2003 Roagna Pajé

Italien ska spela semifinal i fotbolls EM. Vi frångår vår vana att plocka fram en amarone ur källaren. Denna kväll väljer vi en Barbaresco som vi hyllade vansinnigt för ett år sedan. Vad vi tyckte då kan du läsa här. Den var så bra att jag förra årtet fyllde på förrådet.
Jag testade 04:an för ett tag sedan. Den kändes lovande med alltför ung.


Roagna Pajé 2003.
Halva flaskan hälldes upp på karaff två timmar före den skulle avnjutas.

Vi följer det här vinet under två dagar. Förväntningarna är gigantiska. Vi har också lärt oss att just Pajé 2003 behöver tid för att släppa till.

Färgen är tegelröd åt det lite mörkare hållet. Kanske inte helt transparent, men inte lång ifrån.
Doften är initialt inte så märkvärdig. Svag men ändå vissa tydliga drag av körsbär och jord. Den här gången blir vi inte besvikna för det är ju på det här sättet det ska starta. I slutet på första kvällen och framförallt dag två känns en djup och komplex doft. De mörka körsbären känns än mer tydligt. De kompletteras nu med jord, lite stall, en svag blommighet och lite, lite målarfärg. Det är ju denna underbara doft vi minns sedan tidigare besök.
Smaken är stor, djup och komplex. Mörka körsbär och lite torkad frukt. Det finns ett dovt inslag av jord, örter och blommor. Syran är frisk och tanninerna är behagligt aktiva. Allt i en otrolig balans. Och eftersmaken. Ah! En ljuvlig liten lakritspastill på slutet.
Det här är bara så gott!!

De återstående flaskorna kommer jag att korka upp en om året för att följa deras utveckling.
Jag skrapade på botten av våran kassakista och tog de sista sekinerna och inhandlade en lyxig Roagnalåda under våren. Den återkommer vi till om ett par veckor. Brodern från norr har då fyllt 60 och lite blindbock ska vi leka med honom.

Roagna Pajé 2003 får högsta betyg = 5

2008 Monrosso Chianti

På midsommardagen hade vi mina brorsbarn på middag. Vi bjöd på ugnsbakad kyckling och till detta valde vi en Chianti.

2008 Monrosso Chianti, Castello di Monsanto.
Det är ett år sedan vi köpte det här vinet. Vi drack en flaska ganska omgående och vad vi tyckte då hittar du här

k




Druvblandning: Sangiovese 80%, 15% Canaiolo och 5% Colorino. Druvorna kommer från området Chianti Colli Senesi. Vi befinner oss då söder om Sienna.
Vinifieringen har skett på ståltankar och sedan har vinet fått 12 månader på slovenska ekfat innan det släpps ut på marknaden.







I glaset har vi en dryck med en transparent rubinröd färg.
Vi sniffar lite försiktigt och möter doften av sura körsbär (trevligt!!), röda vinbär, lite jord, multna löv och finlemmade örter. Ingen stark påträngande doft utan lite försiktigt inbjudande.
I munnen får vi ett friskt och piggt vin. Vi möter ljusa, lätta körsbär, röda vinbär och en trevlig örtsamling. Syrligheten kanske inte är lika påträngande som för ett år sedan, men fortfarande väldigt tydlig. Det finns också lite mörka toner i form av  jord och svart peppar. Eftersmaken är medellång och de röda bären dominerar, men kompletteras av lite lakritstoner.

 Det här är inget stort, komplext vin för finmiddagen. Det är däremot ett väldigt trevligt och gott vin för vardagsmaten. I vårt fall var det perfekt till den ugnsbakade örtkycklingen på midsommardagen.
Vad vi främst faller för är de trevliga röda bären med sin förträffliga syrlighet. Ibland kan syrlighet bli lite för påträngande, men inte i denna Chianti.
Priset 99 kr i beställningssortimentet måster betraktas som ett stort kap.

Betyg 4-

2005 Amarone Accordini

Söndagen bjöd på dagsregn och runt 15 grader i luften. Iförda regnställ gjorde hustrun och jag en promenad på dryga timman. Väldigt nöjda med oss själva plockade vi fram en lammgryta ur frysen.
Vi valde ett vin som vi trodde skulle passa till detta, men som också skulle fungera på egen hand till kvällens kvartsfinal England vs Italien. Med ett upplägg som detta så fick det bli en amarone.

