`a Rina 2015 från Girolamo Russo

Det har med åren blivit åtskilliga blogginlägg om det här vinet. Det startade 2012, då importören Bristly Wine började ta det till Sverige. Det var årgång 2009. Vinet verkar ha blivit allt populärare bland svenska vinkonsumenter, då en numera måste vara rejält på alerten för att kunna nypa några flaskor, då senaste årgången släpps. Nu är årgång 2017 (den senaste) helt slutsåld. Priset låg på 199, vilket så klart är ett riktigt bra pris för ett vin av den här kalibern.
Klicka på resp år så får du mina tankar om just den årgången: 2009, 2010, 2014, 2016 och 2017.
Jag har också testat de lite mer exklusiva vinerna Feudo och tankar runt det vinet kan du läsa här. Tankar om San Lorenzo kan du läsa här.

Mitt intresse för viner från Sicilien har markant ökat de senaste åren och under 2020 är en resa dit planerad. Så klart finns det tankar om att besöka Giroloamo Russo.

Girolamo Russo drivs av Giuseppe Russo som tog över familjeegendomen 2004 för att göra eget vin. Egendomen är gammal och släkten har gjort vin på Etna i generationer vilket känns roligt, då många egendomar här idag byggs upp och drivs av investerare från fastlandet eller andra delar av världen. Giuseppe är klassisk pianist och har universitetsexamen i Italiensk litteratur, vilket avspeglar sig i hans fokusering på detaljer. Något som behövs om man vill göra viner av allra högsta klass. Den totala produktionen är endast 30.000 flaskor och vingårdarna ligger på mellan 600-800 meters höjd.
Dom gör ett vitt vin, tre röda viner på druvan Nerello Mascalese med en liten skvätt Nerello Cappuccio samt ett rosévin även detta gjort på Nerello Mascales.
Egendomen är på totalt 26 ha, varav 15 ha är vinodlingar och resten är odlingar av oliver och hasselnötter. Här tillämpas principerna om organisk odling. Ja till och med så att det betraktas som ett Veganvin.

Vinet är gjort på druvan Nerello Mascalese med en liten skvätt Nerello Cappuccio. Druvorna kommer från vingårdarna i San Lorenzo, Feudo och Calderara Sottana. Macerationen äger rum under knappt 10 dagar och sker tillsammans med skalen. Jäsningen äger rum på stålfat och vinet får sedan ligga till sig i ungefär 12 månader på stora botti av slavonsk ek.
I doften en hel del röda bär, lite läder och jord och så den typiska etnamineralen dvs en blandning knallpulverpistol och krossad flintasten. Alldeles på sluten en skön liten violpastill.

Jämfört med 2017 som vi drack i somras har det i 2015 insmugit sig en del mognadstoner, men vinet känns ändå friskt, slankt och framförallt väldigt gott. Visst finns här en del likheter med enklare baroloviner.
Tanninerna finns där, men känns nu lite avrundade och tämligen mjuka. De röda bären är som alltid för det här vinet väldigt tilltalande. Vi noterar hallon, jordgubbar körsbär och tranbär. En liten trevlig ton av peppar, lagerblad och några lite mer diskreta kryddor. Gott om mineraler (steniga), aningens viol och lakrits känns i den medellånga eftersmaken.
Återigen `a Rina är fantastiskt gott. Strax under tvåhundringen på SB.  Det finns väl få viner av den här klassen som kan matcha det priset.
Betyg 4

2014 Amarone, Zenato

CL-fotbollen har dragit igång och ni som följt mig ett tag vet att en kan sätta likhetstecken mellan CL-fotboll och Amarone.
2014 var ett svårt år i Valpolicella. Kallt, regnigt och mindre sol än normalt. Många producenter avstod från att göra en amarone. Druvorna gick till deras superiore medan de som vanligtvis gör både en vanlig amarone och en riserva avstod från att göra riservan och koncentrerade sig på den vanliga amaronen. Själv har jag dragit ner inköpen av årgång 2014 rätt så ordentligt.

Zenato, en pålitlig producent, har dock gjort en 2014. Just nu finns den i många av Systembolagets butiker. Lite nyfiken är jag allt på hur den kan vara.

Zenato är en av de större producenterna med sina ca 2 miljoner flaskor, varav amarone utgör ca 10 procent. Det hela började 1960, då Sergio Zenato byggde vidare på familjetraditionen och grundade vingården Zenato vid San Benedetto di Lugana vid Gardasjöns sydostligaste hörn. I Valpolicella äger man 30 ha i Sant Ambrogio samt köper druvor från San Pietro in Cariano, Fumane och Illasi.
Deras portfölj består av två amaronevarianter varav en är en riserva, ripasso, superiore, recioto samt några IGT-viner.Dom producerar dessutom DOC-viner från Bardolino, Garda och Lugana.

Den här amaronen görs på Corvina till 80% och sedan lika delar Rondinella och Oseleta. Druvorna kommer från deras vingårdar i Sant Ambrogio. Dom har fått ligga på torkning i tre till fyra månader. Vinet har lagrats i nästan tre år på 300 liter stora ekfat (Slavonska och Franska).

Vi har tidigare druckit och skrivit om årgångarna 2010, 2011 och 2012. Av någon outgrundlig anledning missade vi årgång 2013.

Vi dricker vinet under två dagar och låter vinet få stå runt två timmar i glasen innan vi tar oss an det.
Visst är det ungt med en bra friskhet och med en tydlig ton av alkohol. I och för sig minskar den efterhand för att dag två vara nästan helt borta. Detta gäller såväl doft som smak.

På näsan känns mörka bär, läder, tobak och lite våt jord. Dag två tillkommer lite torkad frukt och någon liten kryddighet. Doften är något mer utvecklad dag två.

I munnen är vinet lite knutet den första kvällen speciellt till en början. De sista små klunkarna i andra halvlek börjar det komma fram en del trevligheter. Dag två är vinet mer utvecklat även om det inte släpper loss till fullo.
Söta mörka körsbär, mörka skogsbär, lite torkad frukt och en del kryddor kan vi notera. Syran är bra. Tanninerna närvarande och nafsar runt i munhålan på ett förtjänstfullt sätt. Eftersmaken är lång på amaronevis med en riktigt god bitterhet i form av mörkchoklad, några droppar espresso och så de där körsbärskärnorna som jag verkligen gillar.

Det här svåra året 2014 har Zenato ändå lyckats göra en riktigt bra amarone. Förvisso ung idag, men ge den något år och jag tror den kommer utvecklas fint. Så klart blir den aldrig någon toppamarone, men ändå väldigt bra.
Betyg 4(+)
På "Bolaget" kostar den 399 kr. På SB:s hemsida anger dom årgången till 2015. I många butiker är det 2014 som fortfarande gäller. Årgång 2015 ska provas så fort jag kommer över någon flaska. Årgången som sådan anses ju bättre än 2014.

2009 Terroir Chateauneuf-du-Pape, Domaine Barroche

Domaine la Barroche är en producent i Chateauneuf -du-Pape, som vi upptäckte för tiotalet år sedan och vars viner vi blev väldigt förtjusta i. Vinmakare är Julien Barrot. Han gjorde under några år  fyra olika cuvéer: Terroir, Signature, Fiancé och Pure. Från och med årgång 2010 gör han endast tre cuvéer nämligen Signature, Fiancé och Pure. Årgång 2009 blev den sista av  Terroir. Det har nu blivit dags för vår sista flaska av den sista årgången av Terroir.  Vi testade för drygt fem år sedan både Signatur och Terroir i version 2009. Vi skrev då så här om vinerna.
Fiancé i version 2007 drack vi för två år sedan och den gjorde oss inte besvikna. Läs om detta här. Deras prestigevin Pure fån 2009 hyllade jag här.

Terroir kommer från de yngre rankorna som finns på egendomen. Årgång 2009 är gjord på 97% Grenache och 3% Mouvedre. Omogna stjälkar sorteras bort medans de mogna används i vinifieringen. Skälet är att få såväl mer struktur och större komplexitet (bl a ökad kryddighet). 4 veckors skalmaceration och sedan 18 månader på stora foudres. Ingen filtrering.

