Påskdagens viner

Påskdagen var sista kvällen här på västkusten för brodern och hans hustru, innan återtåget till Norrlands kustland. Det blev en en traditionell påskmiddag med honungsglaserad chèvre, rostade pinjenötter, parmachips och lite ruccola till förrätt. Lammsteken var given som kvällens huvudnummer.Denna gången tillagad i lergryta. Den ackompanjerades av klyftpotatis och en coleslaw på rödkål och mangosallad. Dessert fick bli Brostorp ostkaka. Enligt hustrun(småländska som hon är) den enda "köpeostkaka" som duger.
Vi började med en vinprovningen. Hustrun hade meddelat att ta nu också med något enkelt och vardagligt. Då lyder man order. Det fick bli tre viner. Först ut var kvällens vinnare


2005 La Poja, Allegrini
Vi drack 03:an för dryga året sedan.

Druvorna till detta vin kommer från den 2,65 hektar stora vingården La Poja. Vingården ligger på en höjd av 320 meter över havet, på kullen La Grola i Valpolicella. Medelåldern på vinstockarna, som är planterade i sydöstlig riktning, är runt 30 år. Druvorna är till 100% Corvina Veronese dvs samma druva som är ryggraden i amaronevinerna.

Det doftar intensivt av körsbär, men även några blyga toner av björnbär. I bakgrunden finns en del kryddor, choklad, lite fat och faktiskt aningens russin.I munnen dyker de typiska körsbären upp först av allt. Elegant och snyggt. Några nypor av fina örter och lite mörk frukt smyger sig fram. Lägg därtill en bra och frisk syra, med tanniner som biter lite försiktigt i gommen. Det här är gott, riktigt gott. Eftersmaken är ganska lång, där körsbärsfrukten kompletteras med krossade körsbärskärnor, mörk choklad, lite mer örter och småtrevliga toner av fat. Ett kraftfullt och elegant vin.
Priset ligger på 475 kr och det verkar finnas lite ströflaskor av årgångarna 2007 och 2008.
Betyg 4++



2009 Malbec,  Colomé Estate.
Vi befinner oss i Argentina, närmare bestämt hos  Bodega Colomé i Salta-provinsen, långt upp i de argentinska Anderna. 

Ett vin som i huvudsak är gjort på druvan Malbec. Druvorna är odlade på  2 200 meter över havet.
Druvorna, varav 1/3 kommer från mer än 40 år gamla stockar och resten från unga stockar, jäser i rostfria tankar och betongtankar i 20 dagar. Lagring sker på fat av fransk ek (60% nya och 40% ett år gamla), därefter 6 månader på flaska.
Vi möts av en trevlig doft av plommon, mörk frukt (bl a björnbär), lite örter och en svag animalisk ton.
I smaken känner vi björnbär, plommon och lite svarta vinbär. En bra syra som balanseras av frukten. Beskedliga tanniner och vinet känns mjukt och behagligt utan att vara inställsamt. Det här är gott! Det här är bra! Priset är bra!
149 kr kostar vinet i beställningssortimentet.
Betyg 4


1996 Periquita

Det blev så att ett vin som under många år (80-talet och 90-talet) var vårt husvin fick bli det enkla och vardagliga. Intresset för Periquita har med åren avtagit och kvar i källaren ligger ett gäng flaskor från olika årgångar.
Vi måste försöka få till ett Periquitarace i sommar.

Förväntningarna är lågt ställda. Ska vinet vara drickbart överhuvudtaget? Vi noterar omedelbart att någon korkdefekt finns här inte. Vi möts faktiskt av en trevlig doft. Hyggligt med örter, lite jordkällare, läder och choklad tillsammans med lite mörk frukt.
Smaken är helt OK. Ett enkelt vin, men det finns en del inslag som gör att vi förstår varför det här vinet var en av våra första favoriter. Ja, vi har faktiskt följt det här vinet i mer än trettio år.
Vinet känns mjukt, lättdrucket och okomplicerat. Tidens tand har gjort det lite tunt, men den mörka frukten spelar fortfarande huvudrollen. Detta tillsammans med lite örter och kryddor.
Det är nog några år sedan det här vinet var på topp. Även om det är fullt drickbart, så har spänsten i frukten försvunnit.
Betyg 3

Ryan, Pinot Noir från Calera

Under påskhelgen hann vi med en Pinot Noir från Nordamerika.

