2010 Monte Ca´Bianca från Begali

Begali besökte vi tidigare i våras på vår "Amaroneresa" med Club Amarone. Det resulterade i en bloggpost som du hittar här.
Vi har endast en gång tidigare skrivit om Ca´Bianca. Det var årgång 2006 och du hittar våra intryck här.
Häromveckan öppnade vi en av våra 2010:or från Begali. Det var deras toppamarone Ca´Bianca. Normalt brukar fem års väntan vara lagom för en amarone, men Ca´Bianca har ett ryckte om sig att behöva ännu längre tid för att komma till sin rätt.

Den här amaronen är gjord på druvorna Corvina 40%, Corvinone 35%, Rondinella 20% och Oseleta 5%. Vinet har fått närmare fyra år på ekfat (en blandning av barriquer och tonneaux).

Vi följer vinet under två kvällar. Vi låter vinet få rejält med luft, vilket betyder att vi den första kvällen häller upp det i våra Orrefors Difference Primeur glas och låter det stå så i nästan tre timmar.
Ungefär halva flaskan är då upphälld. Vi sätter på korken och låter den halvfulla flaskan stå svalt till dagen därpå, då resten av flaskan konsumeras.

Vi kan ganska omgående konstatera att vi har med ett i amaronesammanhang ungt vin. Det når idag inte de höjder som 2006:an gjorde för ett år sedan.Visserligen är väl 2010 en svagare årgång, men förklaringen ligger i att det är ungt idag och behöver ett par år till i källaren. Jag är inte främmande för att det då har tagit sig till 06:ans höjder.
Jag kommer att följa vinet genom att vartannat år dra korken ur en 2010:a.
Henrik Ungerth skriver i sin bok "Amarone-Mina Favoriter" att vinet behöver 10 år på sig för att komma till sin rätt, sedan håller det hur länge som helst.
Åter till kvällens intryck.

Doften är något återhållsam, inte stor och tung, mer servil och elegant. Visst finns det redan nu åtskilligt av amaroneattribut: mörka körsbär, torkade frukt, katrinplommon och aningens örter. Dom finns där, men släpps inte riktigt upp till ytan. Vi anar dom, känner dom lite svagt, anar elegansen, men fullt ut blommar dom inte. Ändå har doften en mycket trevlig framtoning.

I gommen märks det verkligen att det är ungt. Det finns en stor friskhet. Till en början nästan lite stramt, men stramheten försvinner och övergår i ett nätt litet motstånd. Massor av körsbär, mer mörka bär, lite torkad frukt, örter och kakao. Eftersmaken är redan nu riktigt lång. Lite rostat kaffe i avslutet
Mer frisk och fräsch fruktighet än tung torkad frukt. Det finns en renhet och elegans som faktiskt får mig att se något drag av Bourgogne.

Betyg 4+

Idag stannar betyget på 4+. Jag är ganska övertygad att det kommer att utvecklas mot en än större elegans och att dofter och smaker kommer att bli tydligare, då kommer också betyget att hoppa upp ett snäpp. Mina flaskor är privat importerade. Dom kostade 30 euro +frakt och sv alkoholskatt och då blir priset ca 330 kr.
På Bolaget finns årgång 2005 för 506 kr och årgång 209 för 628 kr.