Amarone 2011. Del 23: Vaio Armaron, Serego Alighieri

Dags för del nummer 23 i det här årets stora vinprojekt. Det har nu blivit dags för Vaio från Serego Alighieri i samarbete med Masi.

Vi har tidigare i år testat följande amarone:

- Acinatico, Stefano Accordini

- Accordinis Il Fornetto

- Allegrini
- Brigaldara

- Campo Leon, Latium Morini
- Checco, Damoli

- Corteforte
- Inferi från Brunelli

- Le Ragose

- Masi Costasera

- Masi Costasera Riserva

- Massimago
- Monte Santoccio

- Musella Riserva
- Pieropan
- Raimondi
- Roccolo Grassi
- Speri

- Tenute Falezza
- Viviani Casa dei Bepi
- Zenato

- Zymé
Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala. Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.

Ni som följt min blogg en längre tid vet att då och då dyker det upp inlägg om Vaio. Det är ett vin som jag köper ett par flaskor av då varje ny årgång landat på Systembolagets hyllor . Ni vet väl att Vaio var den första Amaronen som hamnade i Systembolagets sortiment. Det var 1994.
Klickar du på respektive årtal så får du mina tankar: 1993, 1997, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007,  2008, 2009, 2011 och 2012 Noteras ska att det 2010 inte gjordes någon Vaio.
Det är också ett vin som utvecklas väldigt bra med tiden, så kolla speciellt vad jag skrev om årgångarna 1993 och 1997.

Druvmixen verkar vara den klassiska dvs Corvina 65%, Rondinella 20% och Molinara Serego Alighieri 15%. Det är en särskild klon av Molinara som endast finns på Alighieris gård. Vinet lagras 3 år på ekfat och liggare av slavonsk ek. De sista 4 månaderna ligger det på fat av körsbärsträ.

Druvorna växer på vingårdar belägna på Serego Alighieris ägor i den lilla byn Gargagnago (några mil rakt västerut från Verona).

Det här är en ung amarone som behöver ordentligt med luft för att komma till sin rätt. Vi gav den tre timmar i karaff, vilket var i underkant. Det är också en amarone som kommer att utvecklas fint de närmaste åren och sedan stanna där i många år till.

Vi drack den under två kvällar och det är egentligen i slutet på den första kvällen som den riktigt blommar ut. Kväll två startar där den första kvällen slutade. Det betyder att den var som allra bäst kväll två.

Vi möts av en rätt så stor och kraftfull doft som har massor av ungdomlig mörk frukt. Ja, frukten står verkligen i centrum. Efterhand tillkommer det lite jord, örter, kryddor, kakao, hemkola, unset vanilj och lite torkad frukt. Det är ett mycket trevligt vin att sitta och sniffa på.

Smakupplevelsen startar med lite läder och jord, som ganska så omgående släpper fram de mörka bären: söta, mörka körsbär, mogna björnbär, några svarta vinbär och skogsbär. De blåa plommonen finns där också. Örter och kryddor är det gott om. De smyger sig fram lite försiktigt för att senare ta ordentligt med plats. Den här amaronen har en bra friskhet och ett nätt litet tannininslag, vilket ger vinet en bra ryggrad. Eftersmaken är amaronelång med mera av de söta, mörka körsbären, men nu får vi också lite torkad frukt (fikon, dadlar, russin, katrinplommon). Avslutet har den där bitterheten som en stor amarone ska ha av mörk choklad, några droppar espresso och körsbärskärnor.

Javisst är det här en bra amarone, men jag saknar trots allt  lite mer djup och tryck i smakerna. Allt är egentligen på plats, men det känns att den har så mycket mer att ge för den som har tålamod. Mina kvarvarande flaskor ska få vila sig ytterligare ett par år.

Betyg 4+

Min flaska är köpt på SB för 399 kr. Det var så att under många år var priset på SB väldigt attraktivt. Ja, nästan som ett fyndpris. I dec 2020 ändrades detta, så att nu ligger Vaio på 699 kr. Mer Europa anpassat.

