2020 L´Argile från Saint Jean du Barroux

Så har våren nått den nordhalländska kustbygden. Stararna kommer likt mörka moln inöver naturreservatet. Krokusen blommar för fullt och påskliljorna markerar sin närvaro med gröna sprön som sticker upp ur jorden. Vitlöken har blivt nästan en decimeter hög. 

Solen skiner och temperaturen närmar sig tioplusgrader. 11-kaffet tar vi utefter husväggen i solskenet de dagar vinden inte pinar oss.

Det är utan allt tvivel en vår i antågande.

I lördags gjorde vi en gryta på älg. Jag tog fram en flaska rödvin som jag nyligen köpt och där jag för någon månad sedan träffade vinmakaren på en provning i Göteborg. Det äventyret kan du läsa om här.

Du hittar även i det inlägget lite fakta om producenten.

På provningen för en månad sedan var det årgång 2023. Den kändes lovande, men att ett par år i källaren skulle göra gott. Ikväll är det årgång 2020 vi njuter av. Vi kan raskt konstatera att det här är ett riktigt gott vin, som befinner sig i ett underbart drickfönster.

L´Argile är gjort på 75% Grenache, 15% Syrah, 5% Cinsault och 5% Carignan, som avstjälkades till 75% och som fått skalmacerera i 10 dagar innan det fått spontanjäsa. Det har därefte lagrats i 18 månader på tankar av cement och emalj.

Druvorna har vuxit på vinstockar som nästan är 50 år gamla och där vinfältet ligger på 350 meters höjd över havet. Det gjordes knappt 10 000 flaskor av den här cuvéen.

Ett helt underbart vin som nu dricks fantastiskt bra. Vi drack det till en älggryta, vilket var en perfekt kombo.

Doften börjar med läder, tobak och våt jord, men rätt så omgående möter den varma, mörka frukten upp förstärkt med lite provencalska örter. Mmmm. Ljuvligt.

Det öpnnar upp sig tämligen omgående och levererar sommarvarma, nästan mogna bär: björnbär, hallon, några blåbär, lite körsbär och blåa plommon. Här finns några lite större nypor örter och kryddor. Ett fylligt vin med en fin syra och endast lättbitande tanniner. Lång eftersmak med aninges kakao, violer och aningens svartpeppar. Den underbara frukten är med oss ända fram till den sista droppen.

Betyg 4+

Bodega Son Vich de Superna på Mallorca.

Häromveckan var jag på Barrique i Göteborg, där det hölls en provning av viner från producenten Bodega Son Vich de Superna. Vinbaren Barrique är sedan gammalt en av mina favoritrestauranger när det kommer till både vin och mat. Mycket ofta har dom spännande provningar med i Sverige inte så kända vinproducenter. Den här kvällen presenterade den svenske importören Winedrops med min gode vän Lars Hoväng en vinproducent från Mallorca.

Själva provningen genomfördes med hjälp av Paul Faurie (ägarrepresentant) och sommelieren Pernilla Ringenhall från Small Big Wines. Vi provade ett rosévin, två vita och två röda viner. Till varje rätt hade Barrique komponerat en sanslöst god maträtt.

Bodega Son Vich de Superna ligger i bergskedjan Serra de Tramuntana i de västra och nordvästra delarna av Mallorca. Det svalare klimatet tillsammans med att det faller mycket mer regn här gör det mycket lämpligt för vinodling.

Son Vich är en familjeägd vingård med en historia som tar sin början på 1200-talet. 1981 köptes den av familjen Sampol-Massanet. Den var nedgången och ett stort renoveringsarbete krävdes. 

Fokuset ligger på lokala druvor såsom Prensal Blanc, Mantonegro och internationella såsom Viognier, Tempranillo och Cabernet Sauvignon. 

Vingården omfattar 9 ha, där odlingarna ligger på 400-550 m ö h. Temperaturskillnaderna mellan dag och natt ger solmogen frukt och bra syra till vinerna. All odling sker enligt ekologiska och biodynamiska principer.

De producerar totalt ca 45 000 flaskor fördelade på 9 viner.

Vin nr 1. 2024 Llàgrima de Superna.

Vi startar kvällen med ett rosévin gjort på druvorna Tempranillo, Mantonegro och Merlot, som vuxit på de svalaste vinfälten i Tramuntana-regionen. Druvorna krossas och pressas omgående. Musten är sedan orörd och kall i 72 timmar. Skalen tas bort och sedan startar jäsningsproceduren.

Färgen går i en blekrosa nyans.

Ett mycket friskt vin där de röda bären läs syrliga jordgubbar och hallon och med några smultron i eftersmaken spelar huvudrollen. Vi kan även hitta lite citrus, vita blommor och aningens mineralsälta i eftersmaken.

Ett härligt rosévin som vi ser fram emot att njuta av när vårens första varma eftermiddagar ger sig till känna.

Barrique hade fixat till skageröra på en kavringskiva och inte minst deras berömda löjromsstrutar.

Vin nr 2 2025 Viognier.

Kvällens andra vin blev ett vitt vin som utelutande är gjort på druvan Viognier. Detta är en inte helt lättodlad druva, men Son Vich har verkligen lyckats med sin cuvée. Druvorna kommer från vinfält som ligger på sluttningarna på Serra de Tramunatana och som i huvudsak endast får får sol på morgontimmarna.

Hälften av druvorna pressas omgående för att få en "ren" och lite blommig karaktär. I 72timmar får den ligga så för att sedan klarnas och spontanjäsa på stålfat. Den andra hälften får lite kortare tid att macereras innan spontanjärsningen sätter fart. De båda vinerna blandas sedan innan buteljering.

Färgen går i en halmgul nyans. 

Ett väldigt smakrikt vin med en hel del kraft. Vi känner exotiska frukter (mango, ananas), gula stenfrukter (bl a persika), en del citrus, lite nötter och en liten lätt blommighet. Eftersmaken är rätt så lång med saltstänkta mineraler.

Vin 3 2024 Marges

Detta är ett vitt vin gjort på två blåa druvor Mantonegro och Tempranillo. Genom att skalen snabbt skiljs från den pressade musten kan vinet behålla sin ljusa färg. Druvorna har vuxit på de kallaste vinfälten i Superna dalen.

Såväl doft som smak har en kyddighet, blommig ton, lite exotiksa frukter. Eftersmaken är medellång med míneraler och frukt. Det finns något i vinet som gör mig lite reserverad utan att jag riktigt kan sätta fingret på det.

Vi serverades till de båda vita vinerna en soyamarinerad lax med asiatisk sallad& misomajonäs. Viogner fungerade väldigt bra till den här rätten. Marges som jag var lite reserverad till blev bra mycket bättre när den mötte asiatiska smaker.

Vin 4 2021 Supernins.

Ett vin som helt och hållet är gjort på druvan Mantonegro, som vuxit på de högst belägna vingårdarna (ca 400 m ö h). På de här vinfälten blir temperaturskillnaderna mellan dag och natt stora, vilket ger vinet en härlig fräschör och en bra koncentration. Spontanjäsning. Det har fått jäsa tillsammans med sina skal.Vinet får sedan ligga på sin jästfällning till dagen innan det buteljeras.

Färgen går i mörkare ton av körsbärsfärg.

I doft och smak hittar vi mörka och röda bär som ger en fin intensitet. Körsbär, mörka hallon, lite björnbär. Här finns också en god portion örter och kryddor. I avslutet finns en liten lätt ton av vanilj samt en viss diskret rökighet.

Ett fylligt och gott vin.

Vin 5 2016 Esencia.

Det här vinet är till 100% gjort på druvan Cabernet Sauvignon, som vuxit på ett 1 ha stort vinfält. Druvorna pressas omgående och varsamt efter skörden. Spontanjäsning på ekfat. Det får ligga på sin jästfällning i ca 8 månader innan det tappas över på franska ekfat, där det får mogna runt 12 månader innan det buteljeras. Vinet får sedan tillbringa runt 20 månader på flaska innan det anses moget för marknaden.

Färgen går i en mörk rubinröd nyans.

I doften hittar vi inledningsvis läder och jord, men snart har de mörka bären tagit över. Efterhand möts vi av en hel del kryddor och steniga mineraler. En rätt så stor och kraftig doft.

Vi smakar och konstaterar att vi har ett ganska så moget vin i våra glas. Rätt kraftigt och med mjuka behagliga tanniner. Vi känner en stor dos svarta vinbär, lite plommon, några skogsbär och en hel del örter och kryddor. 

Vinet känns helt drickklart nu och kommer säkert vara så i flera år till. Vinet fungerar alldeles utmärkt till en köttbit, men det här är så gott att jag kan dricka det på egen hand.

Kvällens favorit för min del.

Vi serverades  Flankstek med tryffelpotatispuré, grillade vårprimörer och madeirasky till de båda röda vinerna. Perfekt till de båda röda vinerna.

Jag loggade in på Winedrops.es och beställde rosévinet, viogniervinet samt de båda röda vinerna. Tillsammans med min gode vän Peter, som också var med på provningen, delade vi så att vi får 3 flaskor av vardera sorten.

2022 Ciallabianco från Ronchi di Cialla

I samband med att Philippe Gimel besökte Göteborg för några veckor sedan (du kan läsa om detta här) träffade jag också deras svenske importör Just Wine. Ingvar lärde jag känna för 15 år sedan. Han jobbade då med annat och var en hängiven vinbloggare. Det var också Ingvar som introducerade mig för viner från Friulien. För någon vecka sedan inhandlade jag ett par stycken. Först ut är den här.

Inte så långt från den Slovenska gränsen, i kommunen Prepotto, ligger den här vingården. Det är knappt 20 km till Udine och 50 km till Medelhavet

1970 köpte Paolo och hustrun Dina Rapuzzi egendomen. Många vinbönder gjorde sig av med de inhemska gamla druvsorterna. Paolo och Dina gjorde precis tvärtom. Dom koncentrerade sin verksamhet runt lokala druvor främst Schioppettino, men även Ribolla Gialla, Verduzzo, Picolit, Friulano och Refosco dal Peduncolo Rosso. Ja det är faktiskt så att Paolo tillsammans med borgmästaren i Prepotto räddade Schioppettino genom att ta sticklingar från de 60 vinrankor de hittade i trakterna och nyplanterade 3 500 vinstockar.
Idag är det sönerna Pierpaolo och Ivan som för arvet vidare. Hela deras egendom är certifierad för biologisk mångfald.

Det här vinet är gjort på blandningen Ribolla Gialla (60%), Verduzzo (30%) och Picolit (10%). Druvorna kommer från vinstockar som är runt 35 år gamla. Spontanjäsningen ägde rum på ekfat. Vinet har också fått mogna runt ett år på  ekfat, därefter mellan 6 - 12 månader på flaska innan det släpps ut på marknaden. Det görs runt 24 000 flaskor.

Färgen går i en ljus gyllengul ton.

I doften hittar vi en hel del gula stenfrukter, lite citrus, örter, nötter, krossat grus samt aningens vanilj och honung.

Ett mycket friskt vin med en härlig syra. Ett rätt så smakrikt vin, där syran förträffligt balanserar smakerna. De gula stenfrukterna känns som persika, aprikoser och gula plommon. Här finns såväl gula päron som gula sommar äpplen. Vi noterar även lite örter, några stänk från en citron och hasselnötter. Eftersmaken är medellång och här tillkommer aningens honung och unset vanilj. Alldeles i slutet ett litet grapefruktbett.

Vi gillar verkligen det här vinet. Vi drack det till en torskrygg med räksås. en alldeles perfekt kombo.

Årgång 2022 dicks väldigt bra nu och kommer säkert göra så i flera år till.

Betyg 4

Vi betalade 370 kr + frakt (20kr)

Philippe Gimel från Saint Jean du Barroux besöker Göteborg

Torsdagen den 26 februari hade vi finbesök i Göteborg. Philippe Gimel,vinmakaren bakom vinerna från Saint Jean du Barroux, hade en vinprovningen på Göteborgs Vinkällare. Vi fick prova sju olika röda viner.

Det har gått nästan 12 år sedan jag senast träffade Philippe och provade hans viner. Det var då i Ängelholm. Du kan läsa om det här.

Philippe berättade på sitt entusiastiska sätt om sina viner, vingårdarbetet ute på fältet och i källaren, även om korktillverkning  och mycket annat intressant.Verksamheten är förlagd till vinfält i närheten av byn Le Barroux på 400 m ö h. Vingårdarna ligger på Mont Ventoux ca 30 km nordost om Avignon. Det är också på det här berget som en av Tour de France mest klassiska etapper går. Så här har Philippe beskrivit sin omgivning:

Mont Ventoux, på vars sydvästra sluttningar jag befinner mig, är det högsta berget i Provence - nästan 2000 meter högt. Om ni har möjlighet, försök att åka upp till toppen, det är en fantastisk upplevelse. Man kan se ända till Mont Blanc åt ena hållet och till Côte d’Azur åt det andra. Femtio mil av utsikt alltså, en klar dag. Det har fått sitt namn Ventoux (=windy) eftersom det är så extremt blåsigt.

Första flighten bestod av tre viner.

Vin 1. 2023 La Source

Den ungefärliga druvblandningen är 75% Grenache, 25% Carignan och 5% Cinsault. Druvorna avstjälkas innan de pressas. Vinet har fått ett par år på cementtank innan buteljering. Druvorna kommer från lite större klasar med större bär, detta för att få vinet mindre tanninrikt.
Detta är deras "instegsvin" eller vardagsvin som Philippe uttrycker det.

En försiktig doft, som inleds med läder och jord. Efter en stund i glasen tar den mörka frukten övermed inslag av lite örter och kryddor och grusig sommarväg.

Av de tre vinerna upplevs detta som det lättaste med en härlig friskhet och bra syra. Den mörka frukten (skogsbär, plommon, körsbär) dominerar, men här finns också örter och kryddor. Tanninerna finns där men är behagliga och nafsar lite försiktigt. Medellång eftersmak med mera frukt och örter.

Ett trevligt och gott vin.

Vin 2 2023 L´Argile .

L´Argile är gjort på 75% Grenache, 15% Syrah, 5% Cinsault och 5% Carignan, som avstjälkades till 75% och som fått skalmacerera i 12 dagar innan det fått spontanjäsa. Det har därefte lagrats i 18 månader på tankar av cement och emalj.

 

Doften inleder med läder, aningens tobak och lite jord. Den mörka frukten tar rätt omgående över i såväl doft som smak. Vi noterar även lavendel, peppar, aningens viol och provencalska örter.

Å det här är gott. Fortfarande ungt med härligt spänst och friskhet. Något års vila och det kommer utvecklas på ett bra sätt.

Jag köpte nyligen årgång 2020, som borde vara i ett perfekt drickfönster nu. Återkommer om detta så fort jag druckit av det.

Vin 3 2023 La Pierre Noir.

Druvblandningen är runt 85% Grenache och 15% Syrah. Vinstockarna är drygt 50 år gamla. Druvorna är mycket små och därmed blir smakerna väldigt koncentrerade och tanninerna tuffare. 10% av druvklasarna har avstjälkats innan vinifieringen. Spontanjäsning. Ingen klarning eller filtrering. Vinet har fått tillbringa ca 18 månader  på cement- eller emaljtankar innan det buteljerades.

Färgen går i en lite mörkare ton av rubinrött och med en del mörkvioletta stråk.

Ett rätt så kraftigt vin med en hög intensitet i såväl doft som smak. Det inleder med toner av läder och jord. Den mörka nästan lite varma frukten tar över. Vi noterar mörka körsbär, svartavinbär, skogsbär och efterhand dyker det upp kryddor, provencalska örter och svart te. En ordentlig syra och distinkta tanniner. Även om detta vin är det av de tre vinerna där tanninerna tar för sig lite mer vill jag ändå påstå att de blir inte vare sig närgångna eller krävande.

Ett förbaskat gott vin som ännu är ungt och som signalerar att ett par år i källaren kommer gör det till ett stort vin.

Flight nr 2. Syrah Saint Jean och Syrah Gippières båda från 2023.

Båda vinerna är gjorda på druvan Syrah till hundra procent och kommer från var sina vinfält. Det ena (Saint Jean) i ett nordligt läge och det andra (Gippières) har ett mer sydligt läge.

