Masi, Allt om Vin och Ritz

I lördags hade tidningen Allt om Vin tillsammans med Masi bjudit in till en "läsarmiddag" på restaurang Ritz i Göteborg. En läcker fyrarätters middag med åtta viner stod på programmet. Allt till en kostnad av 1 499 kr person.
Vi besökte Masi och Alighieri i våras. Du kan läsa om vårt besök här.
Den mest formidabla amaroneprovning vi varit med på ägde rum för 18 månader sedan på Gondolen i Stockholm. Mr Amarone, Sandro Boscaini, tog oss då igenom årgångarna 1997, 2000 och 2007 av Costasera, Vaio, Mazzano och Campolongo. Du kan läsa om hela härligheten här

 Vi fick en Ankleverterrin med rostade pistagenötter och fikonmarmelad. En helt sagolik  liten anrättning, som höjde förväntningarna inför kvällen.
Vi serverades till detta ett glas bubbel från Trento. Vinet är gjort på Chardonnay 60% och Pinot Noir 40%. Ett torrt, friskt och ganska enkelt bubbel. En balanserad syra med fina citrustoner, gröna äpplen och lite mineraler, med en touch av smör i avslutet.
Det funkade alldeles utmärkt till vår lilla "amuse".
Betyg 3+

Raphaele Boscaini guidade oss igenom kvällens viner på ett
engagerat, passionerat, trevligt och sakkunnigt sätt.

Ett av Raphaeles skötebarn är ett projekt som går under namnet Costasera Contemporary Art.
Tanken är att vartannat år ska en konstnär från ett land som står MASI nära "produce a work of art dedicated to Masi´s icon wine". Först ut blev den svenske konstnären Ernst Billgren. Jag har skrivit om det hela här.
Konstnären ska också utse en ung stipendiat som ska få chansen att studera vid ett välkänt italiensk konstcenter. Ernst Billgrens val blev Björn Krogvig, studerande vid Konstfack i Stockholm, som fått tillbringa två veckor vid den klassiska glasstudion Berengo i Murano, Italien.
Raphaele kunde också avslöja att nummer två i raden blir en Schweisisk konstnär, men att allt kommer att offentliggöras längre fram i höst.

Dags för förrätt. Här serverades Halstrade pilgrimsmusslor med ostronemulsion, brynt soyasmör och blomkålspuré. Sagolikt gott.

Vinet blev Masianco 2014, som är gjord på Pinot Grigio 75% och Verduzzo 25%. De senare har fått torka i 3-4 veckor efter skörd. Druvorna har vuxit i vingårdar i Castions di Strada, Friuli.
Diskret doft av gul frukt och örter.
I smaken hittar jag gula äpplen, aprikoser, en del örter och lite citrus. Inte riktigt min smak, då syran är lite väl återhållsam. Samtidigt inget riktigt tryck i de smaker jag känner. Ändå inget inget dåligt vin, bara inte min cup of tea.
Betyg 3

Dags för huvudrätten. Hjortytterfilé, rödvinssås med mörk Valhrona choklad, smörkokt romanesco, friterade kantareller och potatis fondant.
En helt underbar rätt med smaker anpassade för kvällens tre viner.

De två första vinerna är båda från 2011 och är Masis motsvarighet till ripassoviner. Den vanliga Campofiorin firade 50 års jubileum förra året. Det var med andra ord den allra första ripasson som tillverkades. Numer kallar Masi inte längre vinet  för ripasso utan helt enkelt Campofiorin, namnad efter den vingård från vilken druvorna kommer. 
Masi låter numera vinets andra jäsning ske med 25% torkade druvor istället för med resterna från recioto eller amarone.

Det var i mitten på 1990-talet som Vintankar upptäckte Campofiorin och tog det till sitt hjärta. Det blev därmed starten på vårt förhållande till Valpolicella. Idag dricker vi inte ripasso så ofta och därmed inte heller Campofiorin

Det har under årens gång ändå blivit ett par bloggposter om Campofiorin. Vi har skrivit om årgång 2004, 2006 och 2008.
Ikväll är det årgång 2011. Mina intryck från tidigare stämmer rätt bra. Jag har helt enkelt vuxit ifrån det här vinet. Jag tycker att det är lite för "tamt" eller mainstream. Jag hittar inte det där trycket i frukten som jag uppskattar.
Betyg 3

Brolo Campofiorin Oro har en liten annan druvsammansättning. Här finns ingen Molinara och andelen Rondinella har minskat från 25 till 10 procent. Andelen Corvina har ökat med 10% och så ingår Oseleta med 10%, därtill har det fått drygt ett halvt år längre på ekfat.
Vilken skillnad detta gör. Ett helt annat tryck i frukten och övriga smaker. Lite stramare och aktivare tanniner. Lägg därtill en friskare syra. Gott. Riktigt gott.
Visserligen är Brolo Campofiorin Oro knappt femtiolappen dyrare, men mångdubbelt värt det.
Den som inte provat det här vinet får rekommendationen att göra det!
Betyg 4-