Avslutningsvis en indelning av var vinet befinner sig enligt min högst subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Brigaldara, Campo Inferi, Campo Leon, Monte Santoccio, Stefano Accordini Acinatico, Tenute Falezza

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Allegrini, Casa dei Bepi, Corteforte, Checco Damoli, Costasera (Masi), Costasera Riserva (Masi) Il Fornetto, Le Ragose, Musella, Amarone Raimondi,  Roccolo Grassi, Speri, Vaio (Masi), Zenato, Zymé 

Blanc de Noirs från Paul Déthune

 Hösten är verkligen här. Det mörknar allt tidigare på kvällarna. Det är för årstiden förhållandevis varmt, men det hjälper föga då vädret är grått, grått, grått...... Pandemin tilltar i styrka. Själva håller vi oss på vår kant. De enda vi umgås med nu är andra i samma åldrar, som lever efter samma regler som vi själva gör. Dom kan vi drista oss till att ta långpromenader med. Det låter deppigt värre, men vi ska väl inte klaga för mycket. Vi har ju varandra, vi är friska och vårt första barnbarn (14 dagar gammalt) får vi bilder och videos på nästan varje dag.

Vi plockade häromkvällen fram en flaska bubbel. En av våra absoluta favoriter. Det finns åtskilliga blogginlägg som jag skrivit om Paul Déthunes Blanc de Noirs. Det är förmodligen den champagnen jag bloggat mest om.

Paul Déthunes champagner har med tiden blivit mina favoriter. Rakt igenom hela portföljen är det världsklass. Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på nio olika cuvéer gör dom. Jag har provat sju av dom: Blancde Noirs, BlancdeBlancs, Extra Brut, Cuvée Prestige, Millésime2008,  Cuvée A L´Ancienne 2008 samt deras Rosé. Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan. Någon gång emellanåt dyker dom upp på SB, men för tillfället finns det inget tillgängligt där. 

Det här är en champagne gjort på endast Pinot Noir druvor, som vuxit på odlingslotten Les Crayeres. Den har fått jäsa på ekfat och därefter fått tillbringa en kortare tid på ekfat innan den buteljerades i april 2016. Den görs alltid på en årgång och det betyder att denna flaska är gjord på druvor som skördats 2015. Den har efter buteljeringen fått ligga nästan 30 månader på sin jästfällning innan de degorgerades i september 2018.

Den har en fin guldgul färgton. Ja nästan att det går åt en rödguldaktig ton.

I doften hittar vi en samling röda bär, röd citrus, någon ört, lite rostat bröd, grus och stendamm och en aningens nötig ton. Fin och tilltalande doft.

Är doften fin och trevlig blir det ännu bättre då vi smakar på den. Torr så klart. Det startar med smultron, jordgubbar, tranbär och några hallon. De röda bären följer oss igenom hela smakpaletten, som efterhand kompletteras med mandariner och blodapelsin. Fortsätter med aprikos och persika, en liten fin brödaktig ton, unset vanilj, sten och skolkrita. 

Syran är stor utan att bli vare sig närgången eller påfrestande. Jag förknippar den med syrliga, röda äpplen. I avslutet får vi en del blodgrape.

Detta är helt enkelt på ren göteborgska görgott!!

Betyg 4+

489 kr fick jag betala för mina flaskor.

Paul Déthune gör ibland sällsynta besök i "Bolagets" sortiment och då alltid i beställningssortimentet. Jag köper mina flaskor av Franska Vinlistan. Jag har aldrig haft någon strul utan allt funkar exemplariskt. Jag bor nära Göteborg och har valt att hämta ut mina flaskor hos Best i Kallebäck. Fraktkostnaden dit ingår.

2018 As Sortes, Rafael Palacios

Dags för lite fisktacos, men vad dricker vi till detta. Vi prövar med ett vin från Spanien, som vi upptäckte på hösten 2017, då vi var på vinresa med Club Amarone. Det visade sig vara en riktigt hyfsad kombination.

Detta är ett vin på druvan Godello från Rafael Palacios. 2004 startade han eget i Valdeorras, där han köpte upp gamla nergångna vingårdar. Han odlar där druvan Godello på terraserade områden som ligger 600 m ö h. Geografiskt befinner vi oss i den sydvästra delen av Galicien.

Vingårdarnas höga läge, det svala klimatet och den långa växtsäsongen ger druvorna en stark koncentration och möjliggör viner med mer struktur. Odlingarna bedrivs efter vegan- och biodynamiska odlingsprinciper utan att vara certifierade.  Idag gör dom fyra olika cuvéer:  O Bolo (instegsvinet), Louro, As Sortes och Sorte o Soro. På SB finns Louro och As Sortes

As Sortes kommer från vinstockar som har en ålder på mellan 35 och 92 år, som växer på sand och granitjord belägen 740 m ö h. Druvorna får jäsa med skalkontakt på 3000-liter stora ekfat och jäsningsprocessen pågår under fyra månader. Endast naturlig jäst används. Vinet dras sedan över på 500-liters ekfat (fransk ek), där vinet får mogna i sju månader innan det buteljeras. Ingen filtrering och ingen klarning.

