fredag 5 oktober 2018

Grekiska viner. Ett möte med Maria från Oinofilia.

I början av september gästades Göteborg av Maria Tsalapati från Oinofilia. Jag köpte ju några viner för ett år sedan av henne och blev smått imponerad av vad hon levererade. Du kan läsa mina tankar i dom här blogginläggen.

Det var så klart ett måste att ta mig till Wine Mechanics och testa vad hon hade med sig. Det blev någon timma i samspråk med den mycket sympatiska och kunniga Maria Tsalapati. Och vinerna var precis som jag lärt mig både spännande och goda. Det händer mycket inom den grekiska vinvärlden står det alltmer klart. Maria har tagit på sig uppdraget att det finns mycket gott och bra vin i Grekland. Bra mycket mer än vad den vanlige turisten stöter på hos tavernorna som ligger i turistkvarteren.

Oinofilia har specialiserat sig på att importera viner från små grekiska producenter, som driver sina odlingar ekologiskt, organiskt-biologiskt eller biodynamiskt. Det finns en strävan av att sätta Grekland på kartan över välrenommerade vinländer.
Producenten Tetramythos vingårdar ligger på de höga bergen på den  nordligaste delen av Pelopennesos. Mannen bakom vinerna är önologen Panayiotis Papagiannopoulos, som har ambitionen att bevara alla gamla ursprungstypiska druvor och självklart tillämpar han ekologiska odlingsprinciper. 


Deras Retsina är gjort på druvan Roditis. Vinet har fått jäsa på traditionellt sätt på amforor av lera och med tillsats av kåda från Alleppotallen. Druvorna kommer från odlingar i Aegialia på Peloponnesos, där de vuxit på vinstockar med en ålder på cirka 25 år och belägna runt 600 m över havet.

En liten elegantare Retsina. Visst känns kådasmaken men den är inte alls lika framträdande som hos många andra Retsina-viner. Vi bjuds på en fin citruskompott, gröna äpplen, en del örter och någon blommighet förutom det karaktäristiska avslutet i kådans tecken.
En av de bättre Retsina-viner jag smakat.

Roditis Orange Natur.
Vinet är gjort på den grekiska druvan Roditis, som vuxit på en vingård belägen drygt 800 m över havet. Vinstockarna är runt 50 år gamla och ser ut som buskar.
Jäsningen sker på leramforor. Ingen avstjälkning (hela klasar). Naturlig jäsning. Runt tre veckor får den jästa musten ligga på amforor. Vinet får sedan vila runt 6 månader på neutrala ekfat. Ofiltrerat och ingen tillsats av svavel.
Färgen går i en bärnstensfärgad ton. Doften är stor av kanderade stenfrukt, vitpeppar och inte minst rivet mandarinsskal. I munnen är det friskt fyllt av citrus, äpplen, örter och ett litet pepprigt avslut. Bra syra och behagfulla tanniner.
Ett mycket spännande vin, som jag absolut måste beställa.



Jag testade fyra mycket spännande viner från Jerome Charles Binda som håller till i Kalathas bergen på ön Tinos. Biodynamiska odlingsprinciper är vad som gäller. Lokala druvor odlas.
To Kokkinaki ett rosévin i en törstsläckande stil gjort på druvorna Koumariano, Mavro Potamisi, Kondoura (Mandilaria). Vinstockar som är 50-150 år gamla. Ett år på stålfat. Syrliga röda bär dominerar.
Sainte Obéissance gjort på druvorna Aspro Potamisi 80% och Rozaki 20%. Torrt men med en viss sötma gör att det passar bra till asiatisk mat. Bra friskhet. Gula stenfrukter, hallon, citrus och en viss sälta just i avslutet.
10+12 grjort på 100% Aspro Potamisi.Ett annorlunda vin. Snäll syra. Massor av aprikoser. Lite mindre doser exotisk frukt, liten ton av mandlar, aningens citrus och unset grillad ananas.Läcker bitterhet i avslutet.
Vorias. Gjord på druvan Rozaki. Gamla druvstockar. Åtta månader på sin jästfällning på ståltank. Stor doft med mogna päron, vita blommor och någon citruston

Alla fyra lite annorlunda och spännande viner. Kokkinaki och Vorias gjorde störst intryck på mig, men visst tusan är jag nyfiken på att testa alla fyra litet mer koncentrerat.

Två viner från Sclavos Winery
Evriviadis Sclavos tog sin agronomexamen 1996 och övertog strax  därefter familjens verksamhet. Redan från början var det organisk-biologisk odling som gällde, men efter ett par år ställde han om till Biodynamiskt jordbruk. Geografiskt befinner vi oss i den joniska övärlden på ön Kefalonia i byn Lixouri. Han har satsat på lokala druvor såsom Robola, Mavrodaphne, Tsaoisi, Vostilidi m fl.
Jag blev imponerad förra året av deras vita vin Metagitnion och det urläckra röda Orgion på druvan Mavrodaphne. Nu testar vi två andra viner.

Alchymiste är ett rosévin gjort på druvan Mavrodaphne. Friskt, lite törstsläckande med fina röda bär och en litenlätt kryddighet. Det här vill jag ha till sommaren 2019.
Efranor är ett vitt vin på druvorna Vostilidi, Muscat of Cephalonia. I doften finns det en stor arom av aprikos, persika, lite citrus, sommarblommor och mandlar. Torrt, friskt, lite krispigt och full av gula stenfrukter i smaken, men även citrus, en god ton av stenaktiga mineraler och någon liten ört kan vi känna.
Även detta är ett gott och trevligt vin.
Fast mina favoriter från förra sommaren håller jag högre.



Förra året var det åtgång 2014 och den nya 2015 är minst lika bra.
Den mörka frukten och kryddorna samt inte minst friskheten får mig att så smått gå i spinn. Det här står på inköpslistan!


Nu till två röda finingar från Tetramythos. Överst i det här blogginlägget skrev jag om deras vita viner. Jag testade också två av deras röda viner.
Agiorgitiko är ett vin gjort uteslutande på den grekiska druvan med samma namn som vinet. Här finns fin röd frukt i form av körsbär och hallon, lite kryddor, jord och en touch av violpastill. Fin och behaglig syra samt mjuka och lena tanniner. Det här vill jag prova mer av.
Mavro Kalavrytino även här har druvan fått ge namn åt vinet. I doften läder, regnvåt jord, aningens stall och en god portion röda bär. I smaken tar jordgubbar, mörka körsbär och en liten, liten kryddighet över. För att i eftersmaken få sällskap av kakao. Intressant, charmigt och gott!

Familjen Thymiopoulos har ägt vingårdar i Naoussa sedan flera generationer tillbaks, men det är först på senare år som dom börjat producera vin under eget namn. Det startade när Apostolos Thymiopoulos återvände till sina hemtrakter efter avlagd examen vid Athens Universitet på Oenology-programmet i början på 2000-talet. Verksamheten drivs enligt organisk-biologiska metoder med inslag och tankar från den biodynamiska-läran. Därför används ingen konstgödsling, besprutning med syntetiska preparat mm. Hans tankar är att varje årgång ska få ge sin egna prägel åt vinet, därför så lite "intervenering" som möjligt i vinframställandet. En minimal tillsats av SO2 är i många fall ändå nödvändig.
Idag för förfogar man över 28 olika vingårdslägen med utgångspunkt från den ursprungliga vingården i Trifolos.

Jag avslutar med ett rödvin som håller hög klass. Det är gjort på den inhemska druvan Xinomavro. Här får jag klara Barolo-vibbar.  Vi kan känna körsbär, jordgubbar, röda vinbär, lite, lite hallon, nypon, granatäpplen och syrliga lingon. En viss kryddighet noteras liksom svart te. Här finns en bra syra som ger vinet en fin friskhet. Tanninerna finns där och nafsar runt i gommen.
Ett mycket bra vin, som jag varmt kan rekommendera.

Vid nästa Köpenhamnsbesök får det bli en kartong med lite olika grekiska viner som får följa med hem.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar