2019 Cursalet från Gillardi

Vi fortsätter med vårt Dolcetto-projekt. Jag fick på försommaren mail från en vinimportör, som tyckte jag borde prova två Dolcettoviner som han importerar. Sagt och gjort jag knappade in en beställning på SB:s hemsida. Kort därefter hämtade jag ut mina flaskor på mitt lokala Systembolag. I går var det dags för att prova den första. 

Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.

Jag hann 2024 med nedanstående viner:

- 2021 "Piandelle Mascha), Crissante 

- 2020 Dolcetto Dogliani San Luigi, Chionetti

- 2021 Docetto d´Alba från Elio Sandri

- 2021 Amalia Dolcetto d´Alba

- 2015 San Fereolo

2025 har jag fortsatt med dessa:

- 2020 Bricco Mollea Dogliani från trediberri

- 2023 Dolcetto d´Alba från Principiano

- 2019 Tre Passi Avanti Cantina Gentile Dolcetto di Ovada

- 2014 Du Riva Dolcetto d´Ovada Superiore, Tacchino

- 2022 Dolcetto d´Alba Vigna Scot, Cavallotto

- 2023 Dolcetto d´Alba från Mascarello

- 2022 Dolcetto, Enzo Boglietti

Azienda Agricola Gillardi (det fullständiga namnet) är ett familjeföretag. Det hela tog sin början 1890, då Giovanni Battista flyttade från Piemonte till Provence och startade en vinhandel. Några år senare återvände han till Langhe och började odla druvan Dolcetto. 1923 räknar familjen Gillardi som den egentliga starten då sonen Giacomo köpte vingården Cascina Corsaletto i Farigliano (ca 60 km söder om Turin).och började odla Dolcetto, men det dröjde fram till 1980 innan de buteljerade vin under egen etikett. De har också några vinfält i Barolo och La Morra för produktion av Barolo

Idag är det Elena och fadern Giacolino som förvaltar vingården och dess historia.

Två Barolo och två Dolcetto är deras "historiska viner", men sedan några år tillbaka odlar dom även Syrah, Merlot och Cabernet Sauvignon.

Vingården sköts enligt ekologiska principer utan att vara certifierad.

Vi dricker den här kvällen deras "Cursalet" som till 100% är gjord på druvan Dolcetto, som vuxit på vinrankor med en ålder på dryga 85 år. Vinfältet är på knappt 2 ha och jordmånen är en kalkrik lera.

Druvorna skördas för hand, pressas varsamt och får jäsa på en blandning av stål- och cementfat. Vinet får sedan vila upp sig i ca 11 månader på dessa stål- och cementfat innan det buteljeras.

De gör mellan 9000 och 11000 flaskor av denna Dolcetto.

Färgen går i en granatäppelröd nyans med några violetta stråk.

Doften inleder med lite höstlöv och läder, men efter en kort stund i glasen är det den mörka frukten som dominerar. Här fins också inslag av nypon, kryddor, krossat stengrus samt någon ros och viol. En mycket trevlig och angenäm doft.

Detta är en riktigt god Dolcetto. Vi faller direkt för den. Årgång 2019 är i ett underbart drickfönster just nu. Kommer säkert föbli så i ett par år, men tveksamt om den kommer att utvecklas så mycket mer. 

Ett friskt och rätt så slankt vin. De mörka bären dominerar smakintrycken: björnbär, blåbär, plommon, mörka körsbär och några hallon. Här finns också lite örter och en fin kryddighet. En fin och bra syra som tillsammans med de fogliga tanninerna bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är medellång där den mörka frukten och de finstämda kryddorna dominerar. alldeles i avslutet anar vi en violpastill. Så läckert!

Betyg 4

Vi betalade 259 kr på SB. De flesta Dolcetto brukar ligga runt tvåhundringen, men jag lägger gärna till ett par tior för att få Cursalet i årgång 2019.

Av SB:s hemsida verkar det som de endast levererar till Halland och Västra Götaland.

Transmission Rosé 2018/2019/2020 från Virginie T

Sommaren återvände i går (lördag) med att bjuda på soligt, riktigt varmt (+24) och svag vind. Vi tog tillfället i akt att njuta av en roséchampagne på altanen. Det fick bli en från Virginie T. Det här är en producent som vinvännen Lars i Östersund introducerat för oss. Vi köpte 5 olika cuvéer. Häromveckan testade vi den första  

- Transmission Brut 2012/2013/2014

Det är hög tid för cuvée nr två, som får bli deras Rosé.

Virgine T. är ett familjeägt champagnehus grundat av Virgine Taittinger och hennes son Ferdinand Pougatch-Taittinger. Virgines far Claude ledde champagnehuset Taittinger i 46 år och hennes mor Catherine de Suarez d´Aulan ägde Piper-Heidsieck från 1851 till 1988. Att Virgine skulle hamna i champagnebranschen var ganska givet. 1986 och dryga 20 år framåt arbetade hon vid sidan av sin pappa och lärde sig hantverket.

På baksides etiketten finns ett släktträd uppritat.

