2018 Barbera D´Alba vigna San Sebastiano, Chionetti

Jag köper emellanåt vin från distanshandlaren Fanwine. Dom har ett mycket intressant upplägg, som du kan läsa mer om på deras hemsida. Dom har också en lagershop belägen i Danmark och hittar du något intressant där är det bara att beställa. Frakt, moms och alkoholskatt ingår i slutsumman.

Det kom ett mail i våras att en ny producent var på ingående. Chionetti. Vi gillar verkligen Dolcetto och Barbera så vi hängde så klart på och beställde några flaskor av lite olika cuvéer.

Giuseppe Chionetti köpte 1912 en gård lämplig för vinodling i byn San Luigi i Dogliani och från den stunden har familjen Chionetti varit förknippad med druvan Dolcetto. Från början såldes druvorna till de större tillverkarna, men Quinto Chionetti barnbarn till Giuseppe började sälja vin under egen etikett. Quintos son Andrea utvecklade vingårdens potential och producerade tre cuvéer: San Luigi, Sorì Briccolero och Vigna la Costa. Verksamheten växte och framgångarna med vinerna blev allt större bl a med export till USA. 1988 omkom Andrea och dottern Elena i en bilolycka. Quinto som lämnat över mycket av ansvaret till Andrea får åter ta över ansvaret. 1999 lämnar hustrun Maria sitt arbete på bank och går in i vinverksamheten. 2013 får sonsonen Nicola ansvaret för verksamheten. Familjen Chionetti har sedan 2015 köpt tre olika vinfält i Barolo-området och gör därmed tre olika Barolo:  Parussi, Bussia Vigna Pianpolvere samt Roncaglie.

Totalt äger dom idag 14 ha och producerar runt 85 000 flaskor fördelade på tre Dolcetto, tre Barolo, en vardera av Barbera, Langhe Nebbiolo samt Riesling. Odlingsmetoderna är organisk-biologiska och för detta är dom certifierade.

Vi dricker ikväll deras Barbera, så klart är det endast druvan Barbera som använts. Druvorna kommer från ett vinfält som ligger alldeles intill det gamla kapellet i San Sebastiano. 

Vinet har fått jäsa på ståltankar. Endast naturlig jäst (sittter på druvskalet) har använts. Det har fått ligga till sig på stora ekfat( ej rostade) i cirka 12 månader. Vinet har inte filtrerats.  Runt 5 000 flaskor gör dom av sin Barbera.

En fin skimrande rubinröd färgton med några violetta stråk lyser från glaset.

Doften börjar lite försiktigt med regnvåt jord och aningens läder innan doften av körsbär, hallon och blå-röda plommon tar över. Några små nypor kryddor bygger på doftintrycken. 

I munnen har det en härlig friskhet med hallon, körsbär, några plommon och aningens tranbär som främsta fruktmarkörer. En liten kryddighet spetsar till smaken. Bra syra och småbitande tanniner noteras. Medellång eftersmak med mera frukt, lite choklad och en viss kryddighet.

Den är redan nu klar för att drickas. Visserligen kan den nog utvecklas något ytterligare, men vi gillar den så som den uppträder idag.

Betyg 4

Vi betalade 172 kr, vilket måste anses som ett bra pris för ett vin av den här kvaliteten.

2020 Sancerre Les Baronnes, Henri Bourgeois vs 2020 Sancerre Les Belles Dames, Gitton Père & Fils

Vi har den senaste tiden druckit två franska viner gjorda på druvan Sauvignon Blanc. Båda är från Sancerre i övre Loiredalen. Två goda och riktigt trevliga viner utan att de för den skull vara stora. Strax under tvåhundringen gör att dom måste anses synnerligen prisvärda

2020 Les Baronnes, Henri Bourgeois. 

Producent är familjeföretaget Henri Bourgeois med verksamhet såväl i Loirdalen som på Nya Zeeland. 

