2013 Tisbe, Le Gualite

Igår på Skärtorsdagen vaknade vi till ett vinterlandskap, men vi på Västkusten vet att i april är vinterlandskap aldrig långvariga. Mycket riktigt, fem timmar senare är snön borta. Idag Långfredag skiner solen, tempen klättrar upp mot tio grader fast den svaga vinden är lite isig. Vi har ett ställe på tomten där vinden inte kommer åt och där är det riktigt behagligt.

Jag tycker det har varit ett grått och mycket regnigt första kvartal anno 2023. Soldagarna har varit ytterst få. Det gråa vädret och regnet har tryckt ner oss i skorna. Just en av dessa "eländiga" dagar i mars behövde vi något som skänker värme och sol till vårt sinne. Vi plockar fram ett vin  som får oss på riktigt gott humör.

Detta är en liten producent, som vi hittar i de östra delarna av Valpolicella. Jag har själv aldrig besökt vingården. Daniel Bryntesson skriver så här på Amaroneguidens hemsida:
Beläget i Mezzanedalen och nära den lilla byn Mezzane di Sopra ligger vingården Le Guaite. Vingården ligger cirka 500 meter över havet och har en magnifik utsikt över dalen. Här startade Stefano Pizzighella en olivlund 1998. Denna blev framgångsrik så bara några år senare, år 2002, köper Stefano marken Le Guaite och grundar även vingården som han döper till Le Guaite di Giulietta efter sin fru. Stefano och Giulietta driver vingården tillsammans med stor passion. Till deras hjälp har dottern Noemi redan i tidig ålder hjälpt till med skörd och vinframställning. Noemi lär sig allt från sin mor och far under dessa år vilket leder till att Noemi 2016 tar över efter sina föräldrar blott 22 år gammal. Noemi döper även om vingården till Le Guaite di Noemi och gör helt nya etiketter på alla viner. Med mor och far har Noemi gjort en nystart från en redan stark grund och tillsammans fortsätter de nu att driva vingården med stor passion.

Det här ett vin från den riktigt trevliga och bra årgången 2013. Det är gjort uteslutande på druvan Cabernet Sauvignon, som skördades i början på oktober för att sedan få ligga och torka i drygt tre månader.  Det är först därefter som druvorna pressas och jäsningsproceduren startar. Vinet har fått mogna i tre år på franska barriquer innan det tappas på flaska utan att filtreras. Det får sedan tillbringa ytterligare 16 månader på flaska innan det anses redo för marknaden.

Färgen går i en djup och mörk rubinröd ton med några purpur stråk.

Doften är stor ock kraftig med massor av mörka bär  och mörk frukt. Lite torkad frukt, någon liten nypa örter och aningens vanilj förgyller doftintrycken. Mycket trevligt att bara sitta och sniffa på.

I gommen är det ett rätt så maffigt vin. Kraftigt, men också elegant och så den förträffliga balansen mellan smakerna, den fina syran och de nätta tanninerna. Ett stort vin!!

De mörka bären identifierar vi som mörka lite söta körsbär, blåbär, lite syrliga svarta vinbär, något blått plommon, björnbär och en hel drös mörka skogshallon. Urläckert redan här. I eftersmaken tillkommer svartpeppar, någon ört, lite torkad frukt, kakao, någon droppe espresso och unset vanilj. Varje liten klunk lever kvar i gommen långt efter vi svalt. Det står 17% på baksidesetiketten. Inte chans. Vi känner inte ett uns av detta!

Hur gott som helst!!

Betyg 5-

Vi köpte den här flaskan på Systembolaget 2018 och betalade då 811 kr. Idag är det årgång 2015 som gäller och priset har dragit iväg till 985 kr..

Notes Blanches, Lèguillette-Romelot

I Champagne är det 7 druvor som är tillåtna att odla. Chardonnay (29,7%), Pinot Noir (38,3%) och Pinot Meunier (31,7%) svarar tillsammans för 99,7%. Det återstår därmed 0,3% av odlingsytan dvs 102 ha för de andra fyra druvsorterna Pinot Blanc, Pinot Gris, Petit Meslier och Arbane.

I början på 2021 fick jag ett mail från Champagnebonden, där dom hade en producent som gjorde champagner på de ovanliga druvorna, som nämndes ovan. Jag blev så klart nyfiken och beställde tre olika cuvéer. Klicka på länken nedan så får du mina tankar om de två cuvéer, som jag redan skrivit om.

