Beach Boys och lite turkiskt.

Vilken galen musikhelg det varit. The Boss två dagar i rad på Ullevi med sammanlagt över 130 000 besökare. Vi på Vintankar var där endast på fredagen (se gårdagens inlägg).
Beach Boys framträdde i Trädgårdsföreningen på söndagskvällen. Brodern och jag var där med våra respektive. Vi trogna Beach Boys fans fick vårt lystmätne. Allt från Surfin Safari till ett smakprov från vårens album. Tonvikten låg på gamla godingar. Dom firar ju 50-års jubileum med den här turnén. Två av den ursprungliga brödratrion har lämnat jordelivet. Brian Wilson har livet gått hårt åt med. Naturligtvis har de övriga inte samma röster som de en gång hade, men allt kändes väldigt äkta.
Jag vet inte vad recensenterna tyckte, men vi fick vad vi ville ha: Nostalgi och Minnen.

Vi startade kvällen med lite mat på den turkiska restaurang Taras på Södra Vägen. Vi valde "Kockens val av 12 olika kalla förrätter", som vi delade på fyra samt "Kockens val av fyra varma förrätter". Den senare åt vi som huvudrätt. Maten smakade riktigt bra och priserna är mycket rimliga. Vi kan rekommendera ett besök.
Vi drack till detta ett turkiskt vin. Vi kan inte påminna oss när vi senast drack något turkiskt.

2010 Yakut
Producent är Kavaklidere. De är Turkiets första och äldsta privata vinproducent. Dom håller till i de östra delarna av området Anatolia och med huvudkontor i Ankara. Vi är bra nära vinets vagga.

Vinet är gjort på druvorna Carignan, Bogazkere och Ökuzgözu. Samtliga druvor köps in från olika odlare och där priset bestäms av det statliga monopolet "Tekel". Vinet genomgår malolaktisk jäsning, men ingen fatlagring. I doften känner vi en del rödfrukt såsom ljusa körsbär och hallon. Här finns också ett par varv med svartpepparkvarnen. Smaken är fylld av de röda bären i en ganska så lätt och ungdomlig stil. Lite örter och svartpeppar hottar till smakintrycken. Här finns en hel del tanniner, som inte är helt avrundade. Vinet får därmed  en bra karaktär. Vi gillar det här vinet och är glatt överraskade.

Vinet finns på Systembolaget i beställningssortimentet för 99 kr. Vi betalade 299 på restaurangen dvs ett pålägg på 200 kr. Vi uppskattar denna prisfilosofi. På fina gatan, Avenyn, är det vanligt med pålägg runt 400 kr.

Betyg 3

The Boss och riesling

Vilken fredag!!
Ett fantastiskt sommarväder med en ljummen nästan varm kväll.
Båda barnen kommer hem den här helgen. Inte så konstigt då deras fader lyckats skaffa fyra biljetter till kvällens konsert. Vi åker upp i god tid och strövar runt i området runt Ullevi. Sonen dricker öl, dottern cider, hustrun får ett glas rödvin som säkert är 25 grader varmt. Jag tar själv ett glas rosé. Det bästa man kan säga om rosévinet är att det rätt tempererat. Allt detta är dock av underordnad betydelse.
Vi står på innerplanen. 20.30 kommer The Boss in på scenen och bjuder på en konsert som inte är slut förrän klockan passerat midnatt. Vilken spelglädje och energi som Bruce Springsteen utstrålar!!
Han bjuder sin publik på en enastående föreställning. Publiken längst fram får betalt för att de köat. Åtskilliga gånger skakar Bruce hand med sin publik, några flickor får komma upp och dansa med honom.
Jag var på Ullevi 1985 och just den konserten har varit måttstocken för den ultimata konserten, men ikväll överträffar the Boss även denna. Hur hans röst klarar av över tre och en halvtimmas sjungande är en gåta. Och så ska han på ikväll igen!
Jag skriver den här delen av blogginlägget tolv timmar senare. Lite värk i ben och rygg har jag, men intrycken från gårdagskvällen har etsat sig fast. Ni förstår själva att det blir högsta betyg någonsin.
Betyg 5+++


Lördagskvällen blev lugn. Lite tittande på OS. En pastarätt med kammusslor och till detta fick det bli en champagne, en BdN från Paul Déthune. Vi drack en flaska i mars och intrycken står sig.

