Vi brukar ett par gånger om året åka upp till Stockholm och ägna oss åt kulturupplevelser. För någon vecka sedan var det dags för årets första resa. Vi reser med tåg så mycket det går. Kl 08.40 tar vi bussen till Åsa Station för att via Göteborgs Centrtal nå Stockholm C vid 14.30-tiden. Vi checkar in på hotellet. Byter om och ger oss iväg till det första kulturevenenmanget.
Lars Lerin på Konstakademien.
Här visas mycket nytt av Lars Lerin. Akvareller från Lofoten, men också ökenbilder från Sven Hedins resa i Egypten. Allt är fint hängt och som alltid förundras vi av Lars Lerins enastående akvareller.
Vi träffar några goda vänner kl 17 på den italienska restaurangen Ricordi. Jag äter en utsökt risotto på svamp och tryffel och hustrun en Pappardelle med ragu på kalv.
Vi dricker till detta en ung Langhe Nebbiolo.
2022 Langhe Nebbiolo, Milliasso
Vinet har en härlig friskhet och en fin ungdomlig frukt. Slankt och lättdrucket. Här finns en hel del röda bär, lite örter och florala toner i form av violer och rosor. Tanninerna är förvånansvärt mjuka och behagliga redan nu. Inget stort vin, men ändå trevligt. Framförallt gick det bra ihop med vår mat.
Kvällen avslutades på Stockholms Stadsteater och en fantastisk föreställning av Amadeus. Väldigt sevärd. Stark rekommendation.
Dag 2
Vi bor på hotell Stockholm C. Vårt rum är ganska litet, men vi tillbringar väldigt lite tid på hotellet så det bekommer oss inte så mycket. Det serveras en alldeles utmärkt frukost.
Alltid lika trevligt att besöka den här utställningen, där den som önskar kan skicka in sina alster. Det kom i år in cirka 4000 ansökningar. 282 fann juryns gillande och finns därmed utställda. Yngsta utställaren är 18 år och äldsta 78 år. Den geografiska spridningen är också stor från Brösarp till Boden. Det som ställs ut är allt från klassiskt måleri, skulpur och teckning till nydanande keramik, video, fotografi och inte minst textil
Vi tog sedan båten från Djurgården till Skeppsholmen och promenerade till Moderna Muséet.
Tysk Expressionism var mig för mig, som inte är så konstbevandrad, en nyhet. En hel del spännande verk, men i ärlighetens namn så uppskattade vi utställningen
"Rosa segel" om Svensk Modernism betydligt mer.
Vi var mycket nöjda med att få njuta av båda dessa utställningarna, som jag tycker att du ska besöka om du är i Stockholm.
Ett par timmars vila på sena eftermiddagen innan vi promenerade till DOMA på Östermalm.
Restaurang DOMA.
Detta har blivit lite av vår stammkrog i Stockholm. Vi var inbokade redan någon månad efter öppnandet 2020, men pandemin kom emellan så vårt första besök blev istället i december 2021. Vår hyllning
kan du läsa om här.
Nu hade dom precis bytt meny till "Vårvintermeny". Det fanns mycket som lockade där, så det blev vårt val. Vi valde också en vinmeny till detta.
Vi var lite sega med att ta kort på de mycket läckra servingarna, så matbilderna får helt enkelt utebli.
Vi konstaterar bara att det är en magisk sammansättning av serveringar, där smaker vävs samman till en helhet som får oss att jubla. På ren götebosska "Gör gott".
Vinet presenterades på ett mycket trevligt sätt och då var vi på tårna så att då blev det några bilder.
André Jacquart Blanc de Blancs Extra Brut har varit DOMAs huschampagne ända sedan dom öppnade 2020. Ett alldeles utmärkt val.
Den är frisk och lättsam och med en behaglig och trivsam syra m a o helt perfekt att starta kvällen med.
Doft och smak bär tydliga tecken av gula äpplen, aningens citrus, lite brioche och fläder samt några diskreta toner av stenkross och gula stenfrukter.
2022 Les Onglés Anjou Blanc från Domaine des Grouas.
Det här vinet serverades vi till de de tre första rätterna. En perfekt matchning.
Domaine Grouas drivs av Pauline och Lionel Hupolox. Egendomen omfattar 14 ha och ligger i Martigné-Briand i Anjou några mil söder om Anger. Egendomen blev certifierad för organisk odling 2018. Dom äger också 2,4 ha i den smått berömda vingården Les Onglés med sin skifferrika jordmån.
Det här vinet är uteslutande gjort på druvan Chenin Blanc. Årgång 2022 var deras första årgång. Jäsningen har ägt rum med naturlig jäst. En del har fått tillbringa en kortare tid på ekfat medan den andra delen fått mogna på ståltankar. Jag kan inte få fram proportionerna.
Både doft och smak känns mycket frisk. Just att de lyckas få den här fina fräschheten är värt att notera trots denna stekheta sommar.
Gröna äpplen, päron, lite citrus, några gula stenfrukter, steniga/kalkiga mineraler och aningens blommighet ger en komplex framtoning. Bra syra som balanseras fint med frukten. Kan nog utvecklas något de två närmaste åren.
En nyhet för oss som vi mer än gärna dricker igen och gärna hade köpt några flaskor om det hade funnits på SB.
Till de två därpå följande serveringarna dvs Havskräfta agnolotti och Ankrilette serverades vi ett vitt vin från från Bourgogne. De här två rätterna är värda ett särskilt omnämnande. Vansinnigt läckra!
2022 Bourgogne Côte-D´Or från Jean-Philippe Fichet.
Jean-Philippe är generation tre i denna vinmakarfamilj. Den egna verksamheten startade han 1981, då han fick ta över ett vinfält som fadern arrenderade. Hans första årgång lanserade han då han blott var 20 år gammal. Syftet har varit att göra högklassig vit Bourgogne. Odlingarna bedrivs efter biodynamiska principer utan att vara certifierad.
Vinet vi dricker är så klart gjort på druvan Chardonnay, som kommer från sex olika fält runt byn Meursault. Jean-Phillipes viner får jäsa på en blandning av 228-, 350- och 600-liters ekfat. Det får sedan ligga kvar här i cirka 12 månader innan de buteljeras.
Doft och smak har tydliga inslag av gula och gröna äpplen och päron. Här finns steniga mineraler, lite snäckskal, inslag av citrus och gula stenfrukter samt en trevlig örtighet. Det finns en bra syra som ger vinet en härlig friskhet.
Så var det dags för ankbröstet. Köttet smälter i mun och till det får vi en "gubbasås", som här kallas lite finare för Sauce Suprème. Savojkålen flyttar upp rätten något hack. Ankbröst har nog aldrig smakat bättre!
Bourgogne Domaine Denis Bachelet.Druvan är Pinot Noir och kommer från ett fält i Gevrey-Chambertin på 0,6 ha och fördelade på två lägen. Plantorna planterades 1977 och 1986. Jordmånen är kalksten. Före jäsning avstjälkas klasarna. Vinet har fått tillbringa 16-18 månader på begagnade ekfat innan det buteljerades.
Doften inleder med regnvåt jord, lite läder och aningens tobak, men det tar inte lång stund innan den trevliga bärfrukten tar över. Vi noterar aningens peppar samt en tydlig ton av nygrusade trädgårdsgångar.
I smaken är det främst röda bär typ hallon och lite syrliga jordgubbar, som vi tar till oss. Här finns en lätt kryddighet, som för oss känns som peppar. Friskt och ganska så slankt med finstämda tanniner och en trevlig syra.
Riktigt gott och helt perfekt till vår underbara anka!
Det blev sedan dags för desserter, där temat var glasrabarber. Härlig friskhet med underbara smakkombinationer.
Vi avslutade med praliner och en liten Madeira-provning.
Någon stor kännare av Madeira är jag inte, men konstaterar att det vi fick smaka var mycket gott och att vi nog borde dricka Madeira lite oftare.
Vi smakar på fyra olika madeiraviner från producenten Cossart Gordon. En producent med en mycket lång historia, som daterar sig tillbaks till 1745. Det var ett par skottar som var de ursprungliga entreprenörerna. Klicka på den här länken så får du veta mycket mer om den historien.
Malmsey 1995 var den torraste och Verdelho 1975 den sötaste.
1975 Verdelho.
Precis som namnet anger så är druvan Verdelho. Det buteljerades 2004, vilket betyder att vinet fått ligga i 29 år på amerikanska ekfat. Alkoholhalten är 21% och "reducing sugars" 88g/L.
Doften och smaken är intensiv med torkade frukter, nötter, någon liten kryddighet och bränt socker. Den fina syran skapar en bra friskhet.
1987 Bual
Druvan är Bual (Boal). Även denna har fått ligga 29 år på amerikanska ekfat. Alkoholhalten 21,1%. "reducing sugars" är 89g/L. Den här känns betydligt mindre söt än Verdelhon trots att "reducing" sugars är ungefär densamma.
Det är inte riktigt samma intensiva doft, men ändå stor med kola, vanilj, nötter, samt torkade frukter. I eftersmaken en diskret kyddighet.
1988 Bual.
Druvan är Boal och den här flaskan buteljerades 2024 dvs 36 år på amerikanska fat. Alkoholhalt 20%. Reducing sugars anges till 115g/L. Jag kan inte påstå att denna känns sötare än årgång 1987 trots att den har betydligt högre Reducing sugars.
Doft och smak: torkad frukt, kola, bränt socker, rostade nötter, aningens vanilj och i eftersmaken en liten kryddighet.
1995 Malmsey
Druvan här är Malmsey (Malvasias). Den torraste av de fyra varianterna, som vi får smaka. Detta trots att det är den som har högst Reducing sugars (128 g/L.
Här finns gott om torkade frukter, muscovadosocker och nötter, men också läder, en liten kryddighet, rostat kaffe och mörk choklad.
En enastående avslutning till en minst lika enastående måltid.
Det är bara att lyfta på kepsen och buga djupt för en mat- och vinupplevelse vi sent ska glömma.
.jpeg)
.jpeg)
.jpeg)