2007 Ryan, Mt Harlan, Calera
Ett vin från vinfirman Calera Wine Company i USA. Vi drack deras instegsvin från samma årgång för dryga året sedan. Nu går vi upp ett hack i hierarkin.
Calera grundades 1975 av Josh Jensen, och det första vinet producerades av köpta druvor. Från 1975 och framåt planterades druvor och vineriet byggdes upp. Calera är det spanska ordet för kalkstenskölna, och nära vingårdarna finns ett gammalt kalkbrott med en bevarad kölna. Denna kölna syns också på vinernas etiketter.
Central Coast är ett AVA (American Viticultural Area) som sträcker sig från söder om San Fransisco, till norr om Los Angeles, i Kalifornien. Central Coast omfattar bland annat Monterey, San Luis Opisbo och Santa Barbara county.

På baksidan av flaskan fanns en etikett med ordentlig information om vinet. Du hittar infon längst ner på sidan.
Det doftar av hallon och körsbär i en mörk, lite jordig stil t o m med lite animaliska toner. En del örter, läder, mineraler och lite blommor kan vi också notera. En trevlig doft men inte särskilt Pinot-typisk.
I munnen känns en frisk fruktighet i den bärkompott som omgående påkallar uppmärksamhet: hallon, körsbär, björnbär och några stänk av svarta vinbär. Några väl tilltagna nypor av eleganta örter. Syran ger vinet en ungdomlig friskhet. Tanninerna är närvarande med ett behagligt grepp i gommen, detta utan att vara alltför påträngande. Eftersmaken är hyggligt lång och där finns frukten från inledningen, men nu i sällskap av flintiga mineraler, en touch av choklad, torkade rosor och aningens lakrits.
Ett riktigt gott vin till vår kyckling, men minst lika gott lite senare på kvällen, då vinet fick klara sig på egen hand.
Brodern och hans son fick prova vinet blint utan några ledtrådar. Det enda de var säkra på var att detta inte var en pinot noir. Blindprovningar är inte lätt. Gott var vi alla överens om att det var!
På SB finns endast "instegspinoten" av årgång 2010 och för dryga tvåhundringen. Jag vill minnas att jag betalade runt 250 kr för "Ryan".

Betyg 4
.

Påskens amarone.

En påskhelg utan en amarone. No way!! På Långfredagen hade vi vårt sedvanliga besök av några av våra bästa  vänner, C och J. Dom om några vet min vurm för amaronevinet och då lever man upp till sitt ryckte. Vi hann med en liten promenad i snålblåsten innan vi kröp inomhus. Vi började med en rotsellerisoppa toppad med bacon, fortsatte med en skinkstek och avslutade med en chokladdessert.
Vi drack till detta en av de bästa "matamarone" vi känner till.

2004 Vaio Armaron, Serego Alighieri
En av våra favoriter bland amaroneviner när det gäller att kombinera ihop med mat. Vad vi tyckte om 2005 kan du läsa här. Du kan läsa om 2003:an här.

Druvsammansättningen är 65% Corvina, 20% Rondinella och 15% Molinara. Den gamla klassiska.
Vi möts omgående av stark doft av söta mörka körsbär. Björnbär och aningens torkad frukt kompletterad av choklad, några nypor örter och en svag ton av vanilj tränger sig så småningom fram till våra luktorgan. Det är en angenäm och triggande doft.
I munnen dyker de mörka körsbären upp först av alla intryck, efterhand kommer det björnbär, plommon och torkad frukt. En behaglig syra gör att vinet känns fräscht. En laddning med finkorniga och väl avrundade tanniner ger sig tillkänna. Det är nog de påtagliga tanninerna, trots sin mjukhet, som gör Vaio så bra till maten. Kanske också den pigga syran och att sötman (visst finns den) är så tillbakadragen och innesluten i frukten. Eftersmaken är riktigt lång med mörk frukt, härliga örter, mörk choklad och en liten lakrits touch alldeles på slutet.

