Skåne vs Alsace, Solaris vs Riesling, Arild vs Dom Zind-Humbrecht

Det är inte så vanligt att vi dricker vin från Sverige, men i förra veckan blev det så. Vi drack det till en lite kryddigare fiskburgare. Vi besökte Arilds Vingård i början på juli och blev överraskade av vad dom presterade.

I fredags blev det en riesling från Alsace till kvällens bakade potatis med Skagenröra. Det var februari-vinet i projektet Låt oss dela en pava.... på vinforumet finewines.se. Ni som följer bloggen vet att jag titt som tätt deltar i det projektet. 

Vi hade en liten slatt kvar av Solaris och det fick drickas parallellt med Rieslingen.

2017 Riesling Herrenweg de Turckheim, Domaine Zind-Humbrecht.

Zind-Humbrechts vineri är belägen i byn Turckheim strax väster om Colmar. Företaget grundades 1959 i och med att Léonard Humbrecht gifte sig med Geneviève Zind. Familjen Humbrecht har en lång historia i vinbranschen som startade i början på 1600-talet. Idag är det Oliver Humbrecht som är ansvarig för företaget och vinmakningen.

Dom är certifierade sedan 2002 som biodynamiska odlare genom kontrollorganet Biodyvin och förfogar över cirka 40 ha vinodlingar bl a ett par av de bättre vingårdslägena i Alsace: Clos-St-Urban i Rangen, samt Brand, Hengst, Goldert, Herrenweg och Heimbourg. 

Druvorna till det här vinet kommer från vinstockar med en medelålder på 51 år, som vuxit på vinfältet Herrenweg med en jordmån bestående av sand, stenar och lera. 

2017 var ett svårt år för Z-H då dom drabbades av svår frost, vilket gjorde att det blev ett extremt lågt skördeuttag. Naturlig jäst och lång jäsningsperiod. Vinet har fått tillbringa runt 12 månader på stora ekfat och buteljerades i februari 2019.

Färgen går i en blekgul nyans.

Ett ungt och friskt vin, där citrusen, äpplen och gula stenfrukter dominerar i doften. En svag men ändå tydlig ton av grus och krita kan vi känna. Viss blommighet. Aningens, aningens ton av petroleum tycker vi oss ana.

I munnen känns det ungt, väldigt friskt och med en känsla av lite spritsighet. Mogna äpplen, citrus, aprikoser, persika och ananas. OK syra. Lättdrucket. I eftersmaken aningens honung samt en viss havssälta i kombination med lite restsötma.

Ett helt OK vin, men inget jag riktigt går igång på. Mer bersådricka än matvin.

Betyg 4-

Priset på "Bolaget" är 249 kr.

2019 Solaris Barrique, Arilds Vingård.

2020 var ett år präglat av pandemin. Bokade vinresor fick avbokas. Istället vågade vi oss i början på juli, när smittan var låg, på att besöka Arilds Vingård. En mycket positiv upplevelse som jag varmt kan rekommendera. Så klart landade det i ett blogginlägg, som du kan läsa här.

Köpa vin på vingården går inte i Sverige, då vi har ett försäljningsmonopol. Vi fick istället knappa in en beställning digitalt hos Systembolaget och hämta ut våra flaskor på ett "Bolag" nära oss. Vi köpte ett par flaskor av Solaris Barrique. I förra veckan drog vi korken ur en av flaskorna.

Detta är ett vin gjort uteslutande på druvan Solaris. Druvorna avstjälkas före pressning. Ingen tillsatt jäst utan endast den naturliga jästen används. Jäsningen sker på 225-liters ekfat. Det har också fått mogna i åtta månader på dessa ekfat

I doften hittar vi gröna äpplen, lite citrus, fläderblommor, krusbär , någon tropisk frukt samt  aningens kokos och vanilj.

I munnen känns det ungt och mycket friskt. Trevlig syra. Från doften känner vi igen de gröna äpplena, citrustonen, fläder och krusbär. Mango, aningens hemkola och skumbanan samt unset vanilj finns där också. Mjukt och lite smörigt i strukturen.

Vi serverar vinet vid 8-10 grader. När vinet når rumstemperatur kommer det en ordentlig grapefruktbeska i eftersmaken.

Ett vin som visar att det går att göra riktigt hyfsade viner i Sverige.