Syrah är inte min favorit druva och därmed har det inte blivit några mängder jag druckit av viner gjorda på Syrah. Så någon kännare av Syrah viner är jag verkligen inte.

Det här har jag kunnat läsa mig till:

Single vineyard site Saint-Jean at 350m altitude with stony-clayey Oligocene soils; north-facing aspect on Mont Ventoux; 90% destemmed, 12 days fermentation in concrete, 11 months maturation in stainless steel; limited production of 2,037 bottle.

Saint Jean med det nordliga läget har en otrolig friskhet. Doft och smak har tydlig mörk frukt i centrum. Vi kan säskilt notera de svartavinbären, men även mörka skogsbär. Här finns en finstämd kryddighet och aningens rökta charkuterier. Bra syra och lite lätt bitande tanniner. Den av de två syrahvinerna jag föredrar

Syrah Gippières, där druvorna kommer från ett vinfält som vätter mot syd. Mörk frukt, svartpeppar, kanel, aningens lakrits och mörk choklad samt rökta charkuterier. Ett helt OK vin, men jag går inte riktigt igång på det.

Flight 3. Två viner på druvan Grenache. Les Uclades och Grenache Bois Long

2023 Les Uclades

Här kommer druvorna från ett enda vinfält beläget på 350 m ö h, som är omgivet av skog och häckar. Det är gjort på 100 % grenachedruvor. Vinet har jäst och fått mogna på en blandning av stål- och emaljfat. 75% av druvorna avstjälkades innan jäsning. Det har sedan fått ligga till sig i knappt ett år innan det buteljerades. Friskt i hela sin framtoning men med mestadels röda bär (hallon, körsbär, smultron) i doft och smak. Några blåa plommon dyker upp i gommen efter att vinet fått lufta sig i våra glas ett litet tag. Bra syra och väluppfostrade tanniner

 2023 Long Bois

Även här kommer grenachedruvorna från ett enda vinfält, men nu beläget på 300 m ö h och med olivträd och vilda örter som sträcker sig runt vinfältet. Druvorna avstjälkas innan de får jäsa på cementtankar. Vinet har fått mogna i 11 månadet på emaljtankar innan det butjerades.

Mogna körsbär, några blåa plommon, svarta vinbär och skogshallon bildar en läcker fruktbas. Här finns också ett tydligt inslag av provencalska örter. I doften finns varm grusväg och en försiktig ton av pinjeträd.

Två mycket goda och lättilgängliga viner. Jag har mycket svårt att skilja dom åt. Riktig goda båda två. De är redan helt klara för att njutas av, vilket jag gärna gör så fort tillfälle ges.

Summmering.

Två timmars samvaro med en mycket sympatisk och engagerad vinmakare. som verkligen bjuder på sig.

Därtill sju viner av mycket hög klass som vi fick njuta av. Det blir inte mycket bättre än så här.

Kommer jag köpa något av de här vinerna. Alldeles självklart. På SB är för tillfället deras blandlåda slutsåld. Den svenske importören Just Wine har också en webshop och där säljs förnärvande 2020

 L´Argile och inom kort kommer också fler av Saint Jean du Barroux viner att dyka upp där. Tilläggas ska att Just Wine är registrerad hos Skatteverket som distansförsäljare genom sitt samarbete med Bemakers Aps, vilket betyder att dom fixar betalning av alkoholskatten mm.

2012 Le Serre Nuove från Ornellaia och 2007 Amarone Mazzano från Masi

Det här blogginlägget påbörjades för ett par veckor sedan, men har blivit liggandes halvfärdigt. Det är med andra ord hög tid att färdigställa det.

I början på februari hade vi besök av de goda vännerna S och A. Jag hade ur källaren plockat fram två viner, som det var ett tag sedan vi drack. Så klart var vi lite extra nyfikna på hur de utvecklats.

2012 Le Serre Nuove från dell´Ornellaia. 

Bolgheri är en liten by i den västra delen av Toscana endast några mil från Medelhavet. I vinkretsar har den blivit känd för att det är där dom gör viner på franska druvor eller bordeauxblandningar om en så vill, som går under namnet supertoscaner. Här görs de båda ikonvinerna Ornellaia och Sassicaia.

Första vinet heter helt enkelt Ornellaia. Andra vinet är det vi dricker ikväll dvs Le Serre Nuove och tredje vinet är Le Volte. I deras portfölj finns också tre vita viner samt ytterligare ett rött.

Vi har tidigare hyllat årgångarna 2007, 2009, 2010, 2011, 2012 och 2013. Klicka på årtalet och du får våra tankar om just den årgången

Varje årgång har sin unika mix av druvor. Årgång 2013 var blandningen Cabernet Sauvignon (36%), Merlot (32%), Cabernet Franc (20%) och Petit Verdot (12%). Druvorna kommer från deras lite yngre vinstockar.

Druvklasarna avstjälkas. Varje druvsort och varje vingårdslott vinifieras var för sig. Jäsningen äger rum på ståltankar. Det pumpas sedan över på franska barriquer (25% nya och 75% gamla), där det får vila i tolv månader. Det är först därefter de olika druvsorterna blandas till ett vin och det får sedan tillbringa ytterligare tre månader på dessa barriquer innan det är dags för buteljering.

Vi konstaterar omgående att vi har ett alldeles fantastiskt vin i våra glas, som nu även fått en del begynnande mognadstoner.

Doften börjar med nyvässad blyertspenna, jord, tobak och läder. Den lite lätt mogna mörka frukten behöver bara någon halvtimmas luftning för att sedan bjuda oss på sällsamma aromer. Utöver den ljuvliga mörka frukten finns här också örter, lite kryddor och krossade stenar. En fantastisk doft!!

I munnen formas den mörka frukten till underbara mosade svarta vinbär, men också mogna björnbär, körsbär, hallon och några plommon. Det fylls sedan på med lite örter och kryddor, lite charkuterier och aningens läder. Mycket lång eftersmak, där den mogna frukten återkommer och får nu sällskapa med sötlakrits, choklad, lite örter och några kryddor. Syran är perekt och tanninena mjuka och runda. Alla delar sitter helt perfekt och med en underbar balans.

Ett sagolikt vin!!

Betyg 5-

2005 Mazzano från Masi.

Mazzano är ett av Masis prestigeviner. Den här amaronen är gjord på druvorna 75% Corvina, 20% Rondinella och 5% Molinara. En klassisk druvmix. Numera behöver ju Molinara inte finnas med.

Mazzano ligger högt upp i Negrar-dalen ca 480 meter över havet. Efter skörden läggs druvklasarna för torkning på stora tråg i en torklada med öppna fönster, ett litet trevånings stenhus från 1500-talet. Frukten får torka fram till januari-februari. Då har druvornas vikt reduceras med 35-40 %, medan smaken intensifierats och sockerhalten höjts. Druvorna pressas varligt med stjälkar och får sen jäsa i ungefär 50 dagar på stora fat av slavonsk ek. Vinet får sedan mogna på 600-liters slavonska ekfat, av olika träslag och ålder, och lagras i tre till fyra år innan det buteljeras.

Jag har tidigare skrivit om två andra årgångar, så klicka på respektive år så får du mina tankar om dessa.

Årgång 2004 här och årgång 2006 här.

Vi möts omgående av en stor och mäktig doft. Inledningsvis känner vi lite jord, tobak och läder, men tämligen omgående är det den mogna, mörka frukten som tar över, men efter en kort stund i glasen kan vi även notera, örter, kakao, några torkade frukter och aningens hemkola. ett riktigt doftvin med sim intensitet och kraft, men ändå med elegans och balans.

Det är dock när vi tar första klunken och vi alldeles hänförda utbrister "Milde Moses vilket vin", som vinet avslöjar sin storhet.

Solmogna björnbär, hallon, mörka körsbär, några stänk från svarta vinbär och blåa plommon. Mogen frukt med läcker friskhet. Örter, någon kryddighet, kakao, katrinplommon dyker uppp som lager på lager. Syran är alltjämt vital. Tanninerna närvarande och lite lätt nafsande i gommen. Eftersmaken är som den bara kan vara på kvalitetsamarone. Lååång.... och där kommer den lilla bitterheten från mörk choklad, espresso och körsbärskärnor.

Ett vin som är helt fantastiskt! Det är som ni förstår helt sanslöst gott att njuta av idag och kommer vara så i något årtionde till, så den lycklige som har någon flaska kan ta det lugnt och invänta rätt tillfälle.

Betyg 5

Champagne Damien Hugot: M18 vs 2016 Cramant

Vi har firat 42-årig bröllopsdag och en vecka senare var det Alla Hjärtans Dag. Hummer och champagne säger traditionen. Och så blev det även i år. Champagne från Damien Hugot i två olika cuvéer. Hummer fångad utanför Fjällbacka.

 Damien Hugot är en liten odlare som vi kommit att uppskatta väldigt mycket. Det är några år sedan vi först kom i kontakt med honom. Vi föll direkt för hans olika cuvéer. Vad vi tyckt om dessa kan du läsa om här: Roséchampagne, Extra Brut BdB 2006, Extra Brut BdB 2008, Grand Cru Vieilles Vignes, Blanc de Blancs (bas 2015) och Extra Brut 2012

Damien Hugot började göra champagne under eget namn i början på 1990-talet. Han hade tagit över 3 ha av sin fars vinmarker i Chouilly (någon mil öster om Epernay). Idag äger han 6 ha det mesta runt Chouilly, men också lite Pinot Noir i utkanten av Epernay samt några odlingslotter i Cramant. En stor del består av gamla Chardonnayrankor planterade 1927, 1951 och 1957. Hela årsproduktionen ligger idag på ca 55 000 flaskor. Dessa fördelas på Brut Blanc de Blancs, Millésime (görs endast vissa år), Grand Cru Vieilles Vignes samt Brut Rosé. Det har på senare år även dykt en champagne som helt och hållet är gjort på druvan Pinot Meunier med namnet M18.

På vinifieringssidan är det rostfritt stål som gäller förutom Vieilles Vignes som får 6 månader på gamla Bourgognefat liksom även M18 får.

Det här är en champagne som till 100% är gjord på druvan Pinot Meunier. Det verkar också vara en champagne som endast är gjord på druvor från 2018. Den degorgerades 1/3 2024 och fick ingen dosage. Det är alltså detta som kallas Brut Nature. 

Färgen går i en fin lite ljusare gyllengul ton med massor av små fina bubblor.

En ung och frisk champagne, som vi tror kommer att utvecklas fint de närmaste åren. Med detta sagt vill jag påstå att den dricks väldigt bra redan nu.

I den friska och pigga doften hittar vi röda äpplen, röd citrus, röda sommarbär, lite nötter, aningens blommighet samt skolkrita, ostronskal och våta granithällar. En mycket lovande inledning.

I gommen är det en smakrik dryck med en lätt krämighet. Precis som i doften nås vi av röda äpplen med en lätt bokighet. De röda bären signalerar syrliga jordgubbar, lite smultron och hallon. Den röda citrusen säger mandariner. Allt byggs sedan på med rostat bröd, mandlar, en liten trevlig blommighet samt både krita och steniga mineraler. I eftersmaken får vi ett lättsamt bett av blodgrape.

Så himla gott!!

Betyg 5-

2016 Cramant. 

Vi har i glasen en champagne gjord uteslutande på druvan Chardonnay, som vuxit på vinfält runt byn Cramant. Av etiketten framgår att skördeåret är 2016. Jäsningen ägde rum på ståltankar. Det degorgerades 24/11 2023, vilket borde betyda att det fått ligga på sin jästfällning i dryga 6 år. Det fick en dosage på 2 g/liter.

Färgen går i en lite ljusare gulaktig nyans.

I doften känner vi gula men mestadels gröna äpplen, en fin citrussamling, några gula stenfrukter och rejäla doser av krita, ostronskal och krossat grus. Allt eftersom det får lufta sig i glasen kommer även försiktiga toner av honung, kaprifol, nötter och nybakat bröd.

Smaken är rätt så stor och intensiv med en stor komplexitet, där de gul/gröna äpplena tillsammans med citrussamlingen spelar huvudrollen. Vi noterar även lite päron, tydliga inslag av aprikos, persika, finstämda toner av krita, stenkross, nötter och ett subtilt inslag av blommor. 

Den här champagnen har en rätt så stor och underbar syra. Eftersmaken är medellång  och i avslutet får vi ett härligt grapefruktbett.

Sammanfatningsvis är det en alldeles underbar champagne med stor friskhet och med en slags renhet i den intensiva och komplexa smaken.

Betyg 4+

2016 Chinon "Les Picasses" från Olga Raffault

Vintern håller stora delar av Sverige i ett järngrepp. Även vi på Västkusten får vår beskärda del. Mycket påminner om min barndoms vintrar på 50- och 60-talet.

Vi plockar lite sommarvärme från Loiredalen. Ett vindistrikt jag inte är en stor kännare av, så desto mer spännande att pröva lite därifrån

Loiredalen är en vinregion där mångfalden huserar. Längs den 100 mil långa floden produceras i stort sett alla typer av vin: Mousserande (Crémant de Loire), rött, vitt, rosé och sött (bl a det mytomspunna Moulin Touchais).

Vindistriktet Loire delas in i fyra underregioner Nantaies, Anjou-Saumur, Touraine och Centre. De ligger alla utmed flodens nedre lopp dvs de sista 40 milen ut mot Atlantkusten. 

De viktigaste gröna druvorna är: Sauvignon Blanc, Chenin Blanc och Melon de Bourgogne(Muscadet).

De viktigaste blå druvorna är Cabernet Franc, Gamay och Pinot Noir

Vinet vi dricker ikväll är från byn Chinon, som ligger på den södra sidan av floden i subregionen Touraine. Producenten Olga Raffault är en familjeegendom, som nu är inne på femte generationen vinmakare med Sylvie Raffault (barnbarn till Olga Raffault) maken Eric de la Vigerie och deras son Arnaud. Vinmarkerna omfattar 24 ha, vilka sköts efter biodynamiska principer och är certifierad som sådan från 2015. Cabernet Franc odlas på 23 av hektaren och Chenin blanc på endast en hektar. 

Det här vinet ingick i ett paket om sex flaskor med tre olika viner från Domaine Olga Raffault, som Pompette sålde via SB 2022. Vi skrev för två år sedan en bloggpost om det enklaste av de tre vinerna:  2019 Cuvée Domaine Chinon

Vi drack för dryga året sedan 2018 Les Peuilles, men missade att skriva om det. Minnet säger mig att vi gillade det, men att det nog skulle må bra av några år i källaren för att riktigt bjuda upp.Det finns en flaska kvar så det får helt enkelt skrivas om lite senare.

Ikväll är det 2016 Les Picasses vi dricker.

Den här kvällen är det deras flaggskepp "Les Picasses", som vi dricker. Vinstockarna är dryga 50 år. Jordmånen är kalkrik lera. Det här är också ett vin som går att lagra länge.

Druvorna skördas för hand, avstjälkas och jäser med naturlig jäst på ståltankar. Det får sedan ligga i dryga två år på stora foudres (30 hl) av kastanj innan det buteljeras. Slutligen får det vila upp sig i närmare tre år på flaska innan det anses moget för marknaden.

Färgen går i en mörkare ton av rubinrött.

Doften startar med läder, jord, höstlöv samt nyvässad blyertspenna. Efter en kort stund i glasen är det den mörka frukten som tar över. Här finns också lite kryddor (bl a svart peppar) och mineraler. De senare får oss att tänka på krossat grus men också skolkrita. Dagens unga har nog inte samma relation till skolkrita som vi födda på 40- och 50- talet har.

Vi tar en klunk och i gommen tornar det upp sig en hel del svarta vinbär, lite blåbär, björnbär samt några hallon. Här finns också en samling kryddor ( bl a svart peppar), några små örtkvistar, aningens rökta charkuterier och unset blodigt kött.

Vinet har en bra och trevlig syra och rätt så stadiga tanniner. De senare blir dock aldrig alltför närgångna.

Eftersmaken är något längre än medel och här blir de svarta vinbären än mer tydliga, kryddorna lite mer omfattande och visst finns den där lilla bitterheten (grön paprika), som jag ofta hittar i Cabernet Fanc. Den är närmast ett litet pikant inslag och det bestående intrycken är den mörka frukten.

En riktigt god Cabernet Franc, som fortfarande känns ung och behöver luftas lite för att komma till sin rätt. Den kommer att utvecklas fint de närmaste åren och du som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom med korkdragning.

Betug 4+

2019 Quazzini Dogliani från Gillardi

Det har blivit dags att sätta punkt för det lite mer än årslånga projektet om viner gjorda på druvan Dolcetto. Ju fler viner jag druckit gjorda på den här druvan desto mer har jag kommit att uppskatta dessa viner. Jag slutar med en Dolcetto från en producent,  som håller Dolcettoflaggan högt. Gillardi gör tre olika cuvéer och detta är deras prestigedolcetto.

Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.

Jag hann 2024 med nedanstående viner:

- 2021 "Piandelle Mascha), Crissante 

- 2020 Dolcetto Dogliani San Luigi, Chionetti

- 2021 Docetto d´Alba från Elio Sandri

- 2021 Amalia Dolcetto d´Alba

- 2015 San Fereolo

2025 har jag fortsatt med dessa:

- 2020 Bricco Mollea Dogliani från trediberri

- 2023 Dolcetto d´Alba från Principiano

- 2019 Tre Passi Avanti Cantina Gentile Dolcetto di Ovada

- 2014 Du Riva Dolcetto d´Ovada Superiore, Tacchino

- 2022 Dolcetto d´Alba Vigna Scot, Cavallotto

- 2023 Dolcetto d´Alba från Mascarello

- 2022 Dolcetto, Enzo Boglietti

- 2019 Cursalet från Gillardi 

- 2023 Dolcetto d´Alba från Massolino

- 2023 Dolcetto di Diano d´Alba från Fratelli Ravello 

- 2022 Maestra Dogliani från Gillardi

- 2023 Dolcetto Monterustico Dogliani

- 2023 Dolcetto d´Alba "Bricco dell Oriolo" från Azelia

2026 har det blivit dessa

- 2023 Dolcetto Elio Altare

- 2024 Colombè Langhe Dolcetto, Renato Ratti

Azienda Agricola Gillardi är ett familjeföretag. Det hela tog sin början 1890, då Giovanni Battista flyttade från Piemonte till Provence och startade en vinhandel. Några år senare återvände han till Langhe och började odla druvan Dolcetto. 1923 räknar familjen Gillardi som den egentliga starten då sonen Giacomo köpte vingården Cascina Corsaletto i Farigliano (ca 60 km söder om Turin) och började odla Dolcetto, men det dröjde fram till 1980 innan de buteljerade vin under egen etikett. De har också några vinfält i Barolo och La Morra för produktion av Barolo

Idag är det Elena och fadern Giacolino som förvaltar vingården och dess historia.

Två Barolo och två Dolcetto är deras "historiska viner", men sedan några år tillbaka har dom även en prestigedolcetto(Quazzini) samt att de börjat odla Syrah, Merlot och Cabernet Sauvignon.

Vingården sköts enligt ekologiska principer utan att vara certifierad.

Druvan är så klart Dolcetto, som har växt på ett litet vinfält med vit kalkrik jordmån. Quazzini vinifieras på liknande sätt som deras två andra Dolcetto (Cursalet och Maestro). Druvorna skördas för hand, pressas varsamt och får jäsa på en blandning av stål- och cementfat. Vinet får sedan vila upp sig i ca 11 månader på dessa stål- och cementfat innan det buteljeras, därefter ytterligare fyra år i flaska för att tanninerna ska slipas av. 

Detta vin görs inte varje år utan endast de år då druvorna håller tillräckligt hög kvalitet.

Det görs runt 800 flaskor av denna Dolcetto, de år då den görs.

Färgen går i en rubinröd nyans med några viooletta toner.

I doften hittar vi inledningsvis jord, höstlöv och aningens läder, som efter en relativt kort stund övergår i mörka bär, lite örter, krossad sten och nypon. På slutet kan vi även ta till oss lite rosor och violer.

En doft som är lite tydligare och aningens intensivar än hos många andra viner gjorda på Dolcetto.

Vi smakar och konstaterar omgående att detta är en fantastisk Dolcetto. En av de bättre vi druckit. Jag har tidigare hyllat syskonvinet Cursalet och visst Quazzini är precis lika fantastisk, om inte aningens bättre. Den dricks väldigt bra nu, men kan nog utvecklas något till. Den håller nog den här höga nivån ytterligare några år.

Vi kan i smaken känna en samling delikata bär. Mer mörka än ljusa: björnbär, blåbär,skogshallon, körsbär och några plommon med några instick av slånbär och tranbär. Vi noterar finstämda örter och kryddor. Vinet har en bra syra och behagliga och lite smånafsande tanniner. Eftersmaken är något längre än medel och där det dyker det rosor, violer och kritiga mineraler, som sällskapar med en härliga frukten.

En härlig intensitet och bra tryck i smakerna.

Absolut en av de bättre Dolcetto vi druckit.

Betyg 4+

Vinet är privatimporterat via Systembolaget. Vi betalade 359 kr för vår flaska. En hundring mer än deras Cursalet, som finns i beställningssortimentet.

2015 Barolo, Giacomo Fenocchio och 2010 Barolo "Perno", Elio Sandri

Vi har under januari druckit två riktigt bra Barolo, där Elio Sandris Barolo "Perno" från 2010 är något alldeles enastående.

2015 Barolo från Giacomo Fenocchio. 

Vingården Giacomo Fenocchio grundades 1864 och man gör fortfarande viner i traditionell stil. Idag är det Claudio dvs femte generationen vinmakare i familjen Fenocchio som står vid rodret. Dom förfogar numera över cirka 14 ha odlingar bl a i  Bussia (3,5 ha), Cannubi (0,5 ha) och Villero (1 ha) och har en årlig totalproduktion på 40-45000 flaskor. 80% går på export.

Odlingarna bedrivs med organisk-biologiska metoder utan att vara certifierade.
På deras hemsida hittar jag en Barolo Riserva, fyra vingårdsbetecknade Barolo och en "normale". I portföljen har dom dessutom en Langhe Nebbiolo, en Barbera, en Dolcetto, en Langhe Freisa samt två vita viner.

Vi dricker deras "Normale" dvs deras icke-vingårdsbetecknade Barolo.

Druvorna (Nebbiolo) kommer från deras 1 ha stora vinfält i Monforte d´Alba, som ligger ca 350 m ö h. Genomsnittsåldern på vinrankorna är runt 25 år. Druvorna skördaes i början på oktober. Vinifieringen sker enligt traditionella metoder med en lång maceration. Endast naturlig jäst används och jäsningen äger rum på ståltankar. Vinet får sedan ligga kvar i 6 månader på dessa ståltankar innan det förs över till stora (25-35 hl) fat av Slavonsk ek, där vinet får vila upp sig i närmare 30 månader. Dom gör årligen runt 7 000 flaskor av det här vinet.

Jag skrev 2019 om årgång 2008, vilket du kan läsa här. I höstas skrev jag några ord om årgång 2016, vilket du kan läsa om här. 

Färgen går i en lite mörkare nyans av rubinrött. Vi tycker oss också skönja en violett ton ut mot glaskanten.

Doften startar med läder, jord och tobak för att efter en kort stund i glasen låta de röd- och bärfruktiga inslagen ta över. Örter, vitpeppar, violer och rosor, lite krita och sommardammig grusväg är alla inslag i en mer diskret och försiktig stil.

I gommen växlar det här upp till en mycket angenäm och nästan storartad upplevelse. Detta trots att det här får anses som Giacomo Fenocchios instegsbarolo.

De röda bären dominar i smaken med körsbär, tranbär, syrliga jordgubbar, några hallon och nypon. En helt ljuvlig bärsamling. Efterhand nås vi av örter och någon liten kryddighet. En stor och fin syra bildar tillsammans med det påtagliga tanningreppet ett motstånd, som ger vinet en härlig barolokaraktär utan att bli vare sig alltför närgångna eller påfrestande. Medellång eftersmak där vi får mer av de härliga röda bären, men nu också ett tillskott av lite mörkare bär som slånbär och björnbär samt aningens lakrits och kakao.

Betyg 4++

2010 Barolo Perno från Elio Sandri.

Elio Sandri är en av mina absoluta favoritproducenter i Piemonte. Ja det gäller vad han än gör för viner. Hans Dolcetto ligger på min topp tre lista bland Dolcettoviner.

Producent är Cascina Disa, bakom den står idag Elio Sandri . Vi befinner oss i utkanten av Monforte d´Alba i Perno-området. Det här är historisk mark, här har det gjorts vin i flera sekler. På 1400-talet låg här ett kloster som bl a ägnade sig åt vinframställning.
1965 köptes egendomen av Elios pappa, sedan år 2000 är det Elio som ansvarar för verksamheten. Vingården är på ca 7 ha. Han arbetar med stora gamla ekfat, en naturlig jäsningsprocess, bekämpningsmedel är bannlysta istället slås gräset mellan rankorna två ggr per år. Det är m a o bra nära det vi kallar organisk odling. Han är inte intresserad av att få verksamheten certifierad.
Idag gör han en Barbera, en Dolcetto, en Langhe Nebbiolo, en Langhe Rosso och tre Barolo (Normale, Riserva och Riserva Vigna Disa).

Nebbiolodruvorna till Barolon kommer från ett vinfält med gamla vinstockar. Lång maceration och jäsning(naturlig jäst) på ståltankar och sedan bortåt två år på stora fat av slavonsk ek.

En alldeles underbar Barolo, som just nu dricks väldigt bra. Kanske kan den utvecklas något till, men vi tycker att det är så här vi vill ha vår Barolo.

Färgen går i en ljusare ton av rubinrött.

Det finns en härlig friskhet kombinerad med väl utvecklade smaker. Syran är perfekt. Tanninerna är helt klart närvarande. Biter lite försiktigt i munhålan utan att bli särdeles närgångna.

Doften inleder med läder, jord, svart te och tobak. Redan här anar vi en högre komplexitet än hos många andra Barolo vi druckit. Det fortsätter sedan när frukt och bärdoften tar över med körsbär, hallon, tranbär och bakkryddor. Ytterligare tid i glasen så dyker det upp nypon, rosor, violer och aningens mandlar. En stor och rik doft.

I munnen blir det här till en härlig symfoni, där vi i fulla drag njuter av frukt och bär: ljusa körsbär, röda vinbär, tranbär, skogshallon, syrliga jordgubbar och en liten mörkare ton av skogsbär. Lite örter , några kryddor, nypon violer och rosor noterar vi efter hand. Eftersmaken är lång och där får frukten sällskap av lite mentol, tjära och aningens sötlakrits. Det här är gott på riktigt.

Åtskillga gånger har jag fingrat på den och varit på väg att öppna den, men nu belönas jag för att ha lyckats avhålla mig från detta.

Betyg 5-