Teroldego och Amarone

I förra veckan fick vi besök av några goda vänner. Vi drack en Teroldego till maten och en amarone till osten. Teroldegon överraskade oss på ett mycket positivt sätt. Amaronen levererade på ett mer förväntat sätt dvs bra!

2008 Teroldego, Marion
Marion är en amaroneproducent som håller till i kommunen Marcellise i de östra delarna av Valpolicella.
Vi har varit imponerade av deras Amarone och Superiore, men lite mer tveksamma till deras övriga viner. En viss omvärdering var på gång, då vi senast drack deras Teroldego. Du kan läsa om detta här.

Detta är ett vin gjort på druvan Teroldego till 100%. Vinrankorna är av en klon som härstammar från Elisabeth Foradoris Teroldego odlingar.
En del av druvorna har legat på torkning i 30 dagar, medan den andra delen har pressats en vecka efter skörd. Musten har sedan blandats och fått ligga på små ekfat runt 30 månader.

Den här kvällen visar vinet upp sig från sin bästa sida. Hustrun och jag tittar på varandra och undrar om det är samma vin som vi drack för två år sedan. Det här är inte bara gott. Det är riktigt gott.
Doften har tydliga drag av mörka bär, lite flyktiga örter och välbalanserade ekfats toner.Det finns ett litet dovare drag i bakgrunden i form av våt jord samtidigt som vi anar oss till lite blyga violer.
Det är inte i doftintrycken den stora skillnaden ligger. Det är hur smaken utvecklats. Här finns rejält med mörka bär: blåbär, björnbär, svarta vinbär och körsbär. Syran är fortfarande frisk, inte alls påträngande utan skänker enbart friskhet åt vinet. Aktiva tanniner som biter så där lite små försiktigt i gommen och skapar därmed ett stort välbehag. Eftersmaken är hyggligt lång med örter, choklad och inslag av ek. På något sätt har eken fångats upp av frukten och fört vinet till en ny nivå.
Betyg 4
Vi har inhandlat vinet genom privatimport och betalade då ca 25 euro inkl frakt och skatt. Detta var vår sista flaska och också den bästa. Man tänker lätt att om jag ändå köpt fler, men ska inte den sista flaskan också vara den bästa?

2005 Amarone della Valpolicella, Le Bertarole
Bertarole är en producent som har sin verksamhet förlagd till utkanten av Fumane. Det är ett litet familjeföretag, där en av sönerna, Marco, är ansiktet utåt. Han har en sällsynt förmåga att entusiasmera och få besökarna på gott humör. Vi har alltid gillat deras amarone, även om den inte platsar på vår toppfemlista.
Årgång 2007, som vi skrev om här, tyckte vi var ett steg i rätt riktning. Nu ryktas det att årgång 2009 ska vara den bästa Le Bertarole gjort, så vi har köpt några stycken, men ännu inte testat dom.

Druvblandningen är 30% Corvina, 40% Corvinone, 20% Rondinella samt 5% vardera av Dindarella och Croatina. Vinet har lagrats först på ståltankar i 4-5 månader, därefter ca 30 månader på slovenska ekfat och slutligen 10-12 månader på flaska.

Vi möts av en doft, där de mörka körsbären, de blå plommonen och de lätta örtaromerna står i centrum. Vi kan ana oss till en ton av läder. Inte särskilt mycket torkad frukt i doften och framför allt inga russin, men ändå väldigt amaronetypiskt på något vis.

I smaken återkommer de mörka körsbären, de mörka plommonen och örterna. En lätt och fin syra skänker friskhet åt vinet. De mjuka, avrundade tanninerna är närvarande, men tar inte så stor plats. Eftersmaken är lång och har den där härliga lilla bitterheten, som man kan känna i riktigt mörk kvalitetschoklad. På slutet får vi ett litet inslag av torkad frukt med en liten nätt sötma.
Betyg 4

Det finns något hos Le Bertaroles Amarone som slår an en gillande klang hos oss. Visst, det finns en hel del producenter av Amarone som är bra och kanske gör en mer insmikrande amarone, men få har den charmen och egna stilen som Le Bertaroles Amarone har. Det är väl detta som gör att vi köper den årgång efter årgång.
När nu flera av våra nördiga amaronevänner talar såväl om deras 2009:a, så är vår nyfikenhet väckt.
Inköpt är den och första flaskan ska öppnas längre fram i höst!