Vi avslutade kvällen med en halvtorr riesling.
1989er Scharzhofberger Riesling Spätlese. Sanctus Jacobus
Producent är Sanctus Jacobus. Vi har ett vin från området Mosel-Saar-Ruwer. Det här vinet har legat ett tag i källaren. Vi hittar inga anteckningar om varför eller när vi köpte detta. Det finns därför ett visst mått av spänning när vi drar korken.

Doften är mogen, men inte övermogen. Känns förvånansvärt friskt med tanke på sin ålder (23 år). En härlig arom av torkade aprikoser och ett stänk honung når våra luktorgan. Då vinet fått vara i våra glas ett tag nås vi också av en svag petroleum doft.
Smaken är halvtorr. Den lilla sötman tränger sig på, men syran håller den stången. Vinet förblir därför hyggligt friskt. Smaken domineras av torkade aprikoser. Vi känner ett tydligt inslag av honung och lite pomerans. Eftersmaken är medellång och här noterar vi lite mineraler och citrus.

Betyg 4-

Tre roséviner

I tosdags hade vi besök av vännerna L och G. Vädergudarna var verkligen med oss. Vi började em med ett dopp i havet. Inga maneter och alldeles kristallklart vatten. Underbart skönt!

På kvällen hade vi en liten roséprovning. Inte förrän vi 22-tiden jagade myggorna in oss.

Det blev två viner från Chateau Mourgues du Gres. De tillverkar tre roséviner. Les Galets Rosés skrev jag om här.

Turen är nu kommen till de två andra rosévinerna.

 

2010  Les Capitelles, Chateau Mourgues du Gres.

Hos Mourgues du Grés gör man en mycket liten kvantitet av ett rosévin som heter Capitelles des Mourgues. Vinet är gjort på särskilt utvalda druvor från en specifik vingård, Argence, med Mourvedre (90%) från gamla vinstockar. Här finns också lite syrah och grenache. Det är varsamt macererat i tank för den röda färgen och karaktären, sedan lagrat 4 månader på ekfat.

Vi känner en frisk doft av röda bär, lite körsbär och rejält med kryddor. På slutet noterar vi en lätt ton av vanilj. Detta är första gången vi får anledning att tycka att smaken är komplex på ett rosévin. Säger väl kanske mer om vår lilla erfarenhet av roséviner än om vinet. Först finns där lite syrliga körsbär och en del skogshallon. Vi noterar något så ovanligt som torkad frukt efter ett tag. Ganska så lång eftersmak där orientaliska kryddor, lite gräs och vanilj tränger fram. Den höga syran gör vinet läskande.Vi hittar här ett kraftfullt rosévin med fatkaraktär vilket vi inte är så vana vid. Det är fascinerande att hitta denna koncentration parat med ett stort mått av friskhet. En matrosé av klass. Riktigt gott!        Betyg 4-

2010  Fleur d´Eglantine, Chateau Mourgues du Gres

Fleur d’Eglantine har fått sitt namn från den vackra vildrosen Eglantine som har samma vackra lätt rosa färg som vinet. Vinet är gjort på druvorna Grenache, Mourvedre, Syrah och Carrignan.
I doften känner vi framförallt röda bär: vinbär och skogshallon. Det finns en lätt blommig touch som får oss att tänka på vildrosor. 
Smaken är frisk och fräsch. De röda vinbären och skogshallonen går igen i smaken, men det finns något mer. Lite svårt att sätta fingret på, men vi enas till slut om lite päron. Vi känner även ett lätt floralt inslag.
Det här vinet har inte alls den  tyngden vi fann i Les Capitelles.

Passar perfekt som aperitif men även till grillade fiskrätter och  kycklingsallad. Kan vara värt att prova det till Thaimat, kanske.
Betyg 3

2011 Minuty
M de Minuty kommer från Saint Tropez i hjärtat av Côtes de Provence.

Druvblandningen är Grenache 50 %, Cinsault 35 % och Tibouren 15 %.

Druvorna skördas för hand, och när de kommer till vineriet krossas och avstjälkas de. Skalen får ligga med juicen i 3-4 timmar innan de tas bort och pressas. Efter pressning får juicen klarna i ståltank över natten i 15°C. Sedan startar alkoholjäsningen som sker i ståltank. Ingen malolaktisk jäsning här.

