Roagna: 1996 La Rocca e la Pira Riserva.

2012 fanns det en möjlighet att via SB:s Privatimport och den svenske importören Bristly Wine medhjälp köpa en låda med 12 flaskor vin från den hyllade producenten Roagna

Ett erbjudande som jag hade svårt att stå emot, så det blev ett köp. Nu är kräver ju Roagnas viner att dom har en viss ålder för att komma till sin rätt, så än så länge är det endast två flaskor vi har druckit.
Barbaresco Montefico 2006 är det tre år sedan vi drack. Ett enastående vin.
Barbaresco Asili 2006  är det ett år sedan vi drack.Även det makalöst gott.



I lördags var det så dags att dra korken ur flaska nummer tre. Valet föll på 1996 La Rocca e la Pira Riserva.

Roagna äger runt 7 ha vinmarker och 4 ha skog runt byn Castiglione Falletto. Deras vingård Pira har ett syd och sydostligt läge, där toppen Rocche of Castiglione tillsammans med skogspartiet längre ner ger bra förutsättningar och skydd.
Druvorna till det här vinet kommer från mycket gamla vinstockar, där de äldsta planterades 1937.
Jäsningen äger rum på stora träfat. Macerationen varar mellan 80 och 100 dagar. Vinet får ligga till sig i cirka 5-10 år (beroende på årgång) på stora fat av fransk och slavonsk ek.

Färgen har en glittrande mörk-violett ton, som får mig att tänka på övermogna granatäpplen.

Doften är tydlig utan att bli påträngande. Först lite röda bär, sedan lite mörkare körsbär och plommon. Hela tiden någon örtighet och blommor läs rosor och violer. Någon torkad frukt och piptobak förstärker den komplexa doften.

I munnen får vi en magisk barolo. Något så in i bänken gott. Alldeles i början av att bli ett moget vin dvs i ett förbaskat bra drickfönster så här 20 år efter skörd. Fortfarande med en bra friskhet tack vare den alerta syran, vilket ger  den där lilla syrligheten som vi uppskattar i en bra Barolo. Tanninerna finns där. Distinkta och tydliga. Den första klunken innan maten småhugger dom i gommen, men så fort det blir matsällskap blir det andra bullar, då blir dom samarbetsvilliga och gör sitt jobb. Ja ska inte säga att dom blir lena, men hyfsat mjuka i alla fall.
Frukten i munnen känns som en bärkompott på både mörka och röda bär: körsbär, hallon, jordgubbar, plommon och något björnbär. Inte allt på en gång och inte i några våldsamma portioner. Här är det balansen som råder i sällskap med elegansen.
Lite kryddor och örter, lakrits och viol noteras också. I eftersmaken återkommer en diskret ton av torkad frukt och lite, lite rosor.
En av de bästa Barolo vi druckit? Jo, så är det nog.

Betyg 5