En försmak på vad som väntar dom, så plockade vi fram Titari 2010.
Du som vill läsa om producenten kan göra detta på en länk till Amaroneguiden eller vad jag skrev för ett år sedan efter mitt senaste besök hos Brunelli.
Årgång 2009 tillhör mina tre största amaroneupplevelser. Årgång 2010 är inte riktigt där ännu. Med detta sagt, så kan jag ändå konstatera att vi har att göra med en sagolikt bra amarone.
Vi låter vinet få ett par timmar i karaff innan vi häller upp det i våra glas. Vi möts då av en förförisk doft av mörka körsbär, torkad frukt och lite örter. I bakgrunden lite jord och kakao. Trevligt, inspirerande och enbart doftandet är en sann njutning.
I munnen känns vinet fortfarande ungt. Alla smakerna är ännu inte full utvecklade, men det vi känner räcker långt. Det startar med en bärblandning av söta, mörka körsbär och mörka skogsbär. Strax kommer blåa plommon, torkad frukt och en finstämd örtsamling. Syran är frisk. Tanninerna påtagliga för att vara en amarone. Det är precis i den här stilen jag vill ha min amarone.
Lång eftersmak med mera torkad frukt med tydliga toner av russin, mörk choklad, lite espresso och inslag från fathanteringen (varsamt)
Betyg 4++
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar