Amarone och Bordeaux

Vi hade vännerna T och S på middag en av dessa underbara julikvällar anno 2014.
Förrätten var en västerbottenpaj med spenat och örtkryddor. Till detta blev det ett glas amarone.
Vi hade gjort potatissallad på ugnstekta potatisar samt fyllt på med vad vi hittade i vårt grönsaksland. Vi hade till detta en fläskfilé, som vi först brynt och sedan stekt till 70 grader. Två timmar innan servering la vi den i en lag bestående av balsamico vinäger, olivolja, torkade tomater, hackad basilica samt någon klyfta pressad vitlök. Riktigt gott med kall mat när tropikvärmen slagit till.
Vi lät ett Bordeauxvinackompanjera.

2007 Amarone della Valpolicella, Viviani
Viviani är en av våra favoritproducenter när det kommer till Amarone. Deras prestigeamarone har jag åtskilliga gånger givit det allra högsta betyget. Ikväll är det deras standardamarone som vi dragit korken ur.
Vi har tidigare skrivit om årgångarna 2004, 2005 och 2007. Det har gått dryga året sedan vi senast drack en 07:a, så det är dags för ett återbesök.

Vinet görs på 70% Corvina Veronese och 30% Rondinella. 24 månader på 225 l ekfat och 12 månader på flaska innan det är moget för marknaden. Sådan är uppfostringen av detta vin.
Vi häller vinet på karaff runt två timmar innan vi ska dricka det.
Vi möts av ett en stor och mäktig amaronedoft: söta, mörka körsbär, solmogna björnbär, en del örter och på slutet lite torkad frukt. Det är så här vi vill ha vår amarone.
Smaken är komplex och med Vivianis eleganta framtoning. OK, den når inte Casa dei Bepis eleganthet, men presterar strålande ändå. Ordentligt tryck i frukten: mörka körsbär, björnbär och ett och annat hallon. Finmalda örter och torkad frukt förgyller smakkomplexiteten. Riktigt lång i eftersmaken med mera torkad frukt, kaffe och mörkchoklad.

Det krävs en ostpaj med ordentliga smaker för annars är risken att vinet tar över.

När våra gäster har gått vid 23-tiden tar hustrun och jag en promenad ner till havet. Vi ser Nidingen blinka åt oss därute i väster. Sommarnatten är magisk. Väl hemma igen är det dags att diska glasen. I karaffen med amarone finns lite kvar som precis räcker till två glas. Allt för att göra diskningen lite roligare. Vi smakar. Tittar på varandra. Är det Casa dei Bepi i glasen? Nej, men de ytterligare sex timmar vår amarone fått i glasen plockar fram en elegans, som jag aldrig tidigare känt i Vivianis basamarone. Helt otroligt god är denna 2007:a.
Vi har privatimporterat och betalade 23 euro på plats, sedan tillkommer frakt och alkoholskatt på runt 40 kr.

Betyg 4++

2005 Chateau Roland La Garde
Det blev ett bordeauxvin till fläskfilén.
Egendomens historia går till baka till år 778. Du som vill läsa mer om detta kan göra detta här.
Egendomen ligger på den östra sidan om Gironde. Inte långt från Saint-Seurin de Cursac. Appellationen är Premières Cotes de Blaye.
Det här är egendomens första vin. Det görs ca 80 000 flaskor. Druvsammansättningen är 70% Merlot och 30% Cabernet Sauvignon.
Vi låter vinet få två timmar i glaset innan vi börjar ta oss an det.

Redan då vi doftar känns det att det här är ett lite enklare vin från Bordeaux. Ingen stor doft, men ändå hyggligt tydlig. Vi känner omgående ett mörkare drag av läder, kompostjord och multnande höstlöv, där bakom smyger sig de svarta vinbären tillsammans med drag av blyertspenna och mörka plommon.

I munnen är det blandning av mörka och röda bär som gör sig gällande. Här finns också tydliga toner av fat som rostat kaffe, kakao och vanilj. Inga stora smaker, men ändå rätt OK.
Syran är hyfsat pigg. Tanninerna har börjat att rundas av, trots detta är de alerta och biter lite försiktigt. Eftersmaken är medellång. Ett stabilt vin från en bra årgång. Det funkar riktigt bra till maten.
Vinet är klart godkänt, men inte av den kalibern att vi ställer oss i kö för att få tag på fler flaskor.

Betyg 3+

Det här vinet ingick i en låda om tolv flaskor (sex olika slott med två flaskor vardera), som vi inhandlade för 1 900 kr från Winefinder.

k