Vi tycker vinet blivit lite tamt. Den fina ungdomliga frukten har bytts mot mer mogen och faktisk mindre komplex frukt. I såväl doft som smak har det blivit mörkare toner. Det är mer av mörka bär, kryddigare och också mera lakrits. Fortfarande en hyfsad syra. Tanninerna har mjuknat och rundats av ordentligt. Visst finns dom och visst kan vi känna dom i munhålan. Ändå är det fortfarande helt OK att dricka, men jag tror toppen är passerad.

Jag låter kanske negativ, men det här var ett vin jag verkligen har hyllat så förväntningarna var skyhöga.
Detta var vår sista flaska och mitt råd för den som ligger på några flaskor är att öppna någon under hösten och avgöra själv var du tycker vinet befinner sig.
Det finns så klart en risk att vår faiblaisse för Ch9dP har förändrats.
En gång i tiden handlade vi den för 219 kr på SB.

Betyg 4-

2016 Valtellina Superiore Costa Bassa från Sandro Fay

Nyskördad vitlök. Jag glömde sätta klyftorna i tid dvs i december och upptäckte fram i april att det fanns några klyftor som inte hade torruttnat. Nåväl ibland får en nöja sig med det lilla.
Upptäckte för någon vecka sedan att det blivit årgångsbyte på Sandro Fays Costa Bossa. Ett sådant vin vill jag inte missa, så det blev att klicka hem några flaskor till "mitt" Systembolag.

Valtellina är en region i norra Lombardiet inte särdeles långt från den Schweiziska gränsen någon mil öster om Como-sjön. Här hittar vi nebbiolo-druvan fast här går den under namnet Chiavennasca. I Valtellina görs det vin nästan uteslutande på den druvan och det med en tusenårig historia.

Valtellina med sina branta terrasserade vingårdar.
Bilden är lånad från importören Bristly Wine.

Sandro Fay grundade 1973 Societa Agricola Fay. Familjen Fay hade sedan flera generationer bedrivit jordbruk runt den lilla byn San Giacomo di Teglio i Valtellina-dalen, men Sandro beslutade sig för i början på 1970-talet att göra en satsning på tillverkning av kvalitetsviner. Idag är det hans båda barn Marco, utbildad oenolog vid Universitetet i Trentino och med erfarenheter från flertalet Barolo-producenter, och Elena som har tagit över ansvaret. Egendomen omfattar idag 15 ha vingårdar i form av mindre terrasserade plotter som är utspridda i subzonen Valgella samt någon liten plott i Sassella. Vingårdarna ligger på mellan 350 och 900 m ö h.

Det är gjort på 100% Nebbiolo (Chiavennasca). Druvorna kommer från deras lägst belägna vingårdarna (upp till 450 m ö h). Vinet har fått jäsa på ståltankar i ca 14 dagar. 7 dagars maceration. 12 månader på stora ekfat.

Ett vin som är slankt och har en bra friskhet med en ungdomlig fruktighet, som gör att det är mycket lätt att ta till sig. Kanske inte så komplext, men med en stor portion charm. Väldigt lättdrucket och ändå fin karaktär.

I doften dominerar de röda bären, men här finns också i små doser lite läder och jord, sommarrosor, nygrusad trädgårdsgång och en finstämd örtighet.

I gommen är det de röda bären som först ger sig tillkänna: tranbär, lite hallon, jordgubbar och några lingon. En fin syrlighet. Örter och kryddor noteras i små väl avvägda nypor. Nypon och sommarrosor ökar på charmen. Tanninerna dansar behagfullt runt i munhålan.
Ett riktigt gott vin i all sin enkelhet och lite rakt-på-sak-stil.
Betyg 4
Vinet kostar 199 kr på Systembolaget. Det är 30 kr lägre än vad årgång 2015 kostade för ett år sedan. Bara en sådan sak. Det finns i 36 butiker runt om i vårt avlånga land och även 8 fl i websaldot. Jag har handlat på mig ett gäng.
Vad jag tyckt om andra viner från detta området kan du läsa genom att klicka på resp länk: Le Tense och Sommarovina, Stella Retica (Arpepe).