Doften är diskret till en början. Det finns en friskhet kombinerat med en del mineraler.Vi känner också lite smultron, jordgubbar och hallon.
Färgen är mycket ljus nästan med en dragning åt grått.
I smaken hittar vi röda bär och lite örter. Eftersmaken är inte så lång men här finns lite blodapelsin och pinjeträd. Hustrun tycker att det drar iväg åt retsinahållet, vilket i hennes fall är en komplimang.
Det här är läskande och lättdrucket. Det här njuter vi gärna av en varm eftermiddag när vi bara vill koppla av..
Betyg 3+

Valpolicella, Trabucchi d´Illasi

Vi på Vintankar har en förkärlek för Amaroneviner, men vi uppskattar också de enkla Valpolicellorna. Utbudet på Systembolaget är inte stort av dessa enkla men i vårt tycke somriga viner. Vid vårt vårt senaste besök i Valpolicella och Verona kunde vi se samma trend: Ripassoviner tar över alltmer. Synd. Mycket synd.
 Hur som helst några Valpolicellor har vi testat och skrivit om: Marion, Villa Monteleone, Begali och Viviani.

Vi tycker att det här enkla vinet gör sig särdeles bra på sommaren till lite enkla rätter. Vi drack en Valpolicella från en producent vars amarone vi drack för första gången i förra veckan. Det kan du läsa om här.

2010 Le Mariette Valpolicella, Trabucchi d´Illasi.
Trabucchi d´Illasi ligger i de östra delarna av Valpolicella, som namnet avslöjar i den lilla byn Illasi. Trabucchi d´Illasi historia sträcker sig tillbaka till 1924 då de planterade sina första vinstockar.
Det här vinet har legat i 6 månader på Franska fat om 225 liter, och har en druvsammansättningen som är: 40% Corvina, 40% Corvinone, 5% Rondinella, 5% Molinara, och 10% delas av Croatina, Forselina och Oseleta.

Vi har 17 grader i källaren, så vi stoppar in vinet i kylen en liten stund. Vi dricker gärna detta enkla Valpolicellavin, då det är runt 14 grader.
Doften är fyllda av mörk frukt dvs mörka körsbär, mörka plommon och lite björnbär. Rediga stabila örter känns tydligt. Vi anar oss också till lite fat. 
Smaken är lite kraftigare och med ett dovare anslag än de ovan nämnda Valpolicellorna. De mörka, söta körsbären är det som inledningsvis känns tydligast. Det tillkommer strax därpå lite solmogna björnbär och mörka plommon. Örterna ansluter tillsammans med en del mörk choklad. Den friska syran och de behagliga tanninerna ger vinet en stabil ryggrad. Eftersmaken är medellång och där dyker en liten fatig ton upp.
I takt med att vinet blir varmare dyker det i eftersmaken upp en liten, grön kartig ton, vilket drar ner betyget.

Vi sammanfattar detta som en lite kraftigare Valpolicella. Inte den lätta och eleganta ton vi känt i de andra vi provat. Ett bra vin till maten och då inte bara till enkla pastarätter. Vi tror att det här vinet även klarar en köttbit. Fast det vi var ute efter var just den där svala, lite enkla och svalkande känslan. Vi noterar på minuskontot den lilla beskhet, som infinner sig då vinet blir lite varmare. Vår flaksa är privatimporterad och med skatt och frakt gick den på 10 euro.

Betyg 3-

2011 Montirius Vacqueyras Perle de Rosée.

Gårdagens kväll blev så där ljum och skön att vi bara var tvungna att korka upp en rosé före maten.
Vännerna C och M var på besök. Vi bjöd brodern och hans familj på ett glas. Det blev en så där skön stämning som det nästan bara blir en ljummen sommarkväll i juli.

2011 Montirius Vacqueyras Perle de Rosée.
Vacqueyras ligger i södra Rhônedalen, vid foten av berget Montmirail, drygt en mil öster om staden Orange.Vinmakare är Christine och Eric Saurel, som odlar sina druvor enligt biodynamiska principer, vilket bland annat innebär att man undviker användandet av syntetiskt framställda gödnings- och bekämpningsmedel. Totalt förfogar de över 60 hektar vinodlingar.

Druvorna är Grenache och Syrah.
Vi känner doft av jordgubbar, lite röda vinbär och så en ton av lime. En svag örtig ton finns där också någonstans. Doften är inte så stark men tillräcklig för att väcka våra  smaklökar till liv. Det finns en friskhet i doften som vi är attraherade av.
Smaken är till en början lite stram och mycket frisk. Det är som lite nordlig vind en ljummen sommarkväll. Precis den där svalkan man längtar efter en het sommardag. Vi känner en blandning av jordgubbar, smultron och hallon så där omedelbart. Ganska snart tillkommer de röda vinbären med en syra som vi sätter ett stort plus på. Eftersmaken är medellång och här dyker en del örter och lite mineraler upp. Alldeles i slutet kommer en liten sötaktig beskhet som vi förknippar med blodgrape.

