Påsk i Bryssel

Hela Vintankarfamiljen samlades i Bryssel under Påsken. Dottern bor ju där sedan 2012.

Lite längre har våren kommit där!

Vi flög ner på Långfredagen. Hjälpte dottern med att montera lite möbler mm i hennes nya lägenhet.

Kvällen avslutade vi på en restaurang med ett belgiskt kök. Les Brassins.
Det blev en av deras specialiteter "Carbonnades flamandes à la bière", naturligtvis med "Frites" som tillbehör. Rustik mat, som var vällagad. Vi drack till detta ett Bordeauxvin.

Vi befinner oss i Pessac-Léognan någon mil söder om Bordeaux. Just på den här gården har det odlats vin i ett par hundra år. 1956 tog André Lurton över ansvaret och har sedan moderniserat och utvecklat egendomen.

Vinet är gjort på 60% Cabernet Sauvignon och 40% Merlot. Vinet har fått jäsa på ståltankar för att sedan ligga till sig i runt ett år på ekfat, varav en tredjedel nya.

Ett trevligt vin med en viss ungdomlighet, ändå är vinet riktigt tillgängligt.
I doften hittar vi såväl röda som lite mörkare bär, en del plommon, lite blyertspenna samt aningens toner av ek.
I munnen är det mörka bär som dominerar främst björnbär och svarta vinbär. Bra syra och matvänliga tanniner sätter vi på pluskontot. I eftersmaken finns inslag av rostade fat, kaffe och kakao, men det är en varsam ekhantering.
Inget stort vin, men ett bra matvin.

Förmiddagen på påskaftonen ägnade vi åt Chagall. En spännande och bra utställning. Här lämnar vi en stark rekommendation. Den är värd ett Brysselbesök bara den.

Det är klart att besöka Bryssel utan ett glas öl är väl inget Brysselbesök.
Sonen och jag lät dessa två göra sällskap med vår lunch. Hustrun och dottern föredrog en flaska vatten. Prisskillnaden är endast en euro, något som man som svensk fascineras av.

Påskaftonens middag åt vi på La Quincaillaire.
En ombyggd gammal järnhandel. En mycket stor lokal och lite småbullrig, vilket ställer till det när hörseln är dålig. Vi åt en påskmeny med tillhörande vinpaket. Maten var OK men inte mer. Servicen rent av dålig bl a ingen presentation av maten. Champagne med en hibiskusblomma utgjorde starten. Fräckt? Dålig champagne?
Vinpaketet var lättdrucket! I say no more.
Vår stora behållning var sällskapet. Vi fick träffa dotterns nya pojkvän. En väldigt trevlig bekantskap, lättpratad, sympatisk och mycket trevlig.

Påskdagen tillbringade vi i Gent. En stad väl värd ett besök.
Jag fick göra en omvärdering. På det sena 70-talet arbetade jag en månad vid två olika tillfällen på Volvo LV:s kontor utanför Gent. Min minnesbild var att det var en trist stad. Idag sjudade den av liv med många trevliga små mysiga caféer och restauranger utmed kanalerna.

Vi hittade ett marockanskt hak, där vi serverades en läcker lammgryta. Självklart fick det bli ett marockanskt vin till maten. Jag vet inte när jag drack ett vin från Marocko senast.
Vinet är gjort på en blandning av Merlot och Cabernet Sauvignon från vingårdens äldsta vinstockar. Sex månadet har vinet fått på ekfat.
Vingården Bonassia liggervid foten av Atlasbergen inte så långt från staden Meknes.

Visst går det att känna  att det är en Bordeaux-blandning. Här finns svarta vinbär, cedeträ och lite läder i doften.
Smaken är fylld av mörka bär främst svarta vinbär, lite slånbär och en del örter.
Hygglig syra och finlemmade tanniner.
Enkelt och okomplicerat, men absolut inte simpelt.



Resans matupplevelse och restaurangbesök fick vi på påskdagens kväll.
Det blir mera om detta imorgon. Redan nu säger jag att är du i Bryssel så är den här restaurangen definitivt värt ett besök.