Fyra röda. Tre italienare och en fransman.

Vi besökte vännerna LM och G för ett par veckor sedan. Traditionen bjuder att vi har med oss ett vin och dom bidrar med tre viner. När dom besöker oss så är det så klart det motsatta som gäller.

Mitt bidrag till kvällens vinövningar var ett vin från Friulien. LM hade plockat ihop en Cabernet Sauvignon/Sangiovese från Italien, en amarone samt ett franskt vin från ett område jag tidigare inte smakat viner ifrån.

2012 Liano
Producenten Umberto Cesari (som inte ska förväxlas med Gerardo Cesari i Valpolicella), håller till i Emilia-Romagna. Lite sydost om Bologna, i Castel San Pietro Terme, ligger deras 130 ha vinodlingar, belägna på en höjd av 300 till 450 meter över havet.
Vinet är gjort på  Sangiovese Grosso (70%) och  Cabernet Sauvignon (30%). Vinet har fått tillbringa runt 18 månader på riktigt stora ekfat och ett halvår på flaska innan det ansetts moget för marknaden.

Det doftar av mörka bär och kryddor. En svag ton av cederträ och läder noterar vi också

I munnen är det de mörka bären som har kommandot. Vi känner sv vinbär, körsbär och lite skogsbär. En trevlig kryddighet ackompanjerar frukten. Ganska så frisk framtoning genom den välbalanserade syran. Tanninerna är mycket medgörliga och känns i det närmaste helt mjuka och lena. I eftersmaken finns tydliga drag från fathanteringen, men detta är inget som stör oss.
Betyg 3+

2012 Irouléguy
Producent är Domaine Ilarria. Vi befinner oss i Pyrenéerna på den franska sidan av Baskien några mil söder om Biarritz i byn som också givit namn åt vinregionen Irouléguy. Här förfogar Domaine Ilarria över 6 ha vinmarker. Egendomen är certifierade som organisk odlare.

Vinet är gjort på druvorna Tannat (70%), Cabernet Franc (20%) och Cabernet Sauvignon (10%). Vinet har tillbringat en tid på gamla franska ekfat. Hur länge har jag haft svårt att få fram.

I doften hittar vi mörka bär, plommon, cederträ, torkade örter och aningens rökta charkuterier. Ingen stor påträngande doft utan mer av det försiktiga slaget.

I munnen är det ett stramt och tanninrikt vin med en hel del mörk frukt bl a svarta vinbär, slånbär, mörka körsbär, men en liten ljusare ton smyger sig in efterhand (skogshallon). Här finns också en hel del kryddor och de rökta charkuterierna återkommer. En ordentlig och distinkt syra skänker vinet friskhet. I eftersmaken noterar vi lite nyponte, svarta oliver, lakrits och spår från fathanteringen. Visst känns den, men inte på något överdådigt vis, utan mer som karaktärsförstärkande. Tanninerna är rejäla och tar för sig ordentligt dvs det biter till i gommen. Tillsammans med maten blir de betydligt mer samarbetsvilliga och närmast behagliga.
Vinet har en charm som jag faller för. Vinet finns dessvärre inte på Systembolaget. Jag dricker det här mer än gärna igen och kommer därför hålla utkik efter vinet. Lite av kvällens vin.
Betyg 4

2012 Amarone, Castel Mare
En amarone från det stora kooperativet i Negrardalen, Cantina Valpolicella Negrar. 220 druvodlare som tillsammans förfogar över 500 hektar och med en försäljning av över 7 miljoner flaskor.
Castel Mare är ett av de varumärken de säljer sina amarone under. Andra är Domini Veneti, Le Preare och Cantina Negrar.

Castel Mare är gjord på druvorna Corvina, Corvinone och Rondinella. Vinet har fått ligga på fat (225 hl och 50 hl) av fransk ek i dryga 18 månader innan det buteljerats, därefter ytterligare 6 månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Till sin struktur, smak och komplexitet så påminner den här mer om en riktigt bra Ripasso än om en Amarone.
Nu är den här ung. Jag brukar vilja ha mina amarone årgången + 5 år för att de riktigt ska komma till sin rätt. Det borde med andra ord finnas möjligheter till ytterligare utveckling.

I doften hittar vi mörka bär, plommon, torkad frukt, lite örter och tydliga inslag av fat.
I smaken kommer intrycken från doften igen. Här finns, som sig bör, gott om mörka körsbär, torkad frukt och plommon.
Några nypor örter/kryddor och idag inte helt integrerade fat.
Syran är frisk och tanninerna mjuka. Eftersmaken är hyfsat lång med härlig mörk choklad i avslutet.
Betyg 4-

Det fjärde vinet var ett vin som jag hade med mig. Bressan är producent och har sina vingårdar i nordöstra Italien i regionen Friuli-Venezia-Giulia. Vi befinner oss då inte så långt från gränsen till Slovenien.
Det här vinet är gjort på den lokala druvan Pignol.
Jag skrev en hyllning till det här vinet för dryga tre år sedan.
Den här kvällen levererar inte vinet på samma sätt. Känslan är att det passerat krönet. Åsikterna om vinet går starkt isär. Jag tycker fortfarande att det är riktigt gott, men som sagt inte lika lysande som sommaren 2012.

I doften känns till en början en mörk ton med karaktär av stall, läder och kompostjord. Det tar en stund men så  tränger de röda bären och örterna fram. Redan i doften märks att det inte finns samma friskhet och stuns i aromerna.
Smaken har tydliga mognadsdrag. Visst finns här fortfarande en ljuvlig frukt, men inte alls samma tryck som förra gången. Här finns några rejäla nypor kryddor och örter. Syran är alltjämt bra och ger vinet en hyfsad friskhet. Tanninerna är rejäla, men har mjuknat en hel del.
Betyg 4


2007 Recioto, Roccolo Grassi
En av de mest fantastiska Reciotoviner vi druckit. Och det finns inget bättre än Recioto till chokladdesserter. Just den kombon bjöds vi på den här kvällen. Jag skrev om vinet för tre år sedan. Fortfarande samma friskhet. Intrycket från då kvarstår, så jag hänvisar till vad jag skrev då.