Vi har nu de senaste åren druckit årgångarna 2003,2004 och 2005. Alla är riktigt bra. Vi har inhandlat 2006, men ännu inte testat den. Vi kommer att göra det någon gång längre fram i vår. Det är också 06:an som är tillgänglig på "Bolaget". Priset ligger på 389 kr. Vaio är en av de bättre amaronevinerna under 400 kronors gränsen. Att den dessutom går att kombinera med många maträtter är också ett plus.


Betyg 4+

Skärtorsdagens viner

På skärtorsdagskvällen provades fyra röda viner och en champagne. Ett av de röda (Barbaresco Montefico 2006) redovisade i det förra blogginlägget. Resten kommer lite kortfattat här.

Förrätten bestod av lite gåslever och till detta dracks en champagne.

Paul Déthune Blanc de Noir.
Vi har här en champagne gjort på enbart Pinot Noir druvor.
Producenten finns i byn Ambonnay i kanten till "Montagne de Reims". Du som vill läsa lite mer om producenten kan klicka här.

Det doftar av röda bär, lite citrus och en hel del bröd. Lite mineraler och någon liten krydda tycker vi oss skönja i bakgrunden.
De röda bären dominera initialt i smaken, framför allt är det hallon och smultron. Citrusen drar åt blodgrape. En svag ton av vanilj finns där också. Moussen är fin och ger nästan ett litet gräddigt intryck. Till sist anar vi oss till ett inslag av nötter och aningens honung i den medellånga eftersmaken.
Gott!!
Betyg 4




Brodern hade lyxat till det och bjöd på grillad oxfilé, potatis- och fänkålsgratäng samt därtill en kall örtsås. Sallad som tillbehör gjorde att anrättningen blev färggrann.
Nu över till de röda. Brodern hade plockat fram en pinot noir från Nya Zeeland.

2008 Pegasus Bay.
Vi befinner oss i Waipara Valley. Vi är på den nordliga delen av Sydön ca 30 min bilkörning från Christchurch. På sin hemsida skriver dom så här: Pegasus Bay is an accredited member of the NZWG sustainable viticulture program and are firm believers of using natural methods to combat pests and diseases rather than the application of unnecessary pesticides and herbicides. 

Vi drack den här i höstas och var alldeles överväldigade.
Den är precis lika fantastisk idag. Det är helt klart ett av våra topp fem pinot-noir-viner.
Det doftar av smultron, körsbär och tydliga örter/kryddor.
Aningens regnvåt jord finns i bakgrunden. Elegant och läckert.
I munnen får vi en kompott av hallon/smultron/körsbär och jordgubbar. De här röda bären ger en fin och läcker syrlighet åt vinet. Strax därpå fylls det på med örter och peppar. Finlemmade och stabila tanniner ger sig raskt tillkänna. Eftersmaken är lång och där dyker det upp choklad, lite blommor, lakrits och lite blygsamma toner av ek. Den röda frukten finns med hela tiden. Elegant och smakfyllt på en och samma gång.
Betyg 5-

329 kr kostar vinet i beställningssortimentet, dessvärre levereras det endast till Systembolag i Blekinge och Skåne.

Broderns andra bidrag var ett Bordeauxvin.

1998 Chateau La Grave A Pomerol
Vinet är en blandning på druvorna Merlot och Cabernet Franc.

Det finns tydliga drag av  stall, jord och lövkompost i doften. Efter ett tag tränger  frukten igenom och då noterar vi mörka körsbär och mörka plommon. Svaga toner av svarta vinbär och björnbär finns där någonstans. Vi anar oss till lite toner av läder, tobak och choklad. Ingen stor doft, endast tydlig.