2005 Amarone della Valpolicella Accordini.


Vårt besök hos Accordini tidigare i somras kan du läsa om här.

Druvblandningen är: Corvina Veronese 75%, Rondinella 20% och Molinara 5%. Druvorna har torkats i ca 120 dagar. Vinet har legat på ny barriquer av fransk ek (från Allier och Never) i 24 månader före buteljering. Vinet filtreras inte. 2005 var ett svårt år för många odlare i Valpolicella, men genom att gå ner i produktion så har Accordini lyckats hålla en mycket hög kvalitet trots att vädret inte var optimalt

Här doftar det amarone lång väg: mörka körsbär, torkad frukt och så lite vanilj. Doften är inbjudande, stor och mäktig.
Smaken är packad med körsbär (söta, mörka), torkad frukt, solmogna björnbär och en del örter. Eftersmaken har en liten russinton och en något nötig karaktär. Vi för också upp en bitterljuv mörk choklad på pluskontot. Lite torkad frukt, fikon och vanilj gör bilden komplett. Det finns lite tanniner, men här är sammetslena verkligen på sin plats. En behaglig syra gör att vinet känns friskt. Sa jag att eftersmaken är mycket lång och utdragen.
Alkoholen (16%) är väl integrerad i frukten och sticker därför inte ut.
Dag två känns russintonen tydligare i såväl doft som smak.
En underbar amarone och nog som bäst nu och några år framöver.

Betyg 5-

2010 Graticcio Appassimento, Tommasi

Midsommaraftonens sista vin blev ett vin jag provade för snart ett år sedan. Det var då årgång 2009
och vad jag då tyckte hittar du här.


2010 Graticcio Appassimento, Tommasi

 

Producent är  Tommasi Viticoltori.
Appassimento syftar främst på den framställningsmetod som
används när man tar fram vinet. Appassimento innebär att vinet framställs av druvor som har fått torka före pressning. Skillnaden mellan en amarone och en appassimento är att druvorna torkar kortare tid för en appassimento. Graticcio är den italienska benämningen på de träställningar där druvorna torkar.
Druvorna corvina, rondinella och oseleta skördas på hösten i
september. Direkt efter skörd lägger man ett lager av druvor i
öppna trälådor som ställs för att torka i ett rum där luftfuktigheten regelbundet kontrolleras. Det är viktigt att det inte är för fuktigt i rummet eftersom det då finns en risk att druvorna kan börja mögla.
Därefter pressas de och den mycket koncentrerade musten får
sedan jäsa långsamt.  Efter jäsning låter man Tommasi Graticcio Appassimento lagras ett år på slavonska ekfat.

Doften är behaglig och lite inställsam. Vi känner en del torkad frukt. Körsbär så klart, en del örter och vanilj.
I munnen får vi ett lättdrucket vin, kanske lite väl lättdrucket. En del hallon som drar mot hallonsaft, en del körsbär, lite torkad frukt, lite örter samt choklad. Här finns lite syra och väldigt lena, medgörliga tanniner, Så här på småtimmarna går vinet åt med en väldig fart, men egentligen finns där inget som triggar mig för att utforska vinet mer ordentligt. Det känns lite tillrättalagt för min smak. Tommasi försöker rida på ripasso- och amaronetrenden. Det är absolut inte dåligt, men jag kräver lite mer spänning för att vara nöjd.
På Systembolaget kostar det 89 kr. Lägger man till några tior kan man hitta betydligt mer spännande ripassoviner, även om vi tycker att många av dessa börjar bli lite väl strömlinjeformade.
Jag kan tänka mig att min tjugosjuåriga dotter och hennes kompisar skulle tycka om Graticcio och att de tycker jag är en vinsnobb, som är snål med betyget.
Betyg 2+

La Grola 2008

På midsommaraftonens kväll plockar P fram en flaska La Grola. Producent är Allegrini.
Allegrini är ett familjeföretag baserat i Fumane i vinområdet Valpolicella i nordöstra Italien.
Företaget äger i dag drygt 70 hektar vingårdar. De mest kända vingårdarna finns på kullen La Grola, dels vingården med samma namn som kullen, d v s La Grola, dels den högt rankade vingården La Poja på högplatån högst upp på kullen. Det är  långt väster ut i Valpolicella, inte så lång ifrån sjön Garda.
La Poja har jag bloggat om tidigare se här.

La Grola 2008.


