Del 14 i projektet Grekland 2.0: 2019 Muscat från Garalis

2017 köpte jag 12 olika viner från Oinofilia i Köpenhamn. Det resulterade i 12 olika blogginlägg. Den intresserade hittar mina tankar här.

Projekt Grekiska viner 2.0. 

Det landade under vårvintern 2021 en kartong med tolv olika grekiska viner hos Vintankar. Precis som tidigare år är det Oinofilia i Köpenhamn, som levererat vinerna. Så klart ska jag skriva några rader om dessa viner och därmed är grunden lagd till ett av 2021 års vinprojekt. 

Tidigare har jag skrivit om:

- 2019 Metagitnion, Sclavos

- 2012 Roditis Barrel Aged 3 Years

- 2016 Old Roots Xinomavro, Domaine Tatsis

- 2019 Xinomavro Young Vine, Thymiopoulos

- 2017 Xinomavro Nature, Thymiopoulos

- 2019 Nostos Roussanne, Manousakis Winery

- 2018 Pithari Red, Afianes Wines

- Retsina Amhporae Natur, Tetramythos

- 2015 Resin Flavour Roditis, Tatsis

- 2018 Gi&Uranos från Thymiopoulos

- 2017 Negoska Rosé, Tatsis

- Retsina of Lemnos, Garalis

- Rosé Retsina of Lemnos, Garalis

Manolis Garalis är tredje generationens vinmakare. Han startade sin egna verksamhet 2006 och redan 2007 kom den första årgången. Garalis Winery håller till på ön Lemnos belägen i den nordligaste delen av Egeiska havet. 

Det är ett rent familjeföretag där både hustrun och barnen är involverade. Garalis odlar främst de lokala druvorna Limnio och Muscat Alexandria. Vingården är 5 ha stor och brukas enligt organisk-biologiska odlingsmetoder (certifierade). Jordmånen på vingården är vulkanisk. Vinfälten ligger på 150-200 m över havet. Endast naturlig jäst används. Ytterst lite svavel tillsätts vid buteljeringen.

Det här vinet är gjort uteslutande på druvan Muscat of  Alexandria. Vinrankorna har en ålder på lite drygt 35 år. Naturlig jäst och jäsning på ståltankar, där det fått vila i två månader på sin jästfällning innan det buteljerades.

Färgen är ljusgul med lite skira ljusgröna stråk.

I doften hittar vi exotiska frukter, örter, lite citrus och en bukett sommarblommor.

Vi tar en liten klunk och njuter av den härliga friskheten i vinet. Här finns en fin samling örter, rätt gott om persika, aprikoser, passionsfrukt, lite mindre men ändå tydliga toner av nötter, fläder och krusbär. En anstrykning  av gula, lätt oxiderade äpplen och unset honung. Den trevliga syran skapar en friskhet hos det här vinet som absolut hör hemma på pluskontot. 

Betyg 4-

Vi gillar det här vinet. Det kostar 179 DKK och vi kommer att fylla på förrådet då tillfälle ges.

Lyxig Amaroneprovning med Henrik Ungerth på Barrique

Amaroneprovning på Barrique med Henrik Ungerth har varit ett kärt återkommande inslag. Nu har det varit några års uppehåll, men i måndags var det dags igen och som vi längtat. 

Barriques ägare Rolf Olofsson hälsar oss välkomna. Henrik berättar om Amarone förr och nu. Trender som varit och siar lite om framtiden. 

Det är en formidabel uppställning den här kvällen. Det är Amarone av den absolut högsta klassen vi får njuta av. Vi provar de fyra amaronevinerna halvblint, vilket betyder att vi vet vilka viner vi provar men  inte vilka som är i de enskilda glasen. Vi sniffar, tar en liten klunk, sniffar igen osv. Innan vi får reda på vad som är i varje glas görs det en omröstning om kvällens favorit. Glas nr 1 är vinnare med 16 röster. Glas 2 och 3 får vardera 3 röster medan glas 4 får 5 röster. Även jag höll glas 1 som främst men det var hårfint mellan glas 1 och 2 för min del.

Glas 1. 2011 Bussola TB. 