Familjen Bourgeois har producerat vin i Loire i tio generationer. 1950 hade Henri Bourgeois enbart två hektar vingårdar och det var inte förrän på 1970-talet han tog klivet och började producera vin på heltid. Firman är belägen i byn Chavignol och drivs idag av Henris barnbarn Arnaud Bourgeois. Enbart druvor från egna vingårdar används i produktionen och man tillämpar ekologiska odlingstekniker.

Källa: Wine Wards hemsida.

Les Baronnes är Henri Bourgeois viktigaste vin och står för drygt 35 procent av vinhusets produktion. Vinet speglar deras typiska ”hus-stil” från Sancerre och vingårdar där jordmånen är kalkhaltig lera. Vinet är jäst på rostfria temperaturkontrollerade ståltankar och får sedan mogna på sin jästfällning i fem månader innan det buteljeras.

Källa: Wine Wards hemsida.

Ett rätt typiskt Sancerre-vin med nässlor, fläder, krusbär och gräs som främsta markörer i såväl doft som smak. I mindre omfattning, men ändå ganska tydligt noterar vi inslag av citrus, päron, gröna äpplen och grusig trädgårdsgång. 

Ett mycket friskt vin med en bra syra och redan nu väldigt tillgänglig.

Betyg 4-.

På SB är priset 199 kr, vilket måste anses hyggligt för det här goda vinet.

2020 Sancerre Les Belle Dames, Gitton Père & Fils. 

Det här är lite av en klassiker på Systembolaget. Det har funnits där sedan 1977.

Släkten Gitton har gjort vin i Loiredalen sedan andra världskrigets slut. Företaget grundades av Marcel Gitton, som då köpte en halv hektar vingård i Sancerre. Genom åren har han utvecklat företaget som nu äger 37 hektar i Loiredalen och sedan 1989 egendomen Château Lafon i Côtes de Duras, ett litet vinområde mellan Bordeaux oh Bergerac. Marcel Gitton är en stor personlighet som fortfarande tar aktiv del i verksamheten även om han lämnat över huvud ansvaret till sonen Pascal.
I Sancerre äger Gitton 27, hektar, 23 av dem planterade med sauvignon blanc och resten pinot noir. Stockarnas genomsnittsålder är cirka 30 år. Gittons vingårdar här är rika på flinta vilket ger vinerna den speciella, lite kritiga nyans som är så typisk för god sancerre. ”Silex” markerar att en sancerre kommer från flintrik jord.
Källa: Importörens hemsida

Vinet är så klart gjort på uteslutande Sauvignon Blanc druvor, som vuxit på vinfält belägna 230-265 m ö h. Vinrankorna har planterats mellan 1967 och 1980.  Vinifieringen äger rum på gamla ekfat. Naturlig jäst. Vinet har fått mogna i nio månader på ekfat innan det buteljerades.

Doften är frisk med inslag av gula päron, gula stenfrukter, citrus, några rejäla nypor örter, nygrusad trädgårdsgång, skolkrita och vinbärsblad.

I munnen har det en härlig friskhet med citrus, krusbär, gula päron, nektariner, någon aprikos, örter, nässlor och en liten diskret blommighet.

Eftersmaken är medellång och domineras av krusbär, nässlor, ostronskal och örter.

Ett mycket trevligt vin med bra intensitet i såväl doft som smaker.

Betyg 4- 

195 kr kostar det på SB.

2013 Amarone Riserva Inferi från Brunelli Winery

 Så drog då Champions League för herrar igång i tisdags. Vi valde matchen PSG mot Juventus. Förlust för Juve dessvärre. 

Ni som följer bloggen vet att då det är CL-fotboll vankas det också Amarone. Säsongens första match ja då måste det bli en av favoriterna.

Brunelli gör två olika Riservor. Du som läser min blogg vet att jag håller dessa som bland det bästa som går att uppbringa i Valpolicella. Även om jag sätter Campo del Titari på första platsen så är Campo Inferi inte långt efter.