Betyg 4-

Priset på SB är 254 kr

2019 Metagitnion, Sclavos

Jag läste för några år sedan en del intressanta blogginlägg om grekiska viner, som gjorde mig rejält nyfiken. Många viner var ekologiska, vilket så klart gjorde det extra intressant. I Sverige fanns då inte så mycket att välja på. Jag upptäckte att det i Danmark fanns en vinimportör Oinofilia med ett brett utbud av intressanta grekiska viner. Jag gick in på deras hemsida och gjorde en beställning av 12 olika viner. Det resulterade i en serie blogginlägg under 2018 som du kan läsa här. Vid våra årliga besök i Köpenhamn har förutom italienska viner även några grekiska viner fått följa med hem. Så kom pandemin och några resor till Köpenhamn blev det inte av under 2020. Jag gjorde en ny beställning av Oinofilia och för ett par dagar sedan kom mina grekiska viner. Många nyheter för mig, men också några favoriter.

Detta får bli det första blogginlägget i en serie om 12, som handlar om grekiska viner.

2019 Metagitnion.

Det här mycket goda och för mig lite annorlunda vinet fanns med bland de viner jag köpte 2018. Det var då i versionen årgång 2014, vilket du kan läsa om här. 

Familjen Sclavos har varit involverade med vinmakning sedan 1919 på Kefalonia. 1986 blev dom certifierade som organisk-biologiska odlingar. Evriviadis Sclavos tog sin agronomexamen 1996 och övertog strax  därefter familjens verksamhet. Omedelbart började han ställa om till Biodynamiska odlingsprinciper. Geografiskt befinner vi oss i den joniska övärlden på ön Kefalonia i byn Lixouri. Han har satsat på lokala druvor såsom Robola, Mavrodaphne, Tsaoisi, Vostilidi m fl.

Metagitnion är till hundra procent gjort på den mycket lokala druvan Vostilidi från hundraåriga vinstockar.
Ingen klarning, ingen filtrering, inget svavel och lagring på använda ekfat har skapat ett vin med en bärnstenfärgad ton.

I början på 2014 drabbades Kefalonia av en svår jordbävning. Sclavos vineri fick så klart stora skador. Trots detta lyckade han ändå med konststycket att producera en del vin det året bl a Metagitnion.

En annorlunda och samtidigt angenäm doft av torkade aprikoser, nektariner, fikon och apelsinmarmelad är det jag omgående noterar vid den första sniffen. Det dyker strax därpå upp toner av nötter, citrus, sommarblommor och inte minst mineraler från vulkanjorden. Allt spetsat med örter och kryddor.

Det här är ett vin med en härlig friskhet, som i munnen ger en annorlunda och samtidigt sällsam upplevelse. Det startar med de där torkade frukterna från doften. Härliga röda citrustoner tillkommer. En trivsam ört- och kryddighet (bl a kanel, kardemumma), aningens bokna äpplen, vulkanmineraler, nötter och en lätt touch av muscovadosocker. Minsann finns här inte några mjuka, lättavrundade tanniner som bjuder på ett härligt motstånd! Eftersmaken är något längre än medel och där tillkommer aningens vanilj och honung.

Ett spännande och annorlunda vin, men framförallt gott.

Betyg 4

Jag fick betala 319 DKK.

2019 Roccolo del Durlo, Le Battistelle vs 2018 Monte Carbonare, Suavia

Vi har med åren blivit väldigt förtjusta i vinerna från Soave. Det har säkert sin förklaring i att vi besökt Verona och Valpolicella så många gånger, där många av producenterna i de östra delarna också producerar Soave-viner. 

 2019 Roccolo del Durlo, Le Battistelle.

Vi hittar Le Battistelle runt den lilla byn Brognoligo i hjärtat av Soave. Druvor har familjen odlat sedan det sena 1800-talet, men 2002 beslutade sig ägarna Gelmino och Cristina Dal Bosco att inte längre sälja druvorna till det lokala kooperativet utan att istället göra vin under egen etikett. Dom äger 9 ha som är fördelade på många små vinfält på kullarna runt Brognoligo. Dom producerar runt 40 000 flaskor fördelade på tre torra vita viner samt en liten produktion av husets dessertvin. Samtliga tre torra viner har funnits tillgängliga via Systembolaget. I skrivande stund är endast Roccolo del Durlo tillgänglig. 

Detta vin rankas som deras toppvin. Druvan är Garganega, som vuxit på en mycket brant sluttning och svåråtkomligt vinfält. Jordmånen är vulkanjord. Vinrankorna är mycket gamla. Några är över hundra år.