Ett riktigt trevligt rosévin. Vinet finns hos SB för 139 kr.

Betyg 4-

2010 Les Galets Rosés

Det har varit spasamt med rosé den här sommaren för oss på Vintankar. Det kommer att bli ändring på det den här veckan. Kommande torsdag ska vi tillsammans med goda vänner testa några roséviner. Den senaste väderprognosen gav signaler om  såväl soligare som varmare väder och då börjar det suga i rosétarmen. Redan igårkväll öppnade vi en flaska:

2010 Les Galets Rosés
Vi har ett rosévin från firman Chateau Mourgues du Gres.
François och Anne Collard heter paret som driver Château Mourgues du Grès. Det är en ganska liten egendom på 35 hektar som ligger nära floden Rhône i distriktet Costieres de Nimes.
Det här vinet inhandlades förra sommaren och av någon anledning blev det över.

Druvmixen är 80% Syrah och 20% Grenache.

Vinet har fått sitt namn från de stora stenar, galets, som på lokal dialekt även kallas grés, som ligger kring vinstockarna och skänker värme på nätterna. Vinet är fylligt och därmed ett bra rosévin till mat.

Doften är fräsch och med ganska yppig frukt . Vi känner smultron, hallon och krusbär. Vi anar också en liten läcker örtdoft, bara precis så att den noteras, inte mer.
Smaken är frisk och fräsch. Lite fyllig. Vi känner tydliga drag av  hallon och jordgubbar. Lite smultron finns där också. Stenarna som värmt jorden har lämnat läckra spår av mineraler. Frukt och mineraler matchar varandra alldeles ypperligt. Det ligger ett stänk av svartpeppar och cirkulerar i bakgrunden.


Betyg 3

60-årsmiddag. Del 2. Fyra italienare

Detta är del 2 av onsdagens födelsedagsmiddag.

Vi serverades en huvudrätt bestående av:
Två sorters grillad oxfilé med
- ugnsbakad örtpotatis(egen)
- rödlökspaj
- delikat rödvinssky
- sallad(ur trädgården), pecannötter, färska fikon och fårost
- färska smörstekta kantareller

Mitt bidrag till middagen var en liten vinprovning. Jag valde fyra italienare från fyra olika regioner

Trabucchi d´Illasi Amarone 2006.
Det är första gången vi dricker en amarone från den här producenten.
Trabucchi d´Illasi ligger i de östra delarna av Valpolicella, som namnet avslöjar i den lilla byn Illasi. Trabucchi d´Illasi historia sträcker sig tillbaka till 1924 då de planterade sina första vinstockar. För 15 år sedan blev de certifierade som organiska och deras Amarone är en av få organiska Amarone som produceras idag. Trabucchi har totalt 22 hektar vinodling (uppdelade på fem fält) som ligger mellan 160 till 300 meter över havet.
Total produktion: 100.000 flaskor per år varav 20 000 är amarone.
Den exakta druvsammansättningen har varit omöjlig att få fram, men det framgår från producentens hemsida att följande druvor ingår: Corvina, Corvinone, Rondinella, Oseleta och Croatina.

Färgen är mörkt rubinröd med lite violetta stråk

Doften domineras av torkad frukt, mörka körsbär, mörka plommon och så en liten ton av torkade rosor. Doften är massiv och samtidigt tilltalande.
Smaken är stor och väldigt fruktkoncentrerad. Vi känner de söta mörka körsbären, lite katrinplommon, solmogna björnbär och en hel del torkad frukt. Syran är tillräcklig för att detta inte ska gå över styr. Tanninerna finns där men är helt sammetslena. Alkoholen (15%) är helt integrerad i frukten. Eftersmaken är stor och lång. Packad av mörka körsbär och andra mörka bär. Lite mörk choklad och vanilj dyker upp. Alldeles i slutet får vi smaken av lite sötlakrits.
En kraftfull och superkoncentrerad amarone.
Samtliga runt bordet gör tummen upp.
Före huvudrätten och på egen hand efter maten var vinet som bäst. Samtliga andra viner matchade maten bättre.
Privatimporterat för 44,5 euro.
Betyg 5-


Bressan Pignol 00
Ingvar på bloggen Billigt Vin har gjort oss uppmärksamma på den här producenten. Jag träffade Ingvar i våras och då fick jag smaka deras Pinot Grigio 2006. I beställningssortimentet fanns en låda om fem olika viner från Bressan, så vi gjorde en beställning.
Geografiskt befinner vi oss i det nordöstra hörnet av Italien. Inte så långt från gränsen till Slovenien. Mariano del Friuli, Gorizia province

Druvan är Pignol till 100%. En druva vi aldrig smakat.

