Vinsmagning med Stefano Turbil fra La Chimera hos Cibi e Vini i Köpenhamn

I förra veckan var hustrun och jag iväg på vår höstliga utflykt till Köpenhamn. Vi stannar alltid till på Louisiana på vägen ner. Det är alltid någon spännande utställning på gång och så var det i år också

Den här gången var det en retrospektiv utställning av Marsden Hartley. Väl värt ett besök.

Ett av våra ärenden i Köpenhamn är att plocka upp några viner jag beställt av Fabio och Mie på Cibi e Vini. Den här gången slumpade det sig så att dom hade besök av den lilla producenten La Chimera som drivs av Stefano Turbil.

La Chimera är en liten vinproducent belägen i Valsusa-Chiomonte i den nordvästra delen av Piemonte inte så lång från den franska gränsen. Här startade Stefano sin verksamhet 2005 genom att hyra någon hektar vinfält och producera ett rött och ett vitt vin. Nu, 14 år senare, äger han drygt 3 ha och producerar runt 10 000 flaskor med ambitionen att inom några år kunna tillverka 15000-18000 flaskor. Vinfälten ligger på branta sluttningar och kräver mycket manuellt arbete. Odlingsmetoderna är organisk/biologiska och just nu befinner han sig i en certifieringsfas. 

Vi fick möjligheten att testa 6 av hans viner. Först ut var ett mousserande vin.

AE Spumante Rosé Brut Natur Metodo Classico

Ett vin gjort till 100% av den lokala röda druvan Avanà. Skördas i början på september. Hela klasar med stjälkar och allt pressas. Endast skalkontakt under själva pressningsproceduren. Jäsningen äger rum på ståltankar, där vinet sedan får ligga kvar fram till våren då det buteljeras. En andra jäsning på flaska äger rum under 18 månader.

En torr och mycket trevlig Spumante. Gula äpplen, aningens citrus och en hel del gula stenfrukter i såväl doft som smak. Lägg till en fin stenig mineralitet, så börjar bilden bli komplett. Den här dricker jag mer än gärna igen.

2018 EOS Rosé frizzante

Även detta ett vin gjort uteslutande på druvan Avanà. Druvorna avstjälkas innan vinifieringen. Macerationen varar i stort sett endast under den tiden pressningen äger rum dvs runt 2,5 timmar. Vinet genomgår sedan en jäsningsprocedur, men tappas på flaska innan det jäst klart. Detta betyder att det jäser en kortare tid på flaska. Ingen degorgering vilket gör att det finns lite jästrester i botten på flaskan.

Vinet har en fin, lite mörkare bärnstensfärgad ton med en dragning åt koppar. Ett väldigt friskt och läskande vin, som jag särskilt gärna vill dricka en varm sommardag. Det finns aprikoser, nektariner, persika, något gult plommon och aningens citrus i doft och smak. I bakgrunden lite sommarblommor. Avslutet med blodgrape är både elegant och törstsläckande på en och samma gång. Så klart fick någon flaska följa med hem.

2018 Finiere

Även detta vin är gjort uteslutande på den röda druvan Avanà. Druvorna kommer från ett vinfält med samma namn som vinet beläget runt 750 m över havet. Druvorna avstjälkas. Pressas tämligen omgående och genomgår en maceration på 7-10 dagar. Jäsning på ståltankar, där vinet får ligga kvar i cirka sex månader innan det buteljeras. Ingen tillsats av svavel.

Färgen har en ljus rubinröd ton. Det doftar och smakar av röda bär, en del blommor (rosor), sten och grus och aningens mandlar.  Doften för tankarna till kvalitetsbeaujolais. Fin syra och behagfulla tanniner. Ett slankt vin i en lättsam stil. Det här är ett vin som ska drickas ungt. Jag gillar det och därför får det bli ett köp. En druva jag inte visste fanns måste så klart granskas lite närmare.

2018 Carcajrun.

Vinet är gjort på Gamay till hundra procent. Samma druva som används i Beaujolais. Druvorna kommer från ett angränsande vinfält till där Avanà växer. Vinifieringen påminner om den för Finiere, men Carcajrun får ligga lite längre på stålfat (10 månader) innan det buteljeras.

Ett lätt vin med en ljus rubinröd färg. De ljusa bären (hallon, jordgubbar) dominerar intrycken i en lite josig stil. En fin ton av rosor smyger sig fram. Den steniga mineraliteten är påtaglig. Här finns en bra syra och lättsamma tanniner. Det här vinet ska drickas ungt och på den unga sällsamma frukten. En riktigt trevlig bekantskap och något jag gärna dricker igen.

2017 Azazel

Det här vinet är gjort på druvorna Avanà, Barbera och Dolcetto. Druvmixen är ungefär en tredjedel av var sort. De kommer från vinfält som ligger på en höjd av 600 meter i Mompantero. Macerationen varar 7-10 dagar. Jäsning på ståltank, där vinet får ligga till sig i dryga året innan det buteljeras.

Vinet har en rubinröd färg men med en mörkare nyans än Finiere och Carcajrun. Ja även lite violetta stråk här och där. Doften domineras  av den ungdomliga frukten, som går i lite mörkare tonarter än deras övriga röda viner. En fin mineralitet av nylagd stengång noteras liksom aningens jord och läder. I munnen återkommer frukten, steniga mineraler och en liten kryddighet. Bra och trevlig syra. Tanninerna tar för sig lite mer i Azazel. Det här är ett spännande vin, som verkligen faller mig i smaken. Ett köp fick det allt bli.

Det blev en mycket trevlig och lärorik stund tillsammans med Fabio och den genomtrevlige Stefano. Genomgående väldigt bra viner. En druva (Avanà) jag aldrig tidigare smakat. Inte heller har jag druckit viner från Valsusa. Några flaskor fick följa med hem. I Sverige finns vinerna inte på Systembolaget, men lär finnas på en del krogar.  Besöker du Köpenhamn så gör ett besök hos Cibi e Vini, där hittar du vinerna.

En trevlig pratstund med några av Cibi e Vinis kunder. Jo vi har stött på varandra vid våra besök hos Fabio och Mie. Tydligen följer dom mig både på blogg och Instagram, vilket jag naturligtvis känner mig smickrad av.

2013 Chateauneuf-du-Pape Le Vieux Donjon

Novembervädret fortsätter. Regn och blåst. Småkyligt. Vi håller oss inomhus. Låter braskaminen sprida trivsel. Vi plockar fram lammrostbiff från frysen. Ur källaren tar vi fram potatis och gör en potatisgratäng. Ur vinkällaren letar vi fram en Chateauneuf-du-Pape. Så där ja, då blev det en riktigt trevlig kväll.

Vinodlingarna ligger i området runt Cabrieres och Mont Redon, medans vinkällaren ligger mellan Chateauneuf du Pape och Courthezon. En av de ytterst få producenter i Chateauneuf-du-Pape som bara producerar ett enda rött vin. Allt druvmaterial som anses tillräckligt bra används. Resten ratas och säljs till negocianter. Druvmixen är 75% Grenache, 10% Syrah, 10% Mourvedre och 5% Cinsault.

Vinet har fått ligga till sig först i sex månader på betongtankar och sedan runt ett år på Foudres (stora ekfat).

Det här är en Ch9dP som vi druckit flera årgångar av. Vad vi tyckt om dessa kan du läsa här: 2009, 2010, 2012 och 2013.

Det räcker med den första sniffen och den första klunken så förstår vi varför vi håller det här vinet så högt.

Den första sniffen skickar solvärme och glädje rakt in i vår kropp. Vi möts av solvarma mörka bär, provencalska örter, några pinjebarr, torr och dammig grusväg samt rökta charkuterier. En väldigt trevlig doft!