Druvorna plockas när de är riktigt mogna. Avstjälkas. Macerationen med skalkontakt varar i cirka 48 timmar. Jäsningen äger rum på ståltankar och varar i knappt en månad. Vinet får sedan ligga på sin jästfällning i nästan åtta månader innan det buteljeras.

I den rätt så komplexa doften hittar vi citrus, gula stenfrukter, ett tydligt inslag av örter, lite florala toner och inte minst de steniga mineralerna som för våra tankar till en nygrusad sommar väg och våta berghällar.
 

I munnen känns det mycket frisk med gula äpplen,

citrus och gula stenfrukter (persika, plommon, nektariner) i centrum. Här finns precis som i doften ett påtagligt inslag av örter och steniga mineraler. Fin syra. Eftersmaken är något längre än medel och här tillkommer lite nötter, krossad flinta sten och unset honung samt en viss sälta precis i avslutet.

Betyg 4+

En alldeles underbar Soave. Det här är topp tre för oss!!

Vår flaska är köpt på SB genom beställningssortimentet och kostade 234 kr.

2018 Monte Carbonare, Suavia.

Familjen Tessari har bott och verkat i Soave sedan 1800-talet. Det var 1982 som föräldrarna drog igång en egen produktion av vin. Nu är det barnen, de tre systrarna, Meri, Valentina och Alessandra som ansvarar för verksamheten på den 12 ha stora vingården belägen på kullarna runt byn Fittà några km från Soave. Odlingen sker enligt organisk-biologiska metoder.

Vi har själva ett oförglömligt minne från en söndagslunch med Meri vid Gardasjöns strand i San Vigilio. Vår avslutningsdag på en resa med Club Amarone på våren 2015. Du kan läsa om den provningen här.

Ett vin gjort uteslutande på druvan Garganega. Det har fått jäsa på stålfat och också fått tillbringa i det närmaste femton månader på stålfat innan det buteljerades. Här har vi ingen ek inblandad.
Vad vi tyckt om tidigare årgångar kan du läsa genom att klicka på resp årtal: 2011, 2012, 2013, 2015, 2016 och 2017.

Doften domineras av gula stenfrukter och citrus. Här finns också gott om örter, lite gulgröna sommaräpplen samt en tydlig ton av grusväg. I mindre omfattning men ändå noterbar är doften av kaprifol.

I munnen har vinet en härlig friskhet, där de gula äpplena och citrusen tämligen omgående tar kommandot. Efterhand får vi gula stenfrukterna i form av persika, gula plommon och någon aprikos. En hyggligt stor omgång örter gör sig påminda liksom de grusiga mineralerna.

 I eftersmaken tillkommer någon liten blommighet, kritiga och vulkan-mineraler (krita och sten) samt unset honung.

Ja det här är ett vin vi verkligen gillar. Årgång efter årgång håller det samma jämna och höga kvalitet.

Betyg 4

På "Bolaget" kostar den 238 kr.

2009 Amarone, Speri

 I förra veckan drog slutspelet i CL-fotbollen igång. Efterlängtat av oss fotbollsnördar.  Ni som följer bloggen vet att då dricker jag och hustrun Amarone. En flaska öppnas på tisdagen. Ungefär halva flaskan fördelas i två glas av sorten Orrefors Difference Primeur. På med korken. Vi låter flaskan stå lite svalt under natten. Den andra halvan av flaskan går åt till onsdagens match.

Förra veckan startade vi med en gammal bekant Speris Amarone. En av de första Amarone vi kom i kontakt. Ögonblicklig kärlek uppstod.

Producent är familjen Speri. Vineriet grundades 1874 och nu är den sjunde generationen på väg in i det här familjeföretaget. Det hela startade med 2 ha vinodlingar i utkanten av byn Pedemonte. Huvudkontoret ligger fortfarande där. Idag förfogar man över 60 ha fördelade på vingårdar i Fumane, San Pietro in Carriano och Negrar. Det är en traditionsrik familj och självklart är det bara egenodlade druvor som används. Omsorgen av av naturen har funnits där hela tiden. En omställning till att använda organisk/biologiska odlingsmetoder har gjorts och från och med årgång 2015 är alla deras viner certifierade.
Dom gör tre varianter av Valpolicella d v s en basvariant, en Ripasso och en Superiore samt en Amarone och en Recioto. En grappa finns också med i deras sortiment.

Druvorna till Amaronen kommer från den 10 ha stora vingården Monte Sant´Urbano i Fumane, belägen på kullar som ligger på en höjd av 280-350 m över havet. Druvblandningen är Corvina och Corvinone (70%), Rondinella (25%) och en liten slatt Molinara.
Efter att druvorna skördats får de ligga och torka i ca 100 dagar. Vinet får efter att druvorna pressats ligga i dryga månaden på ståltankar tillsammans med skalen. I mitten på februari separeras skalen och då börjar själva jäsningsproceduren. Den äger rum på 50 hl stora ekfat. Vinet får sedan vila upp sig först i ca 24 månader på 500 l ekfat (allier) och sedan i 12 månader på 20-40 hl stora ektunnor. Slutligen en kortare tid på flaska innan vinet är moget för marknaden.
Jag har tidigare skrivit om årgångarna 2006, 2007, 2009, 2011 och 2013.

Vi har av erfarenhet lärt oss att Speris Amarone börjar så sakteliga närma sig sin topp 10-12 år efter skörd, vilket stämmer hyfsat bra på den här flaskan. 

Den är i ett underbart skick och dricks fantastiskt bra just nu. Det ungdomliga stadiet har den lämnat bakom sig och är precis på väg in i ett stadium där mognadstoner börjat göra sin entré. Jag vill påstå att den kommer utvecklas något ytterligare de närmaste åren.

Efter närmare två timmar i våra glas möts vi av en stor och ganska så kraftfull doft, där den mörka och lite mogna frukten dominerar. Vi kan också notera ett finstämt inslag av örter och kryddor, som efterhand förstärks med torkad frukt( inte så mycket russin) och lite kakao.

I gommen är det bra tryck i smakerna. Här finns kraft och intensitet i den mörka frukten, men med en god balans och elegans. Vi möter omgående mörka körsbär, mogna björnbär, hallon och några blåbär, som är förstärkta med en fin ört- och kryddighet. Lite torkad frukt kan vi notera fast inte särdeles mycket russin utan mer katrinplommon och dadlar. Här finns en trevlig syra som skänker vinet en bra friskhet. Tanninerna är av det mjukare slaget, men bjuder ett behagfullt motstånd. Eftersmaken är lång med återkommande söta, mörka körsbär, som nu sällskapar med mörk choklad, några droppar espresso och körsbärskärnor.

En fantastisk amarone och som jag skrev ovan är den på väg mot sin topp utan att vara där fullt ut. 

Den som ligger på ett par flaskor får rådet att öppna en under 2021. Har du bara en flaska kvar, så kan du lugnt vänta något år innan den peakar. Fast den är fasligt god redan nu.

Betyg 5-

På "Bolaget" är det årgång 2015 som gäller till priset 399 kr. 

2015 Sforzato dell´orco

Ska vi tro att vintern är på väg bort? Vi har haft ett par veckor med ihållande kyla, men nu är det på nollan och blötsnön singlar ner. Ett par plusgrader väntar oss framöver, så det kommer att bli slaskigt. Det är m a o en typisk vinter enligt standarden här på Västkusten.

Tidigare i veckan öppnade vi en flaska från Valtelina-dalen. Här är det främst Nebbiolo som odlas. Det lokala namnet på den här druvan är Chiavennasca. Ikväll tar vi oss an en Sforzato dvs ett vin gjort på torkade nebbiolodruvor.

Producent till det här vinet är Rivetti & Lauro. Det startades av Alberto Rivetti och Dina Lauro som båda hade en dröm och ambition att göra viner på sitt sätt. Valtellinas historia utgör basen som kompletterats med nya arbetsmetoder och druvval, där hållbarhet, biologisk mångfald, inslag av organisk och biodynamiska tankar och omtanke om naturen ska återspegla sig i vinet. Dom äger vinfält i Sassela, Inferno, Valgella och Tirano. Vinkällare, butik och provningsrum ligger i Torelli´s Palace i den gamla stadskärnan i Tirano, som är belägen i den östliga delen av Valtellina, där floden Adda gå i en nordlig riktning.

I deras portfölj hittar vi sju olika viner varav tre är klassade som Valtellina Superiore, ett vitt vin som är gjort på den udda druvmixen Nebbiolo och Sauvignon Blanc, två viner där Nebbiolo utgör 90% och Merlot resp Shiraz 10% samt en Sforzato (torkade nebbiolodruvor).

I mitten på december drack jag deras Sotomà, som är ett vin gjort på Nebbiolo (90%) och Shiraz (10%). Mina tankar om det vinet läser du här.