- Festival 

- Nuances

Familjefirman Léguillette-Romelot har en lång historia som vinodlare. Redan 1705 planterade familjen Romelot sina första vinrankor. 1968 bildas champagnefirman Léguillette-Romelot genom ett giftemål mellan de båda släktgrenarna. Dom äger idag runt 8 ha odlingar i byn Charly-sur-Marne, cirka en timmes bilfärd väster om Epernay. Allt arbete i vingården är hållbart enligt certifieringen HVE (Haute Valeur Environnementale) och VDC (Viticulture Durable). Dom producerar idag tio olika cuvéer

Christine Léguillette-Romelot blev oväntat änka för drygt tre år sedan. Hon valde då att fullfölja det projekt som hon och maken Laurent drog igång 2006. Dom planterade då vinfältet Clos du Mont Dorin på 0,8 ha med de godkända, men de utdöende druvsorterna Pinot Blanc, Petit Meslier och Arbane.

Vi dricker en Blanc de Blancs dvs en champagne som uteslutande är gjord på gröna druvor. I de allra flesta fall är det en champagne gjord på druva chardonnay. Visst ingår chardonnay i den här champagnen, men endast med 7%. Ytterligare tre andra druvor ingår. Pinot Blanc med 30%, Petit Meslier med 63% och Arbane med 2%.

Den här champagnen har basåret 2014, men med 13% reservvin från 2013. Den har fått ligga runt fem år på sin jästfällning innan den degorgerades i april 2020. Den fick då en dosage på 6 g per liter.

Färgen går i en lite mörkare guldgul nyans. Det finns några nästan orange nyanser med en dragning åt bärnstenshållet.

I doften finns en fin citruskompott av såväl röda som gula citrusftukter. Ett rätt så stort inslag av tropiska frukter bygger på intrycken. I mindre omfattning men ändå tydligt tar vi till oss sommarblommor, mandel och aningens smörkola.

Små fina bubblor dansar runt i glaset för att sedan göra detsamma i gommen. Den här champagnen har en rätt så stor syra, men den fina balansen med smakerna gör att den känns samtidigt ganska så mjuk och tillgänglig. Här finns gott om citrus, en hel del gula äpplen och ett rejält inslag av tropisk frukt (ananas, mango, passionsfrukt). Rostat bröd, krita, acaciahonung, örter, nässlor och kryddor ger sig tillkänna i den trevliga eftersmaken. 

Det här är riktigt gott. Det finns också något annorlunda i smaken, men jag har svårt sätta fingret på vad det är. Förutom då att det är kalasgott. 

Betyg 4+

På SB har den bytt årgång, så nu är det druvor från 2017 som gäller. Druvsammansättningen är också annorlunda. Mer Pinot Blanc och Chardonnay och mindre Petit Meslier. Priset ligger strax under femhundringen. Behöver jag skriva att jag fyllt på.

Två röda viner från Jura.

Vi har de senaste veckorna druckit två röda viner från Jura. Ni vet det där lilla vindistriktet i nordöstra Frankrike, som gränsar till Jurabergen i öster och Bourgogne i väster. 

Fem officiella druvsorter odlas i Jura. De två gröna är Chardonnay och Savagnin. De tre röda är Pinot Noir, Poulsard (även namnet  Ploussard förekommer) och Trousseau. 

Det är från Jura som Vin Jaune (tydliga sherrytoner) och osten Mont d´Or kommer.

2020 Rouge Tradition, Jérôme Arnoux. 

Jérôme Arnoux är född och uppvuxen i den lilla byn Montagny-les-Arsuse strax norr om Arbois. Han kom tidigt i kontakt med vinnäringen och började som självlärd sjuttonåring att arbeta åt olika vinbönder runt om Arbois. 

Efter 20 års arbete varav ett årtionde hos Domaine Tissot blev Jérôme år 2012 delägare och ansvarig vinmakare i Arbois äldsta källare Le Cellier des Tiercelines. Idag brukar man 15 hektar vinmark i Villette-les-Arbois, Montigny-les-Arsures och Pupillin från vilka huvuddelen av frukten till Jérôme’s viner kommer. Vingårdarna sköts efter hållbara principer utan någon som helst användning av pesticider och med mycket strikta skördeuttag.