I gommen får vi mörk frukt såsom solmogna björnbär, plommon och aningens svarta vinbär. Det finns också en del örter, hyggligt med mineraler och kaffe. Eftersmaken är lång och där kommer det fler smaker, nu i form av ceder, toner av fat och en svag men trevlig blommighet. Runt allt ligger den mörka frukten. Tanninerna är mjuka och har börjat en reträtt. Alla delarna sitt som de ska och vinet är i bra balans. Det är drickmoget nu, men jag skulle vara lite försiktig med långlagring, då tanninerna verkar dra sig tillbaka.

Betyg 4+

Vinet släpptes på SB i december 2010 och kostade då 599 kr. På SB idag finns några ströhalvflaskor (2006) och i beställningssortimentet finns helflaskor. Även om vinet var bra så passar vi på fler köp.

2000 Bosque des Papes Cuvée Grenache.

Kvällens sista vin blev en Chateauneuf-du-Pape från en av de stora producenterna. Familjen Boiron har gjort vin här sedan mitten på 1800-talet. Man förfogar över 40 olika lotter på en yta av 30 ha.

Just det här vinet är gjort på 98% grenache och så har man stoppat dit 2% cinsault. Vinstockarna har en ålder på mellan 60 och 80 år.
I doften hittar vi lite torkad frukt, en hel del örter, tobak och lite läder. Ett lite murrigt drag vilar över doften. Till en början är doften mycket svag, men tar sig ju längre kvällen lider, men stor blir den aldrig

I munnen nås vi av ett vin som känns fullmoget på gränsen till att vara över kanten. Frukten består av mogna jordgubbar, körsbär och plommon. Gott om örter finns det och tonen av saltlakrits är tydlig. Eftersmaken är medellång och där känns det mer som torkad frukt. Örterna och lakritsen tar för sig alltmer, men det tillkommer nypon, choklad och kaffe. De tanniner som finns är mjuka och lena, men på retur, vilket gör vinet mjukt och nästan inställsamt.

Det är inte utan att en viss besvikelse infaller. Vi gillar viner från Ch9dP och vi har alltid höga förväntningar på dessa viner, men det här vinet levererar inte. Vinet är inte alls dåligt. Det är bara det att vi förväntat oss så mycket mer.

Betyg 3+
 

Det här vinet inhandlades i februari 2012 på SB. Priset var då 349 kr och flaskorna tog slut fort.

Barbaresco Montefico 2006

Skärtorsdagens firande fortsatte på kvällen.. Brodern stod för maten: en liten bit gåslever till förrätt, helgrillad oxfilé med potatisgratäng.Vi bröder bidrog med två röda viner var till en liten vinprovning.
Ett av vinerna är värd en egen bloggpost.

Vi fick ett mejl i mitten på december 2011 från Roagna att de tagit fram en "Cassa Mista" med godsaker. Vi blev verkligen sugna på den här lyxiga varianten och efter mejlkontakt med Gabriel(Bristly) så meddelade han att det skulle bli möjligheter att beställa denna under våren 2012. Vi gjorde så i form av en privatimport och fick förskottsbetala 30% till vårt lokala SB. I maj kunde vi hämta ut vår låda.

Du som vill läsa om ett möte med Roagna kan göra detta på bloggen Finare Vinare. Vi har under snart ett års tid petat lite på lådan och nyfiket frågat oss: var kan vi börja? Vi vet ju att det är vin med lång levnad och det gäller att inte dricka dom för unga. Vi har haft en del mailkorrespondans med Gabriel och slutligen landade vi att Montefico, skulle bli den som först skulle prövas.

2006 Barbaresco Montefico, Roagna.

Nebbiolo till 100% så klart. Medelåldern på stockarna är 50 år och kommer från vingården Montefico, där Roagna förfogar över 0,24 ha. Vi är då ca 500 m från byn Barbaresco. Roagna använder vare sig kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsling. Här används endast en del svavel och kopparbaserade hjälpmedel.

Roagnas andel av Montefico

Vinet har legat 4-6 år på medelstora fat av fransk- eller slovonskek

Vi möts av en doft som lite försiktigt närmar sig oss. Vi noterar omedelbart att här finns ett flertal doftaromer. En röd frukt av körsbär, lingon, aningens hallon och röda vinbär, men mitt i den röda frukten finns en del lite mörkare toner av mörka körsbär, slånbär och blåbär. Ett skimmer av rosor och violer cirkulerar runt i doften. Vi anar oss också till lite läder, tobak och målarlåda. 