Druvan är som jag skrev ovan Nebbiolo, som skördas för hand och läggs sedan på torkning i 3-4 månader. De avstjälkas och de torkade druvorna pressas och vinifieras på små rostfria ståltankar. Vinet får sedan vila upp sig i 30 månader på en blandning av nya franska och amerikanska ekfat innan vinet buteljeras.

Färgen går i en vacker och lite gnistrande ljusröd rubinton.

Doften startar lite försiktigt med läder, jord, höstlöv och torkad svamp. En liten stund i glasen och de röda bären tar över. I bakgrunden finns lite torkade rosor och unset vanilj. En mycket trevlig och angenäm doft!

Vi smakar på vinet och kan omgående konstatera att det här är riktigt gott. Betydligt lättare i sin struktur än vad amarone är (som ju också görs på torkade druvor). De röda bären med smultron, tranbär, ljusa körsbär och skogshallon dominerar. Här finns också en del örter, nypon, violer och rosor. En förträfflig syra ger vinet en bra friskhet. Tanninerna finns där och småbiter i gommen, men på ett anständigt sätt. I eftersmaken fortsätter de röda bären dominera med rosor som ackompanjerar, men nu tillkommer aningens kakao och unset vanilj.

Detta är ett vin i hög form. Visst kan det nog utvecklas lite, men jag gillar den här friska framtoningen det har nu. Jag tror det funkar bra till diverse grytor på vilt och svamp. Så klar går det bra ihop med ost och charkuterier.

Betyg 4+

Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 488 kr.

Driant-Valentin Millésime 2000. Två flaskor där det är 6 år mellan degorgeringsdatum.

I början på året dök det upp en möjlighet att beställa två flaskor champagne Millésime 2000 från Driant-Valentin. Det som skiljer de två flaskorna åt är när de degorgerades. Det betyder att det ena vinet har fått ligga på sin jästfällning 6 år längre. Vi tyckte det lät spännande så vi la en beställning. Vi hade i somras druckit årgång 2008, som vi gillade och trodde skulle utvecklas en del. Så klart underlättade detta vårt beslut.

Deras Millésime 2000 är gjord på 80% Chardonnay från Grauves i Côte des Blancs och 20% Pinot Noir från Aÿ och Mareuil-sur-Aÿ. Vinifieringen sker på ståltankar. Dosagen är 6 gr per liter oavsett när degorgeringen äger rum.

Det optimala hade så klart varit att pröva de båda varianterna mot varandra samma dag. Nu blev det inte så utan det blev 6 dagars mellanrum.. Den som är degorgerad 2014 njöt vi av på vår bröllopsdag den 8 feb. Den som är degorgerad 2020 njöt vi av på Alla hjärtans Dag.

Vingården ligger i Grauves vid foten av Côte des Blancs, men dom har också några vinfält i närheten av Ay¨. Sammanlagt äger dom 7 ha. Nio olika cuvéer gör dom och dom använder enbart druvor som kommer från dom egna vingårdarna.

Dégorgement 6/08/2014.

Färgen går i en lite mörkare gyllengul ton. Här finns hyfsat med små, små bubblor som strävar upp mot ytan.

Det doftar av mogna nästan lite övermogna äpplen, en del citrus, gula stenfrukter, någon orientalisk krydda, nyjäst bröd samt lite snäckskal och våta stenplattor. Hyfsat stor och väldigt trevlig doft.

I munnen är det en champagne med tydliga mognadstoner, men det finns en bra friskhet. 

Vi kan känna en mogen och rätt så komplex smak, som bjuder på mogna gula äpplen, röd citrus, aprikoser, någon exotisk frukt, liten lätt brödighet, rostade mandlar och aningens hemkola. Trivsam och behaglig syra. Eftersmaken är medellång och där kommer mer av de mogna äpplena som drar mot fallfrukt. På sluttampen blodgrape, kalkiga mineraler, mango, persika och unset honung.

En god och mycket trevlig champagne.

Betyg 4+

Dégorgement: 4/12/2020

Här är färgen t o m något mörkare än i den föregående flaskan. Den drar iväg mot att vara bärnstensfärgad.  Här finns väsentligt färre bubblor och därtill är dom ytterst små.

I doften signaleras om en champagne som är redigt mogen. Det vi främst noterar är bokna äpplen, grillad citron, exotiska kryddor, gul frukt samt grusgång och snäckskal. En anstrykning av honung letar sig så småningom fram.

Alla dessa hysteriskt små bubblor ger i gommen en läcker, men klart reducerad mousse. Kolsyran blir i slutet på kvällen så låg att det känns mer som ett stilla vin, men med fantastiska och komplexa  smaker. Hustrun blir lite lyrisk över den här champagnen.

