The Fat Lady Sings en Ripasso från 2013.

Jag fick för ett par veckor sedan ett varuprov från den svenske importören Stellan Kramer. Det var ett ripassovin från en producent jag inte visste så mycket om. Läsare av den här bloggen vet att Amarone är Vintankars stora intresse i vinvärlden. Vi gillar också det enkla Valpolicellavinet liksom Recioto. Vi har med tiden blivit lite mer ljumt inställda till många Ripassoviner, som vi tycker har blivit opersonliga i sin strävan efter att likna ett amaronevin. Vi gör med jämna mellanrum trots detta lite nerslag bland ripassovinerna. Det här var ett sånt tillfälle att bekanta sig med en ny producent.

Producent är familjen Cottini. Historien går tillbaks till 1925, då familjen förvärvade en egendom med såväl en vingård som fruktrträdsodlingar. Idag har man vingårdar på två ställen i Valpolicella. 1965 köpte man vingården Monte Zovo, som ligger i den nordvästra delen av Valpolicella i höjd med Garda. Här gör man bl a två olika amaroneviner, ett par olika ripassovarianter samt ett antal IGT-viner. Inget av desa viner verkar tillgängliga på "Bolaget".
Fam Cottini köpte 2007 egendomen Palazzo Maffei i Val d´Illasi i dom östra delarna av Valpolicella.
Här gör dom två olika amarone, två ripassovarinater samt en vanlig Valpolicella. Ett par av dessa viner finns i restaurangsortimentet hos Stellan Kramer. Det senaste tillskottet är ett vin för den svenska marknaden "The Fat Lady Sings". Vilket finns i beställningssortimentet sedan den 2 feb i år.

Det här vinet är avsett för den svenska marknaden och är framtaget i ett samarbete mellan familjen Cottini och den svenske importören. Namnet ska associera till operaföreställningarna på Arena di Verona. Dessa äger rum från midsommar till slutet på augusti. Jag kan verkligen rekommendera ett besök. Jag var där i somras och fick ett minne för livet. Jag är verkligen ingen operafantast, även om det blivit några besök på senare år. Dessutom finns likadan kalksten som Arena di Verona är gjord av på markerna där Palazzo Maffei ligger.

Vinet är gjort på en mix av 70% Corvina, 20% Rondinella och 10% Molinara dvs de tre klassiska valpolicelladruvorna. Just dom här druvorna kommer från vingårdslägen runt Palazzo Maffei. vinet har fått ligga till sig i 18 månader på franska ekfat (225 l). En liten del har lagrats på stora Botti.

På etiketten liksom på Systembolagets hemsida står att producenten är San Pietro in Cariano nelle cantine di Caprino. Det betyder bara att det buteljerats i en anläggning som familjen Cottii äger i San Pietro in Cariano.

Nu till mina intryck av själva vinet.

Doften är rätt så kraftfull med tydliga mörka körsbär i centrum, men också en hel del torkad frukt kan vi notera. Man kan riktigt ana sig till hur man vill få en association till Amarone.

I munnen återkommer körsbären och den torkade frukten, men nu tillsammans med ett hyggligt stort inslag av fat. Snälla, mjuka och lite inställsamma tanniner känner vi i mellanpartiet. I eftersmaken finns örter, mörk choklad, vanilj och mer torkad frukt. Vinet har en större sötma än många andra ripassoviner, vilket jag tycker är lite synd. Det blir lite svårare då att använda det till mat. Eller snarare så måste man se till att det finns tillbehör i maten som kan fånga upp sötman. Naturligtvis är det inget sött vin, så missförstå mig inte.

Sammanfattningen blir att det är helt OK. Lättdrucket och gör sig bra som buffévin eller till en hårdost med lite sälta. Någon annan som också testat det tyckte att det var en typiskt Nya vågen-ripasso. Många ripassoviner på senare tid liknar varandra i strävan att bli lik en amarone, dessvärre förlorar vinerna en del av den ursprungliga ripassocharmen.
Men som sagt en helt OK vardagsripasso.

Betyg 3

Vinet finns i beställningssortimentet till priset 109 kr.