2009 Geyserville, Ridge

En underbar sommardag skulle avslutades med att vi på kvällen grillade karrén från ett vildsvin. Jag hade till detta tänkt mig en Barbareso från Roagna. Pajé 2005. Den ingick i en låda, Cassa Mista, med några Barolo och Barbaresco som jag privatimporterade 2012 genom den svenske importören Bristly Wines försorg.

De tre första flaskorna har varit enastående, så förväntningarna var skyhöga. MEN vinet är korkskadat. Några eder av svavelosande karaktär kommer ur min mun. Turligt nog fanns inga småbarn i närheten. Detta har ju hänt förr och kommer säkerligen hända igen, men alltid lika förtretligt när det händer. Bara att bita i det sura äpplet. Ner i källaren igen. En Zinfandelblandning får duga.

Producenten Ridge har sitt ursprung i Santa Cruz Mountains söder om San Francisco, men äger nu vingårdar runt om i Sonoma County ( några mil norr om San Francisco).

Det här vinet kommer från vingården med samma namn som vinet, Geyserville, beläget någon mil från Healdsburg i Sonoma.
Ekologiska tankar har starkt påverkat hur odlingen sköts på den här vingården.
Druvmixen är 74% Zinfandel, 19% Carignan och 7% Petite Syrah. Vinstockarna är gamla, några är dryga hundra år. Vinet har fått en uppfostran i ca femton månader på en blandning av nya och gamla ekfat.

Ett moget och mjukt vin i en alldeles strålande författning.

En rätt så stor doft och väldigt trevlig att sitta och sniffa på. Här finns det gott om mörk frukt/bär och några stora nypor örter som främsta attribut. Lite mindre men ändock tydliga toner av läder och blyertspenna.

I munnen känns vinet mjukt utan att för den skull bli mjäkigt.

Den mörka frukten tar emot oss med en bamsekram. Här finns solmogna björnbär, mogna blåbär, aningens svarta vinbär och en del stora blåa plommon. Det tydliga inslaget örter från doften återkommer i gommen. Någon liten kryddighet. Trevlig syra och alerta tanniner. De senare har med åren blivit rejält avrundade, men inte mer än att de fortfarande bjuder ett behagfullt motstånd. Eftersmaken är något längre än medel och där kompletteras frukt och örter med små nyanser av söt lakrits och kakao.

Vinet känns fullt utvecklat och så mycket bättre tror jag inte det blir. Den som ligger på några flaskor behöver dock inte ha någon panik. Vinet klarar sig säkert i flera år till.
Betyg 4+

Vår flaska köptes på "Bolaget" på hösten 2011 för 279 kr, vilket idag känns som ett väldigt bra pris för ett vin av den här kvaliteten. Nu är det årgång 2017 som gäller och priset har gått upp till 399 kr.

2010 Albe Barolo G.D.Vajra

Sommaren fortsätter med att blanda regn och rusk med några solglimtar. Gräsmattorna är gröna och fina. Det växer bra i trädgårdslandet. Något badväder är det inte. Vi hoppas att SMHI:s senaste väderutsikt för den kommande helgen stämmer för då blir det bad!
Till kvällens lasagne plockade vi fram en Barolo

 

1972 startade Giuseppe Domenico Vajra vinfirman. Det är också han som fått ge namn till den. G.D. Vajra är ett familjeföretag med  Giuseppes son Aldo och hustrun Milena Vajra i fronten och till sin hjälp har dom de tre barnen Giuseppe, Francesca och Isidoro. Vingården har sitt centrum i den lilla byn Vergne belägen ca tre kilometer väster om själva samhället Barolo. Vajra har vuxit med åren så att den idag omfattar runt 40 ha och 16 olika cuvéer: en riesling, en rosé, två Dolcetto, två Barbera, två Langhe Nebbiolo, fyra Barolo, en Freisa, en Pinot Nero samt en Moscato D´Asti och Barolo Chinato. Odlingarna är certifierade som Organisk odling.

Albe är en blandning av Nebbiolodruvor från några olika vingårdslägen belägna på 380-480 meters höjd över havet. Vinstockarna har en ålder på dryga 30 år. Vinfälten ligger i olika väderstreck och höjder, så möjligheten finns att se solen gå upp tre gånger dagligen. Albe betyder just soluppgång. Jäsningen sker på ståltank. Vinet får sedan spendera drygt 30 månader på en blandning av stora (40,50,70 hl) fat av slavonsk ek.

Det här är en mycket god och trevlig Barolo. Fortfarande har den ungdomens fräschhet, men kanterna har slipats av så att den har blivit riktigt tillgänglig och bjuder verkligen upp.

Doften börjar med läder, torkad svamp och aningens jord, men övergår rätt snart i en ljuvlig arom av röda bär. Efterhand får vi också lite nypon, rosor, mentol och någon liten örtighet. Mycket angenäm doft.

I munnen kan vi omgående konstatera att det är riktigt tillgängligt. Det finns en förväntad stramhet och det känns hyfsat slankt. Vi får omgående en laddning bär: körsbär, tranbär, någon jordgubbe, lingon och aningens hallon. Här finns lite finstämda örter och kryddor liksom nypon, rosor, sötlakrits och kakao. Syran är alert och ger en bra friskhet. Tanninerna är på tårna och nafsar runt i gommen utan att bli allt för närgångna. Eftersmaken är medellång och de röda bären sällskapar här med rosor, lakrits och choklad på ett fint balanserat sätt.

Precis som jag skrev ovan är den här Barolon riktigt tillgänglig och bjuder på sig själv utan att riktigt kommit in i ett mognadsstadie. Visst finns här lite mer utveckling att invänta, men den duger bra redan som den uppträder idag.

Betyg 4

Jag köpte den här flaskan på SB för fem år sedan och betalade då 209 kr. Idag är det årgång 2016 som gäller på SB. Priset är nu 269 kr.

2008 Gaudriller Cuvée Prestige

Det har varit lite av varannandagsväder den senaste tiden. I lördags eftermiddag blev det kortvarigt besök av sommaren. Båda barnen med sina respektive på besök. Inte så mycket att tveka om. Vi tog tillfället i akt och öppnade en flaska champagne.

Serge Gaudriller håller till i Grand Cru-byn Louvois någon mil nordväst om de mer kända byarna Bouzy och Ambonnay. Idag är det Sandrine och sonen Tristan (under utbildning till oenolog) som driver verksamheten.

Cuvée Prestige görs på Pinot Noir (70%) och Chardonnay (30%). Den har fått jäsa på ståltank och därefter fått 10 år på jästfällningen. Degorgering gjordes i juni 2019. Den fick då en dosage på 2 gr socker per liter.

Färgen går i blekgul ton med lite skira ljusgrönaktiga stråk. Massor av små, små bubblor strävar upp från botten på glaset.

I doften är det övermogna vinteräpplen, lite citrus och röda bär som dominerar. I lite mindre omfattning, men ändå med viss tydlighet, kan vi notera våta granithällar, nyskållade mandlar, krossad flintasten och unset honung.
När vi får den första klunken slår vi fast att det här var ju riktigt gott och att den här champagnen är inne i en alldeles underbar drickfas just nu. Just den där fasen där det finns tydliga mognadstoner med lite bokna äpplen, en viss rondör och samtidigt en alldeles underbar friskhet. Syran är ju där och skapar friskhet samtidigt är den lite avrundad så att en skön mjukhetskänsla infinner sig.
De smått bokna äpplena är med oss hela tiden, men kompletteras med röda bär läs smultron, hallon, jordgubbar och tranbär. Röd citrus (mandariner, blodapelsin), någon nötighet, lite skolkrita, mariekex, brioche och någon gul stenfrukt. I avslutet fås först en liten dos honung för att sluta med en mogen blodgrape.
Betyg 4+
Vi köpte den här flaskan i ett paket om tre flaskor från året 2008 som importören VinTillMat lanserade i maj med beställningsnummer 78518 och priset 1416 kr.
Detta är den första av dom tre flaskorna. De andra två är  Leclère-Massard och Driant-Valentin.
Den går också att köpa som enskild flaska och kostar då 496 kr.

2017 Ponente 270 från Podere Cipolla

Vi hade läst att Kontextvin släppt en PetNatlåda bestående av 2 flaskor vardera av tre viner i Systembolagets beställningssortiment med beställningsnummer 74267. Priset för de 6 flaskorna är 1182 kr. Det var inte mycket att tveka på, då jag i lite olika sammanhang stött på just de här vinerna.

Två av vinerna har jag redan hunnit skriva om. Det är bara att klicka på nedanstående länkar så får du mina tankar.
- 2017 Eos från La Chimera
- 2017 Mongarda Col Fondo Glera Colli Trevigiani

Nu är det dags att dra korken ur den tredje flaskan. En Lambrusco.

Producent är Podere Cipolla och Deny Bini. Hans vingård är på 3 ha och ligger vid byn Coviolo inte långt från staden Reggio Emilia någon mil nordväst om Modena. Mitt i ett klassiskt matdistrikt och i Lambruscons förlovade hemland. Verksamheten startade 2003. Idag tillverkar dom drygt 10 000 flaskor. Organisk odling (ej certifierad) tillämpas, vilket är en utmaning med väderförhållanden som stekhet sol och hög luftfuktighet. Skördar för hand. Naturlig jäst, ingen klarning, ingen filtrering och ytterst lite svavel. Han har även en fruktodling vid sidan om vinodlingen för att undvika monokulturer.

Vi dricker deras Ponente 270 från året 2017. Den är gjord på druvorna Grasparossa (50%), Salamino(10%), Sorbara(10%) och Malbo Gentile(30%), som vuxit på vinstockar som har en ålder på runt 15 år. Vinfältet är beläget på en kulle som ligger drygt 150 m ö h. Macerationen varar 4-5 dagar. Spontanjäsning på ståltank och en andra jäsning på flaskan. Ingen degorgering, vilket lämnar ett litet jästsediment på botten av flaskan. Det görs knappt 2000 flaskor av Ponente 270

Ponente 270 gör sig bäst till lite enklare mat, men är inte alls så tokigt på egen hand. Vi åt lite grillade korvar, vilket var en höjdare. Vi låter flaskan få en stund i kylen så vi får ner tempen till 8-10 grader.
Färgen går i en ljusare röd-violet nyans, med massor av livliga små bubblor.
Doften är frisk och startar med läder och jord, men övergår raskt i en arom av röda bär, men här finns också ett litet inspel av mörkare frukt. Små inslag av sommarblommor, nygrusad trädgårdsgång och röd citrus kan också noteras.
I munnen är det friskt med en härlig spritsighet. Det startar med röda bär såsom jordgubbar, hallon, tranbär, körsbär och något övermoget lingon samt rödaktiga plommon. Steniga mineraler. Här finns en härlig alert syra och smånafsande tanniner. Medellång eftersmak med mera röda bär, någon ört, liksom järnhaltiga mineraler tillkommer.

Jag dricker Lambrusco väldigt sällan. Visserligen blev det en del för två år sedan då vi besökte Modena, men det är mer att betrakta som undantaget som bekräftar regeln. Med detta sagt så måste jag säga att att Ponente 270 faller vi för. Uppfriskande och väldigt gott.
Betyg 4-

Jag har då smakat samtliga tre viner som ingår i Kontext PetNatlåda, som jag skrev om i inledningen. Tre olika viner, som samtliga är både goda, lättdruckna och väldigt charmiga. 1182 kr för de sex flaskorna är inget annat än ett fynd.

2017 Anastasia, Cantina di Mogoro

Dottern och hennes italienska pojkvän/sambo gästar oss några veckor den här sommaren. En av de första kvällarna har dom ansvaret för kvällens mat. Det blir tonfiskpasta på sardiskt vis.

Dom har tagit med sig en flaska vitt vin från Sardinien. Just det här vinet, fast i årgång  2015, drack vi då vi hälsade på dom i Bryssel för några år sedan. Jag minns det som ett riktigt gott vin. Det blir spännande att se vad 2017 kan leverera.

Cantina di Mogoro
Det hela tog sin början 1956, då några vinbönder slog sig samman och startade Cantina di Mogoro. Vingårdarna ligger runt byn Mogoro, några mil sydost om staden Oristano. Vi befinner oss på den sydvästra delen av Sardinien. Dom har med åren vuxit rejält och förfogar idag över ca 350 ha.
Dom odlar många lokala druvor bl a de röda Bovale, Cannonau, Monica och de gröna druvorna Semidano, Vermentino, Nuragus. Runt 30 olika cuvéer gör dom
Särskilt kända har dom blivit för hur dom tagit vara på och utvecklat druvan Semidano.

Anastasia som vi dricker är gjort på druvan Semidano till hundra procent. Druvan finns omnämnd sedan slutet på 1700-talet. Den har visat sig särskilt lämpad att odla i Mogoro-området och har där fått DOC-status.
Det är en liten oproduktiv druva med små, täta klasar. Vanligtvis skördas den i slutet på september, men får den sitta kvar och bli övermogen, så används till att göra söta viner.
Druvorna till Anastasia pressas omedelbart efter att de skördats. Maceration med skalkontakt under ett fåtal dagar. Jäsning på ståltank, där det också får vila upp sig en kortare tid innan det buteljeras.

Färgen går i en ljus halmgul ton.
Ingen kraftfull doft precis, men ändå med väldigt tydliga inslag av örter, gul/gröna äpplen och lite citrus. En antydan till regnvåta klipphällar tycker vi oss känna liksom aningens blommigt.
I munnen visar det upp en fin friskhet genom den trevliga syran. De gul/gröna äpplena och citrusen från doften möter oss omgående efter den första lilla klunken. Några stora nypor örter sluter strax upp: kamomill, timjan, oregano, rosmarin. I den medellånga eftersmaken tillkommer lite gula stenfrukter.
Ett trevligt och gott vin, som jag gärna dricker igen.
Betyg 3++
Utbudet av vita viner från Sardinien är tämligen magert på SB och på druvan Semidano finns det inte något.

2017 A-Grafo Limniona, Kontozisis

I söndagskväll var det dags för lite grekisk mat. Bifteki dvs nötfärsbiffar fixade dottern och hennes italienske sambo. Ugnstekt amandinepotatis och greksallad fick utgöra sällskap. Så klart fick det bli grekiskt vin till detta.

Kontozisis
Andreas Kontozisis och Aphrodite Toulsa är två odlare som gör vin under namnet Kontozisis. Deras vingårdar ligger på sluttningarna vid berget Agrafas fördelade mellan två olika områden Kanalia och Dafnospilia. Geografiskt befinner vi oss i Karditsa Thessalonien. Dom äger 11 ha som odlas med inhemska druvor såsom Limniona, Xinomavro, Malagouisa, Assyrtiko, Roditis m fl. Vinstockarna har en ålder på mellan 9 och 38 år. Jordmånen är sand/lersand. Ekologiskt certifierade har dom varit ända sedan 1991.

Det här vinet är gjort till hundra procent på druvan Limniona, som vuxit på 19 år gamla vinstockar. Det har fått jäsa på ståltank med naturlig jäst. 30 dagars maceration. Efter jäsningen har det fått vila upp sig i 6 månader på ståltank. Det är ofiltrerat och inget svavel har tillsatts.

Färgen går i en mörk rubinröd ton nästan i vad som kallas oxblod-färgat. Det finns några violetta stråk här och var.

I doften hittar vi en fin mörk frukt, svartolivspad, en svag fläkt från en pinjeskog, lite grusgång och några örter. En floral ton smyger sig in på slutet, som vi tycker påminner om torkade rosor. På det hela en trevlig doft om än inte så kraftfull.

I munnen känns det nästan lite spritsigt vid den första klunken, men spritsigheten lägger sig tämligen snabbt. Istället är det de röda och mörka bären som tar över: skogshallon, björnbär, tranbär och några körsbär. Här finns också lite örter och kryddor. Syran är ganska så stor, vilket ger vinet en härlig friskhet. Tanninerna småkrafsar i gommen och bjuder ett behagfullt motstånd. I den medellånga eftersmaken får vi mera bär och nu mestadels av det ljusare slaget, men här tillkommer också mineraler av vulkantypen.
Ett gott och friskt rött vin i en lite slankare stil, som gör sig särdeles bra till diverse kötträtter, men inte alls oävet på egen hand en varm sommarkväll.

Betyg 4

Många av mina grekiska viner har jag köpt av Oinofilia i Köpenhamn. Den här flaskan kostade 249 DKK.

Ännu en Col fondo från Costadila: Moz

Solen tittade fram en av eftermiddagarna i förra veckan. Det var en väldigt svag vind och då blev det riktigt behagligt på "kyrkbänken" utmed ladugårdsväggen. Lite svalkande Col fondo sitter som en smäck sådana dagar.

Costadilà.
Företaget startades av Ernesto Cattel med ambitionen att göra vin som påminde om vin som hans farfar gjorde det en gång i tiden. Ernesto var lite av en pionjär att återföra tillverkning av Prosecco till hur det ursprungligen gjordes dvs som en Col fondo. Ernesto gick bort 2018 och hans medhjälpare sedan många år Martina Celi och Alex della Vecchia driver företaget vidare i samma anda.
Namnet Costadilà kommer från Costa di lá vilket betyder "Berget där borta".
På Systembolaget finns idag 5 varianter tillgängliga. Jag skrev så för en månad sedan, men det verkar som om värmen i slutet på juni satte fart på försäljningen för nu är det endast två som är beställningsbara.  I höst återkommer 330 slm, som vi provade en tidigare årgång av för en månad sedan. Vi vart så imponerade så att vi omgående beställde varianten Moz.

Moz.
Det här vinet är ett uttryck för den experimentlusta som Ernesto hade. Han här blandat druvan Moscato Fior d´arancio med druvan Glera för att få ett mer aromatiskt vin. I övrigt görs det på liknande sätt som deras övriga Col fondo dvs jäsning på ståltank, skalmaceration runt en vecka och en andra jäsning på flaska. Ingen klarning, ingen filtrering och inget tillsatt svavel. Detta gör att det blir en jästfällning på några centiliter kvar i botten på flaskan. Col fondo betyder också med botten.
Resultatet blir ett sprudlande friskt vin med en alkoholstyrka på 10,5% och med en lysande orangefärg.

Det ska sägas med en gång att det här var ju bara så läckert. Lättdrucket, klunkbart, törstsläckande och massor med charm. Vi satt där i solen och bara njöt av vädret och vinet. Förde så klart inga anteckningar, men vissa intryck etsade sig fast i minnet.
Den starkt lysande oranga färgen är en sån bild.
Doften en annan. Vi minns toner av röd citrus (apelsiner, mandariner), vinteräpplen, regnvåta stenar, nybakat bröd och torkade rosor.
Naturligtvis är den friska smaken av övermogna äpplen, röd citrus, exotiska frukter, aningens jäst och steniga mineraler så klart det vi minns allra mest.
Mer sommar än så här blir det inte!!
Betyg 4
Vi köpte en trepack på SB för 214 kr flaskan. Dessvärre är den tillfälligt slut, men håll utkik om den dyker uppgiven.