Källa: Importören Pompettes hemsida.

Vinet vi dricker den här kvällen är gjort på alla de tre tillåtna blå druvorna. Det är gjort på 60% Pinot Noir, 30% Trousseau och 10% Poulsard. Jäsningen har ägt rum på ståltank och endast naturlig jäst har använts. Vinet har fått mogna i 24 månader på mestadels ståltank, men också på en del gamla använda ekfat. Buteljering sker utan vare sig filtrering eller klarning.

Färgen går i en lite ljusrödare nyans. Helt transparant.

Vi nås rätt omgående av en härligt frisk doft, där de röda bären spelar huvudrollen och med kryddor, örter, några florala toner och en god portion stenkross i birollerna.

Trevlig och inbjudande doft!

I munnen får vi ett friskt, slankt och rätt så lättdrucket vin. Här finns gott om röda bär: ljusa körsbär, syrliga jordgubbar, tranbär, några röda vinbär, hallon och något enstaka lingon. 

Vi noterar några små nypor av färska örter och kryddor (peppar, kanel, muskot). Mineraler av krita och sten samt någon liten blommig ton ger sig tillkänna i eftersmaken. Vinet har en trevlig och bra syra. Tanninerna finns där och visst nafsar dom i munhålan, men riktigt närgångna blir dom aldrig.

Gott!

Betyg 4.

Köpt på SB för 199 kr.

2019 Poulsard från Domaine L´Aigle À Deux Têtes. 

Henri Le Roy är en biolog från Paris som 2004 köpte ett par små plottar vingårdsmark i Vincelles strax norr om Rotalier i dom södra delarna av Jura. Han förverkligade därmed en dröm han närt i flera år. Han slopade användandet av herbicider redan från start och började en omställning till organisk/biologisk odling. Sedan 2012 är egendomen helt brukad enligt dessa metoder och också certifierad för detta. Idag omfattar den 2,5 ha som brukas på detta sätt samt 1,5 ha nyplanteringar på vit märgel. Den senare beräknas kunna lämna en användbar skörd år 2020. Alla viner produceras med naturlig jäst. I portföljen hittar vi tre viner på druvan chardonnay, ett på savagnin, ett på druvorna pinot noir och trousseau samt ett på poulsard.

Druvorna till det här vinet kommer från de lite yngre vinstockarna. Druvorna plockas så klart för hand och avstjälkas för att sedan få jäsa på gamla ekfat. Endast naturlig jäst användes. Vinet får vila upp sig i 12 månader på en blandning av ståltankar och 300-liters gamla ekfat innan det buteljeras.

Färgen är helt transparant och går i en mycket ljus rubinröd ton bl a beroende på att druvan Poulsard har ett mycket tunt skal. 

Doften inleder med en diskret ton av läder, tobak och jord, men övergår rätt omgående i en lite större doft, där de röda bären spelar huvudrollen. Vi kan även notera skolkrita, krossad sten samt några små nypor örter och kryddor, som kompletterar anrättningen. En mycket trevlig doft, om än inte så stor.

Det här är ett slankt vin och ganska så lättdrucket. I munnen vankas det en kompott på främst röda bär: syrliga jordgubbar, några smultron, lite hallon och tranbär samt ljusa, syrliga körsbär. Ett hyfsat stort inslag av örter och kryddor, där vi särskilt noterar tonen av vitpeppar. Det har en trevlig och bra syra. Tanninerna är väluppfostrade och bjuder ett trevligt motstånd. Ett mycket gott vin, som jag gärna dricker igen. Jag har tidigare skrivet om 2016 Poulsard Les Clous, som jag håller lite högre.

Betyg 4-.

Vi betalade 210 kr för den här flaskan

2014 Blanc de Blancs Extra Brut från Franck Bonville

Mars började här på Västkusten ganska så soligt, men avbröts abrupt med ett ordentligt snöoväder. Jag har egentligen inget emot lite snö. Det blir för mig en anledning att besöka närmaste golfbana och utnyttja de gjorda spåren. Fast nu hade vi ställt in oss på tidig vår. Snön försvann och ersattes av dis, regn och en väldigt grå tillvaro. Det finns bot mot detta och det stavas Champagne, så när det kändes som mest trist hämtade vi upp en flaska från en producent vi kommit att uppskatta allt mer.

