Pajé 2003. Roagna.

Ett av de senaste årens favoritvin. Vi har i ett flertal blogginlägg hyllat det här vinet bl a här och här och här. Nu är det dags för den näst sista flaskan av den här årgången. Någon skrev på instagram att den är på väg att nås sin peak, så då måste Vintankar göra sin egna avstämning.

Den här gången blir det så att vi dricker ett glas omedelbart efter att vi dragit korken. Tidigare gånger har vinet krävt ett par timmars luftning, men icke idag. Det levererar omgående en förtjusande doft av körsbär, jordgubbar, ett uns balsamico och aningens örter. I bakgrunden känns en liten lätt jordighet, men betydligt vagare än vad vi minns från tidigare gånger.

Smaken har fortfarande samma härliga djup, som vi minns från tidigare gånger. Lika komplex som tidigare med sin härliga blandning av körsbär, lite torkad frukt, örter och den där blommigheten som är så elegant. Syrorna är fortfarande distinkta. Tanninerna har med ålderns rätt börjats runda av.
Eftersmaken är lång med körsbär, örter, aningens lakrits och rosor.
Vad som gör det här vinet så stort är elegansen och den perfekta balansen mellan smakerna.

Vi dricker halva flaskan dag ett och resten dag två. Vinet håller ihop fantastiskt bra. Möjligen med lite mindre tryck i syran och lite mer avrundade tanniner dag två. Vinet känns då lite rundare fast med samma pondus i frukten.
Vinet är nog så nära sin peak det kan vara. Jag tror inte att det kommer att rutscha utför de närmaste åren, så det är ingen panik för den som ligger på ett flertal flaskor. Fast drick gärna en flaska någon av de närmaste månaderna för vinet är hur gott som helst just nu.

Betyg 5