Pierre Peters Cuvée de Réserve en Blanc de Blancs

Det har gått lite mer än fyra år sedan Rodolphe Peters besökte Champagnebaren i Göteborg. Det blev så klart en bloggpost om detta mycket trevliga möte. Du kan läsa om det här.

Familjen har haft vinodlingar långt tillbaks i tiden, men 1919 började dom att göra egna champagner. Dom har sin bas i Les Mesnil-sur-Oger, men också vingårdar i Oger, Avize och Cramant. Totalt 18 ha och endast Grand Cru byar.
Alla deras champagner, utom roséchampagnen, är till 100% gjort på druvan Chardonnay det man kallar  Blanc de Blancs.
Dom använder endast egenodlade druvor. All jäsning sker på ståltankar, detta för att låta ursprunget få tala så mycket som möjligt.

Cuvée de Réserve görs på olika årgångar. Hur många har jag läst lite olika uppgifter på. Din Vinguide anger 18 och att den senaste årgången utgör 60%. Jäsningen har ägt rum på ståltankar.

En trevlig doft av citrus,  och gröna äpplen dominerar intrycken till en början, men efterhand tillkommer mariekex, lite våta stenar och aningens mandlar.

Här finns en stor friskhet i såväl doft som smak.
Den första lilla klunken skickar samma signaler som doften dvs citrus och gröna äpplen. Smaken är lite mer komplex än doften och här finns en lätt brödighet, steniga mineraler, gula stenfrukter med persika och plommon främst. I eftersmaken aningens mandlar och nougat samt ett avslut av grapefrukt.
Fin mousse och en syra som som är tillmötesgående och gör den här champagnen väldigt lättdrucken. Så klart väldigt god också! Den gör sig alldeles utmärkt som mingel eller aperitif-dryck.
Betyg 4
På "Bolaget" kostar den numera 379 kr.

Ostbågar är faktiskt ett enkelt och bra tilltugg till lite enklare champagner.

2008 Barolo från Giacomo Fenocchio

Hösten har så sakteliga smugit sig på. Det mesta i trädgårdslandet är skördat, dock finns både svart- och grönkål kvar liksom palsternacka och jordärtskocka. Alla är ju frosttåliga och mår bäst av att skördas så sent som möjligt. Höst innebär också att nu blir det mer av grytor av diverse slag. Vi åt härom veckan en vildsvinsgryta och till denna drack vi en barolo som vi fingrat på ett slag.

Vingården Giacomo Fenocchio grundades 1864 och man gör fortfarande viner i traditionell stil. Idag är det Claudio dvs femte generationen vinmakare i familjen Fenocchio som står vid rodret. Dom förfogar numera över cirka 14 ha odlingar bl a i  Bussia (3,5 ha), Cannubi (0,5 ha) och Villero (1 ha) och har en årlig totalproduktion på 40-45000 flaskor. 80% går på export.
Odlingarna bedrivs med organisk-biologiska metoder utan att vara certifierade.
På deras hemsida hittar jag en Barolo Riserva, fyra vingårdsbetecknade Barolo och en "normale". I portföljen har dom dessutom en Langhe Nebbiolo, en Barbera, en Dolcetto, en Langhe Freisa samt två vita viner.

Vi dricker deras "normale" från 2008.
Druvorna kommer från deras vinfält i Monforte d´Alba, som ligger runt 350 m över havet. Genomsnittsåldern på vinrankorna är cirka 20 år. Vinifieringen sker enligt traditionella metoder med lång maceration. Endast naturlig jäst används och jäsningen äger rum under 40 dagar på ståltank, där vinet får ligga kvar i sex månader för att slutligen få tillbringa 30 månader på stora liggare (25-35 hl) av slavonsk ek innan buteljering. Runt 7 000 flaskor görs det av det här vinet.