Det är dock i gommen som det här vinet ger full valuta. Lite stramt och slankt, men samtidigt ytterst elegant. Syrliga körsbär är det första vi tänker. Mer röd frukt: lingon, röda vinbär och aningens hallon.

De florala intrycken från doften i form av rosor och violer ligger och puttrar i bakgrunden. Syran är frisk och ungdomlig. Rejäla tanniner ger ett bra bett i gom och tunga, men förvånar oss med att göra detta på ett inte alltför utmanande sätt. I den långa eftersmaken kommer finkorniga mineraler fram och bildar med den röda frukten en fantastisk avslutning. 

Jag läser vad jag skrivit och skriver om, men blir ändå inte nöjd. Jag kan inte få ner på papper den känslan det var att dricka det här vinet.

Detta är den bästa barbarescon vi på Vintankar druckit. Vi har tidigare hållt Roagnas Pajé som nummer ett, men nu är det Montefico 2006. Det här vinet kommer med all säkerhet att hålla tio kanske tjugo år till. En del utveckling finns det säkert också, men det är förvånansvärt tillgängligt idag.

Vad varje enskild flaska kostar i boxen "Cassa Mista" framgår inte, men sedan dec finns Montefico 2006 i Bolagets beställningssortiment och då är priset 649 kr flaskan. Detta är naturligtvis väldigt mycket pengar för en flaska vin, men det är ett exceptionellt bra vin. Mitt råd blir: "spara in på krogbesöken eller avstå några andra inköp på Bolaget den närmaste tiden och handla Montefico 2006".

Betyg 5

Champagnelunch på skärtorsdagen

Vi hade mycket att fira på skärtorsdagen. Brodern från norr fixade det mesta med lunchen: räkor, purjolökspaj, laxrullar mm
Mitt bidrag blev löjrom från Kalix och två sorters champagne.

Vi hittade en vrå vid en av husvinklarna där solen gassade på och där det dessutom var helt vindstilla. Vi fick en föraning att det faktiskt finns något som kallas vår. Vi bestämde oss raskt för att det nu var dags för årets första champagne utomhus.

Gosset Grand Rosé.
Den är gjord på druvorna 56% chardonnay och 44% pinot noir.

Vi har skrivit om den här och här. Varje gång levererar den på toppnivå. Så även denna gång.
Det doftar av friska röda äpplen, som kombineras med lite röda bär (smultron och hallon). Det finns även en liten brödaktig ton.
I munnen är det de friska röda bären som omfamnar oss först. Hallon, smultron och röda vinbär. Mmm gott. En mycket frisk champagne med en bra syra, som kommer från de röda äpplena vi kände i doften. En lång eftersmak fylld av mineraler, snäckskal och en touch av blodgrape.
Med ett sådant här glas i handen, tillbkalutad i solgasset känns vare sig våren eller sommaren lång borta.

Priset på SB ligger på 459 kr. Värt varenda krona, särskilt då det en dag som denna får oss att känna vår och sommar inom räckhåll.
Betyg 5

2004 Hatt et Söner. Le Grand-Père.
Vingården klassificeras som Premier Cru, täcker flera hektar av Mont-Aimé-marken och ligger i champagnebyn Bergères-les-Vertus i Côte des Blancs. Jag drack deras standardcuvée i höstas och då skrev jag så här.
Idag är det deras prestige champagne som vi tar oss an.
En champagne på 100% chardonnay.
I doften känner vi lite finstämda toner av röda äpplen. Gott om citrus som drar mot blodapelsin, nötter samt små vita blommor. En svag brödaktig ton anar vi oss till.
I gommen får vi en torr, ungdomlig champagne. Inte knastertorr men ändå rejält torr. Citrus och röda äpplen är det första vi tänker på. En stor mineralaktig ton. Lite nötter och rostat bröd finns det också lite inslag av. Eftersmaken är hyggligt lång och där blir mineralerna tydligare och till slut framträder också en del exotiska frukter.
Gott är det!! Ett riktigt bra ackompanjemang till vår lunch.
Problemet är priset. Den här kostar 899 kr. Visst tusan är den här riktigt god, men frågan är om den är värd dubbla priset mot de champagner vi annars dricker?
Ja, den når inte upp till Gossets Grand Rosé, som man nästan kan köpa två flaskor av för samma pris.