Druvmixen är Corvina (45%), Corvinone (35%) och Rondinella (25%), som vuxit på vinfälten "Casalin", "Vigneto Alto" och " La Tenda". Vinstockarna har en ålder på 50-55 år. Direkt efter skörd läggs druvorna för att torkas i cirka fyra månader. I mitten av januari pressas de torkade druvorna och jäsningsproceduren drar igång som varar runt 60 dagar. Vinet får sedan mogna i 48 månader på 500 liter stora ekfat. De tio bästa ekfaten väljs ut och blandas i ett 50 hl stort ekfat, där vinet får vila i ytterligare 24 månader. Det är först därefter som vinet buteljeras, där det slutligen får vila i 18 månader innan det är moget för marknaden.

En stor och intensiv doft, där den mörka frukten spelar huvudrollen. Fast det startar med lite läder, som snabbt lämnar fritt spelrum för en sagolik mörk frukt. I mindre omfattning noterar vi örter, kryddor, kakao och aningens vanilj. 

I gommen är det den mörka frukten och bären, som omgående tar kommandot. Här finns söta, mörka körsbär, björnbär, lite blåa plommon och några skogshallon. Örter och kryddor får vi i väl avvägda portioner. Lång eftersmak av mörkchoklad, körsbärskärnor och söta, mörka körsbär. Den höga alkoholen är väl integrerad med frukten. Små nätta tanniner och lättsam syra bjudet försiktigt motstånd. I min gom en mycket välbalanserad Amarone. Sagolik att dricka just nu!!

Glas 2. 2015 Campo dei Gigli

Vinet är gjort på Corvina och Corvinone 70%, Rondinella 20% samt 5% vardera av Croatina och Osoleta, vilket är samma blandning som i det enklare ”Selezione”. Druvorna till Campo dei Gigli kommer från en vingård på toppen av berget (kullen) Monti Garbi på 350 m höjd över havet. Jorden är mycket kalkrik och vinstockarna har en genomsnittsålder på 40 år. Druvorna skördas för hand och sorteras två gånger för att endast de bästa druvorna ska komma med. De får ligga och torka i ca tre månader innan de pressas. Jäsningen sker på nya 500 liters-fat av fransk ek. Vinet får sedan ligga på dessa fat i ca tre år innan det buteljeras.

Detta är kvällens yngsta vin, vilket förvånar mig. Vanligtvis tycker jag Campo dei Gigli behöver några ytterligare år för att vara så här utvecklad och tillgänglig. Årgång 2015 bjuder verkligen upp!!

En stor och rätt så kraftfull doft av mörka bär, lite örter, läder, kakao samt en finstämd kryddighet kan vi rätt omgående fastslå. Lite vanilj och katrinplommon cirkulerar i bakgrunden. Ett riktigt sniffarvin.

Smakerna är förvånansvärt utvecklade redan nu. Här är det gott om söta, mörka körsbär, blåa plommon och skogsbär. Lite mindre men ändå tydliga toner av örter och någon liten kryddighet. Torkad frukt i små balanserade portioner förgyller intrycken. Lång eftersmak. Alkoholen på 16% är redan nu infångad av frukten.

En ung och sagolik amarone!!

Glas 3. 2012 Dalforno Romano.

Detta är kanske den mest prestigefyllda Amaronen. Det är ytterst få gånger jag druckit Dal Fornos amarone. Den brukar landa på strax under 3000 kr på "Bolaget", vilket är betydligt mer än vad min plånbok tål. Det är därför en ynnest att få testa den i ett sådant här sammanhang.

Vingården ligger ett par mil nordost om Verona i Val d´Illasi.
Druvmixen i deras Amarone är Corvina och Corvinone 60%, Rondinella 20% samt 10% vardera av Croatina och Oseleta. Endast druvor som kommer från minst 10 år gamla vinstockar används till Amaroneproduktionen. Druvorna torkas i ca tre månader innan de pressas. Själva jäsningsproceduren tar runt 15 dagar och äger rum på ståltankar. I mitten på januari "dekanteras" vinet och pumpas över på nya barriquer. Det innehåller fortfarande en del restsocker och en långsam jäsningsprocedur sker under 18 månader. Vinet får därefter vila upp sig i ytterligare 18 månader på dessa barriquer. Vinet tappas därefter upp på flaska, där det får vila runt 24 månader innan det ska ut på marknaden.

Jag påminner om att ingen visste att Dal Forno gömde sig i glas tre. Mina noter baserar sig på hur jag upplevde vinet utan att veta vilken av de fyra amarone som var i glas tre.

Det finns en tydlig alkoholton i såväl doft och smak som stör intrycken. Detta till trots är doften intensiv och kraftfull och packad med mörk frukt. Visst är doften komplex med nyanser av örter, kryddor, choklad, lakrits, torkad frukt mm, men djupet har ännu inte hunnit utvecklas.

Det är samma med smaken. Visst finns här kraft och visst är smaken komplex, men det känns så tydligt att det finns så mycket mer som med tiden kommer att utvecklas. Det är främst djupet i smakerna och de mångfaceterade tonerna som inte kommer fram idag.  Här finns också tanniner i massor. Kanske den tanninrikaste amarone jag druckit och detta i en amarone nio år efter skörd. Vi kan trots allt notera söta, mörka körsbär, blåa plommon, björnbär, mörk choklad, en liten rökighet, aningens lakrits samt lite örter och kryddor. 

Den här kvällen kommer DalForno inte till sin rätt. Den behöver kanske fyra/fem år för att slipa av tanninerna och att få alkoholen integrerad med frukten.

Glas 4. 2010 Amarone Le Guaite de Noemi

Jag har själv aldrig besökt den här vingården, men den står på listan över vingårdar att besöka när läget i världen normaliserats. Daniel Bryntesson skriver så här på Amaroneguidens hemsida:

Beläget i Mezzanedalen och nära den lilla byn Mezzane di Sopra ligger vingården Le Guaite. Vingården ligger cirka 500 meter över havet och har en magnifik utsikt över dalen. Här startade Stefano Pizzighella en olivlund 1998. Denna blev framgångsrik så bara några år senare, år 2002, köper Stefano marken Le Guaite och grundar även vingården som han döper till Le Guaite di Giulietta efter sin fru. Stefano och Giulietta driver vingården tillsammans med stor passion. Till deras hjälp har dottern Noemi redan i tidig ålder hjälpt till med skörd och vinframställning. Noemi lär sig allt från sin mor och far under dessa år vilket leder till att Noemi 2016 tar över efter sina föräldrar blott 22 år gammal. Noemi döper även om vingården till Le Guaite di Noemi och gör helt nya etiketter på alla viner. 

Den är gjord på druvorna 35% Corvina, 35% Corvinone 20%, Rondinella samt 10% andra druvor. Vinet har fått ligga till sig i tre år på nya franska ekfat, sex månader på ståltank och fyra år i flaska. Noemi brukar vänta med att släppa sin Amarone tills dess den är helt mogen för att njutas av. Årgång 2010 är inget undantag. Visst kan den kanske utvecklas något, men den är strålande redan idag.

Precis som hos de andra tre amaronevinerna möts vi av en härligt intensiv doft. Kraftfull och packad med mörk frukt. Naturligtvis är de söta mörka körsbären liksom skogsbären på plats, men det finns också ett tydligt inslag av svartavinbär. Kanske mer vinbärsblad än bär. En finstämd örtighet, aningens vanilj, lite läder och cederträ samt unset torkad frukt.

I munnen återkommer mycket av det vi kände i doften. Det är ett vin i väldigt fin balans med både kraft och djup i smakerna. Den höga alkoholen 17% är så gott som helt infångad av frukten. Precis som i doften kan vi omgående känna söta, mörka körsbär, björnbär, blåbär, hallon och så svarta vinbärsblad. Finfina örter och kryddor. Lite torkad frukt med unset russin. Bra syra och sammetslena tanniner och på det en underbar eftersmak med mörk choklad, körsbärskärnor och mera söta, mörka körsbär. Mums!!

Sammanfattning.

En makalös provning med fyra amarone av allra yttersta klass. Rent av världsklass. Amarone av den här klassen kostar en del.

Glas 1.  2011 Amarone TB Riserva, Bussola nr 79979 pris 1125 kr. Helt på topp.

Glas 2.  2015 Campo dei Gigli, Tenuta Sant´Antonio nr 72769 669 kr. Lysande redan nu och kommer att utvecklas.

