2006 Campolongo di Torbe från Masi

 Jag gjorde under det första halvåret 2018 en genomgång av årgång 2009. Det blev 19 olika Amarone, som jag provade. Jag skrev en artikel om detta på Club amarones hemsida. 

Två år senare gjorde jag en än mer omfattande genomgång av årgång 2011. Jag provade 27 olika Amarone. Den intresserade hittar min sammanfattning här. 

Hösten 2021 var min tanke att göra något liknande för årgång 2006. En femstjärnig årgång. Det är en årgång som kräver åtskilliga år på ryggen i källaren för att kunna visa upp hela sin potential. 15 år efter skörd gjorde jag bedömningen att nu var det dags för årgång 2006 att visa vad den går för.

Jag hann under hösten 2021 med två inlägg:

- Mazzano från Masi

- Il Fornetto från Stefano Accordini

Under våren 2022 provade jag

- Monte Ca Bianca från Begali

- Amarone Allegrini

Av någon outgrundlig anledning så kom jag av mig här, men nu (2023) är det dags att låta det här projektet bli slutfört. Under januari har det blivit två 2006:or som testats. 

- Costasera från Masi 

- Le Ragose

Vi fortsätter nu i februari med att testa en av Masis vingårdsbetecknade amarone.

Masi behöver väl egentligen ingen närmare presentation. Dom har ju mer eller mindre blivit synonymt med Amarone och Valpolicella. Masi gör totalt fem olika amarone: Costasera, Costasera Riserva, Vaio, Campolongo di Torbe och Mazzano. Alla fantastiska amarone. Det finns också en speciell flygplats-Costasera med tillägget Nectar.

Masi har ägt Campolongo di Torbe i sekler. Den nämns vid namn redan på 1100-talet då biskopen av Verona beställde vinet till sin privata källare. Liksom Mazzano(den andra prestigeamaronen) på andra sidan Negrar-dalen, så anses Torbe vara ett av Valpolicellas bästa lägen. Den speciella etiketten använder Masi på viner som inte ges ut med regelbunden kontinuitet. Vinet gjordes i 15 100 flaskor år 2006.
Stockarna växer på vulkanisk, mörk jord. Det här är en klassisk amarone med en klassisk druvmix av 70% Corvina, 25% Rondinella och 5% Molinara.
Molinara är en druva som många amaroneproducenter har börjat överge, men inte Masi. Det är en för området historisk druva och historien och traditioner är viktiga för Masi.

Vad jag tyckte om årgång 2004 kan du läsa här. 2014 besökte Sandro Boscaini Stockholm. Hustrun och jag hade den stora förmånen att få vara med på denna smått mytomspunna provningen. Vi provsmakade då tre olika årgångar av Campolongo 1997, 2000 och 2007. Du kan läsa om detta här.

Vi möts rätt så omgående av en frisk och vital doft, som inte det minsta för tankarna till en 17 år gammal Amarone. Viss finns det en del begynnande mognadstoner, men ändå en friskhet och fräschhet som förvånar oss. Doften är stor och intensiv. Det är dom mörka bären som dominerar, men visst lite örter, kryddor, aningens torkad frukt och kakao förstärker doftintrycken. En helt ljuvlig doft.

Även i gommen känns det förvånansvärt piggt och friskt för att vara 17 år gammalt. Mörka körsbär, solmogna björnbär, blåa plommon, skogshallon och något enstaka svartvinbär startar smakresan. Efterhand fylls det på med lite torkad frukt, örter, kryddor och några mandlar. En trevlig syra bjuder tillsammans med mjuka tanniner ett stillsamt motstånd. Det hela rundas av med en vidunderlig eftersmak med återkommande söta, mörka körsbär och torkad frukt (fikon, dadlar, russin, katrinplommon) samt en exklusiv bitterhet av mycket mörk choklad och körsbärskärnor. 

Magiskt gott. Kanske kan det utvecklas något ytterligare, men framförallt kommer det att hålla den här nivån i åtskilliga år till.

Betyg 5-