I gommen återkommer den mörka frukten med begynnande mognadstoner, men fortfarande med en bra friskhet. Mogna björnbär, mogna blåa plommon och enstaka körsbär, en samling provencalska örter, steniga mineraler, lite rått kött och en tydlig ton av lakrits. Till en början sötlakrits men i eftersmaken blir det mer salt lakrits. Syran är fortfarande bra och trevlig. Stadiga tanniner krafsar runt i gommen och bjuder ett fint motstånd, men visst har dom rundats av i hörnen sedan vi senast drack den här årgången för två år sedan.

En riktigt bra ChdP!!

Betyg 4+

Årgång 2013 är sedan länge slutsåld på bolaget, men på måndag den 18/11 är årgång 2017 möjlig att beställa på SB.

2005 Chateau de Lauga

Jag har lite svårt att komma rätt när det gäller Bordeauxviner. Oftast bli det en besvikelse. Vad det inte mer än så...... Kan det vara så att jag helt enkelt saknar kunskap om vad som är bra eller är bara plånboken för liten? Hur som så dök detta vin upp som månadens vi på forumet finewines.se i augusti. Så klart måste jag köpa en flaska. Kanske skulle det kunna övertyga mig om förträffligheten hos viner från Bordeaux. Jag fick sedan aldrig tillfälle att dricka vinet i augusti, men i oktober drog vi korken.

Chateau de Lauga ägs och drivs sedan 2007 av Charles Brun som är sjunde generationen Brun att äga detta Chateau. Chateau de Lauga är klassificerad som Cru Artisan vilket innebär att ägaren är involverad i det dagliga arbetet med vinframställning, skötsel av vingård mm.

När man pratar med Charles framgår det verkligen hur han brinner för sin jord och de viner han framställer. Man äger 13 hektar vinodling, främst i Haut Médoc men också i Saint Julien.Druvorna till detta vin har växt i en  grusig jordmån med kalkstenslera under. Man skördar alla druvor manuellt och jäser på ståltank där skalen har kontakt med musten i 25-30 dagar. Fatlagringen sker på franska ekfat och man har valt en stor del begagnade fat för att framhäva den generösa fruktigheten i vinet.

Källa: Importörens hemsida.

Vinet är gjort på druvorna Cabernet Sauvignon (55%), Merlot (40%) och en liten slatt Petit Verdot (4%) och Carmenère (1%). 12 månader på franska ekfat varav 10% nya.

I doften en del läder, jord, blyertspenna, mörk frukt (bl a blåa plommon, sv vinbär), grus och aningens svart te. Rätt trevlig doft. Hyfsat komplex. Elegansen? Nja. I min bok många nyanser som signalerar Bordeaux. 

I munnen är det ganska slätstruket på gränsen till trist. Smakar absolut inte illa, men inget som sticker ut. Visst hade jag förväntat mig mer precis som doften signalerade. Jag noterar en del mörka bär, blåa plommon, lite örter, några toner från fathanteringen och unset järnaktigt blod. Medellång eftersmak med mera mörk frukt, lite kaffe och kakao. Syran är helt OK. Tanninerna finns där, men har blivit rätt så avrundade.
Slutomdömet blir ett helt OK vin, men priset 499 kr känns väldigt högt och gjorde att jag förväntade mig bra mycket mer. Det blir inget återköp. Och inte heller övertygar det mig om Bordeauxs storhet.
Betyg 4-

2013 Amarone Monte Sant´Urbano, Speri

Jag skrev ett blogginlägg för någon vecka sedan om Costasera och Costaser Riserva både från året 2013. Jag fortsätter på spåret 2013 genom att testa Speris variant. Speris amarone brukar behöva bli 8-10 år innan de börjar leverera, men redan som unga kan en skönja lite om framtiden.

Producent är familjen Speri. Vineriet grundades 1874 och nu är det den femte generationen som håller på att ta över. Det hela startade med 2 ha vinodlingar i utkanten av byn Pedemonte. Huvudkontoret ligger fortfarande här. Idag förfogar man över 50 ha fördelade på vingårdar i Fumane, San Pietro in Carriano och Negrar. Det är en traditionsrik familj och självklart är det bara egenodlade druvor som används. Dom gör tre varianter av Valpolicella d v s en basvariant, en Ripasso och en Superiore samt en Amarone och en Recioto. En grappa finns också med i deras sortiment.

