måndag 31 mars 2025

2020 Munjebel Rosso, Frank Cornelissen

På Netflix går det en serie på 6 avsnitt med namnet Leoparden ( Il Gattopardo).  Den utspelar sig på Sicilien på 1860-talet under Italiens enande och handlar om en aristokratisk familj och dess tillvaro under det kaos och turbulens som då råder.

Vad passar bättre än att dricka vin från Sicilien till de avsnitten.

Jag skrev för fyra år sedan ett blogginlägg om årgång 2018 av Munjebel Rosso. Det står där lite om bakgrunden om hur belgaren Frank Cornelissen hamnade på Sicilen och om hans vinfilosofi. Du kan läsa det blogginlägget på den här länken.

Munjebel Rosso är gjort på den sicilianska druvan Nerello Mascalese. Druvorna kommer från flera olika vingårdslägen bl a Chiusa Spagnola, Feudo di Mezzo, Rampante, Monte Cola. Alla belägna 600 till 760 meter över havet och med vinrankor som har en ålder på 60+.
Druvklasarna avstjälkas och druvorna krossas varsamt, spontanjäsning med 60 dagars skalkontakt i glasfibertankar om 15-25 hl. Ingen klarning och mycket lätt filtrering innan vinet buteljerades.

Färgen går i en ljus rubinröd ton med någon svag brunlila nyans ut mot glaskanten.

Doften inleder med läder, knallpulver och stenkross för att efter en kort stund lämna över stafettpinnen till röda bär, örter och en läcker ton av violer.

I munnen är det friskt och slankt med en fin frukt, där vi särskilt noterar körsbär, grantäpplen, syrliga jordgubbar och tranbär. här finns också lite örter (salvia, oregano), florala toner (violer, rosor) samt mineraler som för tankarna till vulkanjord.
En trevlig och bra syra som tillsammans med lättsamma tanniner bjuder ett visst motstånd och samtidigt ger vinet karaktär.

Ett läckert och väldigt gott vin, som dricks mycket bra nu. Kanske kan det utvecklas något, men fantastiskt redan idag.

Betyg 4+

Min flaska köptes på SB för 379 kr för ett par år sedan. 


söndag 30 mars 2025

2016 Barolo, Trediberri

Trediberri har den uttalade ambitionen att deras Barolo ska vara klar för att drickas och avnjutas några månader efter att den buteljerats. På hösten 2020 drack jag den här första gången och det blev en hyllning, som du kan läsa om här. Fantastisk bra för att vara så ung blir den korta sammanfattningen, men nu drygt fyra år senare vad har hänt då?
Inte utan stor nyfikenhet drar vi korken ur flaskan.

Det här är ett relativt ungt vinföretag som såg dagens ljus 2007. Nicola Oberto hans far Federico och deras vän Vladimiro Rambaldi köpte ett vinfält på 5 ha beläget i den lilla byn Berri, inte så långt från floden Tanaro. Vi hittar byn Berri strax väster om La Morra och vi är då så långt västerut vi kan komma i vinområdet Barolo. Deras första årgång släpptes 2011. Idag omfattar Trediberri 10,5 ha. Förutom de ursprungliga 5 ha har dom även köpt 2,8 ha i Rocche dell´Annunziata och Torriglione, där dom odlar Nebbiolo, Barbera och Sauvignon Blanc samt ytterligare 3 ha i Vicoforte (längst söderut i Langhe), där dom odlar Nebbiolo och Dolcetto.
Etiketterna är skapade av konstnären Pierflavio Gallina. Vid vårt besök i Piemonte 2018 träffade vi honom. En ödmjuk och mycket sympatisk man

Vi dricker  deras "Classic". Druvorna kommer i huvudsak från de egna vinfälten runt byn Berri (80%) och lånade( t o m 2017) vinfält i Capalot (20%) strax norr om La Morra. Vinet får jäsa på cementfat i ca 14 dagar och därefter maceration  i cirka 7 dagar, vilket betyder att juicen har skalkontakt i tre veckor. Vinet tappas sedan över på ekfat för den malolaktiska jäsningsproceduren. Vinet får därefter mogna runt 20 månader på stora ekfat (en blandning av 52-hl och 25-hl). Vinet tappas därefter över på fat av cement, stål och plast för några månaders vila innan det buteljeras.

Vi kan omgående slå fast att den här Barolon utvecklats mycket fint. Den purunga frukten har lämnat det initialt unga, men känns alltjämt ung men på ett litet moget sätt.
Doften inleder med aningens läder och jord, som rätt snart övergår i en symfoni av röda bär, violer, rosor, liten lätt kryddighet och stenkross.
Vi smakar och konstaterar att den här Barolon är av det lite slankare slaget, där elegans vinner över kraft. Friskt och piggt.
I munnen känns bären mer mörka än vad doften signalerade. Vi känner körsbär, några skogsbär och aningens plommon, men visst finns här förvisso lite instick av syrliga jordgubbar. En finstämd och nätt kryddighet parad med violer och rosor lyfter smakintrycken. Bra syra och endast smånafsande tanniner, men ändå tillräckligt för att bjuda ett trevligt motstånd. 
Eftersmaken är något längre än medel och här tillkommer i små delikata portioner aningens choklad, nypon och unset menthol. 
Betyg 4+
Jag älskar bara den här lite lättare och elegantare Barolon. Vansinnigt god redan nu. Frågan är om den kan utvecklas än mer. En fråga jag inte kommer få svar på. Den återstående flaskan kommer inte ligga så länge till i min källare.

måndag 24 mars 2025

2014 Du Riva Dolcetto d´Ovada Superiore, Tacchino

Mitt projekt att titta lite närmare på viner gjorda på druvan Dolcetto rullar vidare. 
Många har uppfattningen att en Dolcetto ska drickas ung och att den lever mycket på sin friska frukt. Detta återspeglar sig också i utbudet på SB, där majoriteten är från 2022 eller yngre. Vid en sökning på SB:s hemsida är de två äldsta från 2014. En av dom handlar detta blogginlägg om. Den andra har ett kollikrav som innebär att en måste köpa 6 flaskor och då avstår jag.  
SB:s hemsida anger att det finns 82 viner gjorda på druvan Dolcetto, men det inkluderar rosévarianter, vinlådor där någon flaska är gjord på Dolcetto.

Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: 
Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.

Jag hann 2024 med nedanstående viner:

2025 har jag fortsatt med dessa:


Familjen Tacchino har i mer än tre generationen hållit på med vinframställning. Dom har sin verksamhet i den lilla byn Castelotto d´Orba i Alto Monferrato i Piemonte.

Familjen Tacchino har idag 25 hektar mark där cirka hälften är planterad med vingårdsmark. Majoriteten ligger i en enda stor amfiteater med sydostlig exponering som skyddar på nordliga vindar och bidrar till en lång växtsäsong. 
Idag är det Romina och hennes bror Alessio Tacchino vid rodret. De sköter allt från produktion till försäljning med filosofin att bevara familjens traditioner men samtidigt ha en innovativ och modern sida. De har anammat ny teknik för att säkerställa den konstanta kvaliteten och tar även hjälp av framstående konsultvinmakare för att upprätthålla vingårdens hundraåriga tradition av excellens och originalitet. 
Källa: Importören Valid  Wines hemsida.
11 olika cuvéer ingår i deras portfölj. 3 Dolcetto, 3 Barbera, 2 vita (Gavi) på druvan Cortese, 2 mousserande viner samt deras trotjänare Di Fatto (Albarossa, Cabernet Sauvignon, Barbera och Dolcetto), som funnits på SB i 20 år.
Det här är deras topp-dolcetto, som vuxit på ett vinfält beläget på 250-300 m ö h och därvinstockarna är runt 50 år. Det är uteslutande gjort på druvan Dolcetto. 
Det har fått jäsa på ståltankar och sedan fått tillbringa en tid på 500-liters ekfat. Hur länge varierar från årgång till årgång, men oftast runt 24 månader

Färgen gå i en mörkare rubinröd nyans.
Doften är hyfsat stor med en ordentlig portion mörka bär. Här finns också, fast i mindre omfattning, kryddor(svartpeppar), några toner av violer, vanilj och lakrits. På det hela en angenäm och aptitretande doft.

I munnen är det den mörka frukten som inleder med björnbär, körsbär, aningens hallon och några blåa plommon. Ett nätt litet kryddigt inslag förstärker intrycken. En trevlig och bra syra bildar tillsammans med avrundade och endast lätt nafsande tanniner ett behagligt motstånd. Medellång eftersmak och där kan vi känna små nyanser av violer, vanlij, kaffe och mörk choklad.
Det här är riktigt gott.
Betyg 4
Min flaska köptes på SB för 290 kr.







tisdag 18 mars 2025

2023 Colli Tortonesi Timorasso Derthona från La Spinetta

En blir aldrig för gammal för att pröva något nytt. Oftast är det väldigt trevligt. Inte så sällan upptäcker en ett vin/druva, där frågan uppstår hur kan jag ha missat det här. Just den upplevelsen hade vi för några veckor sedan. Ett blogginlägg påbörjades med blev liggandes m a o hög tid att det blir färdigskrivet.

Druvan det gäller är Timorasso. Så här har Munskänkarna skrivit om druvan: 
Historia
Sorten har varit känd i Piemonte sedan 1400-talet och lär ha berikat påven Paul III:s (1468-1549) bord. Den odlades i stor skala på 1800-talet och vinet exporterades i stora mängder till Tyskland och Schweiz som blandvin. När phylloxera-katastrofen slog till och alla vinodlingar måste planteras om, övergavs druvan till förmån för mer bördiga sorter som Cortese. Timorasso återupplivades emellertid av Walter Massa, en vinmakare nära staden Tortona som bestämde sig för att rädda den under 1980-talet.
Spridning
Odlas i de två provinserna Asti och Alessandria. Är tillåten i DOC Colli Tortonesi Timorasso samt i DOC-vinet Monferrato. Den italienska odlingsarealen uppgick 2016 till 123 hektar med en minskande trend (statistik från Kym Anderson)


Azienda Agricola La Spinetta ägs av familjen Rivetti och grundades 1977 av Guiseppe och Lidia Rivetti.
Deras Moscato, Bricco Quaglia and Biancospino,var bland de första singel-cru Moscato.
I mitten på 1990-talet kom deras numera välkända vingårdsbetecknade Barbaresco-viner: Gallina, Starderi och Valeirano. 
Etiketten med noshörningen har blivit ett viktigt igenkänningstecken. Ursprungligen en målning från 1500-talet av den tycke konstnären Albrecht Durer. 
Egendomen omfattar idag165 hektar vinodlingar, varav 100 hektar är belägna i Piemonte och 65 hektar i Toscana. 17 olika cuvéer från Piemonte och 8 från Toscana.
Vinmakare är Giorgio Rivetti och assisterande vinmakare är Andrea Rivetti, Stefano Mazzeta och Mirko Bessi. 

Kvällens vin är gjort uteslutande på druva Timorasso, som vuxit på vinstockar som har en genomsnittsålder på 25 år. De kommer från vinfält, som ligger på 350-400 m ö h, runt byarna Montemarzino och Montegioco belägna någon mil sydost om staden Alessandria i  Piemonte. Ekologisk odling.

Druvklasarna avstjälkas och pressas varsamt för att sedan få jäsa på små ståltankar. Vinet får sedan ligga på sin jästfällning runt sju månader innan det filtreras och tappas på flaska.

Färgen går i en gyllengul nyans.

Doften är hyfsat stor och intensiv med en mycket trevlig gul frukt i centrum, en hel del blommor, lite citrus, aningens grus samt en härlig ton av acaciahonung.

I munnen är det friskt med en fin syra och massor av gula frukter såsom äpplen, päron och persika. Här finns också lite citrus och en finstämd ton av krusbär.. En viss blommighet noteras liksom små nyanser av hagtorn samt en fint inslag av honung i avslutet.

Det här är riktigt jäkla gott. Det var länge sedan en helt ny druva och vin fick mig att skina upp på det här sättet.

Betyg 4
Vinet kostade 229 kr när jag köpte det på SB. Nu verkar det ha utgått, men mitt råd blir att hålla utkik efter det för det återkommer säkert.
Intresset för Timorasso har väckts, så det kommer säkert inom en snar framtid fler blogginlägg om viner gjorda på den druvan. Den stora frågan är om de når La Spinettas höjder?





måndag 10 mars 2025

Kulturdagar i Stockholm med återbesök på DOMA

Vi brukar ett par gånger om året åka upp till Stockholm och ägna oss åt kulturupplevelser. För någon vecka sedan var det dags för årets första resa. Vi reser med tåg så mycket det går. Kl 08.40 tar vi bussen till Åsa Station för att via Göteborgs Centrtal nå Stockholm C vid 14.30-tiden. Vi checkar in på hotellet. Byter om och ger oss iväg till det första kulturevenenmanget.

Lars Lerin på Konstakademien. 
Här visas mycket nytt av Lars Lerin. Akvareller från Lofoten, men också ökenbilder från Sven Hedins resa i Egypten. Allt är fint hängt och som alltid förundras vi av Lars Lerins enastående akvareller.


Vi träffar några goda vänner kl 17 på den italienska restaurangen Ricordi. Jag äter en utsökt risotto på svamp och tryffel och hustrun en Pappardelle med ragu på kalv.
Vi dricker till detta en ung Langhe Nebbiolo.

2022 Langhe Nebbiolo, Milliasso
Vinet har en härlig friskhet och en fin ungdomlig frukt. Slankt och lättdrucket. Här finns en hel del röda bär, lite örter och florala toner i form av violer och rosor. Tanninerna är förvånansvärt mjuka och behagliga redan nu. Inget stort vin, men ändå trevligt. Framförallt gick det bra ihop med vår mat.

Kvällen avslutades på Stockholms Stadsteater och en fantastisk föreställning av Amadeus. Väldigt sevärd. Stark rekommendation.

Dag 2
Vi bor på hotell Stockholm C. Vårt rum är ganska litet, men vi tillbringar väldigt lite tid på hotellet så det bekommer oss inte så mycket. Det serveras en alldeles utmärkt frukost. 

Vi ger oss ut i det fina vårvintervädret och promenerar till dagens första evenemang som är "Vårsalongen" på Liljevalchs.
Alltid lika trevligt att besöka den här utställningen, där den som önskar kan skicka in sina alster. Det kom i år in cirka 4000 ansökningar. 282 fann juryns gillande och finns därmed utställda. Yngsta utställaren är 18 år och äldsta 78 år. Den geografiska spridningen är också stor från Brösarp till Boden. Det som ställs ut är allt från klassiskt måleri, skulpur och teckning till nydanande keramik, video, fotografi och inte minst textil

Vi tog sedan båten från Djurgården till Skeppsholmen och promenerade till Moderna Muséet.

Tysk Expressionism var mig för mig, som inte är så konstbevandrad, en nyhet. En hel del spännande verk, men i ärlighetens namn så uppskattade vi utställningen "Rosa segel" om Svensk Modernism betydligt mer.
Vi var mycket nöjda med att få njuta av båda dessa utställningarna, som jag tycker att du ska besöka om du är i Stockholm.

Ett par timmars vila på sena eftermiddagen innan vi promenerade till DOMA på Östermalm.

Restaurang DOMA. 
Detta har blivit lite av vår stammkrog i Stockholm. Vi var inbokade redan någon månad efter öppnandet 2020, men pandemin kom emellan så vårt första besök blev istället i december 2021. Vår hyllning kan du läsa om här.

Nu hade dom precis bytt meny till  "Vårvintermeny". Det fanns mycket som lockade där, så det blev vårt val. Vi valde också en vinmeny till detta.

Vi var lite sega med att ta kort på de mycket läckra servingarna, så matbilderna får helt enkelt utebli.
Vi konstaterar bara att det är en magisk sammansättning av serveringar, där smaker vävs samman till en helhet som får oss att jubla. På ren götebosska "Gör gott".
Vinet presenterades på ett mycket trevligt sätt och då var vi på tårna så att då blev det några bilder.
André Jacquart Blanc de Blancs Extra Brut har varit DOMAs huschampagne ända sedan dom öppnade 2020. Ett alldeles utmärkt val. 
Den är frisk och lättsam och med en behaglig och trivsam syra m a o helt perfekt att starta kvällen med. 
Doft och smak bär tydliga tecken av gula äpplen, aningens citrus, lite brioche och fläder samt några diskreta toner av stenkross och gula stenfrukter.


2022 Les Onglés Anjou Blanc från Domaine des Grouas.
Det här vinet serverades vi till de de tre första rätterna. En perfekt matchning.
Domaine Grouas drivs av Pauline och Lionel Hupolox. Egendomen omfattar 14 ha och ligger i Martigné-Briand i Anjou några mil söder om Anger. Egendomen blev certifierad för organisk odling 2018. Dom äger också 2,4 ha i den smått berömda vingården Les Onglés med sin skifferrika jordmån.

Det här vinet är uteslutande gjort på druvan Chenin Blanc. Årgång 2022 var deras första årgång. Jäsningen har ägt rum med naturlig jäst. En del har fått tillbringa en kortare tid på ekfat medan den andra delen fått mogna på ståltankar. Jag kan inte få fram proportionerna.

Både doft och smak känns mycket frisk. Just att de lyckas få den här fina fräschheten är värt att notera trots denna stekheta sommar. 
Gröna äpplen, päron, lite citrus, några gula stenfrukter, steniga/kalkiga mineraler och aningens blommighet ger en komplex framtoning. Bra syra som balanseras fint med frukten. Kan nog utvecklas något de två närmaste åren.
En nyhet för oss som vi mer än gärna dricker igen och gärna hade köpt några flaskor om det hade funnits på SB. 

Till de två därpå följande serveringarna dvs Havskräfta agnolotti och Ankrilette serverades vi ett vitt vin från från Bourgogne. De här två rätterna är värda ett särskilt omnämnande. Vansinnigt läckra!


2022 Bourgogne Côte-D´Or från Jean-Philippe Fichet. 
Jean-Philippe är generation tre i denna vinmakarfamilj. Den egna verksamheten startade han 1981, då han fick ta över ett vinfält som fadern arrenderade. Hans första årgång lanserade han då han blott var 20 år gammal. Syftet har varit att göra högklassig vit Bourgogne. Odlingarna bedrivs efter biodynamiska principer utan att vara certifierad.

Vinet vi dricker är så klart gjort på druvan Chardonnay, som kommer från sex olika fält runt byn Meursault. Jean-Phillipes viner får jäsa på en blandning av 228-, 350- och 600-liters ekfat. Det får sedan ligga kvar här i cirka 12 månader innan de buteljeras.

Doft och smak har tydliga inslag av gula och gröna äpplen och päron. Här finns steniga mineraler, lite snäckskal, inslag av citrus och gula stenfrukter samt en trevlig örtighet. Det finns en bra syra som ger vinet en härlig friskhet.


Så var det dags för ankbröstet. Köttet smälter i mun och till det får vi en "gubbasås", som här kallas lite finare för Sauce Suprème. Savojkålen flyttar upp rätten något hack. Ankbröst har nog aldrig smakat bättre!

Bourgogne Domaine Denis Bachelet.

Druvan är Pinot Noir och kommer från ett fält  i Gevrey-Chambertin på 0,6 ha och fördelade på två lägen. Plantorna planterades 1977 och 1986. Jordmånen är kalksten. Före jäsning avstjälkas klasarna. Vinet har fått tillbringa 16-18 månader på begagnade ekfat innan det buteljerades.

Doften inleder med regnvåt jord, lite läder och aningens tobak, men det tar inte lång stund innan den trevliga bärfrukten tar över. Vi noterar aningens peppar samt en tydlig ton av nygrusade trädgårdsgångar. 

I smaken är det främst röda bär typ hallon och lite syrliga jordgubbar, som vi tar till oss. Här finns en lätt kryddighet, som  för oss känns som peppar. Friskt och ganska så slankt med finstämda tanniner och en trevlig syra.
Riktigt gott och helt perfekt till vår underbara anka!


Det blev sedan dags för desserter, där temat var glasrabarber. Härlig friskhet med underbara smakkombinationer.

Vi avslutade med praliner och en liten Madeira-provning.

Någon stor kännare av Madeira är jag inte, men konstaterar att det vi fick smaka var mycket gott och att vi nog borde dricka Madeira lite oftare.

Vi smakar på fyra olika madeiraviner från producenten Cossart Gordon. En producent med en mycket lång historia, som daterar sig tillbaks till 1745. Det var ett par skottar som var de ursprungliga entreprenörerna. Klicka på den här länken så får du veta mycket mer om den historien.

Malmsey 1995 var den torraste och Verdelho 1975 den sötaste.

1975 Verdelho. 
Precis som namnet anger så är druvan Verdelho. Det buteljerades 2004, vilket betyder att vinet fått ligga i 29 år på amerikanska ekfat. Alkoholhalten är 21% och "reducing sugars" 88g/L. 
Doften och smaken är intensiv med torkade frukter, nötter, någon liten kryddighet och bränt socker. Den fina syran skapar en bra friskhet.

1987 Bual
Druvan är Bual (Boal). Även denna har fått ligga 29 år på amerikanska ekfat. Alkoholhalten 21,1%. "reducing sugars" är 89g/L. Den här känns betydligt mindre söt än Verdelhon trots att "reducing" sugars är ungefär densamma.
Det är inte riktigt samma intensiva doft, men ändå stor med kola, vanilj, nötter, samt torkade frukter. I eftersmaken en diskret kyddighet.

1988 Bual
Druvan är Boal och den här flaskan buteljerades 2024 dvs 36 år på amerikanska fat. Alkoholhalt 20%. Reducing sugars anges till 115g/L. Jag kan inte påstå att denna känns sötare än årgång 1987 trots att den har betydligt högre Reducing sugars.
Doft och smak: torkad frukt, kola, bränt socker, rostade nötter, aningens vanilj och i eftersmaken en liten kryddighet.

1995 Malmsey
Druvan här är Malmsey (Malvasias). Den torraste av de fyra varianterna, som vi får smaka. Detta trots att det är den som har högst Reducing sugars (128 g/L.
Här finns gott om torkade frukter, muscovadosocker och nötter, men också läder, en liten kryddighet, rostat kaffe och mörk choklad.

En enastående avslutning till en minst lika enastående måltid.
Det är bara att lyfta på kepsen och buga djupt för en mat- och vinupplevelse vi sent ska glömma.








onsdag 19 februari 2025

2014 Peres d´Origines från Champagne Sanger

Det blev Alla Hjärtans Dag i år också. Vi inhandlade några fina kräftor och ett par kammuslor av Martins Fisk i Frillesås. Kokade lite bandspagetti. Hustrun fixade till såsen och jag rensade kräftorna. På min lott stod det också att välja dryck, så jag  plockade upp en flaska champagne från källaren. 
Det blev en champagne som var en helt ny bekantskap för oss.
Det här är ett litet kooperativ, som startade 1952 av 16 odlare. Idag förfogar dom över 13 ha vinfält i 42 olika byar. Dom är knutna till oenologiskolan i Avize (Lycée Viticole), där också champagnen skapas av 380 studenter under skolans chefsvinmakare och dess personals överinseende. Sju olika cuvéer producerar dom. 

Champagnen vi dricker ikväll är gjord på lika delar Chardonnay och Pinot Noir, där druvorna kommer från de 16 grundarnas vinfält belägna i Verzenay, Aÿ, Bouzy, Ambonnay, Avize, Verzy och Oger.
10 månader efter skörden buteljerades vinet utan filtrering. Det har fått ligga på sin jästfällning i drygt sex år och degorgerades i juni 2021 och fick då en dosage på 6g/l.

Färgen går i en gyllengul nyans.
Doften är frisk och rätt så utvecklad. Här finns en del äpplen, lite citrus, gott om gula stenfrukter, nybakat bröd, krossad sten samt aningens kaprifol. En verkligt trevlig doft som ni förstår.

Vi smakar och nickar mot varandra. Det här var ju riktigt gott!
Vi hittar precis som i doften lite äpple och citrus. Aprikoser, persika och nektariner tar betydligt mer plats i smaken än i doften. Här finns också en lätt brödig ton. Tydligt inslag av nötter (mandlar,hasselnötter). Aningens blommig ton och vi tycker det är kaprifol. Mineraler som får oss att associera till ostronskal och grusig sommarväg. En frisk och samtidigt behaglig syra. I eftersmaken tillkommer unset honung.
Den är i ett bra drickfönster nu och möjligen kan den utvecklas lite till.
Betyg 4+
Flaskan köptes för några år sedan av näthandlaren Fanwine.
Slutsåld där och jag önskar jag haft fler flaskor.


söndag 16 februari 2025

2019 Cascina Gentile Dolcetto di Ovada

 Jag startade i höstas ett miniprojekt som gick ut på att testa druvan Dolcetto. 

Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: 
Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.

Jag hann 2024 med nedanstående viner:

2025 har jag fortsatt med dessa:

Ovada är ett distrikt med DOCG-status. Geografiskt ligger det i den sydligaste delen av Piemonte nästan på gränsen till Ligurien. Till Genua är det endast någon timmes bilresa. Vinerna ska vara gjorda till 100% på druvan Dolcetto. Regelverket säger: 
Mandatory maturation is 1 year starting on November 1st. If a vineyard (cru or sori) is mentioned on the label, a minimum of 13% alcohol content and 20 months of aging is required. This type of wine is released on the market on July 1st in the second year followong the harvest. If 'Riserva' is mentioned on the label, a minimum 24 months is required and earliest release date is November 1st.
I början på 1960-talet planterade Giovanni Gentile sin vingård i området Capriata d´Orba. Byggde bostad och vinkällare med utsikt över ägorna och tog namnet "Cascina Gentile". 1984 tog sonen Giuseppe över ansvaret. Han införde ett miljötänk med begränsning av syntetiska kemikalier och att integrera odlingarna med naturen. 2009 var det brorsonen Daniele Oddone som tog över ägandet. Verksamheten växte så att den idag omfattar tio vingårdar på inalles 18 ha. Från 2015 har dom även en vingård nära Tortona, där dom gör sin Timorasso. Alla vingårdarna drivs efter ekologiska principer. Endast egna druvor används.

Hundra procent Dolcetto och alla druvorna kommer från vingården "Cascinotto" i Capriata d´Orba. Daniele pressar druvorna mjukt och gör därefter skalmaceration i 7-10 dagar. Vinet jäser vid omkring 25 grader och pumpas runt var 6:e timme. Efter avslutad jäsning mognar vinet i rostfria tankar i 12-18 månader. Vinet varken filtreras eller genomgår klarningsprocess. Efter tappning på flaska mognar vinet minst ytterligare ett år i Cascina Gentiles vinkällare innan det släpps till försäljning.

Mina tankar om årgång 2017 kan du läsa här.


Färgen går i en intensiv mörk rubinröd nyans med lite violetta toner. 
Doften inleder med lite läder och höstlöv. Frukt och bär tar ganska så omgående kommandot. Det är en blandning av såväl röda som mörka bär. Här finns också några små nypor örter och kryddor liksom aningens stenkross.

I munnen är det kraftigare än många andra viner gjorda på Dolcetto. Medelfylligt och friskt med en härlig mörk frukt, där björnbär, blåbär och blåa plommon är de främsta markörerna. Visst finns här precis som i doften ett inslag av lite ljusare bär såsom syrliga jordgubbar och hallon. Några små nypor örter och kryddor bygger på den rätt så komplexa smaken. 
Eftersmaken är medellång. Den mörka frukten är med hela tiden, men i eftrsmaken tillkommer mandlar samt en aningens bitter ton av körsbärskärnor.
Betyg 4-.
Priset på SB är 219 kr

n