin. Dessvärre finns det inte just nu på "Bolaget". Dyker det upp där så kommer jag var snabb på tangenterna för att få hem några flaskor. Solaris och Solaris Barrique är två vita viner som jag föll för. Båda dessa går att beställa liksom deras vita Bubbel.

Jag kan varmt rekommendera ett besök och boende på Arilds Vingård. Det är inte utan att det känns som att en tradition startades med sommarens hemester där. Hit kommer jag gärna tillbaka!

2018 Roero Arneis från Vietti

Det var några månader sedan jag senast var med och testade månadens vin på vinforumet finewines.se, men nu i juli var det dags. Jag klickade in en beställning på SB:s hemsida och i slutet på förra veckan hämtade jag mina flaskor.
Det kostar inget att vara medlem på forumet. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse nördiga vinmänniskors tankar och åsikter om vin. Just projektet "Låt oss dela en pava över nätet" tycker jag är lite extra kul. Någon av medlemmarna väljer månadens vin. De som har lust deltar genom att köpa en flaska och sedan förmedla sina tankar.

Vietti är en vinproducent med lång historia. Ja det grundades faktiskt i slutet på 1700-talet av Carlo Vietti. I den lilla byn Castiglione Faletto har den sitt säte. Redan i slutet av 1800-talet började dom göra viner under egen etikett. Dom var också tidiga med att vinifiera och buteljera viner från olika vingårdslägen. Något som idag har blivit en självklarhet. Det var familjeägt fram till 2016, då Krause Holdings förvärvade verksamheten. Det är fortfarande Viettifamiljen genom Luca och Elena som leder verksamheten.
En koll på deras hemsida visar att dom gör 18 olika viner, varav 6 är olika Barolo, en Barbaresco, en Nebbiolo, fem olika Barbera, en Dolcetto, en Freisa och tre vita viner.

Vi dricker den här kvällen ett av deras vita viner. Det är uteslutande gjort på druvan Arneis, som kommer från vinfält i Santo Stefano Roero. Vinstockarna är runt 25 år gamla. Vinifieringen äger rum på rostfria stålfat. Vinet får ligga kvar en kortare tid på dessa stålfat innan det buteljeras.

Det börjar med en ganska så försiktig doft av gröna äpplen och lime. I takt med att tempen i glaset stiger blir också dofterna tydligare, då tillkommer det en ansenlig mängd mineraler av nygrusad trädgårdsgång, någon liten örtighet, mandlar, gula stenfrukter och aningens, aningens kaprifol.

Vi tar ut det ur kylskåpet och häller upp i våra glas och sådär omedelbart är munkänslan att det är både krispigt och lite spritsigt. Det räcker med en kort stund i glasen så är spritsigheten borta. Krispigheten avtar i takt med att tempen höjs i glasen. Det blir då istället lite smörigt fast fortfarande med en bra friskhet.
I munnen är det torrt och friskt och där återkommer de gröna äpplena och citrusen fast nu förstärkta med en god portion örter. Efterhand dyker melon, päron, mandlar och persika upp. Hela tiden med en stor stenig mineralitet i bakgrunden. Medellång eftersmak, där det finns florala inslag.

Vi gillar det här vinet. Det gjorde sig utmärkt till en pasta innehållande både fisk och räkor.

Betyg 4-

Vinet finns på SB:s beställningssortiment och kostar 229 kr.

Prosecco och Colfondo. Rivalta och Mongarda

Solen tittade fram på eftermiddagen i fredags. Genast infann sig suget efter lite bubbligt på "kyrkbänken". En Colfondo var mitt bidrag och brodern plockade fram en riktigt hyfsad Prosecco. Ja egentligen är väl båda dessa bubbel att betrakta som Prosecco. Col Fondo sägs var ursprunget, då det också fått jäsa på flaska, medans dagens Prosecco görs med en andra jäsning i ståltank.

2017 Mongarda Colfondo Glera Colli Trevigiani
Den här flaskan ingår i Kontextvins Pet Nat låda med beställn nummer 74267. Två flaskor av tre olika viner. La Chimera Eos har jag redan skrivit om. Du kan läsa mina tankar här. Redan nu kan jag avslöja att den här Col Fondo från Mongarda bara är så god. Det tredje vinet är en Lambrusco och den återkommer jag till om någon vecka. 1 182 kr för dessa sex flaskor känns som ett väldigt bra pris.

Mongardas är ett litet familjeföretag som tog sin början 1978 när Bruno Tormena beslutade att helhjärtat satsa på vintillverkning. Sonen Martino tog över ansvaret 2011 och följer i faderns fotspår.
Idag omfattar verksamheten 3 ha skog och 10 ha vinmarker fördelade på sju olika vinfält spridda runt byarna Col San Martino, Farra di Soglio, Miane och Valdbbiadene. Många av vinfälten ligger på väldigt branta sluttningar med gamla vinstockar (de äldsta planterade 1950). I huvudsak är det druvan Glera som odlas, men i små mängder även några lokala druvor såsom Bianchetta, Verdiso, Boschera och Perera.
Ingen konstgödning och inga kemiska bekämpningsmedel och med en inriktning på att bli certifierade som organisk odlare. Från 2015 används endast små mängder koppar ute i vinfälten vid allvarliga angrepp och mycket små mängder sulfiter i vintillverkningen.
Dom tillverkar tre Prosecco Superiore ( Zero Dosage, Brut och Extra Dry) samt en Col Fondo.