Jag har tidigare skrivit om årgångarna 2006, 2007 och 2009.

Druvorna till Amaronen kommer från den 10 ha stora vingården Monte Sant´Urbano i Fumane, belägen på kullar som ligger på en höjd av 280-350 m över havet. Druvblandningen är Corvina och Corvinone (70%), Rondinella (25%) och en liten slatt Molinara.
Efter att druvorna skördats får de ligga och torka i ca 100 dagar. Vinet får efter att druvorna pressats ligga i dryga månaden på ståltankar tillsammans med skalen. I mitten på februari separeras skalen och då börjar själva jäsningsproceduren. Den äger rum på 50 hl ekfat. Vinet får sedan vila upp sig först i ca 24 månader på 500 l ekfat (allier) och sedan i 12 månader på 20-40 hl  ektunnor. Slutligen en kortare tid på flaska innan vinet är moget för marknaden.

Precis som jag misstänkte är den egentligen alltför ung. Första kvällen får de upphällda glasen stå i tre timmar innan vi börjar smaka. Vi låter flaskan stå lite svalt under natten och med korken på. Detta gör susen och den andra kvällen bjuder vinet lite mer på sig självt. Riktigt gott faktiskt. Den första kvällen är det mycket försiktiga toner av körsbär, skogsbär, lite kryddor och örter, aningens torkad frukt och kakao. Den sista klunken den här första kvällen är den bästa. Vi börjar då ana oss till att det här kan nog bli något stort. Kväll nr två börjar där den första slutade dvs nu börjar det komma fram lite mer tydliga amaronesmaker: mörka körsbär, björnbär, blåa plommon, örter, kryddor, kakao mm. Och så fortsätter det hela kvällen. Vinet blir bara bättre och bättre, men vi kan ändå känna att den har så mycket mer att bjuda på och som inte riktigt kan komma fram. Tanninerna är mer påtagliga än oss många andra amaroneviner även syra är lite större. Speris amarone från 2013 har en mycket spännande framtid.
Betyg 4+
Betyget bygger på upplevelsen dag två.
Det här är en amarone jag gärna köper. Lägger flaskorna i källaren, där de får vila i minst två år innan jag på nytt dricker årgång 2013. Den som har god karaktär och inte är lika nyfiken som undertecknad låter flaskorna ligga i fyra år.
Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 399 kr.

2017 de Aetna Etna Rosso från Terra Costantino

Vi botaniserar vidare bland Etna-viner. Det kommer då och då dyka upp några Etna-viner i förberedelse till vår vinresa till Sicilien i början på juni 2020.
Några andra Etna-viner vi druckit senaste tiden är a Rina från Girolamo Russo, R Contrado från Passopisciaro och Frappato från Arianna Occhipinti

Familjeföretaget Terra Costantino grundades 1978 av Dino Costantino. Idag är det sonen Fabio som bär huvudansvaret. Dom är sedan 2002 certifierade som ekologiska odlare. Vingården Contrado Blandano ligger på 400-500 m över havet och omfattar cirka 10 ha och är belägen några mil norr om Cantania. Dom odlar endast lokala druvor som Nerello Mascalese, Nerello Capuccio, Carricante och Cataratto

Det här vinet är gjort på Nerello Mascalese (90%) och Nerello Cappuccio (10%). Druvorna avstjälkas och får sedan jäsa under tio dagar med skalkontakt. Vinet får därefter ligga till sig i 12 månader på begagnade franska ekfat (500 l).

I doften hittar vi röda bär, kryddor, knallpulver, aningens tobak, läder och blommor främst violer och rosor. En trevlig och behaglig doft, där stänket av knallpulver får oss tänka etnarosso-viner

I munnen är det den röda bärsamlingen av körsbär, jordgubbar, hallon, lite tranbär och lingon som vi omgående kan känna. Efterhand tillkommer en finstämd kryddsamling, aningens tuggtobak, lite lätta toner från fathanteringen och så de typiska etnamineralerna från vulkanjorden. En bra syra skänker vinet en stor friskhet. De stadiga tanninerna nafsar på ett behagfullt sätt i gommen och bjuder ett trevligt motstånd. Eftersmaken är medellång med återkommande röda bär, några torkade körsbär, mera kryddor och unset kakao.
Visst finns här drag som för tankarna åt nebbiolohållet.