Glas 3.  2012 Dal Forno Romano. finns för närvarande inte på Systembolaget. Pris strax under 3000 kr. Behöver flera år i källaren, men kommer att utvecklas mycket.

Glas 4.  2010 Amarone Le Guaite di Noemi nr 78689 pris 699 kr.  Helt på topp.

Avslutningsvis ett stort, stort tack till Henrik och Rolf för denna fantastiska provning.

Vinfestival med Nigab

 Pandemin är långt ifrån över, men smittan är begränsad och de flesta restriktioner är borta. Många av oss är fullvaccinerade och har börjat återgå till ett mer normalt liv, men någonstans i bakhuvudet finns det en medvetenhet om att Covid finns därute och en viss försiktighet i umgänget med andra människor (främst obekanta personer) har vi nog. 

Vi har den senaste månaden gått på fotbollsmatcher, besökt teatrar och restauranger. Och som vi njutit av detta. Förra veckan var det dags för mig att besöka Sortimentsprovning nr 2. Förra gången var det Handpicked Wines (läs intrycken här). Nu är det dags att ta del av Nigabs sortiment.

Det blev att vid lunchtid cykla iväg till Åsa Station och ta Öresundståg in till Göteborg. En kort promenad till KungsportsAvenyn 6 och hotell Bellora. Hissen upp till 7:e våningen, där jag välkomnades av Nigab. Det blev trevliga samtal med Nigabfolket, mycket provande och spottande. Långt ifrån allt får plats i det här inlägget utan det som på något sätt berörde mig lite mer blir det några rader om.

Första stoppet blev att prova lite Cava för att sätta lite fart på smaklökarna. Jag hade förmånen att tidigare i år (9 mars) vara med om en digital provning av Vilarnaus Cavor. Organiska odlingsmetoder. Jag blev lite småimpad av dom då. Den intresserade kan läsa om den provningen här. Erfarenheten idag är den samma som då. Vilarnau är en riktigt bra Cavaproducent. Även samma två favoriter. 

Jag rankar Albert de Vilarnau som nummer ett. En Cava i en liten ovanligare stil. Jag förmodar att det är de sex månaderna på kastanjefat, som lämnat sina tydliga spår. I doft och smak hittar jag äpplen, citrus, persika, aprikoser, lite torkad frukt, en hel del tropiska frukter och sommarblommor. I eftersmaken, som är något längre än medel, får vi rostat bröd, lite örter (bl a kamomill) som får sällskapa med frukten. 

Inte så långt efter kommer Brut Natur Gran Reserva 2016. Frisk och torr med en viss krämighet. 

Här finns gula äpplen, gula plommon, mogna persikor, någon ton av aprikoser, samt ett tydligt inslag av rostat bröd. Eftersmaken är något längre än medel och där tillkommer torkad frukt, nötter och alldeles i avslutet lite blodgrape. Mums!!

Dags för Champagne. Vv Fourny & Fils besökte Champagnebaren i Göteborg för några år sedan. Min favorit då blev Cuvée "R". Nu har det gått några år sedan jag senast drack den och den levererar samma härliga känsla nu som då. Det är en hyllning till fadern Roger, som var förtjust i att ha en liten andel Pinot Noir i sin favorit champagne, därför innehåller den här ca 10% Pinot Noir och resten Chardonnay. Vinstockarn  har en ålder av 60+. Druvmust från två årgångar används. Lika mycket från varje årgång.

Jäsningen sker på små träfat. Vinet får sedan ligga runt 18 månader på sin jästfällning innan det buteljeras, där den andra jäsningen äger rum. Vinet får ligga runt fyra år på flaska innan det degorgeras. Dosagen är 0,75 gr per liter. Så himla god med en underbar friskhet och fina äpplesyror, citrusblandningar och en ljuvlig mineralitet. Eftersmaken är komplex med sin brödighet, touch av nötter och aningens tropisk frukt. Lite sälta och blodgrape precis i avslutet.

Cuvée R är en dryck som gjord för skaldjur. 

Monts de Vertus Blanc de Blancs 2014 är inte så långt efter. Även detta en strålande champagne. Enbart Chardonnay som vuxit på vinstockar, som har en ålder på minst 50 år. Dessa växer på en mycket kalkrik jord. Jäsningen sker på små ekfat och vinet får sedan ligga i sju månader på sin jästfällning innan det tappas över på butelj för en andra jäsning. Den får sedan ligga runt sex år på flaska innan det degorgeras. Dosagen är 3 g per liter. 