Glera Colli Trevigiani är gjort mestadels på druvan Glera, men också små mängder av de lokala druvorna som nämnts i ovanstående stycke. Druvorna kommer från några olika vinfält och de har vuxit på gamla vinstockar. Jäsningen sker på ståltank med vildjäst. Buteljering sker i mars när halvmånen infinner sig. En andra jäsning sker på flaskan. Ingen degorgering, ingen dosage och ingen filtrering.

Vi möts av en härlig frisk doft av mogna äpplen, aningens citrus, tydlig grusgång och fläderblommor.
En underbar sommardryck med stor friskhet. Torrt så klart. Lättdrucket och rent av törstsläckande.
I munnen kan vi känna mogna äpplen, nypressad grapefrukt, aningens päron, någon gul stenfrukt och tydliga mineraler av stenig karaktär, men även lite skolkrita. I eftersmaken någon liten persikoton samt mera grapefrukt.
Jag skrev så lite högre upp, men det förtjänas upprepas igen. Det här är ju bara så gott, så friskt och svalkande.
Betyg 4


Rivalta Convivio Brut
Producent är Dea Societa Agricola med en produktion  runt 150 000 flaskor. Deras vingårdar sträcker sig från Valdobbiadene mot Conegliano, men huvudverksamheten ligger någon mil sydost om Valdobbiadene. Vi befinner oss tiotalet mil nordväst om Venedig.
Du som vill veta mer om Prosecco ger jag rådet att läsa vad Ingvar på bloggen Billigt Vin skrev för några år sedan.

Rivalta Convivio Brut är en av  deras sex olika proseccovarinater i samlingen Rivalta.
Druvan är som alltid Glera till 100%. Beteckningen Brut säger att det här är den torraste (minst restsocker) varianten. Prosecco görs vanligtvis genom att det får jäsa en andra gång på ståltank.

Ett friskt och rätt så torrt bubblande vin. Doften domineras av gröna äpplen samt grus- och stendamm. Det finns en diskret liten blommig ton, någon gul stenfrukt och aningens päron.
I munnen är den torr och känns betydligt mindre söt än vad många andra prosecco gör. Åtminstone jämfört med dom som dominerar den svenska marknaden. Den typiska päronsplit-smaken är rejält nedtonad. Ja så mycket att vi endast kan ana oss till lite päron i eftersmaken. Två egenskaper som jag uppskattar. Här finns gott om gröna äpplen, lite citrus, några gula stenfrukter och inte minst en härlig stenig mineralitet. I avslutet en liten blommighet, aningens päron och någon exotisk frukt.
Det här är gott. Lättdrucket. Törstsläckande. Precis vad jag önskar mig av en Prosecco
Betyg 4-
Flaskan finns dessvärre inte på SB.

2011 Sfursat 5 Stelle, Nino Negri

Så återgick vädret till mer typisk svensk sommar. Tempen runt 20 grader, blåsigt och regn varannan dag.
Vi plockade upp ett vin från källaren gjort i Valtellina-dalen, som vi blev sugna på när vädret blev lite svalare.

Nino Negri ligger intill byn Sondrio i norra Italien, Lombardiet. Vinfirman grundades 1897 och är således en av distriktet Valtellinas äldsta. Valtellina är helt klart det viktigaste distriktet i Lombardiet. Området ligger mitt i hjärtat av regionen och det är härifrån Valtellina DOC och Valtellina Superiore DOCG kommer. Idag odlas övervägande chiavennasca (det lokala namnet på nebbiolo), inom fem olika subzoner. Sassela, Grumello, Inferno, Valgella och Fracia. Nino Negri producerar även ett vitt vin, vilket faktiskt var det första vita i området, Ca’ Brione. Vinet är gjort på sauvignon blanc, chardonnay, lokala incrocio manzoni och en del chiavennasca, vilken vinifieras som ett vitt vin. Incrocio manzoni är en korsning mellan riesling och pinot blanc. Totalt förfogar man över ca 31 hektar vingårdar, vilka samtliga finns i Valtellina Superiore. Nino Negri är mest känd för sina muskulösa röda viner gjorda på nebbiolo-druvan, lokalt kallad chiavennasca. Nino Negri har precis bytt vinmakare från Casimiro Maule till Danilo Drocco, ska bli spännande att se om det kommer ske några eventuella förändringar i vingården.
Källa : Domaine Wines hemsida

Vinet är uteslutande gjort på druvan Chiavennasca (nebbiolo), som vuxit på producentens bästa vingårdar i subzonerna Inferno, Grumello och Fracia.
Druvorna har torkats i cirka hundra dagar efter att de skördats. Jäsningen sker på ståltankar. Det har därefter fått tillbringa runt 24 månader på franska ekfat (Allier och Nevers).

Färgen går i en djup granatäppelröd ton.
Doften börjar med lite läder, men strax tar de blåa övermogna plommonen och de söta mörka körsbären över. Här finns också en viss kryddighet samt en del rosor och violer.
I munnen är det kraftigare och har större mer omfamnande frukt än vad en vanlig Nebbiolo har. Söta mörka körsbär, skogshallon, blåa plommon och något björnbär är de bär jag förknippar med den första lilla klunken. Det kommer även örter och kryddor så småningom. Härlig friskhet genom den fina syran. Lättsamma, men ändå tydliga tanniner. Lång eftersmak där det tillkommer mörk choklad, espressokaffe, rosor och violer samt en god portion sötlakrits. Alldeles i avslutet även en del körsbärskärnor.
Betyg 4++

På det hela ett gott, trevligt och lättillgängligt vin. Klarar säkert ett flertal år i källaren och kan nog utvecklas en del till.
Just nu verkar det slutsålt på SB. Deras enklare Sfursat kostar 339 kr och den vanliga (utan torkade druvor) dvs Le Tense Sassella 199 kr.