Visst tusan är det här gott och jag dricker det mer än gärna igen. Det når väl inte upp till á Rina, men inte så långt därifrån.

Betyg 3+
Priset på SB är 149 kr, vilket måste anses som ett bra pris. Det finns gott om flaskor runt om i vårt land.

Brut Blanc de Blancs, Damien Hugot

 Det mesta är skördat i trädgården. Det finns dock några saker som klarar sig bra och som skördas efter behov. Jag tänker på palsternackor, jordärtskockor och purjolök. Grönkålen och svartkålen klarar sig också bra fram till jul. Vitlök har vi pillat ner i jorden för att kunna skördas någon gång i sommar. I övrigt är nu allt trädgårdsarbete nerlagt.
Just idag viner vinden och regnet känns som småspik. Det är gott  att hålla sig inne. Det knackar på dörren och den gode Viking levererar godsaker. En äter vi på kvällen och den andre fryser vi in.

Damien Hugot började göra champagne under eget namn i början på 1990-talet. Han hade tagit över 3 ha av sin fars vinmarker i Chouilly (någon mil öster om Epernay). Idag äger han 6 ha det mesta runt Chouilly, men också lite Pinot Noir i utkanten av Epernay samt några odlingslotter i Cramant. En stor del består av gamla Chardonnayrankor planterade 1927, 1951 och 1957. Hela årsproduktionen ligger idag på ca 25 000 flaskor. Dessa fördelas på Brut Blanc de Blancs, Millésime (görs endast vissa år), Grand Cru Vieilles Vignes samt Brut Rosé.
På vinifieringssidan är det rostfritt stål som gäller förutom Vieilles Vignes som får 6 månader på gamla Bourgognefat.

Basvinet är från 2015 och dess andel brukar stå för upp mot 70% och resten brukar vara från året innan. Druvorna kommer från grand cru-byarna Chouilly(2/3) och Cramant (1/3).
Degorgeringen ägde rum i november 2018, så det har fått ligga på sin jästfällning dryga 30 månader. Dosagen är 6 gram.

En mycket fin och frisk doft med gröna äpplen, stenkross och regnvåt grusgång, elegant brödighet, lite päron och någon gul stenfrukt.
I munnen är det friskheten, slankheten och den läckra moussen som vi omedelbart slås av, men smakerna som framträder är så snygga och aptitretande de någonsin kan bli. De gröna äpplena återkommer från doften. Inte kartiga alls utan med en generös syra. Här finns lite päron, en liten laddning av gula stenfrukter såsom aprikos, persika, gula plommon, gott om steniga mineraler, elegant brödighet, rivna citronskal samt en viss kryddighet.

Visst är det en ung champagne som jag tror kan utvecklas en del. Våra två återstående flaskor ska få vila i två år innan vi drar korken ur dom.

Betyg 4+

Vi gillar verkligen det vi druckit av Damien Hugots champagner. Klicka på resp länk så år du våra tankar:2006 Extra Brut Millésime, 2008 Millésime Extra Brut och Grand Cru Vieilles Vignes

2013 Amarone Costasera och Amarone Costasera Riserva från Masi

På systembolaget finns nu årgång 2013 av både den vanliga Costasera och Costasera Riserva. Vi tar tillfället i akt att prova dessa båda mot varandra. Vi följer de båda viner under fem dagar. Vi häller upp ett glas av vardera vinet och sätter sedan på korken. Vinet får stå lite svalt till dagen därpå, då vi ånyo häller upp två glas. Runt 7-8 cl i vardera glaset så räcker det precis i fem dagar.