Vi möts av en servil men samtidigt mäktig doft. Den träffar oss mitt i hjärtat. Det här är ju underbart! Maffiga röda bär, lite örter och där bakom ligger lite svarta vinbär. Det finns mer som vi har svårt att sätta fingret på, bara att det är ljuvligt.

Smaken är ung men ändå mycket stringent. Oerhört elegant och samtidigt packad med frukt, örter, kryddor......
En mycket frisk syra som balanseras elegant med frukten. Tanninerna är rejäla. Inte helt avrundade men ändå inte störande eller alltför grova.
Ingen av oss har druckit av detta tidigare. Vi är alldeles tagna.
Gott innan maten, gott till maten och gott på egen hand efteråt.
Ett stort TACK till Ingvar (Billigt Vin) för att du gjort oss bekanta med Bressan.

Bor du i Stockholm kan du köpa en trepack för 1 197 kr.
Vi tycker att detta är ett fynd.
Betyg 5

Brunello di Montalcino, Ciacci Piccolomini, 2004
100 % Sangiovese Grosso
Druvorna växer på en höjd av ca 300 m ö h och selekteras hårt vid skörd. Endast de bästa druvorna plockas. Vinet har lagrats i 24 månader i stora slovenska ekfat (24-80 hl) samt ytterligare 4 månader på flaska. Vad vi tyckte om årgång 2003 kan du läsa här.

Ingen stor doft. Vi känner en frisk fläkt av körsbär. Vi känner också inslag av plommon, lite örter och en del fat.
Smaken har tydliga inslag av körsbär, hallon, lite kryddor och en del ek. Allt i en stram stil. Syran är påtaglig och får oss att tänka på lingon/tranbär. Rejäla tanniner tar ett ordentligt grepp i gommen. Brodern gillar dessa tag medan min hustru dissar.
Till maten växer vinet och kommer mer till sin rätta.
Det här vinet mår nog bra av något år till i källaren.
Vi köpte i SB:s beställningssortiment och betalade 319 kr.
Betyg 4-













Barbaresco Pajé 2003.
Producent är Roagna. Druvan är nebbiolo till 100%
Vår ursprungstanke har varit att vi skulle fira brodern med en flaska Crichet Pajé 2002. Den fanns med i den Roagnalåda vi inhandlade i våras. Brodern är en barbarescofantast och detta lite mytomspunna vin hade jag tänkt överraska med. Jag googlade runt lite och förstod att det hade varit ett helgerån att korka upp den nu. Om fem år på 65-årsdagen får det bli istället. Lämpligt sätt att starta pensioneringen på?

Istället fick det bli en Pajé av årgång 2003 som vi har skrivit om här och här.

Vi korkar upp flaskan någon timma före start och häller upp på karaff. Vi finner omgående en liten murrig doft. Lite stall, kompost, jordkällare. Det här känner vi inte igen. Korkskadad? Vi beslutar oss för att så inte är fallet och serverar. Timman i karaffen gjorde underverk, men det är inte den fantastiska doft vi kännt de två tidigare gånger vi njutit av det här vinet. Flaskvariation? Tunnel?
Smakmässigt är vi hemma. Samma fantastiska smaker som vi minns från tidigare flaskor. Smakerna ligger i lager på lager. Först känner vi härliga söta, mörka körsbär, lite torkad frukt och så dyker de underbaraste örter upp. Därefter lite jord och så en blommighet som är en blandning av viol och rosor. Underbara syror gör att vi inte kan slå oss till ro. Gott om tanniner som river lite behagfullt i gommen. Eftersmaken är lång. Lite snäll och insmikrande till en början men sedan alltmer aktiv. Lite tjära och lakrits, mörk frukt, mörk choklad och så förstås de gudomliga örterna.
Smaken precis lika enorm som tidigare gånger. Idag drar doften ner betyget till

Betyg 5-


Vi hade tre fantastiska viner och ett (Brunellon) ett par tre steg på efterkälke. Till maten var Pajé och Pignol klara vinnare. På egen hand efter maten är det jämt mellan Pajé, Pignol och Amaronen. Helt olika alla tre, men samtliga tre var fantastiska, var och en på sitt sätt.
Att upptäcka ett nytt vin (Pignol), som är så otroligt gott är en s k Aha-upplevelse.