Valpolicella Classico och Ripasso från Fratelli Vogadori

Jag har vid mässan "Mitt Kök" i Göteborg, såväl 2012 som 2013, kommit i kontakt med näthandlaren Xwine.se. Jag provade vid dessa tillfällen deras Valpolicellaviner och deras Baroloviner. Allt verkade mycket lovande, men jag har inte kommit loss och gjort någon beställning. Inte förrän för ett par veckor sedan.
Jag gjorde en beställning av två blandlådor. Den ena med viner från Valpolicella och producenten Fratelli Vogadori och den andra med viner från Baroloproducenten Fratelli Revello.
Så här skriverXwine om sig själva:

Vi ville att alla skulle kunna ta del av vin från de lite mindre, genuina gårdarna som tillverkar vin med största omsorg och kvalitet. Vinet du köper av oss kommer direkt från gården och levereras från dörr till dörr. Vi tar hand om allt det praktiska inklusive alkoskatt och svensk moms, du ska bara ta hand om din nära och kära och bjuda på ett riktigt gott vin.

Häromdagen hämtade jag ut mitt vin. Igår var det dags för den första flaskan. Det blev en Valpolicella Classico. Det är ju Valpolicellaproducenternas enklaste vin och jag gillar det här lite enkla vardagsvinet. Jag tycker också att det säger en del om producenten. Kan man göra ett riktigt bra vardagsvin, ja då är ofta amaronevinet också väldigt bra.

Producenten Fratelli Vogadori har sina verksamhet någon mil öster om Negrar. Det är tredje generationen vinmakare. Bröderna Alberto, Gaetano och Emanuele arbetar där tillsammans med sin far.

2012 Valpolicella Classico

Vinet är gjort på druvorna Corvina, Corvinone, Rondinella, Osoleta och Negrara. Druvorna har torkats i en månad. Vinet har fått jäsa runt 18 dagar i tankar av rostfritt stål med naturlig jäst. Vinet får sedan en uppfostran om 8 månader på franska ekfat.

En försiktig men trevlig doft känner vi, då vi sniffar på vinet. Vi känner tydliga toner av mörka körsbär, en del kryddor och ett stänk av viol.

I munnen får vi ett ungt och friskt vin. Smaken domineras av mörka körsbär med en viss syrlighet. Här finns också en del örter, mogna plommon och skogsbär. Kanske inte så lång i eftersmaken, men där finns ett läckert inslag av krossade körsbärskärnor som ger en spännande liten bitterhet. På slutat kan vi också känna igen lite mandlar.

En väldigt god basvalpolicella, som gör sig bra till enkla pastarätter och pizza. Vinet är riktigt njutbart, i sin enkelhet, på egen hand. Det är främst de mörka körsbären och de krossade körsbärskärnorna som jag faller för.

Betyg 3+

2012 Valpolicella Classico Superiore Ripasso. 

I stort är det samma druvblandning som i basvalpolicellan. På Xwines hemsida står det följande:

Vinifiering: Skördeuttag 2 kg per stock, druvorna torkas i 1 månad. Fermentationen sker därefter under kontrollerad temperatur (24 ° C), i ståltank med daglig "follatura" under 7 dagar. Detta följs av malolaktisk jäsning och en andra fermentation på restprodukten från tillverkningen av Amarone. Vinet lagras därefter på ekfat i 18 månader innan det buteljeras. Slutlig lagring under 6 månader på flaska.

Det finns mycket som Ripasson har gemensamt med Valpolicella Classicon. De tydliga mörka körsbären, de krossade körsbärskärnorna, de mogna plommonen och örtstänken. Ripasson har också en del tydliga amaronedrag, främst är det inslaget av torkad frukt vi känner men också avslutet av kakao och fat. Ripasson blir lite rundare och mjukare.
Hustrun och mina åsikter går isär i synen på Ripasson. Jag tycker den enkla Valpolicella Classicon är renare på något sätt och inte alls lika inställsam som Ripasson. Den blir för mig mer genuin och har mer egen charm.
Hustrun däremot gillar Ripasson med sin mjukhet  och lite rundare stil. Hon tycker också att den torkade frukten ger Ripasson en speciell charm.

Betyg 3+

Vinerna finns inte på "Bolaget". Valpolicellan kostar dryga  hundralappen och Ripasson kostar runt 150 kr hos Xwine. Min blandlåda med 2 Valpolicella Classico, 2 Ripasso och 2 Amarone kostade 1 049 kr.

Amaronen är av årgång 2010, så den får ligga något år i källaren innan jag drar korken ur den första flaskan. Jag håller mig till regeln att addera  fem år till årtalet på flaskan innan jag öppnar ett amaronevin.