Torr, frisk och lite krämig med en härlig syra. Äpplen, citrus, lite rostat bröd och en god portion mineraler. Balansen mellan syrorna, frukten och mineralerna är det som tilltalar mig.

Jag smakade två olika cuvéer från Loire-producenten Dom Tinel-Blondelet. Båda två riktigt hyggliga, men jag sätter Arrêt-Buffatte från 2018 aningens före p g a sin friskhet och krispighet. Gröna äpplen, lite örter, aningens citrus samt lite fläder, krusbär och en god portion kalk och steniga mineraler.

Två lite billigare viner från Sicilien gjorde ett trevligt intryck. Kooperativet Settesoli där Mandrarossa i Menfi ingår är producent. Zibibbo på druvan med samma namn är för mig i första hand ett sällskapsvin med citrus, blommor, aprikoser, lite nötter och massor av kritiga mineraler.

Grillo Costadune är gjort på den lokala druvan Grillo. Ett vin med rätt mycket örter och kryddor samtidigt som det balanseras upp av citrus, persika, lite tropiska frukter samt steniga mineraler.

Dags för några röda viner från Rhône-producenten Paul Jaboulet. I ovanstående kvartett är det Les Jumelles som tilltalar mig mest. 100% Syrah. Runt ett år på franska ekfat, varav 20% nya ger ett vin med en hel del mörka bär, vitpeppar, charkuterier, aningens viol och med väluppfostrade tanniner. Riktigt gott.

Det vin som imponerade mest på mig är Domaine de Thalabert från 2017. Ett riktigt bra och gott vin. Druvan är Syrah och även detta vin har fått runt ett år på franska ekfat. På SB finns såväl årgång 2017 och 2019. Jag tycker 2017 klart överglänser 2019. Både doft och smak är större och generösare. Härlig mörk frukt, de typiska vitpeppartonerna, lättrökta charkuterier, lagerblad, aningens rött kött och violer samt ett mycket behagfullt tanninbett.

Jo jag har redan knappat in en beställningsorder på SB. 279 kr är priset. Fasligt mycket vin för dom pengarna.

Bourgogne är svårt tycker jag. Jag har ofta svårt att hitta rätt och därtill en inte särskilt tjock plånbok. Resultatet då blir oftast en besvikelse. Jag fick ett smakprov av 2018 Les Amoureuses från Albert Bichot. Det är bara att medge att bourgogne kan vara fantastiskt gott. Fast min lärarpension tillåter inte köp för 3149 kr på SB.

I Nigabs stora och alldeles utmärkta portfölj finns två Amaroneproducenter. Casalforte kommer från kooperativet Cantine Riondo någon mil öster om Verona. Helt OK viner, men jag har aldrig riktigt fallit för deras viner. Den andra producenten är Speri, som i mitt tycke gör helt fantastiska viner. Deras amarone ska helst drickas tio år efter skörd, men då är det ren och skär magi. Dricks Speris Amarone ung kräver den flera timmars luftning i karaff för att komma till sin rätt. Årgång 2016 som är aktuell nu rankas som en toppårgång i Valpolicella. Lite synd att den amaronen vi bjöds på inte fått en ordentlig luftning. Nu känns den mycket stram och tanninrik. Tveksamt om jag smakat en amarone med sådant här tanninbett, men ändå känns det att under ytan finns en rik, mörk frukt, örter, kakao mm som inte riktigt lyckas tränga sig fram. Jag har köpt ett par flaskor och lagt i källaren, om ett par år ska den första testas efter tre timmar i karaff.

Ripasson är från 2018 och är riktigt tillgänglig nu. Det här är en ripasso som inte försöker vara en amarone utan lever helt och hållet på sin egna meriter och det gör den tusan så bra. Viss stramhet har den, men den mörka frukten, de fina körsbärskärnorna, örterna och kakao ger en bra komplexitet och som balanseras med en fin syra och elegans. Gott!!