Vinet har en fin ljus gulaktig färg.

I doften hittar vi gott om gula, friska äpplen, lite citrus, gula plommon, gula stenfrukter, en fin liten örtighet, regnvåta berghällar samt lite mandlar.

Smaken har en rätt så stor komplexitet med en härlig syra. Det börja med en blandning av gula och gröna äpplen som tillsammans med citrus och örter bildar en bas att stå på. Efterhand tillkommer gula plommon, persika, nektariner och aprikoser. En finstämd stenig mineralitet dyker upp i mellanpartiet. Alldeles i slutet får vi också lite nötter.

Allt förpackat med den ytttersta elegansen.

Ett gott och väldigt trevligt vin som visar vilken potential det finns i druvan Godello.

Betyg 4++

Vår flaska är köpt på SB för 425 kr. Är du nyfiken på druvan Godello, men vill starta i ett lägre prissegment, så kan jag rekommendera systervinet Louro do Bolo för 189 kr med numret 95809.

Digital middag med vinprovning. Brunellis 2013 Campo del Titari vs 2016 PaRiondo Ripasso.

Vi har klarat oss bra från Corona-eländet. Vi har varit noggranna med att följa FHM:s rekommendationer. I slutet på augusti kändes det som vi skulle våga oss på lite äventyrligheter. Corona-läget kändes då stabilt. Vi hade tillsammans med vännerna Stig och Anki bokat in oss på Ästad Vingård i början på november. Vi såg framemot en god middag, vinprovning och rundvandring på vinfälten. Så svängde pandemin-siffrorna. Spridningen tilltog. Inläggningarna på sjukhus ökade. Nya betydligt strängare rekommendationer gjorde att vi bokade av eventet.

Vi beslöt oss för att köra en digital middag och vinprovning (två viner). Vi bestämde mat och vin. Bestämde hur länge vinerna skulle luftas. Kopplade upp oss kl 19. Testade de båda vinerna med lite enklare tillbehör. Trevliga samtal i en timmas tid, som startade med hur vi upplevde vinerna för att övergå att diskutera USA-valet och en del annat. Vi åt sedan middagen var för sig och kl 21 kopplade vi upp oss igen. En liten ostbricka, som så klart innehöll likadana ostar. Så klart diskuterade vi vinernas utveckling.

Vi var alla överens om att detta var ju riktigt trevligt. Det går så klart inte att jämföra med IRL-möten, men ändå ett hyfsat substitut. Vi var också överens om att detta gör vi fler gånger.

Vi är alla väldigt förtjusta i Brunellis viner. Vi har besökt Brunelli var för sig, men också tillsammans med Club Amarone.

Du som vill läsa mer om Brunelli och deras viner kan göra detta genom de månadsreportage jag skrev under 2017.

2016 Pariondo Ripasso

Det här är en av mina favoritripasso. Jag har provat ett flertal årgångar.Alla har imponerat på mig. Klicka på respektive årtal så får du mina tankar 2012, 2013, 2014 och 2015. 

Druvsammansättningen är Corvina (65%), Corvinone (10%) och Rondinella (25%). Dessa har vuxit på vinstockar med en ålder runt 35 år i San Pietro in Cariano och Pedemonte. Druvorna pressas omedelbart efter skörd och får jäsa på stålfat. Vinet får ligga kvar på dessa stålfat tills februari, då vinet hälls över resterna från amaronetillverkningen och får jäsa en andra gång. Efter den andra jäsningen har vinet fått mogna 12-18 månader på stora ekfat beroende på årgången. Vi kan notera att Brunellis Ripasso inte innehåller några torkade druvor. Det som skiljer den från deras Superiore är den andra jäsningen tillsammans med amaroneresterna och någon månads längre lagring på ekfat innan buteljering. Sammantaget ger detta deras Ripasso ett större djup och en något mer komplex doft och smak än vad deras Superiore har.

Nu över till årgång 2016. Detta är en alldeles enastående Ripasso, som nu är helt på topp. Den går i en stil som jag gillar. Lite slankare och något stramare än många andra Ripasso. Här finns inga ambioner att vara amaronelik utan istället lever den helt och hållet på egna meriter och det räcker riktigt långt.

I doften hittar vi mörka bär, några blåa plommon, lite örter och kryddor. Doften är inte så kraftfull, men ändå väldigt tydlig och mycket angenäm.

I munnen får vi mörka körsbär, mörka skogsbär och blåa plommon. Här finns lite örter och aningens svartpeppar. I eftersmaken får den fina bärfrukten och örterna sällskap med körsbärskärnor, aningens mörk choklad och några droppar espresso. Vinet har en fin friskhet och tanniner som är alldeles sammetslena, men ändå så närvarande att de bjuder lite motstånd.

Årgång 2016 av Brunellis Ripasso är helt på topp. Tveksamt om den kan bli så mycket bättre än så här. Årets bästa Ripasso för oss. Du som har några flaskor av den här årgången får rådet att öppna en flaska i närtid. Så mycket mer utveckling tror jag inte på, men å andra sidan håller vinet säkert den här höga klassen i flera år till. Det är bara att korka upp och njuta.

Betyg 4

På "Bolaget" är det årgång 2017 som gäller till priset 201 kr.

2013 Campo del Titari

Ni som följer bloggen vet att det här är min favorit-amarone. Årgång efter årgång levererar Brunelli och Campo del Titari en makalös amarone. Det här är ju en ungdom, så vi ger den två timmar i karaff innan vi börjar prova den. Den första testen gör vi klockan 19 och då är den inte riktigt klar. Visst finns här mycket smaker och dofter, men det känns att den har mer att ge. Till osten två timmar senare har alla bitar trillat på plats. Sanslöst gott!!

Druvblandningen är ungefär den samma år från år. Titari är gjord på druvorna Corvina och Corvinone (75%), Rondinella (15%) och Oseleta (10%).

Druvorna kommer från en och samma vingård, som ligger cirka 450 m över havet. En första selektering görs ute på fältet, då druvorna plockas. En andra selektering görs efter att druvorna torkats. Druvorna torkas i cirka fyra månader innan de pressas. Jäsningen äger rum i 40 dagar vid en låg temperatur.

Vinet får därefter mogna under 36 månader på nya ekfat innan de buteljeras. Slutligen får det vila ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden. Årsproduktionen av Titari är runt 3 000 flaskor.

Under 2017 följde jag arbetet på Brunellis vingård med hjälp av Alberto Brunelli. Han berättade vad som tilldragit sig under årets månader och skickade en hel del foton. Det resulterade i en månadsrapport på bloggen. La Grand Finale var december med just Titari och en vertikal på årgångarna 2009, 2010, 2011 och 2012. Klickar du på den här länken så kan du läsa om den provningen och om Titari.

Det här är en ung amarone, som redan nu levererar en stor vinupplevelse, men den behöver ordentligt med luft för att komma till sin rätt. Precis som jag skrev i ingressen, så behövs minst tre timmar kanske fyra timmar i karaffen eller i glasen. Vi drack halva flaskan den första kvällen och den andra halvan kvällen därpå och då var den t o m ett par hack upp. Ja helt enkelt magisk!

En stor och fin doft, som börjar med läder och jord och övergår i en ljuvlig doft av mörka bär, örter, lite kryddor, torkad frukt, små nyanser av vanilj och hemkola. En stor doft förvisso, men inte överdådig. Här finns en elegant utstrålning.

Senast jag drack 2013 var i somras och omdömet står fast: I gommen känns det ungt och visst är det fullt njutbart redan den första kvällen, men den andra kvällen (då flaskan har fått stå halvtom ett dygn) växlar det upp några hack. Magiska smaker framträder. Vi blir smått saliga. En alldeles underbar smak av söta, mörka körsbär, solmogna björnbär, några svartavinbär, blåa plommon och skogshallon. Vi hinner knappt hämta andan innan vi även får en delikat örtsamling. En fin syra ger vinet en härlig friskhet. Finstämda tanniner krafsar runt i gommen och bjuder på det där härliga motståndet, som vi älskar. Eftersmaken är formidabel. Lång och komplex. De ljuvliga mörka bären och örterna är med oss hela tiden fast i eftersmaken kompletteras de av mörk choklad, några droppar espresso och aningens torkade frukter av typen dalar, russin, fikon och katrinplommon.

Betyg 5-

Det här är fortfarande en ung amarone. Kanske har den lämnat det första juvenila stadiet bakom sig, men ännu är det inte fullt moget. Här finns mer utveckling att vänta på! Du som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom. Visserligen kan du redan idag få en stor upplevelse om du luftar vinet ordentligt, men en ännu större ligger och väntar runt hörnet runt hörnet..........

Vår flaska inhandlades då vi besökte Brunellis vingård förra hösten. Vi betalade då knappt 50 euro på plats. På SB är det årgång 2015 som gäller och priset är 757 kr.

2016 Costa Bassa, Sandro Fay

 Vi har haft lite av var tredje dags väder. Två dygn med hård blåst och regn som mer eller mindre öser ner och så får vi en dag med sol och svag vind. Vi har nästan onaturligt höga temperaturer. Nattetid är det knappt att tempen går under 10 grader och de soliga dagarna går den upp mot 16-17 grader. I fredags hade vi just en sådan solig dag och därtill nästan ingen vind. Vi tog fram hojjarna och gav oss ut på en tur runt 17 km lång. Sådana dagar är det lätt att glömma pandemieländet, men påminns om det på kvällen att vi åter befinner oss i den sociala distanseringens tidevarv. Inga gäster på middag den här helgen heller.

Den här veckans mitt-i-veckan-vin har varit ett vin från Valtellina.

Valtellina är en region i norra Lombardiet inte särdeles långt från den Schweiziska gränsen någon mil öster om Como-sjön. Här hittar vi nebbiolo-druvan fast här går den under namnet Chiavennasca. I Valtellina görs det vin nästan uteslutande på den druvan och det med en tusenårig historia.

Sandro Fay grundade 1973 Societa Agricola Fay. Familjen Fay hade sedan flera generationer bedrivit jordbruk runt den lilla byn San Giacomo di Teglio i Valtellina-dalen, men Sandro beslutade sig för i början på 1970-talet att göra en satsning på tillverkning av kvalitetsviner. Idag är det hans båda barn Marco, utbildad oenolog vid Universitetet i Trentino och med erfarenheter från flertalet Barolo-producenter, och Elena som har tagit över ansvaret. Egendomen omfattar idag 15 ha vingårdar i form av mindre terrasserade vinfält som är utspridda i subzonen Valgella samt någon litet vinfält i Sassella. Vingårdarna ligger på mellan 350 och 900 m ö h.

Det är gjort på 100% Nebbiolo (Chiavennasca). Druvorna kommer från deras lägst belägna vinfält (upp till 450 m ö h). Vinet har fått jäsa på ståltankar i ca 14 dagar. 7 dagars maceration. 12 månader på stora ekfat.

Ett vin med bra friskhet, ungdomlig frukt och rätt så slankt. Väldigt tillgängligt idag och visst är det lättdrucket, men saknar för den skull inte vare sig charm eller karaktär. Det är med andra ord ett underbart vardagsvin.

Doften domineras av röda bär, lite läder, grus- och stendamm samt aningens sommar rosor och någon örtighet.

I munnen framträder samma attribut som i doften. De röda bären tar form av jordgubbar, tranbär, hallon och kanske några lingon. Örter, kryddor, nypon och rosor kompletterar smakpaletten. Allt på ett lättsamt och tillgängligt sätt. Bra syra och stadiga tanniner, som behagfullt nafsar runt i munhålan utan att bli särdeles påfrestande eller närgångna.

Betyg 4

Vinet är inhandlat på SB för 199 kr för något år sedan. Idag verkar det dessvärre slutsålt.

Amarone 2011. Del 22. Costasera Riserva från Masi

Dags för del nummer 22 i det här årets stora vinprojekt. Det har nu blivit dags för Amarone Costasera Riserva. 

Vi har tidigare i år testat följande amarone:

- Acinatico, Stefano Accordini

- Accordinis Il Fornetto

- Allegrini
- Brigaldara

- Campo Leon, Latium Morini
- Checco, Damoli

- Corteforte
- Inferi från Brunelli

- Le Ragose

- Masi Costasera

- Massimago
- Monte Santoccio

- Musella Riserva
- Pieropan
- Raimondi
- Roccolo Grassi
- Speri

- Tenute Falezza
- Viviani Casa dei Bepi
- Zenato

- Zymé
Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala. Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.

Masi behöver väl egentligen ingen närmare presentation. Dom har ju mer eller mindre blivit synonymt med Amarone och Valpolicella. Masi gör totalt fem olika amarone: Costasera, Costasera Riserva, Vaio, Campolongo di Torbe och Mazzano. Alla fantastiska amarone. Det finns också en speciell flygplats-Costasera med tillägget Nectar.

I min sammanställning ovan finns min bedömning av den vanliga Costasera. Denna veckan blir det Costasera Riserva som jag tittar närmare på. Nästa vecka blir det Masis Vaio från 2011 som testas. Jag kommer däremot inte att testa Campolongo och Mazzano.

Druvblandningen i den vanliga Costasera är Corvina (70%), Rondinella (25%) och Molinara (5%).
Det som skiljer Riservan från den vanliga Costasera kan kortfattat sammanfattas som:
- Riservan innehåller 15% Oseleta och 10% mindre Rondinella samt ingen Molinara
- Druvorna till Riservan får ligga på tork 15 -20 dagar längre
- Riservan ligger dryga året längre på Slavonska ekfat
- Priset på Riservan är ungefär det dubbla

Masis Costasera har ju blivit något av ett benchmark i amaronevärlden. Costasera Riserva är ett relativt nytt vin. 2003 var första årgången och den landade på Systembolagets hyllor inför julen 2008. Så klart köade jag i Nordstan efter några flaskor.

Vi drack den under två dagar. Första dagen hällde vi upp vinet i två glas som fick stå och luftas i dryga två timmar.

Det ska omedelbart konstateras att detta är en formidabel Amarone. Trots att det gått nio år från skörden finns här en ungdomlighet och spänst, framförallt i frukten, som imponerar.

Doften är lite blyg till en början, men det står inte lång på innan vi möts av dofter som får oss att bli smått hänförda. Det hela inleds med våt jord och läder, men strax därpå kommer mörka bär, blåa plommon, torkad frukt, söt piptobak, lite örter och kryddor samt kakao och aningens torkade rosor. Doften växer hela kvällen och när vinet väl är uppdrucket sitter doften kvar i glaset. Det är samma doftupplevelse den andra kvällen fast mer omedelbar då.

I smaken finns allt det där vi uppskattar med en amarone av hög klass. Frukten är magisk med sina söta, mörka körsbär, solmogna björnbär, blåa plommon och torkade frukter (fikon, dadlar, katrinplommon, russin). Här finns också lite örter och kryddor. En trevlig syra skänker vinet en bra friskhet. Och visst finns här lite tanniner som ger vinet en fin ryggrad och bjuder ett försiktigt motstånd. 

Eftersmaken är enastående. Lång och komplex med mera mörka bär, torkade frukter och örter, men här tillkommer den där komplexa bitterheten som en stor Amarone ska ha: mörk choklad, några droppar espresso och körsbärskärnor.

En helt fantastisk amarone, som jag tror kan utvecklas ytterligare. Har du flera flaskor ska du absolut öppna en i närtid, men du som bara har någon enstaka kan gott vänta ett år eller två innan du drar korken.

Betyg 5-

Mina flaskor inhandlades på SB under 2017 och kostade då 593 kr. Idag är det årgång 2013 som gäller i beställningssortimentet och priset är 589 kr.

Avslutningsvis en indelning av var vinet befinner sig enligt min högst subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Brigaldara, Campo Inferi, Campo Leon, Monte Santoccio, Stefano Accordini Acinatico, Tenute Falezza

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Allegrini, Casa dei Bepi, Corteforte, Checco Damoli, Costasera (Masi), Costasera Riserva (Masi) Il Fornetto, Le Ragose, Musella, Amarone Raimondi,  Roccolo Grassi, Speri, Zenato, Zymé 

Två Barolo från 2016 Elvio Cogno och Giacosa Fratelli samt 2011 Langhe Rosso, Filari di Luna

Hösten är här. Regn och blåst piskar oss vid den nordhalländska kusten, men så kommer det en dag (som i söndags) med svag vind och solsken. Vi får oss en långpromenad på Näsbokrok och kan njuta av det vackra hedlandskapet och med havet i bakgrunden.