De gula äpplen har toner av såväl fallfrukt som att vara lite bokna. Inslaget av citrus är mindre i den här flaskan. men visst finns här något som påminner om mandariner och grillad citron. En tydlig ton av nyjäst bröd noteras liksom kryddor av något orientaliskt slag. Här finns aprikoser, mango, och passionsfrukt. I eftersmaken en del mineraler av stenigt och kritigt slag samt rostade nötter och aningens honung. 

Betyg 4+

Champagne som degorgerades 2020 känns betydligt mer mogen. Det är nog för tidigt att dra några generella slutsatser, då jag endast gjort ett sådan här test. Gott initiativ från importören Vin Till Mat

Dessa två champagner är köpta på SB för 1150 kr dvs 575 kr/flaskan.

2013 Valinière, Domaine Leon Barral

Även vi i norra Halland har fått riktig vinter. Ett litet (några cm) snötäcke och minusgrader i ett par veckors tid. Det påminner om vintrarna när jag var liten grabb och växte upp i Göteborg. Mitt minne vill göra gällande att vi varje år hade några veckor med snö och is. Nu är det flera år sedan jag kunde spänna på mig skidorna och få en liten skidtur, men i år har gått bra. Det har blivit några turer på Sjögärde golfbana, där OK Löftan gjort några trevliga spår att åka i. En liten ljusglimt bland allt elände vi fått genom Coronapandemin. Nu gäller det att hålla ut i väntan på att vaccineringarna för oss 65+ drar igång.

En annan ljusglimt bjöd torsdagskvällens vin på. Ett vin som jag upptäckte för drygt fem år sedan och som jag sedan dess försöker ha några flaskor av i källaren. Domaine Leon Barrals viner har vi verkligen tagit till våra hjärtan.

I den lilla byn Lenthéric i Faugères i Languedoc hittar vi Domaine Leon Barral. Familjen Barral har varit vinodlare sedan mitten på 1700-talet. Nu är det 13:e generationen som styr över den 30 ha stora egendomen, varav 7 ha är betesmark för djuren. 1993 tog Didier och hans bror över verksamheten och började omgående producera vin under eget namn. Dom ställde samtidigt om till ett biodynamiskt influerat produktionssätt och har blivit lite av föregångare med det i Faugères.

Leon Barrals vita vin har jag aldrig smakat, men deras basvariant Faugères (2014) har jag skrivit om här. Ett riktigt trevligt vin. Toppvinet "Jadis" har jag hyllat i såväl årgång 2010 som årgång 2013. Toppvinet "Valinière har jag druckit och hyllat både årgång 2010 och årgång 2013

Valinière görs på druvmixen Mourvèrdre (80%) och Syrah (20%), som vuxit på vinstockar med en ålder på mellan 15 och 30 år. Vinifiering: Druvorna pressas försiktigt i en gammal vertikalpress, de olika druvorna vinifieras separat, omdragning sker med hjälp av tyngdkraft. Det får ligga i mer än två år på i huvudsakligen äldre barriquer. Ca 10%  är nya fat.

Det här är vår sista flaska av årgång 2013. Den är i ett storslaget skick nu och dricks med stor glädje, men här finns inga åldersskavanker utan den kommer med all säkerhet bjuda storslagna vinupplevelser i flera år framöver.

Ingen stor och svulstig doft utan mer finstämd. Startar med lite stall och läder, men rätt så snabbt övertar den varma, mörka frukten kommandot. Här finns tydlig ton av medelhavsörter, men också lakrits, blodig biff, järnfilspån och aningens violer.

I gommen börjar det med den mörka frukten i form av mörka körsbär, blåa plommon, svarta vinbär och något litet instick av syrliga röda vinbär och tranbär Tydliga inslag av medelhavsörter noteras liksom en finstämd ton av svartpeppar. Fin kropp och samtidigt rätt så slankt. Gott om mineraler som är steniga, kritiga och järnhaltiga. Tanninerna småbiter försiktigt i munhålan. Eftersmaken något längre än medel och där får frukten sällskap med saltlakrits, kaffe och unset violer.

Betyg 4+

Den här flaskan köptes på SB för 400 kr. På SB finns idag deras vita som jag inte smakat samt deras instegsvin Leon Barral Faugères från 2017. Den senare kostar 289 kr. Väl värd att prova för att se ifall du gillar den här stilen. Jag har själv beställt ett par flaskor.