2015 Santa från Familia Castaño

Det fick bli ett spanskt vin också. Vi förflyttar oss till Alicante-trakterna. Runt 10 mil nordost om Murcia hittar vi vinområdet Yelca och här är det druvan Monastell som regerar.

Vingården ligger på dryga 700 m ö h och vinstockarna till det här vinet har en ålder på 70+. 

90% Monastell och 10% Garnacha. Det har fått mogna runt 14 månader på en blandning av nya franska och amerikanska ekfat.

Ett kraftfullt vin som gjort för höstens alla mustiga grytor. 

I doft och smak hittar jag blåa plommon, björnbär och lite svarta vinbär. Här finns också gott om örter och kryddor. Tanninerna är tydligt närvarande men blir inte särdeles närgångna. Finstämd syra. På slutet aningens rökighet som för tankarna till rökta charkuterier.

Monastrel är en druva jag har ringa erfarenhet av, men intresset har väckts efter den här flaskan  Knappt 200 kr på "Bolaget" är ett klart anständigt pris.

Summering.

Två timmars rundvandring och ett 50-tal viner provade, så är jag väldigt nöjd. En mycket trevlig sortimentsprovning. Många riktigt goda viner.  Trevliga och kunniga representanter från Nigab förhöjde intrycken. 

Gamla bekantingar som påminde om hur fantastiska dom är (Vv Fourny Cuvée R) och Dom de Thalabert jisses vilket vin till det priset. 

Nya druvbekantskaper som bl a Zibibbo och Monastrell.

Det är precis så en sortimentsprovning ska vara. En blandning av gamla bekantskaper parade med nya erfarenheter. Ett stort tack till Nigab för att även vi på Västkusten fick vara med om detta!!

Amarone 2006. Del 2. Il Fornetto från Stefano Accordini.

Jag gjorde under det första halvåret 2018 en genomgång av årgång 2009. Det blev 19 olika Amarone jag provade. Jag skrev en artikel om detta på Club amarones hemsida. Två år senare gjorde jag en än mer omfattande genomgång av årgång 2011. Jag provade 27 olika Amarone. Den intresserade hittar min sammanfattning här. 

Det börjar bli dags att prova den femstjärniga årgången 2006 lite mer struktuerat. Jag har inte alls lika många olika amarone från det året i min källare, men jag samlar mina intryck i några blogginlägg. För någon vecka sedan la jag upp det första inlägget.

- Mazzano från Masi

2006 Il Fronetto.

Amarone nummer två från året 2006 blir Accordinis prestigeamarone Il Fornetto. Stefano Accordini är en producent jag håller högt och besökt ett flertal gånger. Ett av besöken kan du läsa om här.

Så klart finns dom med på min Tio-i-Topplista över vinproducenter i Valpolicella. 

Druvmixen är 55% Corvina, 35% Corvinone och 10% Rondinella, som kommer från vinfältet "Il Fornetto" i närheten av staden Negrar. Druvorna får torka i 120 dagar. Vinet har fått ligga i 36 månader på nya barriquer av fransk ek. Vi har tidigare hyllat årgångarna:  2004, 2006, 2007 och 2011 . Klicka på resp årtal så får du mina tankar om det vinet.

Vi häller upp vinet på karaff någon timma innan vi ska njuta av det. Vi  möts av en rätt stor och intensiv doft där den mörka frukten dominerar. Här finns lite finstämda toner av örter, kryddor, kakao och torkad frukt. Det vilar en stor elegans över doftintrycken. En alldeles underbar doft som får oss att med jämna mellanrum sticka dit nosen och sniffa.

Det här är en fantastisk Amarone. Ett helt grymt vin! 15 år gammalt och fortfarande med en underbar friskhet och spänst.

Så klart har det smugit sig fram lite begynnande mognadstoner. Den här amaronen kan nog utvecklas något lite ytterligare och definitivt har den många goda år har den framför sig.

Det börjar med en ljuvlig kompott av mörka bär: körsbär, mogna björnbär, skogshallon blåbär och något enstaka svartavinbär. Spetsat med svartpeppar och lita andra örter i ett mer finstämt format. Små doser torkad frukt och aningens mineraler (sten och krita). Fin syra och eleganta, smånafsande tanniner. Smaken djupnar och komplexiteten ökar ju längre tid vinet är i glasen. Och på detta en eftersmak som får oss att göra vågen: Mörk lite småbitter choklad, några droppar espresso, aningens sötlakrits och några körsbärskärnor. Givetvis är den utsökta bärkompotten med oss hela tiden.

