2006 Costasera Riserva, Masi

Nu i oktober så släpper Masi ytterligare ett antal flaskor av årgång 2006 av Amarone Costasera Riserva. Jag köpte några flaskor när den här årgången släpptes på hösten 2011. Priset på "Bolaget" var då 449 kr. Nu är priset 549 kr.
Vad jag skrivit om andra årgångar av Riservan kan du läsa genom att klicka på resp årtal: 2003, 2004, 2005 och 2007. Kanske dags att testa 2008:an, även om den troligtvis är för ung.
Den stora frågan är när kommer 2009:an?

Den första 2006:an drack jag för snart 18 månader sedan. Jag skrev då så här. Jag gav det betyget 4+ dvs en riktigt bra amarone. Anledningen till att det inte blev 5- var den alkoholhetta som inte vill släppa.
Det är därför med stor spänning vi drar korken ur den här flaskan. Lever den upp till de stora förväntningarna? Är alkoholen nertonad?

Riservan är en specialcuvée av Masis storsäljare Costasera.
Druvmixen är 70% Corvina, 15% Rondinella, 10% Oseleta och 5% Molinara. Jämfört med den vanliga Costaseran så har Riservan 10% Oseleta och motsvarande mängd mindre Rondinella. Druvorna till Riservan får torka 15-20 dagar längre än Costaserans druvor.
Riservan ligger 38-40 månader på Slavonska ekfat medan den vanliga Costaseran ligger 24 månader.

Det är en stor och maffig doft vi nås av och med väldigt många tydliga amaroneattribut: mörka bär, torkad frukt, en del örter, katrinplommon och kakao. I bakgrunden kan vi skönja en viss alkoholton, men idag väsentligt mer diskret än förra gången vi drack 06:an.

I munnen är det kraft, komplexitet och elegans på en och samma gång. Rejält med söta, mörka körsbär, solmogna björnbär, massor med torkad frukt (fikon, dadlar, russin), en del örter och kakao. Det har börjat framträda en del mognadstoner. Syran är fortfarande på tårna och skänker en välbehövlig friskhet åt vinet. Tanninerna är så avrundade och mjuka som tanniner nu en gång kan bli. Eftersmaken är gigantisk och nästan lite förförisk. De söta körsbären och den torkade frukten får här sällskap av en riktigt mörk chokladbit och aningens espresso. Russinen tar mer plats idag än vad jag minns.
Alkoholen kan vi ana, men det känns betydligt mindre av den i kväll än vad det gjorde senast det begav sig.

Vi hällde upp drygt halva flaskan på karaff och lät vinet stå så i dryga två timmar innan vi skulle avnjuta det. Vi satte på korken på flaskan och tog ett litet glas de kommande tre kvällarna.
Vinet håller ihop på ett strålande sätt. Friskheten behålls hela vägen, kanske att smakerna djupnar något och att russintonen är något mer markant i det allra sista glaset.

Betyg 5-