Vinet är en blandning på 80 procent corvina och 20 procent syrah som vuxit i vingården La Grola. Den omfattar 30 hektar på 310 meters höjd med en ler- och kritblandad jord. De två grundvinerna har lagrats 16 månader var för sig på ekfat och sedan blandats för att få ytterligare 10 månader på flaska.

För att ge ytterligare komplexitet och koncentration till vinet har Allegrini från och med årgång 2008 minskat skördeuttaget i vingården och lagrat 20% av vinet på nya franska ekfat, resterande 80% lagras på ett år gamla franska ekfat.

. Vinet har en  mörkrödblå färg. Det är sent på kvällen så våra lukt- och smakorgan är väl inte i allra bästa trim, men vi tycker oss ändå känna igen den typiska doften av mörka körsbär. Vi känner också en svag plommonton, lite mörk choklad och rejält med örter. En svag doft av fatkaraktär noterar vi slutligen. Vi tycker alla att doften ger ett trevligt intryck. Smaken är kraftfull och de mörka körsbären i kombination med örter är de främsta markörerna. Tanninerna är inte helt avrundade och ger ett litet tuggmotstånd. I eftersmaken dyker den mörka chokladen, vaniljtoner och plommon upp. Syrorna är pigga och trevliga. Tillsammans med tanninerna ger dom vinet en ordentlig ryggrad. Riktigt bra idag, men klara säkert ytterligare 3-5 år i en bra källare.

Betyg 4

Storebrodern La Poja, som är gjort på enbart Corvina, är flera nummer större. Betydligt kraftigare, mer komplext och med tanniner som gör att det behöver lagras och kan lagras i många år. Det har också en prislapp som är tre gånger så hög.

 I höst ska jag göra en en test där La Grola 2008 får fightas med La Poja 2004.

Midsommaraftonen började med ett soligt välkomnande, men ju längre dagen gick ju mer tornade molnen upp sig västerifrån. På em började ett ihärdigt regn, som höll på fram till sena kvällen. Vi lyckades ta oss till våra vänner P och N för en silllunch utan att bli dränkta. Vi hade med oss vår egna potatis "Rosen", namnad efter färgen då den tas upp ur jorden. Ingen ny högavkastande sort utan en gammal variant. I vårt tycke den godaste av alla tidiga sorter och den har följt mig i 60 år som sommarpotatis.

Grillning fick ske under ett stort solparasoll eller snarare regnparasoll. För just när det var dags att dra igång grillningen på kvällen öppnade sig himmelens portar. Grilla skulle vi och grillat blev det.
I väntan på grillningen drack vi en amarone.

Sopra Sasso 2009.
En för mig helt ny bekantskap och också den första från året 2009 som jag druckit.. Den marknadsförs som Sveriges billigaste amarone, vilket betyder att den kostar 139 kr på SB. När jag googlade om vinet råkade jag komma på den den här sidan.

Färgen är mörkröd med lite violetta stråk ut mot glaskanten.
Det doftar av mogna, mörka körsbär, lite torkad frukt och något fat. Ingen stor välutvecklad doft, men ändå tydlig på något vis.
I gommen känner vi de mogna körsbären, i en lite kryddig stil. Tanninerna är snälla och syran lite småpigg. I eftersmaken kommer lite toner av fat fram samt lite mörk choklad.
En mycket ung amarone. Min tumregel är att lägga fem år till vad som står på etiketten. Någon riktig amaronekänsla får jag inte när dricker detta. Förstå mig rätt. Det här är inte på något sätt ett dåligt vin. Vi tyckte alla det smakade gott och passade bra som förvin innan det det var matdags, men amarone. Icke.

Betyg 3


Jag hade tagit med mig tre viner till maten. Alla från 2009 och från Rhonedalen.

2009 Domaine La Barroche Terroir, Chateauneuf-du-Pape.
Det här är den sista årgången av Terroir, då vinmakaren Julien Barrot bestämt sig för att koncentrera sin produktion på cuvéerna Signature och Pure.
Årgång 2009 är gjord på 97% Grenache och 3% Mouvedre. Det är drygt ett år sedan den här årgången släpptes i Sverige och vad vi tyckte då kan du läsa här.
Vi kan återigen konstatera att detta är ett förbaskat gott vin. Underbart till våra grillade köttbitar.
Doften är full av körsbär, vildhallon, en svag rosaktig ton och en grabbnäve av de mest underbara örter
Smaken domineras initialt av de mörka körsbären och hallonen, men på ett tidigt stadium ansluter de provencalska örterna. Eftersmaken är lång och där finns en angenäm liten sötma och lakritstoner.
Jag läste detta om hur 07:an utvecklats. Mina 07:or gick åt alldeles för fort. Jag måste låta de tre kvarvarande 09:orna gömmas undan någonstans. Det blir svårt för det här är görgott redan idag!!
Pris 219 kr i Beställningssortimentet.
Betyg 4+

2009 Cotes du Rhone, Domaine de la Janasse.
Druvsammansättningen är 50% Grenache, 20% Syrah, 10% Mourvedre, 15% Carignan, och 5% Cinasault.
Det doftar av vildhallon, lite björnbär, lite svarta vinbär och blåbär. En tydlig örtdoft känner vi också.
Smaken är fortfarande ung och full av samma bär, som vi kände i doften. Gott om örter känner vi också. Syran sätter fart på vår längtan efter något grillat. Tanninerna är följsammma utan att vara menlösa. I eftersmaken kommer den där härliga lakritstonen.
Vinet säljs i sexpack som kostar 594 kr i beställningssortimentet.
Betyg 3+

2009 Cotes-du-Rhone-Villages, Cuvée du Vatican.
Vinet är gjort på 80% grenache och 20% syrah. Producent är Vignobles Diffonty.
Vi testade det här vinet i mars och samma omdöme kvarstår.
Doften är ganska kraftig. Vi nås av en fin blandning av rödfrukt och örter/kryddor.
Initialt går den röda frukten igen i smaken. Hallon, vinbär och lite körsbär. Rejält med örter och kryddor. Tanninerna är allerstädes närvarande. Lite finlemmade, avrundade i kanterna men med ett friskt bett. Syran ger vinet en bra ryggrad. I eftersmaken tillstöter lite björnbär och en svag lakritston.
Vinet kostar 654 kr och säljs i sexpack. Nu är det årgång 2010 som gäller.
Betyg 3+


De två sista vinerna kostar runt 100-lappen. Det är verkligen mycket vin man får för den slanten.
Nackdelen är att du måste köpa sex flaskor. Vänd på det och se det som en fördel. Drick en flaska var fjärde månad och se hur det utvecklas under två år.

Gudarra

Det har varit mycket bloggande kring vår resa till Valpolicella. Vi har låtit intrycken sjunka in, men den gångna helgen drack vi av ett vin vi aldrig varit i kontakt med tidigare.
Vi höll oss fortfarande i Italien, men nu mycket längre söderut

Gudarra 2008
Vi befinner oss i Basilicata i södra Italien. I en vinregion (DOC) som benämns  Aglianico del Vulture i den norra delen av Basilicata.  Producenten Mario Bisceglia har alltmer börjat tala om sig. Han har bl a fått tre glas i Gambero Rosso. Det här vinet är gjort till 100% på druvan Aglianico (ibland kallat för söderns nebbiolo). Vinet har legat i 12 månader på nya franska ekfat.
Importören Tryffelsvinet meddelar att vinet är slutsålt. Det såldes i lådor om sex buteljer för 1 074 kr dvs 179 kr flaskan. Jag hade av nyfikenhet köpt in mig på en flaska.
Vintankar har inte druckit ett vin gjort på druvan Aglianico på mången god dag.

Vi låter vinet få ett par timmar i karaff före vi häller upp.
Färgen är mörk, ja nästan svart och väldigt kompakt.
Vi sticker dit nosen och möts av en härlig doftblandning av mörk frukt och örter. Lite vanilj finns där också och så en liten målarpyts.
I munnen får vi ett litet kraftpaket. Vi känner mörka körsbär, viktoriaplommon, björnbär och blåbär så där omedelbart, men det tar inte lång tid förrän örter och kryddor gör entré. Rejält framfusiga tanniner som inte bråkar alltför mycket. Syran är pigg och håller vinet alert under de tre  dagar vi njuter av vinet. Lång eftersmak med bär och kryddor som främsta markörer. Där i eftersmaken känner vi på slutet lite vanilj. Visst känner vi en del ekfat, men de är inte påträngande utan utgör ett delikat inslag.
Vi sammanfattar det här som ett gott och mycket prisvärt vin. Vi har också blivit lite smånyfikna på druvan aglianico.

Betyg 4