Magiskt Gott!!

Betyg 5

Den som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom. Den här amaronen kommer att hålla den här formidabla nivån i många år till. Å andra sidan är den så grymt bra idag och en sådan fröjd att dricka att det krävs en synnerligen god karaktär för att inte dra korken ur en flaska just idag!

2012 Punta di Villa fraån Mazzi

Förra veckans sällskap till CL-fotbollen blev en amarone från Roberto Mazzi. Ja, så började blogginlägget som påbörjades förra veckan, men som av någon anledning inte färdigskrevs. Bättre sent än aldrig, så lite försenat lägger jag ut det sista söndagen i oktober.

Någon mil sydost om Negrar hittar vi Roberto Mazzi e Figli. Ett litet familjeföretag som äger runt 7 ha. Vineriet och vinkällaren ligger i den lilla byn Sanperetto. Deras vingårdar ligger på de klassiska kullarna Sanperetto, Calcarole, Castel, Poiega och Villa. Vingårdarna ligger på cirka 200-300 meters höjd över havet. Inte så långt härifrån ligger storheter som Quintarelli.
Jag hade förmånen att för lite snart fyra år sedan träffa Antonio Mazzi på en provning i Stockholm. Du som vill veta mer om Mazzi och deras viner hittar det på den här länken Club Amarones hemsida.

Deras vinfält är planterade med mixen Corvina (65%), Corvinone (5-10%), Rondinella (20-25%) och Molinara (5-10%). Det betyder att samtliga av deras viner också har den här druvmixen. Vinrankorna är planterade på 1990-talet och jordmånen är vit kalksten.

Druvorna till den här Amaronen kommer från ett enda vinfält (Villa) beläget drygt 380 m ö h. 

Druvorna har torkats i cirka tre månader. Det har fått tillbringa runt 30 månader på barriquer (225-liters) av fransk ek innan det buteljerades.

Vi har en Amarone som börjat få några mognadstoner, dock med bibehållen friskhet.

Doften är stor och packad med mogen mörk frukt. Fast det börjar med lite läder och jord, men rätt omgående är det den storartade frukten som tar över. I lite mindre omfattning, men ändå med tydlighet finns här örter, kryddor, aningens kakao, ett finstämt inslag av torkad frukt samt lite skolkrita. Alldeles på sluttampen noteras unset viol.

I munnen tar omgående de mörka bären kommandot. Här finns mörka körsbär med aningens sötma, mogna björnbär, blåa plommon och några vildhallon. Stor och kraftig utan att vara överdådig. Örter, kryddor, katrinplommon samt aningens russin noteras i mellanpartiet. Snälla behagliga tanniner bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är magnifik på amaronevis. Frukten är på plats och kompletteras med mörk choklad, någon droppe espresso,  körsbärskärnor och unset viol.

Det är tre år sedan jag senast drack den här amaronen och sedan dess har smakerna mognat och djupnat.  Fortfarande med en bra friskhet.

Punta di Villa 2012 är i ett fantastiskt drickfönster och lika underbar som för tre år sedan. Bättre än så här blir den inte.

Betyg 4+

2012 Châteauneuf-du-Pape Château Sixtine

 Hösten har verkligen fattat ett grepp om oss. Här i Nordhalland är det starka vindar och regn mestadels, även om solen några enstaka timmar lyser upp vår tillvaro. Det finns dock vin som sprider glädje och värme och verkligen lyser i höstmörkret. Vi drack ett sådant förra helgen. En alldeles lysande Chateauneuf-du-Pape.

Producenten Chateau Sixtine-Cuvée du Vatican har en anrik historia. Egendomen om fattar 23 ha vinodlingar och är familjeägd genom familjen Diffonty, vars anor kan spåras till mitten på 1600-talet. Företagets namn kommer sig av att dom fick en stor beställning på nattvardsvin av påven på 1920-talet.
Jean-Marc Diffonty tog över företaget i början på 1990-talet. En modernisering med nytt vineri, lägre skördeuttag mm tog fart. 

Druvblandningen är 50% Grenache, 20% Mourvedre och 30% Syrah, från vingårdslägena Rayas, La Crau och Barbe dʼAsne i Chateauneuf-du-Pape. Vinstockarna är mellan 50 och 100 år gamla.
Jäsningen äger rum i ståltankar. Hälften av vinet får tillbringa runt ett år på stora ekfat  och den andra halvan på barriquer, varav 30% nya. Därefter blandas vinet och tappas på flaska.

Vi möts av en hyfsat stor doft av solvarma mörka bär, en ansenlig mängd provencalska örter, aningens pinjeträd samt en god portion grusiga mineraler. Riktigt trevligt!

I munnen känns vinet moget, men ändå med en bra friskhet. De mörka bären dominerar smakintrycken. Mogna björnbär, blåa plommon, lite körsbär, aningens svartavinbär och skogshallon. Inslaget av örter är precis som i doften påtagligt. Små, nätta och väl avrundade tanniner bjuder tillsammans med den finstämda syran på ett behagfullt motstånd. Eftersmaken är något längre än medel och här tar örterna för sig lite mer på fruktens bekostnad. Det tillkommer sötlakrits, lite mörk choklad, aningens svart te samt grusiga mineraler med stänk av bloddroppar.

Ett gott och mycket trevligt vin om än inte stort.

Betyg 4

Vi betalade 299 kr på SB, då det begav sig (2016).

2006 Mazzano Amarone från Masi

Sverige hade en viktig match mot Grekland i kvalet till fotbolls-VM häromveckan. Vi laddade upp men en höjdaramarone.

Masi gör totalt fem olika amarone: Costasera, Costasera Riserva, Vaio, Campolongo di Torbe och Mazzano. Alla fantastiska amarone. Det finns också en speciell flygplats-Costasera med tillägget Nectar. Mina tankar går också till den magiska provningen 2014 hos Eriks Gondolen i Stockholm med Mr Amarone dvs Sandro Boscaini. Du kan läsa om den här.

Mazzano är ett av Masis prestigeviner. Den här amaronen är gjord på druvorna 75% Corvina, 20% Rondinella och 5% Molinara. En klassisk druvmix. Numera behöver ju Molinara inte finnas med.

Mazzano ligger högt upp i Negrar-dalen ca 480 meter över havet. Efter skörden läggs druvklasarna för torkning på stora tråg i en torklada med öppna fönster, ett litet trevånings stenhus från 1500-talet. Frukten får torka fram till januari-februari. Då har druvornas vikt reduceras med 35-40 %, medan smaken intensifierats och sockerhalten höjts. Druvorna pressas varligt med stjälkar och får sen jäsa i ungefär 50 dagar på stora fat av slavonsk ek. Vinet får sedan mogna på 600-liters slavonska ekfat, av olika träslag och ålder, och lagras i tre till fyra år innan det buteljeras.

Javisst är det en enastående amarone, som kombinerar kraft och elegans på ett närmast magiskt vis. Lite läder och jord hittar vi initialt då vi börjar dofta på vinet, men de mörka, mogna bären tar rätt så omgående över. I mindre omfattning men ändå tydligt noterar vi lite örter, kakao, någon torkad frukt och unset hemkola. 

Visst är det en trevlig doft, men det är inte i doften storheten ligger utan när vi börjar smaka på vinet. Mycket kraftigt med en hel del smaker, men förpackat med elegans och med allt i en harmoniserande balans. Ja då blir det stort. De mörka bären tar tag i oss omedelbart: mörka körsbär, björnbär, svartavinbär, några blåa plommon och skogshallon. Mmmm så läckert. En finstämd örtsamling poppar upp. Torkad frukt dadlar, fikon, katrinplommon och unset russin kommer i mycket små väl avvägda doser. En fin välbalanserad syra skapar friskhet. Tanninerna har med åren slipat av alla hörnen och blivit mjuka utan att för den skull kännas mesiga. En läcker eftersmak med mörk choklad, någon droppe espresso, körsbärskärnor och ännu mera mörka bär.

En fantastisk Amarone!!

Betyg 5-

Inhandlad på "Bolaget" 2014 för 749 kr. Idag kan den privatimporteras via SB för 999 kr.