1996 gjorde Luigi Brunelli den första riservan som fick namnet Titari efter en av gårdens legendariska hästar. Luciana var inte helt nöjd. Hon ville ha en mjukare, inte så kraftfull och elegantare riserva. En lite femininare variant. Sagt och gjort. Luigi tog druvor från ett vinfält med en annan sorts jordmån. Vinfältet låg besvärligt till. Ett litet inferno att nå och skörda, så vinets namn var givet. Inferi! En liten annan druvsammansättning än i Titari samt ekfaten som Inferi ligger på har en mjukare rostning. Den första årgången av Inferi blev  från 1997.

Inferi är gjort på druvorna Corvina 70%, Rondinella 25% och Corvinone 5%. Druvorna har torkats i fyra månader. Jäsningen äger rum i 40 dagar i låg temperatur. Vinet får sedan mogna i 48 månader på ekfat som är 18 hl stora. Efter buteljering får vinet vila upp sig i närmare ett år på flaska innan det är redo för marknaden. Det görs mellan 4000-5000 flaskor av Inferi.

Vi har provat ett flertal årgångar av Inferi och vi blir varje gång lika hänförda. Klicka på resp årtal så får du våra tankar om just den årgången: 2000 och 2009, 2010, 2011, 2012, 2013 och 2015. 2014 gjordes det ingen Campo Inferi.

Nu är det alltså dags att  återigen bekanta oss med årgång 2013 av Campo Inferi. Det har gått lite mer än tre år sedan det senast begav sig, då var det i Stockholm på en provning med Alberto Brunelli.

Javisst har det hänt en del på dessa tre år. Fortfarande finns den där härliga friskheten och vitaliteten i frukten, men det ungdomliga stadiet är passerat och det har börjat smyga sig fram en del mognadstoner istället. Alltjämt med ett bra tryck i frukten och en storslagen elegans som  är så utmärkande för Brunellis Riservor (Inferi och Titari).

Doften börjar med aningens läder och tobak, men rätt omgående är det den ljuvliga doften av mörka bär som tar över. Lägger vi till lite örter, aningens torkad frukt, kakao och hemkola så börjar bilden bli komplett. En egen slags njutning att bara sitta och sniffa på vinet.

I gommen växer det ytterligare med sina söta, mörka körsbär, mogna björnbär, några mosade svarta vinbär, något hallon och blåa plommon. Så läcker fruktsmak. Här finns också en finstämd ton av örter och kryddor. En fin syra ger friskhet och de mjuka tanninerna bjuder ett försiktigt motstånd. En formidabel lång och elegant eftersmak med söta, mörka körsbär, lite torkad frukt, mörk choklad och aningens körsbärskärnor.

Ett magiskt bra vin nu, men ingen brådska. Det kan nog växa lite till och framförallt håller det säkert den här nivån i flera år till.

Betyg 5-

2006 Barbaresco Asili från Roagna

2012 fanns det en möjlighet att via SB:s Privatimport och den svenske importören Bristly Wines medhjälp köpa en låda med 12 flaskor vin från den hyllade producenten Roagna. 

Ett erbjudande som jag hade svårt att stå emot, så det blev ett köp. Nu kräver ju Roagnas viner att dom har en viss ålder för att komma till sin rätt, så tio år senare finns det fortfarande kvar några enstaka flaskor.

Jag har tidigare druckit och skrivit om

- Barbaresco Montefico 2006 och även Här

- Barbaresco Asili 2006
- Barolo La Rocca e la Pira Riserva 1996

- Barolo Le Coste 2007

- Barbaresco Pajé 2005

- Barolo La Pira 2007. På lådan står det 2005, men det var 2007 jag fick.

Dessvärre har två av flaskorna varit korkskadade: Barolo Le Coste 2007 och Barbaresco Pajé 2005

Den här kvällen dricker vi flaska nr två av 2006 Asili. 

Roagna äger totalt 20 ha, varav 12 ha är planterade med vinrankor. 1961 köpte dom en jordlott (0,22 ha) i Asili, i den södra utkanten av byn Barbaresco.  I Barbareso äger dom fyra vinfält: Asili, Carso, Montefico och Pajé. I Barolo äger dom vinfältet Pira.

Idag är de yngsta vinstockarna 50 år. Nu är det dags för den sista av de två flaskor som ingick i den här lådan.

Jäsningsprocessen äger rum under ca tio dagar på stora träfat.
Musten få sedan ligga och dra (maceration) under 70-90 dagar.Slutligen får vinet ligga till sig i ungefär fem år på stora ekfat.
På sin hemsida anger Roagna att dom gör något tusental flaskor av det här vinet.

Ett sanslöst gott vin. Drickmoget men ändå med många år kvar för den lycklige som har några flaskor.

En liten ton av läder och jord kan vi ana oss till strax efter att vi hällt upp vinet i våra glas. En kort stund därefter är det de röda bären som dominerar. Några mycket små nypor örter och kryddor tycker vi oss känna samt en liten bukett rosor.

I munnen känns vinet slankt. Fortfarande med en härlig friskhet. Den ungdomliga frukten vi kände för  sju år sedan har nu ersatts av en mer mogen frukt utan att för den skull kännas riktigt mogen. Här finns i fina väl avvägda portioner hallon, ljusa körsbär, tranbär och röda vinbär. I bakgrunden smyger lite mörkare toner av skogsbär. Örter och kryddor bygger på den komplexa smaken. Tanninerna finns där och gör sitt jobb. En viss stramhet ger dom, men mjuknat och rundats av har dom. Eftersmaken är lång och förstärker komplexiteten och elegansen med rosor, lakrits och mineraler.

Det här är ett sanslöst gott vin. En ren fröjd att få dricka.

Betyg 5-

2012 Canone Inverso Freisa från Cantine Valpane

Jag upptäckte för några år sedan distanshandlaren Fanwine och deras intressanta upplägg. Läs mer på deras hemsida. Dom har också en lagershop belägen i Danmark och hittar du något intressant där är det bara att beställa. Frakt, moms och alkoholskatt ingår i slutsumman.

Tidigare i våras gavs möjligheten att lägga en beställning på viner från producenten Cantine Valpane. Jag tog chansen och beställde några flaskor av ett par olika viner. Så här långt har vi hunnit med att testa 2012 Perlydia Barbera. Klickar du på länken kan du läsa mina tankar om vinet.

Cantine Valpane. 

Valpane är en vingård belägen vid i utkanten av Ozzano Monferrato någon mil norr om Asti. 1902 köptes den av Pietro Giuseppe Arditi, som genast satte igång med renoveringar och nyplanteringar. Arvet fördes vidare av dottern Lydia, som i sin tur har lämnat över till sin brorson Pietro. Tre generationer på 120 år.

Det är alltså tredje generationen Arditi som styr verksamheten idag, som omfattar 30 ha varav 10 ha är vinodlingar. Vinfälten ligger cirka 265 m ö h. Jordmånen är lera och kalksten. Vingården är sedan 2017 certifierad för organisk odling.

Dom gör runt 70 000 flaskor fördelade på:  tre olika viner på druvan Barbera, ett vin på Freisa, ett vin på Grignolino samt ett vin på den lokala druvan Ruché.

2012 Conone Inverso.

Det här är ett vin gjort på druvan Freisa, som kommer från ett vinfält som planterades för drygt 20 år sedan med Freisa. Jordmånen är lera och kalksten.

Vinet har fått jäsa på ståltankar runt 21-23 dagar. Det har därefter fått vila upp sig på en blandning av fat gjorda av stål eller cement.

Färgen går i en lättare rubinröd nyans.

I den friska lite lätta doften kan vi hitta en fin samling röda bär, lite kryddor, aningens läder och någon diskret ton av rosor.

I munnen är det slankt som tusan. Friskt så klart med en viss stramhet. Ett ganska så okomplicerat vin med röda bär i focus läs syrliga körsbär, tranbär, något hallon samt ett mörkare instick av blåbär. Lite örter och kryddor piffar upp anrättningen. Fin syra och lite småbitande tanniner. Medellång eftersmak med någon floral ton och blodgrape i avslutet.

Gott, svalkande och lite törstsläckande.

Betyg 4-

Hos Fanwine kostar det här 179 kr.

L´Aphrodisiaque från David Léclapart

Min gode vän Viking (yrkesfiskare) hade vägarna förbi och landade några burfångade kräftor. Det blev att fixa till ett litet kräftkok och att kila ner i källaren och rota fram en flaska champagne. Valet föll på en flaska från David Léclapart.

Franska Vinlistan hade 2018 ett erbjudande om att köpa en låda med fem olika cuvéer från David Léclapart: 

- L´Astre  Blanc de Noirs

- L´Apotre Blanc de Blancs

- L´Amateur Blanc de Blancs

- L´Artiste Blanc de Blancs

- L´Aphrodisiaque  80% Chardonnay och 20% Pinot Noir

Jag valde den här gången att låta L´Aphrodisiaque få göra oss sällskap. För lite mer än två år sedan var det L´Artiste från 2011 som vi njöt av. Mina tankar läser du här.

David Léclapart är en producent jag läst mycket om. Nästan lite kultförklarad redan som ung. Egendomen ligger i den lilla Premier Cru-byn Trépail strax norr om den mer kända byn Ambonnay. David kommer från en familj med anor i Champagne. Fjärde generationens vinmakare som han är tog han 1998 över familjens egendom och redan från starten började han odla enligt biodynamiska principer. Han söker inte en speciell stil utan vill att varje årgång ska vara präglad av det årets förutsättningar. Vinet får uttrycka sig så som det fötts utan att ta bort eller ändra på för mycket. Ett minimum av svavel används, ingen dosage och ingen filtrering. Samtliga vinfält är ECOCERT och DEMETER cetifierade.
Han förfogar över 3 ha vinmarker uppdelade på lite över 20 små vinfält. Årsproduktionen ligger på 12 000 flaskor fördelade på fyra olika cuvéer.

2012 var ett svårt år för David Léclapart. Sen frost och dåligt väder med hagelstormar och skadedjursangrepp gjorde att skörden blev extremt liten för David Léclapart, så han beslutade att endast göra ett vin och då en helt ny champagne. Han blandade alla sina druvor, 80% Chardonnay och 20% Pinot Noir, till en enda cuvée och gav den namnet L´Aphrodisiaque.

Den har fått jäsa på ekfat. Den är precis som Léclaparts vanliga champagner "pas dosage".

Samtliga Davids champagner är årgångsviner, men eftersom han av utrymmes skäl låter vinerna ligga runt 15 månader innan de degorgeras, istället för de tre år som regelverket säger, får årgången inte stå på etiketten. Detta löses genom att det på baksidesetiketten står LV12 (se bilden till höger), vilket betyder att årgången är 2012.

En alldeles enastående champagne. Vi blir smått lyriska redan vid doften.

En ganska så kraftfull doft med aningens bokna äpplen, citrus, röda bär, gula stenfrukter, någon liten kryddighet och finstämda toner av skolkrita, ostronskal och granithällar. Så inbjudande!!

I munnen känns smakerna utvecklade och mogna. Röda äpplen, smultron, jordgubbar, röd citrus, nektariner, någon aprikos och något floralt inslag. Ordentlig syra, men  samtidigt väldigt tillmötesgående. Lång eftersmak med mandariner, blodgrape och såväl steniga som kritiga mineraler. 

Det här är hur gott som helst. Helt klar för att drickas nu och kanske de kommande tio åren. Kan den utvecklas ytterligare? Kanske, men så god som den är nu är det svårt att bli så mycket godare.

Betyg 5

San Fereolo Dolcetto och Barbera.

Jag har med åren blivit alltmer förtjust i viner på druvan Dolcetto. En av de producenter jag kommit att uppskatta är San Fereolo.

Bakom producenten San Fereolo står Nicoletta Bocca. Hon köpte 1992 en gammal vingård på 12 ha belägen mellan Dogliani och Monforte d´Alba. I anslutning till gården ligger en gammal barock-kyrka som heter San Fereolo och därmed var namnet på vingården givet. 

2004 fick hon sin  biodynamiska certifiering och hon är en del av Vinnatur-rörelsen. 

Dolcetto är huvuddruvan och den gör dom tre olika viner på. Austri är deras Barbera men vissa år tillsätter dom en liten andel Nebbiolo. En Langhe Nebbiolo finns också i portföljen samt ett vitt vin på druvorna på Riesling och Gewurtztraminer.

Har jag förstått saken rätt var hennes Dolcetto den första som belönades med tre glas av Gambero Rosso.

Deras flaggskepp är San Fereolo. Ett vin gjort uteslutande på druvan Dolcetto och som fått samma namn som vingården. Jag har skrivit om San Fereolo i årgångarna 2007 och 2008. Klicka på resp årtal så får du mina tankar. Jag drack för snart tre år sedan Dolcetton "1593" i årgång 2006. En Dolcetto som fått tillbringa bortåt fyra år på ekfat. Visst är den bra, men tycker inte att eklagringen egentligen tillför något. Jag föredrar hennes San Fereolo,

Vinet är gjort uteslutande på druvan Dolcetto, som kommer från vinstockar som är mellan 45 och 75 år gamla. Vinfälten är belägna på 400-500 m ö h. 

Naturligtvis skördas allt för hand. Druvklasarna avstjälkas och pressas försiktigt. Jäsningen sker med naturlig jäst och äger rum på ekfat. Vinet får ligga till sig på 7-40 hektoliter stora ekfat i drygt 6 månader innan det buteljeras.

Det råder ingen tvekan. Det här är en av de allra bästa Dolcettos, som vi druckit. Är du en stor "fan" av Dolcetto, då har du säkert druckit den. Har du ingen större erfarenhet av Dolcetto, så blir mitt råd "Bara Köp". Slut på SB för tillfället, men dyker säkert upp snart. Den brukar ta slut ganska så snabbt, så det gäller att vara snabb på tangenterna. Årgång 2013 kostade 229 kr.

Doften är frisk och börjar lite försiktigt med toner av läder och tobak, men efter en kort stund i glasen är det mörka, lite syrliga körsbär och blåa plommon som dominerar doftintrycken. Här finns också i små portioner örter, rosor och inte minst nylagd grusgång.

Visst är doften trevlig, men det är i gommen vår kärlek till den här Dolcetton uppstår. Frisk, rätt så slank och med en viss stramhet. Mörka körsbär, plommon, björnbär, skogshallon och aningens granatäpplen utgör en härlig fruktkompott. Lite örter, steniga mineraler, nypon, aningens,aningens pomerans och svart te. Trevlig syra som skänker en bra friskhet. Tanninerna finns där, men nafsar endast lite försiktigt i munhålan. Medellång eftersmak.

Betyg 4

Ja ni hör hur det låter. Vi formligen älskar det här vinet.

2012 Austri.

Austri i version 2012 är gjort på Barbera (90%) och Nebbiolo (10%), som vuxit på vinfält belägna cirka 400 m ö h. Jäsningen äger rum på ekfat och endast naturlig jäst används så klart. Skalen får ligga kvar med musten i närmare en vecka. Vinet får sedan mogna i 16 månader på ekfat av lite olika storlekar innan det buteljeras.

Jag har tidigare skrivit om årgång 2008 och om årgång 2011.

En diskret ton av läder är det första vi noterar i doften, men vi hinner knappt notera tanken innan frukten  tar över. En samling röda bär som backas upp av rosor, nypon och dammig grusväg en sommardag.

I munnen är det bären som dominerar. Det börjar med lite ljusare bär såsom körsbär, hallon, röda vinbär och tranbär, men det finns också, fast i mindre omfattning, lite mörkare toner i form av frostnupna slånbär och blåbär. Snälla och trivsamma  tanniner bildar tillsammans med den behagliga syran ett vin som dricks väldigt bra nu. I eftersmaken hittar vi lite örter, aningens svartpeppar, torkad frukt och kakao.

Betyg 4

Priset på SB är 229 kr, dessvärre verkar även detta slutsålt. Det borde snart vara dags för en ny årgång och då gäller det att vara rask på tangenterna.