Franck Bonville har sin huvudsakliga verksamhet runt byn Avize. Dom äger 77 vingårdslotter i Grand Cru-byarna Avize (15 ha), Cramant, Oger och Le Mesnil-sur-Oger. Enligt deras hemsida gör dom fem olika cuvéer på uteslutande Chardonnay samt en roséchampagne som innehåller 12% Pinot Noir från ett vinfält i Ambonnay.
Det hela tog sin början då 1900-talet var ungt. Alfred Bonville började köpa upp mark som han bedömde som lovande. Tillsammans med sonen Franck köpte dom 1937 den gården i Avize som blivit deras centrum. På 1970-talet blev det Francks son Gilles som förde firman framåt. Nu är det fjärde generationen vinmakare som genom Olivier Bonville bär huvudansvaret.

Jag tidigare provat:

- 2012 Blanc de Blancs

- 2013 Blanc de Blancs Grand Cru Extra Brut

- 2012 Pur Mesnil

- 2014 2014 Pur Mesnil

- Prestige Grand Cru Blanc de Blancs

Detta är en champagne gjord uteslutande på druvan Chardonnay, som vuxit på 40 år gamla vinstockar i Avize. Vinifieringen har ägt rum på ståltankar. Den buteljerades i februari 2015 och har sedan fått ligga på sin jäst i mer än sex år innan den degorgerades i november 2021. Den fick då en dosage på 2,5 g per liter.

Ett mycket pigg, frisk och väldigt fräsch Champagne, som bara är i sin linda. Den går alldeles utmärkt att dricka så här ung, men den kommer med all säkerhet att utvecklas fint de närmast åren.

Färgen går i en ljusgul nyans med några skira ljusgröna stråk. 

I doften hittar vi gröna äpplen, citrus, krossad sten, krita, en hel del gula stenfrukter samt aningens brioche och nötter. 

I gommen återkommer en hel del av vad vi kände i doften: gröna äpplen fast nu med en dragning åt det gula hållet, citrus, persika, aprikos, gula plommon, mariekex och aningens nötter. Härlig och pigg syra, fin mousse och en rätt så lång eftersmak, där särskilt skolkrita, ostronskal, gråpäron och aningens grapefrukt utmärker sig.

Bra nu , men kommer bli enastående om ett par år.

Betyg 4+

47 euro betalde vi vid privatimporten.

2006 Amarone, Speri

 Jag gjorde under det första halvåret 2018 en genomgång av årgång 2009. Det blev 19 olika Amarone, som jag provade. Jag skrev en artikel om detta på Club amarones hemsida. 

Två år senare gjorde jag en än mer omfattande genomgång av årgång 2011. Jag provade 27 olika Amarone. Den intresserade hittar min sammanfattning här. 

Hösten 2021 var min tanke att göra något liknande för årgång 2006. En femstjärnig årgång. Det är en årgång som kräver åtskilliga år på ryggen i källaren för att kunna visa upp hela sin potential. 15 år efter skörd gjorde jag bedömningen att nu var det dags för årgång 2006 att visa vad den går för.

Jag hann under hösten 2021 med två inlägg:

- Mazzano från Masi

- Il Fornetto från Stefano Accordini

Under våren 2022 provade jag

- Monte Ca Bianca från Begali

- Amarone Allegrini

Av någon outgrundlig anledning så kom jag av mig här, men nu (2023) är det dags att låta det här projektet bli slutfört. 

- Costasera från Masi 

- Le Ragose

- Campolongo di Torbe

Producent är familjen Speri. Vineriet grundades 1874 och nu är det den femte generationen som håller på att ta över. Det hela startade med 2 ha vinodlingar i utkanten av byn Pedemonte. Huvudkontoret ligger fortfarande här. Idag förfogar man över 50 ha fördelade på vingårdar i Fumane, San Pietro in Carriano och Negrar. Det är en traditionsrik familj och självklart är det bara egenodlade druvor som används. Dom gör tre varianter av Valpolicella d v s en basvariant, en Ripasso och en Superiore samt en Amarone och en Recioto. En grappa finns också med i deras sortiment.

Druvorna till Amaronen kommer från den 10 ha stora vingården Monte Sant´Urbano i Fumane, belägen på kullar som ligger på en höjd av 280-350 m över havet. Druvblandningen är Corvina och Corvinone (70%), Rondinella (25%) och en liten slatt Molinara.

Efter att druvorna skördats får de ligga och torka i ca 100 dagar. Vinet får efter att druvorna pressats ligga i dryga månaden på ståltankar tillsammans med skalen. I mitten på februari separeras skalen och då börjar själva jäsningsproceduren. Den äger rum på 50 hl stora ekfat. Vinet får sedan vila upp sig först i ca 24 månader på 500 l ekfat (allier) och sedan i 12 månader på 20-40 hl  ektunnor. Slutligen en kortare tid på flaska innan vinet är moget för marknaden.

Vad jag tyckt om tidigare årgångar kan du läsa genom att klicka på resp årtal. 2006, 2007, 2009, 2011 och 2013.

Speris Amarone behöver ofta bli bortåt tio år gammal för att riktigt bjuda upp. Nu har det gått dryga 16 år sedan skörd, så förväntningarna är högt ställda.

Speris amarone kan som ung upplevas rätt så stram. Det är visserligen en stil jag gillar, men frukten måste samtidigt vara där. Det är precis vad som händer med Speris amarone då den blir bortåt tio år gammal.

2006:an som vi dricker dom här kvällarna har precis det här: komplexitet, lite stramhet och en fantastisk frukt.

Doften är rätt så intensiv med mörk frukt, lite örter och kryddor samt aningens kakao och torkad frukt. Riktigt angenämt och väldigt amaronetypisk.

De mörka bären läs söta, mörka körsbär, mogna björnbär, blåa plommon, lite skogsbär och något vinbär dominerar omgående smakintrycken. Några små nypor av diverse örter och kryddor piffar upp intrycken. Lägg till lite kakao, hemkola och aningens torkad frukt så börjar smakpaletten bli komplett. Vinet har en bra syra och visst är det så att tanninerna känns, men tiden har rundat av dom och nu upplever vi dom hyfsat mjuka trots att dom bjuder ett behagfullt motstånd.

Eftersmaken är stor och helt fantastisk. De söta mörka körsbären återkommer tillsammans med lite torkad frukt och precis som i en kvalitetsamrone finns det en elegant ton av bitterhet bestående av högkvalitativ mörk choklad, några droppar espresso och körsbärskärnor.

Det här är riktigt gott!!

Betyg 5-

Den här flaskan köptes på SB 2010 och minns jag rätt kostade den runt 350 kr. Jag har under många år utnämnt Speris Amarone till den bästa Amaronen under 400 kr, men nu kostar årgång 2017 449 kr på SB.

2021 Carianum från Brunelli Winery

I söndags hade hustrun gjort en smakrik och fantastisk god fisksoppa. Jag valde ett vitt vin som vi alltid har hemma och som vi tycker passar alldeles utmärkt till smakrika fiskrätter. Det blev Carianum från Brunellis Winery. Vi köper det här varje år och det är precis lika gott i varje årgång.

I och med årgång 2021 har vinet fått en ny etikett.

Detta är ett vin gjort på druvan Garganega till 100 %. Det är alltså samma druva som Soave-viner görs på. Druvorna kommer från en vinodlingslott (2ha) i Custoza ( strax söder om Gardasjön), som Brunelli också äger. Druvstockarna är runt 30 år gamla. Druvorna till vinet plockas när dom blivit lite övermogna. Syftet är att få druvor med större koncentration och komplexitet i såväl doft som smak. Musten får tillbringa en kortare tid med skalkontakt. Vinet får sedan ligga på sin jästfällning runt fem månader på 225 l barriquer innan det buteljeras.

Första årgången av det här vinet kom 1990. Druvorna kommer från ett vinfält som Luciana hade med sig in i boet. Luigi och Luciana gjorde det här som ett gemensamt projekt och därmed har Carianum blivit ett kärleksvin som förenar Luciana och Luigi. Detta återspeglas i den nya etiketten.

Vad jag tyckt om tidigare årgångar kan du läsa genom att klicka på resp årtal 2012, 2013, 2015 och 2018. Årgång 2017 skrev jag om på Club Amarones hemsida efter en provning i Stockholm med Alberto.

Färgen går i en mörkare halmgul ton.

En frisk och ganska så kraftig doft möter oss. Betydligt kraftigare än vad Soave-viner brukar dofta. Gula äpplen, tydliga citrustoner, några lite större nypor örter, en del tropiska frukter samt krossad flinta sten. Precis på slutet kommer också några angenäma florala toner såsom jasmin. En mycket trevlig inledning!

Vi smakar på vinet och konstaterar omgående att det är rätt så kraftfullt med en komplex palett av smaker samt att det har en friskhet vi uppskattar. Mycket av det vi kände i doften kommer tillbaka i smakerna. Vi noterar gula sommaräpplen, lite citrus, gula plommon, persika, lite aprikos, mango och rätt gott om örter. Här finns en bra och fin syra. Eftersmaken är något längre än medel och i den dyker det upp kaprifol, jasmin och aningens honung samt steniga mineraler.

Ett gott och väldigt trevligt vin som gör sig särskilt bra till smakrika fiskrätter.

Betyg 4

Vinet kostar på SB strax under 200 kr och finns i beställningssortimentet. Just nu är det slutsålt, men pass på när det kommer åter.

2014 Amarone Acinatico från Accordini

 Champions League har dragit igång med slutspelet. Vi drack till förra veckans matcher Acinatico årgång 2014 från Stefano Accordini. Ni som följt bloggen några år vet att det här är en producent jag håller väldigt högt. 

Stefano Accordini tillhör det absoluta elitskiktet av vinproducenter i Valpolicella. Det har under årens gång blivit ett antal besök hos dom. Ofta i regi Club Amarone, men vi har också varit där på egen hand. Alltid har vi blivit väl mottagna och fantastiska provningar har det blivit. Det har gått en del år sedan vi senast besökte Stefano Accordini. Visst längtar vi dit igen!
Så klart finns dom på min Tio-i-topp lista över Amaroneproducenter.

2014 var ett besvärligt år i Valpolicella. Roccolo Grassi gjorde ingen amarone det året utan druvorna hamnade i deras Superiore. Brunelli gjorde sin "bas" Amarone, men avstod från att göra sina två riservor och likadant var det för Accordini. Dom avstod från att göra en riserva (Il Fornetto) utan druvorna användes för deras "bas" amarone dvs Acinatico.

Hur blev då Acinatico 2014? Det är med stor spänning vi drar korken och häller upp två glas, som får luftas i knappt två timmar innan vi börjar att avnjuta vinet.

Acinatico är gjord på 75% Corvina, 20% Rondinella och 5% Molinara. Druvorna har fått torka i 90-120 dagar. Vinet har fått ligga till sig i ca två år på stora fat av fransk ek.

Det har gått drygt åtta år från det att druvorna skördades. Min erfarenhet säger att det är någonstans här som Acinatico börjar bli riktigt bra.  

Det visar sig vara ett riktigt antagande. Acinatico 2014 är precis lika bra som tidigare årgångar. Ett fantastisk vin helt enkelt!

Vi möts omgående av en doft med toner av läder, tobak och lite jord. Ganska så snart tar den mörka frukten över spetsad med lite örter och kryddor. Aningens torkad frukt, vanilj, kakao, hemkola och unset violer/rosor dyker upp ju längre vi har vinet i våra glas. Visst är doften tydlig och gränsar till att vara kraftig, men framförallt andas den elegans.

Vi smakar och noterar en härlig friskhet. Ungt trots sina åtta år. De mörka bären dominerar: söta, mörka körsbär, björnbär, blåbär, hallon och blåa plommon. Och så dök det upp lite svarta vinbär också. Hyfsat stora nypor örter och kryddor noteras liksom lite mer subtila toner av katrinplommon, russin och dadlar. Fin syra och lättsamma och trevliga tanniner sätter vi på pluskontot.

 Eftersmaken är amaronelång med mera mörka körsbär och örter, som nu sällskapar med mörk choklad, några droppar espresso och körsbärskärnor. De tre sist nämnda inslagen ger den där lilla delikata bitterheten som utmärker en kvalitetsamarone.

Betyg 4+

Jag tror det finns lite mer utveckling att vänta på i takt med att vinet mognar. Det här håller i många år till, så ingen brådska. Å andra sidan tycker jag att den här unga och friska amaronen har sin tjusning idag.

Runt 30 euro betalade jag för fem år sedan .