Cornaviruset har tagit ordentlig fart de senaste veckorna. Precis när vi trodde att det hade planat ut och att vi skulle kunna ta små steg mot ett mer socialt liv. Nu är det social distansering som gäller igen. Det sociala livet med fika och middagar utomhus i sommarvärmen är ett minne blott och nu inte alls lika lätt och behagligt att genomföra. Vi har avbokat diverse aktiviteter och håller avstånd. Lite social kontakt har vi, men endast med personer som lever ett liv likt oss. Vårt första barnbarn kom för en vecka sedan. Än så länge har det skypats och facetimats så vi har kunnat beskåda henne och hennes skrik. Men ännu inget möte i verkliga livet. Så klart längtar både hustrun och jag.

Nog om detta! Nu övergår vi från elände till mer behagliga upplevelser. Mat och vin!!

Häromdagen malde vi kött från ett vildsvin och gjorde färsbiffar. Råstekte egenodlade rotfrukter (potatis, kålrot, morot och palsternacka). Adderade lite spetskål, svartkål, broccoli och edamerbönor. De senare är inte från vår egna trädgård.

I höstrusket har vi börjat smaka Barolo från 2016. Dessa lär redan nu vara riktigt tillgänglig, vilket vi så klart vill skapa oss en egen uppfattning om. 

 2016 Barolo Cascina Nuova, Elvio Cogno

Elvio Corgnos vingård ligger på toppen av kullen Bricco Ravera några mil söder om La Morra alldeles norr om den lilla byn Novello. Här förfogar familjen Cogno över 15 ha vingårdar. Familjen Cogno har i generationer arbetat med vinodlingar. Elvio beslöt att i början på 1950-talet göra en helhjärtad satsning på vintillverkning. Den första Barolo de buteljerade var årgång 1961. Årgång 1964 sattes även vingården ut. Brunate!!
Deras portfölj av viner omfattar 4 olika Barolo, en Barbaresco, en Langhe Nebbiolo, två Barbera, en Dolcetto samt en Nascetta. Jag har tidigare skrivit om det vita vinet Anas-Cetta samt om deras Barbera och Dolcetto. 

Dom har påbörjat ett arbete med att ställa om till organisk/biologisk odlingssätt, men ännu inte blivit certifierade. Så här skriver dom på sin hemsida: In addition to certification, the winery ensures a healthy vineyard ecosystem and environmental biodiversity by eliminating synthetic treatments and fertilizers in the vineyards and the use of chemicals and invasive practices in the cellars.

Nu är det dags för oss att bekanta oss med deras Barolo. Vi börjar den resan med Cascina Nuova från 2016. Ett år med rykte om att leverera väldigt tillgängliga och goda viner omedelbart.

Ett vin uteslutande gjort på druvan Nebbiolo, som kommer från vinfältet Cascina Nuova,(1,5 ha), som ligger strax söder om själva vineriet. Det planterades 2004 och är beläget 380 m över havet med en jordmån bestående av sand, lera och kalksten. 

Druvorna avstjälkas efter skörd och får sedan jäsa på ståltankar. Vinet får sedan mogna i 24 månader på 3000 liter stora fat av slavonsk ek innan det buteljeras. Dom gör runt 15 000 flaskor av det här vinet.

Den här Barolon är deras instegsbarolo för att kunden ska bli mer bekant med Barolo eller som dom skriver på hemsidan: Created for a public that wants to get to know the wine gradually before moving onto more complex examples, it might even be defined as a benchmark among Barolo wines.

En mycket trevlig barolo som redan idag bjuder upp till en bra vinupplevelse. 

Färgen går i en ljusare granatäppel-röd ton.
I doften finns både röda och lite mörkare bär, en touch av läder, rosor, aningens menthol och en liten, liten kryddighet.
I munnen kommer det både mörka, ljusa och syrliga körsbär förstärkta med hallon och tranbär. Frukten är kanske något återhållsam, men ändå tillräcklig för att vi ska bli på gott humör. Här finns någon liten kryddighet, en del rosor, sten- och kalkmineraler och aningens sötlakrits. En ordentlig syra och stadiga tanniner bjuder på ett behagfullt motstånd. Tillsammans med maten märker vi inte så mycket av tanninerna utan det är när vi slår oss ner framför TV:n med den sista skvätten i glaset som dom ger sig tillkänna.
Betyg4+.
Riktigt gott! Redan nu råder det en sån fin balans mellan smaker, syra och tanniner

Priset på SB är 455 kr.

