Vintankar har har haft den här Amaronen som en av sina absoluta favoriter i segmentet under 300 kr. Genom den senaste höjningen av alkoholskatten hamnade priset på 303 kr.
Vi har skrivit om årgång 2005, 2006 och 2009. Anledningen till att vi missade årgång 2007 och 2008 är att dom bytte leverantör. Den nya leverantören Vinupplevelser sålde endast via näthandel, men detta ändrades f o m årgång 2009.
Här har det sedan romartiden odlats olivträd, vindruvor, fruktträd m m.
Vinet är gjort på 70% Corvina/Corvinone, 20% Rondinella och 10% Oseleta. Druvorna kommer från ett flertal vingårdar, som familjen äger, belägna i Mezzane, Illasi, Tregnago och Grezzana. Druvorna torkas i 100 till 120 dagar. Vinet får mogna i ca 30 månader på 350 l ekfat, för att slutligen få mellan åtta och tio månader på flaska innan det är moget för marknaden.
Provningen.
Vi provar vinet under fyra dagar. Dag 1 häller vi upp strax under 20 cl i ett Orrefors Difference Primeur-glas. Vi sätter på korken och låter vinet stå svalt till nästa dag. De följande dagarana gör vi på exakt samma sätt.
Dag 1
Vi börjar dofta och smaka redan efter att vinet fått en timma i glaset. Vinet känns ungt och omoget. Tydlig alkoholton, mörka körsbär och torkad frukt. Tankarna förs till ett enklare portvin. Sista klunken tar vi efter att tre timmar gått. Fortfarande mycken alkoholhetta, även om det lugnat ner sig lite. Det känns ännu ungt. Ja t o m alltför ungt. Visst har det börjat skymta lite fler nyanser i den torkade frukten, lite örter har dykt upp och eftersmaken blivit något mer komplex med mörk choklad. Lite stumt och faktiskt lite strävt. Vinet vill liksom inte släppa loss allt som vi kan ana oss till och fortfarande stör alkoholen oss.
Visst är det så att vi är besvikna.
Dag 2
Vinet har nu fått ett dygn i den öppnade flaskan, visserligen med korken ordentligt ditsatt. Vi häller upp ett glas i ungefär samma mängd som Dag 1. Vi använder alltid våra Orrefors DP-glas till amarone. Ja faktiskt till nästan allt rött vin vi dricker.
Vi låter det upphällda glaset få stå runt två timmar innan vi testar det ordentligt. Vi kan redan vid upphällningen konstatera att alkoholsticken nästa försvunnit helt och när vi sedan testar vinet, så är det mesta av alkoholen infångad av frukten. Det är faktiskt ett helt annat vin idag, visserligen ungt, friskt och fräscht, men det bjuder på sig på ett sätt som vi uppskattar.
Söta, mörka körsbär, torkad frukt, örter och fat attackerar våra luktorgan. Ingen tillstymmelse till alkoholstick. Bara djup, frisk, ung och angenäma dofter.
I munnen är det en frisk och ungdomlig druvjuice som cirkulerar. Den amaronetypiska mörka frukten ( mörka körsbär, björnbär, blåa plommon) är det som dominerar. Vi känner också lite örter, kakao och någon liten ton av mineraler. Syran är ung och frisk. Små nätta tanniner gör att vinet bjuder på lite motstånd. Eftersmaken är lång, stor och utdragen med torkad frukt (russin/fikon), mörk choklad som ger en liten bitterhet och massor av mörk frukt.
Alkoholen kan anas, men känns hyfsad infångad av frukten
Det är så här jag minns tidigare årgångar, även om 2010:an inte är lika fullt utvecklad ännu.
Dag 3 och dag 4.
Vinet håller ihop på ett strålande sätt. Dag 3 är doft och smak i stort de samma som dag två. Kanske att friskheten mattats något dag fyra eller beror det på sista slatten?
Sammanfattning
Vi har att göra med en strålande amarone med ytterligare utvecklingspotential. Den är fullt i klass med 2009:an, men ska den drickas idag så häll över den på karaff och låt den luftas i minst fyra timmar gärna längre.
Jag kommer själv att fylla på mitt förråd och lägga flaskorna i ett av källarens hörn med lappen "Drickes 2017 eller senare".
Fortfarande gäller bäst i sin prisklass.
Betyg 4+
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar