2007 Esprit, Spinifex

I lördags blev det ett återbesök hos 2007 Esprit från Spinifex. Jag drack det här vinet för dryga fem år sedan. Det var tiden innan jag började blogga. Bland mina gamla anteckningar fanns noteringar om att det här var ganska kul. Gott. Mycket mer hittar jag inte. En marginalanteckning om att Punkarn skrivit positivt om det.
Den här ströflaskan är det nog på tiden att vi drar korken ur.

Spinifex är en producent i Barossa Valley, några mil nordost om Adelaide i South Australia.
Följande är hämtat från deras hemsida:
"...We started Spinifex in 2001 with the opportunity to source some great old vine Mataro growing in deep white drift-sand on the Barossa Valleys’ Western Ridge. Our focus is on making regional wines from the traditional Mediterranean grape varieties that have been grown successfully in Australia for over 150 years - Shiraz, Mataro, Grenache, Cinsault, Carignan, Ugni Blanc, Grenache Gris,  Marsanne and Semillon. We aim to make wines that display signatures of vineyard provenance and vintage, show regional typicity and have a consistent thread of 'house style' that reflects our preferences and experiences with wine. The wines we choose to make are  predominately blends, the synergies derived from blending wines of differing character enhance the subtle complexities, even textures and profound personalities delivered from great old vine vineyards..."

Av etiketten framgår druvblandningen för det här vinet. I mångt och mycket en Ch9dP-mix.
Mataro går också under namnet Mourvèdre.

Visst finns här en hel del som för tankarna till Chateauneuf-du Pape fast en egen twist det har det allt.

Den ungdomliga friskheten som fanns för fem år sedan har övergått i en betydligt mer mogen stil

I doften finns en hel del mogen, solvarm frukt som spetsats med några grabbnävar örter. Lite mer försiktiga toner av rått kött och tobak i bakgrunden. Vi anar en sirlig, diskret ton av viol.
Inte så tokigt!

I munnen en ordentlig fruktkompott på såväl röda som mörka bär: hallon, vinbär, körsbär, blåbär och björnbär. Inte överdådigt kraftig. En ordentlig örtsamling av bästa provencalskt snitt. Visst finns här en syra som ger friskhet, men inte av den ungdomliga karaktärer. Tanninerna har blivit ordentligt avrundade, inte sammetslena, men ändå mjuka och väldigt medgörliga. Hyfsat långt avslut med lite körsbärskärnor, lakrits och bitterljuv choklad.
Ett moget och trevligt vin, men det vete katten om jag inte föredrog det i sin ungdomliga framtoning, som det visade upp sig i för fem år sedan.
Kanske ett något snällt betyg.
Betyg 4