2016 Barolo, Giacosa Fratelli

Historien tar sin början år 1895 när Giuseppe Giacosa började att odla druvor och  att producera vin i Borgonuovo. Verksamheten växte och med sonen Leone flyttades vineriet till sitt nuvarande läge i närheten av Neive. 1988 började ett samarbete med Giacomo Bologna (Braida). De därpå följande 20 åren har dom succesivt köpt in nya vinfält så att idag omfattar verksamheten närmare 50 hektar. Runt 600 000 flaskor producerar dom, som är fördelade på tre Barolo, tre Barbaresco, tre Dolcetto, fem Barbera samt en vardera av Grignolino och Langhe Nebbiolo. Av vita viner gör dom fyra varianter: två på druvan Chardonnay, en Arneis Roero och en Cortese (Gavi).

Nu har den fjärde generationens vinmakare alltmer börjat ta över verksamheten.

På sin hemsida skriver dom om sina ambitioner att var ekologiska:

The focus is on a reliable representation of each varietal, obtained by ensuring healthy grapes in the vineyards. The secret in producing fine wines lies in the land and Giacosa has given a green focus to the winery and is fully devoted to reducing the impact on the environment by using solar panels for energy production, managing and channeling rain water, eliminating the use of herbicides and pesticides, fertilization using grape skins, compensating CO2 emissions by maintaining the woodlands around the vineyards.

Vi dricker deras instegsbarolo vilken så klart är gjord endast på druvan Nebbiolo, som vuxit på deras vinfält i Monforte d´Alba och Castiglione Faletto. 

Färgen går i en tegelröd nyans.

I doften hittar vi en fin samling röda bär, några nypon, lite kryddor, tydliga inslag av rosor och aningens viol. Inte så kraftig, men ändå tydlig och inbjudande.

I munnen är det förvisso ett ungt vin, men bjuder ändå upp och känns riktigt tillgänglig idag. Det startar med lite jord och läder, men rätt omgående tar de röda bären över: körsbär, jordgubbar, lite hallon och några tranbär. Här finns en fin, lite stenig mineralton, en läcker kryddighet, en dos nypon, aningens svart te och torkade rosenblad samt unset viol. Syran är på plats och ger både friskhet och en viss stramhet. Även tanninerna är på plats, men vi upplever dom förvånansvärt mjuka och behagliga.

Visst kommer det här vinet att utvecklas lite de närmaste åren, men det här är inget jag långlagrar.

Vi tycker det är riktigt gott och det dricks väldigt bra just nu. Det har därtill ett mycket sympatiskt pris 199 kr på SB.

Betyg 4

2011 Langhe Rosso, Filari di Luna

I vårt flöde på Facebook dök det upp ett erbjudande från Vinfolket, som vi tyckte lät trevligt. Nebbiolo på olika sätt. Vi gjorde en beställning. Betalning genom Klarna och fyra dagar (snarare kvällar) senare levereras ett paket hem till dörren. Smidigt och problemfritt.

Ett av de vinerna som fanns med var en Langhe Rosso. från Filari di Luna. Så mycket har jag inte kunnat hitta om den här producenten. Visserligen finns det en hemsida, som ger lite information om deras viner, men inte någonting om deras historia mm. Klart är att de disponerar vinfält i Castagnito, Mango, Barbaresco och Neviglie.

Det här är ett vin gjort på Nebbiolo (60%) och Barbera (40%), som planterades 1997 och växer på ett vinfält i Castagnito (ett par mil norr om Alba) och beläget 210 meter över havet. Druvorna avstjälkas, mjuk pressning, jäsningen sker med skalkontakt och vinet får därefter mogna i 24 månader på stora ekfat innan det buteljeras.

En djup rubinröd färg med lite granatäppelröda stråk ut mot glaskanterna.

Hyfsat stor och komplex doft av såväl röda som lite mörkare bär. Någon ton av läder, nygrusad väg, lite lakrits, nypon, rosor och violer kan vi också notera.

I munnen är det ett moget vin med en finstämd syra och mjuka tanniner. Här finns hallon, skogsbär, några körsbär och lite tranbär parad med en fin örtighet och steniga mineraler. Efterhand en del florala toner av nypon, rosor och violer. Eftersmaken är något längre än medel och här återkommer de fina, röda bären och örterna tillsammans med en viss kryddighet och ännu mera nypon och rosor. Väldigt välbalanserat och med en elegans, som vi av någon anledning förvånas över. Helt moget och så mycket mer utveckling tror jag inte på, vilket inte behövs när det smakar så här gott.

Betyg 4

Priset hos Vinfolket var 240 kr för denna flaska.