Färgen går i en mörk granatäppelröd ton.
Doften är hyfsat stor och väldigt angenäm med röda bär, torkade rosor, örter och makadam.
I munnen är det de röda bären med jordgubbar, tranbär, lite lingon, några hallon och körsbär som omedelbart ger sig tillkänna. Väldigt tillgängligt, inbjudande och gott. Lite rosor, en del nypon och en liten nätt örtighet. Friskt genom en trevlig och lättillgänglig syra. Tanninerna finns där och smånafsar i munhålan och gör sitt jobb. Eftersmaken är medellång och där sällskapar de röda bären med steniga mineraler, mera rosor och aningens saltlakrits.

Riktigt god idag. Jag tror inte på så mycket mera utveckling, men den som har några flaskor behöver inte ha bråttom för den klarar säkert flera år i källaren.
Betyg 4
Privatimporterad för flera år sedan. Jag vill minnas att jag gav knappa 300 kr för den för sex år sedan.

2016 Morari Valpolicella Superiore från Torre D´Orti

Det har nu gått lite drygt två år sedan Torre D´Ortis viner dök upp på Systembolaget i beställningssortimentet. Jag testade omgående tre av vinerna och det blev så klart ett blogginlägg om dessa, vilket du kan läsa om på den här länken. Några månader sedan drack jag deras Superiore Morari med årgången 2015. Mina tankar kan du läsa här.

Bilden är lånad från Torre D´Ortis hemsida.

Torre D´Ortis vingårdar ligger på kullarna utanför den lilla byn Marcellise. Vi befinner oss ett par mil öster om Verona. På de högt belägna kullarna har det bedrivits jordbruk i flera århundrade. Oliver, vinodlingar och spannmål tillhör de grödor som odlats på terrasodlingarna. År 2000 köpte bröderna Luciano och Franco Piona vingården Torre D´Orti. Dom äger också vinmarker i Custoza (strax söder och sydost om Gardasjön) under produktnamnen Cavalchina och Prendina.
Torre D´Orti gör fyra viner: Superiore, Ripasso, IGT och så en Amarone. Dom är också medlemmar i Amarone Families, vars syfte är att både skydda och utveckla Amarone-vinet. En italiensk domstol fastslog att detta namnet inte är tillåtet, så nu heter sällskapet istället Historical Families.

2016 är den senaste årgången av det här vinet. Det är gjort på druvorna Corvina och Corvinone(75%), Rondinella (15%) och 10%  andra druvsorter. Druvorna har torkats fram till januari, då vinifieringen startade. Macerationen har ägt rum under 20 dagar. Vinet har fått vila i ett år på nya barriquer.

En ganska så amaronelik Superiore. Det är ju också gjort uteslutande på druvor som torkats i cirka tre månader. Vad som gör att det inte kan kallas för amarone är bl a att det endast fått ligga ett år på barriquer istället för de obligatoriska två åren.

Vinet får någon timma i glasen innan vi tar oss an det.
Vi kan omgående konstatera att vi har med ett ganska så ungt vin med en stor intensitet i frukten och med en fin friskhet. Detta gäller både doft och smak.

I doften finns en stor och intensiv mörk frukt, som sällskapar med en del torkad frukt, kryddor bl a vitpeppar, lite örter (lagerblad), aningens kakao, unset vanilj och lite balsamico-toner.
Den höga alkoholen (17%) känns förvånansvärt lite i vare sig doft eller smak.
Smaken ja! Den är väldigt komplex och som jag skrev tidigare väldigt amarone-likt. Den domineras av en stor, kraftig och intensiv frukt med tydliga söta, mörka körsbär, blåbär, solmogna björnbär och blåa plommon. Några nypor örter och kryddor finns det och precis som i doften är det i första hand vitpeppar och lagerblad vi tycker oss känna. Här finns en del torkad frukt i form av dadlar, sviskon och lite russin. Eftersmaken är stor med en liten fruktsötma, elegant russinton som blandas med bitterheten från espressokaffe, riktigt mörk choklad och körsbärskärnor.
Den höga alkoholen kan vi precis ana oss till, men är i huvudsak infångad av frukten.
Ett vin som är underbart idag och som jag tror kommer att utvecklas en del de närmaste åren.
Betyg 4+
På SB kostar det 333 kr. Det överglänser många amarone i den här prisklassen.