Ett Stockholmsäventyr del 2.

Vi brukar passa på att besöka lite olika muséer när vi är i Stockholm. Måndag är då ingen bra dag för oss, då är allt stängt. Vi ser ett galleri som är öppet och där är det vernissage, så det får bli där vi börjar dagen.

Det blev ett mycket trevligt besök, där vi fick tillfälle att prata med konstnärerna Karin Holmström och Marika Lang. De grafiska bladen av Karl Demel om Jacques Brels sånger var mycket fina.

Det fick bli en en fikastund på klassiskt ställe.

Lunch på Östermalmshallen. Det är bara att konstatera att även i Stockholm kan dom göra fiskgryta som smakar riktigt bra.

Vi valde var sitt vin till fiskgrytan.
Domaene Gobelsburg är gjord på druvan Gruner Veltliner. Detta är den enklaste varianten. OK, men inte mer. Här finns lite päron, lime, mineral och örter. Hyfsad syra.
Det högra vinet är en tysk Riesling. Friskt i doft och smak. Vi hittar citrus, päron, mineral och lite tropiska frukter. En läcker liten sötma alldeles i svansen. Absolut den bättre av dom två.

På kvällen hade vi bokat bord på Oaxen Slipen.
Vi började med ett glas champagne. Den här är gjord på Pinot Meunier till 100%.
Christophe är femte generationen vinbonde i Festigny, Vallée de la Marne. 30 marker utspridda på 6,5 hektar till 90 % planterad med Pinot Meunier resten är fördelat mellan Chardonnay och Pinot Noir. 
Dom tillämpar en hemsnickrad blandning av biodynamisk, ekologisk, biologisk odling
Vinet har fått jäsa på emaljerad ståltank. Det har fått vila runt två år på fällningen innan degorgeringen. Ingen dosage. 50/50 av årgångarna 2010 och 2011.
Gul/röda äpplen, bröd, citrus, gott om mineraler och en liten örtighet. Mycket trevlig.

Jag tog en löjromsvariant till förrätt medan hustrun tog deras råbiff. Vi delade sedan fifty-fifty.
Båda var mycket goda, var och en på sitt sätt.
Till huvudrätt valde jag oxbringa medans hustrun valde oxkorv. Vi tog som tillbehör råmarinerad rotselleri och rostad fänkål.Vi delade på rätterna. Riktigt Gott. Det blir toppbetyg  för den måltiden.

Torkade (ca 3 mån) Nebbiolodruvor eller som de kallas i Valtelina: Chiavennasca. Runt 18 mån på franska ekfat. Årgång 2011.
Färgen har en tjusig granatröd ton.
I doften hittar vi torkad frukt (plommon), kryddor och lite nötter.
Smaken är så där omedelbart tämligen kraftig och ganska fyllig. Här finns det massor av mörka bär, lite kryddor och rostade hasselnötter. Friskt genom en urbra syra. Tanninerna finns där och är på hugget, men ju längre tid i glaset desto mer återhållsamma blir dom.


Till dessert valde vi "Chokladbrownie på brynt smör med saltkolaglass och & gräddfilscurd". Enligt hustrun den bästa brownie hon ätit. Vi hade svårt med valet av dessertdryck, så vi låt vår servitris bestämma. Hon plockade två och meddelade att den ena var från huset.

Madeiran hade en knäckig framtoning med mycket russin, nötter och apelsinskal. Inte alls så tokig.
Tokajern hade en frisk smak av aprikoser, apelsin, saffran och en finstämd ton av honung i slutet.
Detta blev hustruns val.