söndag 13 oktober 2013

La Poja 2004

Ett av mina allra första blogginlägg handlade om La Poja, fast då i 2003 års skepnad. Dryga året senare var det dags för den sista flaskan av årgång 2003 och då skrev jag så här. Det här blogginlägget blir nr 556 och det firar vi med en La Poja 2004. Just den här flaskan har jag haft hjälp utav den eminente bloggaren Lessrof att införskaffa.

Producent är familjen Allegrini. Välkänd för de flesta amaroneälskare. Allegrini är ett familjeföretag baserat i Fumane. Dom är en av de större producenterna i Valpolicella med en produktion om ca 900 000 flaskor. Sverige är Allegrinis näst största exportmarknad efter USA. Sedan 2001 har dom också ett vinprojekt i Toscana.
Kvällens vin La Poja kommer från en vingård med samma namn belägen på kullen (berget) La Grola. Högst upp på La Grola på en platå ligger den 2,65 ha stora vingården La Poja på en höjd av 320 m över havet. 1979 planterades den med enbart Corvinadruvor.
Druvorna är till 100% Corvina Veronese dvs samma druva som är ryggraden i amaronevinerna.
Efter skörden avstjälkades och krossades druvorna lätt. Skalen fick sedan macerera med musten i 9 dagar. Jäsning och macerering genomfördes vid 22-31 grader. Malolaktisk jäsning ägde rum i november. Vinet har sedan uppfostrats på nya franska ekfat i tjugo månader, därefter femton månader på flaska innan det gick ut på marknaden.


Färgen är mycket mörkröd med lite ljusare drag vid glaskanten.
Detta är ett kraftfullt vin med en viss elegans. Vi nås omgående av en stor, lite småmaffig doft av körsbär. Just körsbären är det som dominerar det här vinet, men det är en annan sorts körsbär än de söta mörka körsbären man hittar i amaroneviner. Vi hittar också lite dofter av örter, kakao och toner av fat. Sammantaget är det en doft som vi förknippar med viner från Valpolicella.
I smaken är körsbären, om möjligt, än mer markerade. Detta förstärks av krossade körsbärskärnor, som lämnar en liten ljuvlig bitterhet i tonen. Hyggligt med örter och kakao. Riktigt lång eftersmak med en hel del fattoner. Syran är genomgående frisk och tur är väl det. Tanninerna är närvarande på ett påtagligt sätt, men de har slipats av och blivit mjuka och lena. Jag kan inte påminna mig en La Poja som varit så här mjuk och rund. Jag vill nog påstå att just nu är bästa tiden att dricka årgång 2004.
Vi småklunkade på det här vinet under tre dagar och det håller ihop riktigt bra hela tiden.


Betyg 4+




1 kommentar:

  1. Så roligt att höra! Hoppas de övriga blir lika lyckade!

    SvaraRadera