Druvblandningen i den vanliga Costasera är Corvina (70%), Rondinella (25%) och Molinara (5%).
Det som skiljer Riservan från den vanliga Costasera kan kortfattat sammanfattas som:
- Riservan innehåller 15% Oseleta och 10% mindre Rondinella samt ingen Molinara
- Druvorna till Riservan får ligga på tork 15 -20 dagar längre
- Riservan ligger dryga året längre på Slavonska ekfat
- Priset på Riservan är ungefär det dubbla

Masis Costasera har ju blivit något av ett benchmark i amaronevärlden. Costasera Riserva är ett relativt nytt vin. 2003 var första årgången och den landade på Systembolagets hyllor inför julen 2008.

Den första kvällen hälls vinerna upp någon timme före de ska avnjutas. De andra kvällarna är det upphällning och test tämligen omgående.

Första kvällen.
Båda vinerna känns väldigt unga, men i ungdomligheten känns det att vi har att göra med amarone av högsta kvalitet. Ju längre kvällen går desto mer nyanser i doft och smak tillkommer. Speciellt den vanliga Costasera bjuder verkligen upp efter ett par timmar. Riservan är mer återhållsam, även om vi kan ana oss till en högre komplexitet och elegans.
De mörka körsbären  är på plats liksom blåa plommon och en del mörka skogsbär. Antydan till torkad frukt noteras, lite toner av kakao, vanilj, hemkola och en försiktig örtighet. Eftersmaken är sedvanligt amaronelång med mörka, söta körsbär, mörk choklad med en lätt bitterhet och så lite körsbärskärnor. Smakerna utvecklas och fördjupas under kvällen. Bra friskhet och med tanniner som bjuder trevligt motstånd. Så här första kvällen är de båda vinerna ganska likvärdiga., även om vi kan ana oss till en högre potential i Riservan. Två mycket bra amarone!

Kväll två och tre.
Redan då vi häller upp vinerna i glasen kväll två och tre kan vi konstatera att de nu utvecklats i såväl doft som smak. Mera kraft och mer utvecklade smaker. Den vanliga Costasera är nu helt på topp medan Riservan bara blir bättre för varje timma i glasen och fortfarande har en bit upp tills in topp. Här någonstans tar också Riservan befälet med all ljuvlig mörk frukt och den nyansrika torkade frukten och finstämda kryddigheten. Den stora skillnaden ligger också i eftersmaken där Riservan nu är så full av nyanser och toner att vi bara ler och njuter i fulla drag.

 Kväll fyra och fem.
Den vanliga Costasera håller ihop riktigt bra, men visst tycker vi oss märka att frukten så sakteliga klingar av speciellt dag fem. Men icke hos Riservan. Den blir ta mig tusan bara bättre hela tiden och bjuder dag fem på en rent förförisk mörk frukt med främst söta, mörka körsbär, björnbär, lite svarta vinbär och några hallon och blåbär. Torkad i form av katrinplommon, russin, dadlar och fikon. Finstämda ört- och kryddsamlingar. Eftersmaken hysterisk lång och där frukten får sällskapa med högkvalitativ mörk choklad, några droppar espresso och småbittra körsbärskärnor.
Båda vinerna har hela tiden en bra friskhet. Costaseran upplevs både mjukare och rundare, medan Riservan hela tiden har tanniner som bjuder ett försiktigt motstånd.

Sammanfattning
Två fantastiskt bra viner. Båda mycket unga. Costasera behöver två/tre timmar i karaff för att komma till sin rätt. Riservan kanske upp mot fem timmar.
Den vanliga Costasera köper jag idag och dricker de närmaste tre/fyra åren, även om den med säkerhet håller ännu längre och utvecklas i en positiv riktning. Costasera Riserva köper jag och lägger i källaren och plockar fram först om tre år. Fast visst ger den en stor upplevelse redan idag med bortåt fem timmar i karaff.

Masi Costasera kostar 299 kr på Systembolaget. I prissegmentet amarone under 300 tillhör den de allra främsta.
Betyg 4

Masi Costatera Riserva kostar 589 kr på SB. En enastående amarone som jag gärna har ett par flaskor av hemma för framtida bruk.
Betyg 5-