Det här vinet har jag druckit massvis av gånger i diverse olika årgångar. Costaseran har blivit amaronevärldens benchmark.
Även den här kvällen levererar Costaseran. Den bedömningen jag gjorde för Amaroneguiden för ett år sedan står sig: Fortfarande väldigt ung, men ändå med finfina körsbär, torkade örter, mörk choklad och en lätt ton av torkad frukt. Här finns också finlemmade tanniner som bjuder ett behagfullt motstånd. Tämligen lätt i sin struktur för tillfället. Med åren kommer 2010:an att utvecklas väl och när den mognar om tre/fyra år kommer den att få ett större djup och mer utvecklade smaker. Väldigt god redan idag!
Betyg 4

Det hade nu blivit dags för osten. Vi serverades en Parmesan lagrad i 36 månader med espressohonung och saltrostade mandlar.
Vi fick till detta dricka två årgångar av Vaio Armaron Amarone.
Vaio var den första amaronen som introducerades på Systembolgat (1994).
Vaio Armaron är en vingård i Gargagnago (ett par mil väster om Verona). Det var här som Dantes son Pietro 1353 köpte egendomen, som familjen Serego Alighieri sedan dess bott på.
Den som vill se vad jag skrivit om tidigare årgångar klickar helt enkelt på vidstående årtal: 2003, 2004, 2005 och 2006. Alla dessa årgångar höjde jag till skyarna, men årgång 2007 var jag lite mer reserverad till.

Det finns två speciella saker med produktionen av Vaio. För det första så ingår druvan Molinara Serego Alighieri. En speciell klon av druvan, som endast växer här. För det andra så ligger vinet de sista 4 månaderna, av den tre år långa fatlagringen, på fat av körsbärsträ.
Årgång 2008 känns väldigt ung, men överraskar mig med att ändå vara förvånansvärd tillgänglig redan nu. Här finns en kraft och komplexitet som vida överstiger vinerna vi provat tidigare: mörka körsbär, örter, torkad frukt och kakao. Allt förpackat på ett elegant sätt. Lång eftersmak. Tanniner som bjuder motstånd och en syra som ger vinet friskhet. Det känns att med ett par år i källaren kommer det här att bli riktigt stort. Ett givet köp. En flaska ska testas mer ingående tämligen omgående. Och så ett par flaskor i källaren för framtiden.
Betyg 4+

Vaio 1993.
Vilket vin! 22 år gammalt och fortfarande med en bra friskhet. Betydligt lättare i sin struktur än 2008:an, men smakerna och dofterna är fullt utvecklade. Ju längre tid i glaset desto mer upptäcker vi. Elegansen! Oj, oj, oj. Amaronenörden i mig närmar sig sjunde himmelen.

Doften är helt ljuvlig. Nästan så att det inte behövs drickas. Det räcker att sticka dit nosen då och då.
Smaken är ju bara så komplex. Inte bombastisk kraftfull som den kan vara hos vissa amarone. Den här årgången av Vaio uppvisar mer elegans och komplexitet än kraftfullhet.
Smakerna tar sig fram en i sänder: söta, mörka körsbär, lite lättsamma örter, torkad frukt, naturligtvis lite russin och med betoning på lite, fikon, dadlar, katrinplommon. Eftersmaken är amaronelång. Naturligtvis följer oss körsbären och den torkade frukten oss ända in i mål, men här tillkommer en ljuvlig mörk choklad, unset espresso och kanel.
Betyg 5

Kvällen avslutades med en dessert. Choklad- och kolapaj, körsbärssorbet och torkad körbärscrunch.
Söta och samtidigt friska ingredienser.
Vi serverades till detta en Recioto 2011 Angelorum.
En lite torrare recioto, men visst katten finns det en hel del sötma. Mycket frisk i sin framtoning.
Söta, mörka körsbär, åtskilligt med torkad frukt och en del kakao.
Passade bra till vår dessert. En helt OK Recioto.
Betyg 3+

Vi sammanfattar detta som en mycket trevlig kväll.
Restaurang Ritz bjöd en superb måltid. Vi kommer att återvända hit.
Vi tackar också Allt om Vin och Anders Fagerström för det här initiativet och för det trevliga värdskapet.
Ett stort tack till Masi och Raphaele för en engagerad och informativ presentation av vinerna.
Att få dricka en Vaio 1993 var en ynnest.
Naturligtvis ska importören VinUnic och deras representanter också ha ett stort tack för att den här kvällen blev av och blev en sådan succé.