Färgen går i en vacker laxrosa nyans. Små fina bubblor strävar i en aldrig sinande ström upp mot ytan i glaset.

Den här champagnen har druvmixen chardonnay (55%) och Pinot Noir (45%). Det är en blandning av årgångarna 2018/2019/2020, där 75 % kommer från vinfält med statusen Premier Cru och 25% Grand Cru. 

90% av vinet har fått jäsa på stålfat och resterande 10% har fått jäsa på ekfat.

Det degorgerades 2:a kvartalet 2024 och fick då en dosage på 7 gr/Liter.

Doften är packad med röda bär, röd citrus, röda äpplen, aningens rosor, daggvåt grusgång och en diskret ton av nybakat bröd. Väldigt trevlig doft!

Smaken är precis vad doften signalerar. Riktigt god. Visst är det här en ung roséchampagne, som med all säkerhet kommer utvecklas en del. Med detta sagt vill jag ändå påstå att den redan idag smakar förbaskat gott och är redo för att avnjutas.

I smaken hittar vi en hel drös röda bär: smultron, hallon, syrliga jordgubbar, körsbär och några tranbär. Fin syra som för våra tankar till röda äpplen typ Cox Pomona. Även citrusen går åt det röda hållet med blodapelsin, boldgrape och mandariner. I eftersmaken blir blodgrapen än mer tydlig och vi noterar då även en finstämd kryddighet.

På vår altan en sensommardag i september blir det här strålande gott!

Betyg 4+

Priset ligger på drygt en femhundring, vilket måste anses hyggligt för en roséchampagne av den här kalibern. Vår flaska är köpt av näthandlaren Winedrops.

2016 Barolo, Massolino

Hustrun hade nyligen fyllt år. Dotterns sambo från Sardinien hade lovat att laga en äkta Carbonara tillagad på sardisk vis. Ja det blev så klart riktigt förbaskat gott.

Mitt bidrag blev att hämta en flaska Barolo ur källaren. Det blev en flaska från det välrenomerade året 2016 och från en producent, som jag alltid hållit högt.

Massolino är ett familjeföretag som grundades 1896 av Giovanni Massolino i Serralunga d’Alba i Piemonte. Serralunga är en liten pittoresk by 400 meter över havet med ca 500 invånare. Byn är belägen på en av regionen Langhes kullar mitt i hjärtat av Barolos produktionsområde. Giovanni Massolino var en ihärdig och företagsam man som i samband med att han startade sin vinfirma även var först med att introducera elektriskt ljus i byn. På 1930-talet började man att utöka sina odlingar och kom så småningom över riktiga pärlor till vingårdar: Margheria, Parafada och Vigna Rionda. 2007 införskaffade dom vingården Parussi i grannområdet Castiglione Falletto.

Massolinos vingårdar ligger omgärdade av bergsryggar i en dalgång som skyddar från vind och storm och ger ro åt druvorna som behöver en lång mognadsperiod. Massolinos viner görs i traditionell stil med jäsning i låg temperatur och lagring i stora fat av Slovensk ek.

Detta är deras enklaste Barolo. Dom gör knappt 40 000 flaskor årligen. Druvorna kommer från några olika vinfält runt Serralunga. Vinrankorna har en ålder mellan 10-55 år. Avstjälkning, varsam pressning, maceration i 48 timmar innan jäsningen startar. Jäsning sker med skal i 7-10 dagar i stora cementtankar. Skalkontakt i ytterligare 5-8 dagar innan vinet pumpas över till stora ekliggare (3200-4500 liter). Cirka 30 månaders vila på dessa ekfat innan det får en kortare tid på ståltank. Först därefter sker buteljering.

Jag har tidigare bloggat om årgångarna 2003, 2005, 2006 och 2016 Klickar du på resp årtal får du mina tankar om just den årgången.

Färgen går i en granatäppelröd nyans med en touch av violetta toner.

I doften nås vi till en början av jord, höstlöv och lite läder, men efter en kort tid i våra glas är det den röda frukten med lite mörkare toner som tar över. Här finns också en kryddighet, lite nypon, krossad sten samt inslag av violer och rosor. En mycket trevlig och angenäm doft.

I gommen känns det medelfylligt med en väl utvecklad smak. Ja nästan så att smakerna börjar få vissa mognadsdrag. Här finns mörkröda körsbär, vildhallon, blåa plommon och några tranbär. Vi noterar också en fin samling örter och kryddor. Visserligen av det mer diskreta slaget, men ändå tydliga.

Bra syra och fogliga lite smånafsande tanniner.

I eftersmaken aningens lakrits, violer och rosor.

Ett förbaskat gott vin helt enkelt, som säkert kommer utvecklas en del med stigande ålder.

Betyg 4++

Min flaska köptes på hösten 2020 när den släpptes på SB. Priset var då 339 kr, vilket jag idag kan konstera var ett synnerligen bra pris för ett vin av den här klassen

2022 Dolcetto, Enzo Boglietti

Jag har blivit uppmanad av vinvännen Tobias Bexter att prova Enzo Bogliettis viner på druvan Dolcetto. De gör två olika cuvéer, men då den ena var slutsåld (Tiglineri) så det fick bli den "vanliga" och lite billigare varianten.

Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.

Jag hann 2024 med nedanstående viner:

- 2021 "Piandelle Mascha), Crissante 

- 2020 Dolcetto Dogliani San Luigi, Chionetti

- 2021 Docetto d´Alba från Elio Sandri

- 2021 Amalia Dolcetto d´Alba

- 2015 San Fereolo

2025 har jag fortsatt med dessa:

- 2020 Bricco Mollea Dogliani från trediberri

- 2023 Dolcetto d´Alba från Principiano

- 2019 Tre Passi Avanti Cantina Gentile Dolcetto di Ovada

- 2014 Du Riva Dolcetto d´Ovada Superiore, Tacchino

- 2022 Dolcetto d´Alba Vigna Scot, Cavallotto

- 2023 Dolcetto d´Alba från Mascarello

Azienda Agricola Enzo Boglietti är en familjeägd vinproducent som äger runt 22 ha och tillverkar runt 100 000 flaskor årligen. Själva vineriet ligger i La Morra och vinfälten är spridda i byarna La Morra, Barolo, Monforte, Serralunga d´Alba, Roddino och Sinio. 

1991 startade dom att göra vin under egen etikett. Innan dess hade de varit mjölkbönder och druvorna såldes till andra vintillverkare. De är sedan 2017 certifierade som organiska odlare, vilket framgår av baksidesetiketten.

I deras portfölj finns 7 olika Barolo, 3 olika Barbera, 2 Dolcetto, 4 rödviner på druvorna Nebbiolo, Merlot och Cabernet Sauvignon samt en Chrdonnay och två mousserande.

Enzo driver verksamheten tillsammans med dottern Linda och sonen Matteo. 

Vi dricker ikväll den enklaste av deras två Dolcettos. Den är gjord på druvor som vuxit på vinfälten i La Morra, Roddino och Sinio.

De handplockade druvorna pressas varsamt och får sedan jäsa på ståltankar. Vinet får sedan vila upp sig i 6 månader på en blandning av ståltankar och använda barriquer.

En ung och frisk Dolcetto, som redan nu känns mycket tillgänglig. Ett riktigt bra vin till många av de svenska rätterna som vi betecknar som husmanskost, men så klart suveränt till enkla pastarätter.

Färgen går i en rubinröd nyans med några violetta stråk.

Doftmässigt möts vi initialt av våt jord, men rätt så omgående tar den mörka frukten över. En viss kryddighet finns där i bakgrunden liksom rosor och violer samt aningens stenkross.

I munnen är det friskt, rätt så slankt och med en ungdomlig mörk frukt, som får oss att tänka på syrliga körsbär, blåbär, blåa plommon och hallon. Precis som i doften finns här ett inslag av örter och kryddor. I eftersmaken framträder lite diskret toner av violer och rosor, aningens anis samt någon stenig mineral.

Här finns en balanserad och fin syra. Tanninerna närvarar genom att nafsa lite försiktigt i munhålan.

Betyg 4

Köpt på SB för 199 kr

Transmission Brut 2012/2013/2014 från Virginie T

Den gode vinvännen Lars i Östersund hörde av sig och tyckte jag borde testa champagnerna från Virgine T. Ett relativt nystartat champagnehus, som ändå har en mycket intressant historia.

Nyfiken som jag är blev det en beställning av fem olika cuvéer. För någon vecka sedan drog vi korken ur den första.

Virgine T. är ett familjeägt champagnehus grundat av Virgine Taittinger och hennes son Ferdinand Pougatch-Taittinger. Virgines far Claude ledde champagnehuset Taittinger i 46 år och hennes mor Catherine de Suarez d´Aulan ägde Piper-Heidsieck från 1851 till 1988. Att Virgine skulle hamna i champagnebranschen var ganska givet. 1986 och dryga 20 år framåt arbetade hon vid sidan av sin pappa och lärde sig hantverket.

2008 startade hon sitt egna verksamhet, som har sitt huvudsäte i Sillery någon mil sydost om Reims. Sonen Ferdinand anslöt 2015 med ett särskilt ansvar för internationella frågor och e-handel, men är så klart med Virgine både på fälten och i källaren.

De producerar knappt 80 000 flaskor. I deras portfölj finns Blanc de Blancs, Blanc de Noirs, Rosé samt ett par cuvéer med olika druvblandningar.

Den här champagnen är gjord på druvmixen Pinot Noir (70%), Chardonnay (20%) samt Meunier (10%). Druvorna kommer från vinfält som klassats som Grand Cru och Premier Cru belägna i Montagne de Reims, Côte des Blancs och Vallée de la Marne.

Flaskan vi dricker är gjord på druvor från årgångarna 2012/2013/2014. Jäsningen har ägt rum på ståltankar. Den har fått tillbringa runt åtta år på sin jästfällning innan den degorgerades i februari 2024 och fick då en dosage på 6 g/liter.

En trevlig och pigg champagne, som dricks riktigt bra nu. Den kan säkert utvecklas lite till, men jag dricker den med stor förtjusning redan nu.

I doften hittar vi lite göngula äpplen, citrus, nyklippt gräs, mariekex och brioche. Efter en stund i glasen får vi också ta del av en liten floral doft av jasmin, kaprifol och fläder.

I gommen är den pigg och frisk med fina äppeltoner, röd citrus, bröd, några smultron, syrliga jordgubbar och ett mineralrikt slut där både ostronskal och steniga mineraltoner nosar sig fram. En balanserad syra gör den här champagnen riktigt njutbar i dag. I avslutet nås vi av en lätt blommig ton

Betyg 4+

Jag tror vi betalade knappt 400 kr och det måste anses som ett synnerligen bra pris för en champagne av den här kvaliteten.

2019 Barolo "Berri" från trediberri

Trediberri har den uttalade ambitionen att deras Barolo ska vara klar för att drickas och avnjutas några månader efter att den buteljerats. Min erfarenhet är inte så omfattande, men de jag smakat som unga har alla varit förträffliga.

Jag drack en ganska ung 2016 och fem år senare blev mitt omdöme så här.

Årgång 2019 kan väl betraktas som ung utan att vara purung. Ett härligt vin är det under alla omständigheter.

Det här är ett relativt ungt vinföretag som såg dagens ljus 2007. Nicola Oberto hans far Federico och deras vän Vladimiro Rambaldi köpte ett vinfält på 5 ha beläget i den lilla byn Berri, inte så långt från floden Tanaro. Vi hittar byn Berri strax väster om La Morra och vi är då så långt västerut vi kan komma i vinområdet Barolo. Deras första årgång släpptes 2011. Idag omfattar Trediberri 10,5 ha. Förutom de ursprungliga 5 ha har de även köpt 2,8 ha i Rocche dell´Annunziata och Torriglione, där dom odlar Nebbiolo, Barbera och Sauvignon Blanc samt ytterligare 3 ha i Vicoforte (längst söderut i Langhe), där dom odlar Nebbiolo och Dolcetto.

Etiketterna är skapade av konstnären Pierflavio Gallina. Vid vårt besök i Piemonte 2018 träffade vi honom. En ödmjuk och mycket sympatisk man.

Druvorna kommer från ett enda vinfält (370-430 m ö h) i La Morra, som bär namnet Berri och som ligger längst väster ut i Baroloområdet.

Vinet har fått jäsa på cementtankar i ca 12-14 dagar. Därefter en slags efterjäsnng på 6-7 dagar. Totalt har det haft skalkontakt i ca tre veckor. 

Vinet får sedan vila upp sig först runt 20 månader på 52 hl och 25 hl stora ekfat och sedan  ytterligare några månader på betongfat innan det buteljeras.

Färgen går i en skimrande och lite mörkare teglröd nyans.

I doften hittar vi till en början jord, höstlöv och läder, men rätt omgående är det den röda frukten som tar över. Vi noterar även en liten finstämd kryddighet liksom aningens rosor, nypon, anis och balsamico.

I munnen känns det slankt med en härlig samling röda bär: hallon, ljusa körsbär, några tranbär, syrliga jordgubbar och nypon. En liten diskret ton av vitpeppar noteras. En härlig syra som känns balanserad. Snälla och fogliga tanniner nafsar försiktigt i munhålan. Medellång eftersmak där de röda bären återkommer i sällskap med både violer och rosor.

Ett friskt och ungt vin i en lättsam stil. Visst kan det nog utvecklas en del, men jag gillar den här ungdomliga friska frukten.

Betyg 4

2009 Amararone, Le Guaite di Noemi

 Även om dagarna fortfarande är soliga, så har vi den senaste veckan haft ordentligt med vind, som dragit sig upp mot kuling. Julivärmen är borta och ersatts av en friskare augustivärme, som precis kommer över 20 grader. Havet bjuder alltjämt på underbara bad.

Det mörknar tidigare på kvällarna och häromdagen smög sig amaronebehovet på. Det fick bli en flaska med lite ålder (2009).

Beläget i Mezzanedalen och nära den lilla byn Mezzane di Sopra ligger vingården Le Guaite. Vingården ligger cirka 500 meter över havet och har en magnifik utsikt över dalen. Här startade Stefano Pizzighella en olivlund 1998. Denna blev framgångsrik så bara några år senare, år 2002, köper Stefano marken Le Guaite och grundar även vingården som han döper till Le Guaite di Giulietta efter sin fru. Stefano och Giulietta driver vingården tillsammans med stor passion. Till deras hjälp har dottern Noemi redan i tidig ålder hjälpt till med skörd och vinframställning. Noemi lär sig allt från sin mor och far under dessa år vilket leder till att Noemi 2016 tar över efter sina föräldrar blott 22 år gammal. Noemi döper även om vingården till Le Guaite di Noemi och gör helt nya etiketter på alla viner. 

Den här amaronen är gjord på druvorna 35% Corvina, 35% Corvinone 20%, Rondinella samt 10% andra druvor. I början på oktober plockas druvorna och får sedan ligga och torka i fyra månader innan de vinifieras. Vinet har fått ligga till sig i tre år på nya franska ekfat, sex månader på ståltank och fyra år i flaska innan det varit redo för marknaden. Noemi brukar vänta med att släppa sin Amarone tills dess den är helt mogen att njutas av. 

Jag inhandlade detta på SB någon gång under 2018. Just nu är det årgång 2012 som är tillgänglig via SB

Vi möts av en stor och intensiv doft, där den mörka frukten spelar huvudrollen. Här finns en bred samling örter och kryddor liksom en del torkad frukt (katrinplommon, fikon, dadlar). I små doser noterar vi aningens vanilj, hemkola, choklad och unset körsbärskärnor. En riktig doftbomb!!

En fantastisk amarone, som är kraftfull men ändå elegant. Smaken är intensiv och packad med mörk frukt: söta mörka körsbär, mogna björnbär, några svartavinbär, blåa plommon och skogshallon. Vi noterar även ett tydligt inslag av örter och kryddor. Aningens torkad frukt i form av katrinplommon och fikon kan också noteras.

Syran ger vinet en bra friskhet trots sina 16 år. Tanninerna har med åren blivit sammetslena. I eftersmaken nås vi av aningens vanilj och hemkola, men framförallt en finstämd bitterhet från riktigt mörk choklad och körsbärskärnor.

På etiketten står det 17%. Ofattbart då vi inte känner det minsta spår av alkoholen.

Dett är en helt fantastisk amarone. Världsklass helt enkelt!

Den är helt på topp och kan nog inte bli bättre. Den håller sig säkert så här i ytterligare några år. Lyckliga du som har  några 2009:or av Le Guaite di Noemi.

Betyg 5-

2021 Laurel från Clos I Terrasses del Priorat

 Jag är sedan många tillbaks medlem i FB-gruppen Vin. Olika medlemmar tipsar varandra om diverse viner. På hösten 2024 postade vännen Jörgen M ( en av de som smakmässigt ligger väldigt nära mig) ett inlägg om Priorat Laurel 2020, som fick mig att omgående lägga en beställning. Årgång 2020 var slutsåld men 2021 var möjlig att köpa. Det blev ett par flaskor. 

Niclas W (en annan av mina vinvänner i gruppen) postade i slutet på juni ett inlägg om just årgång 2021 med slutorden "redigt bra idag!!" Ja då var det hög tid för mig att dra korken ur den första flaskan.

Till Jörgen och Niclas "Keep up the good work". Jag är så jäkla tacksam för era tips och omdömen. Laurel 2021 är ett fantastisk vin redan i dag och går en ljus framtid till mötes.

1990 grundade Daphne Glorian vinföretaget Clos Erasmus, då hon köpte fyra branta terrasserade vingårdar i Priorat. Hon gjorde ett enda vin och det fick samma namn som vingården. Det blev snabbt ett kultvin. Vid starten vinifierade hon sitt vin i Alvaro Palacios källare, men när han tog i bruk sitt nya toppmoderna vineri tog Daphne Glorian helt enkelt över de gamla lokalerna.

2003 började hon producera ett andra-vin som fick namnet Laurel och samtidigt bytte hon namn på företaget till Clos I Terrasses.

Idag sker all odling och vinframställning enligt ekologiska och biodynamiska principer. 

Druvmixen är Garnacha (80%), Syrah (11%) och Cabernet Sauvignon (9%).

Druvorna till Laurel kommer från 30 år gamla vinstockar, som växer på vinfält belägna 375-450 m ö h.

Ett dygns kallmaceration följt av avstjälkning. Jäsning (naturlig jäst) och skalmaceration har ägt rum på ekfat, betongägg och amphoror.

Det har sedan fått mogna i 16-18 månader på en blandning av 20 hl franska ekfat, neutrala 225-l  franska barriquer och leramphoror innan det buteljerades.

Färgen är mycket mörk och går i en blålila nyans.

Rätt så stor och tydlig doft, där mörka och röda bär dominerar, men här finns också en god portion kryddor och örter. Vi kan i mindre omfattning känna lite violer, aningens vanilj, kakao samt unset grusiga mineraler.

En angenäm och mycket trevlig doft. 

Vi smakar och kan omgående konstatera att vi har ett riktigt gott vin i glasen. Här finns mycket av det som vi gillar med viner från Priorat. Förvisso mycket ungt och med en fin utvecklingspotential, men ändå bjuder det redan nu på en härlig upplevelse.

Aningens läder och jord i inledningen, som rätt omgående övergår i en komplex bärsmak, där den mörka frukten (björnbär, blåbär, mörka körsbär, något blått plommon)  dominerar, men även försiktiga toner av lite rödare bär såsom hallon. Det så typiska inslaget av örter, peppar och lite andra kryddor går inte att missa. 

Rätt så frisk i smaken med en fint balanserad syra. Tanninerna finns där, men inte särskilt närgångna.

Eftersmaken är lång med återkommande frukt, kryddor och örter, men här tillstöter lite mörk choklad och aningens kaffe, vanilj och några violer.

Ja ni hör hur det låter och tänk det kan förmodligen utvecklas en del ytterligare. Du som har några flaskor ska absolut testa en och få den här ungdomliga vinupplevelsen. Har du endast en flaska så vänta 2-3 år med att dra korken.

Betyg 4++

2023 Elbling Kapellenberg från Weingut Apel

I början på maj gjorde vi en resa till Moseldalen med Rolfs Flyg&Buss. Vi besökte två vingårdar (Anton Zimmermann och Weingut Apel). Det blev också en vinprovning intill vårt hotell i Bernkaste-Kuus med Dr. Pauly Bergweiler. Några flaskor från varje producent fick följa med oss hem.

Vi skrev för någon vecka sedan om

- Ürziger Würzgarten Riesling Trocken från Dr Pauly Bergweiler

Nu är det dags att testa ett vin på en druva vi tidigare aldrig har smakat på.

Druvan Elbling är en gammal grön druva som användes redan under medeltiden, och täckte då stora delar av det som nu är Tyskland och Luxemburg. Sorten var som mest planterad i Mosel, vanligen på platser där Riesling fick kämpa för att mogna. Den har mycket hög syra och låg alkoholhalt, vilket gör den lämplig för mousserande vin. 

Weingut Apel är ett familjeföretag med mycket gamla anor. Redan 1477 startade familjen sin verksamhet i utkanten av byn Nittel, nära gränsen till Luxembourg. Idag är det bröderna Philip, Johannes och Matthias som har ansvaret för verksamheten. Även om dom geografiskt är Moselvinbönder känner dom stor samhörighet med Bourgogne.

De odlar ett flertal olika druvor. Så klart utgör Riesling en stor del, men den urgamla sorten Elbling har sin givna plats. Utöver dessa två odlar dom Chardonnay, Auxerrois, Weissburgunder(Pinot Blanc), Grauburgunder (Pinot Gris), Sauvignon Blanc samt  en mycket liten andel Spätburgunder (Pinot Noir).

Vi dricker i kväll deras Elbling Trocken från 2023. Precis som namnet säger, så är det här ett vin uteslutande gjort på druvan Elbling, som vuxit på vingården Kapellenberg, där vinstockarna har en ålder på dryga 60 år. 

Det har fått spontanjäsa på ståltankar, där det också få tillbringa några månader innan det buteljerats.

Färgen går i en ljusare gul nyans med skira ljusgröna reflexioner.

Ett mycket friskt och fräscht vin med en pigg syra. Det känns ganska så lätt och med en fin spänst, vilket gör det till ett perfekt vin att börja kvällen med.

I doft och smak hittar vi främst gröna äpplen och citrus, men i mindre omfattning även persika, ostronskal, våta granithällar  samt små nyanser av nötter och ananas. I eftersmaken noteras en liten kryddighet. 

Betyg 3++

Vår flaska är inhandlad på plats och kostade 11,5 euro

2022 Ürziger Würzgarten Riesling Trocken, Dr Pauly Bergweiler

 I början på maj gjorde vi en resa till Moseldalen med Rolfs Flyg&Buss. Vi besökte två vingårdar (Anton Zimmermann och Weingut Apel). Det blev också en vinprovning intill vårt hotell i Bernkaste-Kuus med Dr. Pauly Bergweiler. Några flaskor från varje producent fick följa med oss hem. Härom veckan hade vi ”Räkfrossa” som kvällsmat och vad passar bättre till detta än ett glas riesling.

Weingut Dr. Pauly Bergweiler har en lång historia som startade 1556. Idag är det Stefan Pauly som är ägare och har Carl Debus som chefsvinmakare. Vingården omfattar drygt 16 ha som ligger på de branta sluttningarna i Centrala Mosel. De äger 15 vingårdar på den 20 km långa sträckan mellan Brauneberg och Erden, där de mest kända är:  Bernkasteler alte Badstube am Doctorberg, Wehlener Sonnenuhr, Ürziger Würzgarten, Erdener Prälat,  Erdener Treppchen, Brauneberger Juffer och Brauneberger Juffer-Sonnenuhr. 

98 % av odlingarna är på druvan Riesling och 2% på Pinot Noir. 

Strax utanför Bernkastel ligger deras moderna vineri.

Vi dricker den här kvällen deras Ürziger Würzgarten. Druvan är så klart Riesling, som vuxit på de branta sluttningarna i vingården med samma namn. Druvorna har fått jäsa på små ståltankar för att att i så hög grad som möjligt framhäva karaktären från just den här vingården.

Ett mycket ungt rieslingvin, som redan nu levererar en härlig vinupplevelse, men som med all säkerhet kommer att utvecklas väl de närmaste åren.

Färgen går i en gyllengul nyans.

Doften är välutvecklad och bjuder på läckra toner av citrus, aprikoser, aningens petroleum, unset skivade päron, mandlar samt lite örter, mineraler och honung.

I munnen är det mycket friskt med en rätt så stor syra, men som med kvalitetsriesling balanseras detta mot en läcker, aningens sötaktig frukt,  finstämda örter och en god portion mineraler som markerar krossad sten och krita. I eftersmaken noterar vi aprikoser, persika, mogen stjärnfrukt, honung, mandlar och skivad lime. 

Ett riktigt gott, smakrikt, rätt så fylligt och mycket friskt vin.

Betyg 4.

2018 Campo Inferi Amarone Riserva från Brunelli Winery

Brunellis båda riservor Campo del Titari och Campo Inferi är för mig bland de absolut bästa amaronevinerna. Båda levererar fantastiska vinupplevelser år efter år. Varje ny årgång letar sig ner i vår vinkällare. Visst skiftar dom lite mellan åren, men det är nyanser. Fantastiskt goda är dom alltid.

1996 gjorde Luigi Brunelli den första riservan som fick namnet Titari efter en av gårdens legendariska hästar. Luciana var inte helt nöjd. Hon ville ha en mjukare, inte så kraftfull och elegantare riserva. En lite femininare variant. Sagt och gjort. Luigi tog druvor från ett vinfält med en annan sorts jordmån. Vinfältet låg besvärligt till. Ett litet inferno att nå och skörda, så vinets namn var givet. Inferi! En liten annan druvsammansättning än i Titari samt ekfaten som Inferi ligger på har en mjukare rostning. Den första årgången av Inferi gjordes 1997.

Vi har provat ett flertal årgångar av Inferi och vi blir varje gång lika hänförda. Klicka på resp årtal så får du våra tankar om just den årgången: 2000 och 2009, 2010, 2011, 2012, 2013, 2015 och 2016. 2014 gjordes det ingen Campo Inferi. Ikväll är det årgång 2018 vi ska avnjuta. Jag upptäcker också att jag vare sig testat eller skrivit om 2017, så den står på tur. Årgång 2019 fick jag hem för några månader sedan. Den lär få vänta något år innan den provas.

Inferi är gjort på druvorna Corvina 70%, Rondinella 25% och Corvinone 5%. Druvorna har torkats i fyra månader. Jäsningen äger rum i 40 dagar i låg temperatur. Vinet får sedan mogna i 48 månader på ekfat som är 18 hl stora. Efter buteljering får vinet vila upp sig i närmare ett år på flaska innan det är redo för marknaden. Det görs årligen mellan 4000-5000 flaskor av Inferi.

Doften är stor, intensiv och kraftfull. Det råder ingen tvekan om att det här är en amarone av bästa sort. Fortfarande ung, men med ett par timmar i karaff bjuder den upp till en stor upplevelse. 

Doften inleder med  lite läder, våt jord och höstlöv, men rätt omgående är det den unga och mörka frukten som tar över. Efterhand fylls det på med örter, lite kryddor, torkad frukt och kakao. En liten ton av alkohol kan vi förnimma, men inte direkt störande. Vinet håller ju 17% och alkoholen är nästan helt uppfångad av frukten.

I munnen är det den mörka frukten som dominerar smakintrycken. 

Vi kan notera söta, mörka körsbär, björnbär, några hallon och en del blåa plommon samt en mycket diskret ton av svartavinbär. Några små nypor av diverse örter och kryddor bygger på smakbilden. En ungdomlig syra ger vinet en härlig friskhet. Tanninerna är avrundade och nafsar lite försiktigt i munhålan. Eftersmaken är på amaronevis lång och utsökt och där kompletteras den mörka frukten först med lite torkade frukter typ katrinplommon och fikon och sedan med den lilla bitterheten från riktigt mörk choklad och några droppar espresso.

Det här är en ung amarone sina sju år till trots. Allt är inte fullt utvecklat och min bedömning är att den kommer utvecklas en hel del de närmaste åren.

Betyg 4++

Hur står sig årgång 2018 mot övriga årgångar vi smakat? Rätt bra vill jag nog påstå, även om den inte når de höjder som 2015 och 2016 har gjort. Å andra sidan är de årgångar rent magiska.

2021 Derthona Colli Tortonesi Timorasso från Fontanafredda

 Vi drack för en tid sedan La Spinettas version av Timorasso. Vi gillade vad vi drack och då blev det ett blogginlägg, vilket du kan kan läsa här.

Vi blev så intresserade av den här druvan att vi köpte några olika flaskor på druvan Timorasso från några olika odlare. Utöver La Spinettas har vi även skrivit om  

- Oltretorrente

 Så här har Munskänkarna skrivit om druvan: 

Historia

Sorten har varit känd i Piemonte sedan 1400-talet och lär ha berikat påven Paul III:s (1468-1549) bord. Den odlades i stor skala på 1800-talet och vinet exporterades i stora mängder till Tyskland och Schweiz som blandvin. När phylloxera-katastrofen slog till och alla vinodlingar måste planteras om, övergavs druvan till förmån för mer bördiga sorter som Cortese. Timorasso återupplivades emellertid av Walter Massa, en vinmakare nära staden Tortona som bestämde sig för att rädda den under 1980-talet.

Spridning

Odlas i de två provinserna Asti och Alessandria. Är tillåten i DOC Colli Tortonesi Timorasso samt i DOC-vinet Monferrato. Den italienska odlingsarealen uppgick 2016 till 123 hektar med en minskande trend (statistik från Kym Anderson)

Fontanafredda är en av de stora producenterna i Piemonte.
Gården eller snarare byn ligger vackert belägen med sina randiga fasader i Serralunga d'Alba, Piemonte.

Företaget grundades 1858. Totalt förfogar dom idag över ca 120 ha utspridda i ett flertal olika kommuner med kontrakterade odlare. All produktion sker efter organiska principer (eko-odling). 

Det här vinet är gjort på druvan Timorasso till 100 procent. Det har fått jäsa på ståltankar och sedan fått ligga på ståltankar i 10 månader och på sin jästfällning innan det buteljerades.

Färgen är gyllengul med en dragning åt lite skira ljusgröna stråk.

Doften är rätt så stor och ganska intensiv med tropisk frukt i centrum, som kompletteras med en lätt blommighet, lite citrus, krossat grus, någon liten örtighet samt aningens honung.

I munnen känns det friskt, lite fylligt och rätt så runt med massor av tropisk frukt, lite lime och annan citrus, persika, mogna äpplen och en lätt floral ton. I den medellånga eftersmaken kommer mer av den tropiska frukten liksom citrus, blommor, krita och steniga mineraler.

Betyg 4- 

2008 Brut Grand Cru Millésime från Pierre Moncuit

Sommaren kom på tillfälligt besök i lördags. Visserligen med en irriterande blåst. Ett barnbarn fyllde två år. Det fick bli lite champagne i solen i det hörnet på tomten där vinden har svårt att komma åt.

1889 grundade Pierre Moncuit tillsammans med hustrun Odile Delos det här familjeföretaget med basen i byn Le Mesnil-sur-Oger. Sedan 1977 sköter Nicole Moncuit odlingarna och vinmakningen medans broder Yves sköter affärerna. Nicoles dotter Valerie är också engagerad vid sin mors sida. 

Familjen Moncuit äger 15 hektar vingårdar runt byn Le Mesnil-sur-Oger. Egendomens vingårdar utmärker sig med en relativt hög andel gamla stockar, vilket alltid ger Moncuits viner ett mineraliskt djup. Hela produktionen utom Brut Rosé är Blanc des Blancs gjorda på chardonnay. Till Brut Rosé har Moncuit bytt till sig lite rött vin från Grand Cru-byn Ambonnay som sedan utgör 20% av den färdiga Rosé-champagnen. 

Nicole vinifierar alla sina vingårdar separat och blandar aldrig årgångar. Hon tycker att det suddar ut det unika uttrycket som Le Mesnil ger vinerna. Moncuit använder aldrig ekfat till sina viner utan allt vinifieras i ståltankar. Nicole anser att vinerna från Le Mesnil har så mycket naturligt komplexa aromer och vill inte att de ska få den tyngd som ekfatslagring ger. Buteljering sker i april året efter skörd vartefter vinerna genomgår sin andra jäsning på flaska och vilar på jästen i de gamla källarna. Årgångsvinet görs från de bästa vingårdarna och endast de år då kvaliteten så tillåter och ligger alltid minst fem år på jästfällningen. Champagnerna som saknar årgångsbeteckning (betecknas NV för Non-Vintage, men som ändå alltid är från endast ett år hos Moncuit) lagras alltid minst tre år på flaska, alltså mer än dubbelt så länge som de 15 månader som reglerna kräver för denna typ av Champagne. 

Källa: Hemsida Caviste Cav006

Detta är en Bland de Blancs dvs en champagne endast gjord på druvan Chardonnay, som vuxit på deras äldsta vinstockar i Le Mesnil-sur-Oger. Det har fått jäsa på ståltank och fått ligga på sin jästfällning i närmare åtta år innan det degorgerades. Det fick då en dosage på 6g/liter.

Färgen går i en ljus gyllengul ton.

I den komplexa, lätt mogna doften hittar vi äpplen som blivit aningens, aningens bokna. Här finns också en fin citrusmix och en underbar samling tropisk frukt. I mindre omfattning men ändå tydligt kan vi notera aromer av jäst, krita, ostronskal, krossat grus och kaprifol.

Riktigt fint att sitta och sniffa på.

Visst doften är fin och bygger intresse, men det är när vi tar den första klunken som vi inser den här champagnens storhet.

Den är alldeles underbar med en härlig friskhet samtidigt som diverse mognadstoner börjat smyga sig in. 

Vi noterar omgående en tydlig ton av mogna äpplen, som känns aningens bokna. Här finns en fin citrusmix, lite aprikoser, mango, ananas och persika. Gott om såväl kritiga som steniga mineraler. En läcker ton av ostronskal, mandelbeskvier samt unset honung får vi i eftersmaken. Fin och livlig syra med en underbar mousse.

Vi gillar verkligen den här champagnen och tycker att den är i ett fantastiskt bra drickfönster just nu. Ännu inte fullmogen, men frågan är om den blir så mycket bättre. Jag är tveksam. Hur som var det en nästan magisk upplevelse. 

Betyg 5-