Betyg 4+

Le Tense vs Azelia

Brodern bjöd på lite grillat med pasta och ädelostsås härom kvällen. Framför tallrikarna stod två glas med rött vin.
Vi hamnade på nebbiolodruvan, men kom inte längre än så.

2009 Le Tense Sassella
Ett vin från Valltelina i Lombardiet gjort på nebbiolo eller som druvan kallas där chiavennaska.
Producent är Nino Negri. Vi testade för snart ett år sedan just Le Tense och ett annat vin från Valtelina. Hur det gick kan du läsa här.
Druvorna till detta vin skördas från firmans egna vingårdar i kommunen Sassella i Valtellina Superiore. Musten har jäst på rostfria tankar under temperaturkontroll. Vinet mognar sedan 12 månader i slavonska botti (1/4) och i franska eller amerikanska barriquer (3/4). Därefter får det fyra månader i flaska innan det når marknaden.

Doften är svag till en början, ganska så sluten och vinet behöver tid i glaset för att komma tillskott doftmässigt. Vi känner lite körsbär, nypon, rosor och en svag arom av örter. Någon stor utvecklad doft blir det inte, men det som känns är trevligt, tilltalande och inbjudande.
Smaken är med på noterna omedelbart. En stram inledning med en syrlighet som för tankarna till lingon. Hyggligt med tanniner som biter till i gommen. Detta görs på ett trevligt sätt och inte på ett ansträngande sätt. Efter en liten stund dyker körsbären upp. I mellanpartiet finns ett floralt inslag och en liten kryddighet. Eftersmaken är medellång och där samsas körsbär och örter på ett gott sätt. I svansen känner vi lite toner av fat.
Ett stabilt och hyggligt vardagsvin, som passar bra till lite enklare rätter.
Priset på SB är 133 kr och det är vinet verkligen värt.
Betyg 4

2010 Nebbiolo Langhe, Azelia
Ett vin som till 100% är gjort på druvan nebbiolo. Producent är vingården Azelia, som drivs av Luigi Scavino.
Just de här nebbiolodruvorna kommer från Castiglione Falletto, Serralunga D´Alba. Vinstockarna är runt 20 år gamla. Här är inga ekfat inblandade utan endast tankar av rostfritt stål. Den årliga produktionen av det här vinet är 9 800 flaskor.

Vi möts av en trevlig doft av hallon, en hel del nypon, lite körsbär och en svag ton av örter. En obestämd arom av blommor cirkulerar i bakgrunden. Doften från Azelias Langhe Nebbiolo är tydligare och lite större än doften hos Le Tense.
I munnen får vi ett ungt, slankt och lite stramt vin. En bra syra för oss till syrliga körsbär med inslag av tranbär, lingon och faktiskt lite granatäpple. I mellanpartiet dyker det upp en del hallon med en viss sötma. Tanninerna är rejäla och känns i gommen utan att för den skull vara överdrivna. Eftersmaken är medellång, frukten får här sällskap med örter och alldeles på sluttampen lite lakrits.
Lite mineraler och blommor finns där någonstans.
Ett gott vin och ett vin i bra balans.
Vinet har dessvärre tagit slut på SB. Det kostade 169 kr då det släpptes i höstas.

Betyg 4

Vi sammanfattar detta som två väldigt bra nebbioloviner. Doftmässigt är det en klar seger för Azelia. Smakmässigt är det jämt skägg mellan dessa båda viner. Vi fyra runt bordet kan inte enas om vilket vi föredrar, men jag har trots allt fastnat för Azelia. Det är inte bara doften, utan jag finner det något mer elegant och komplext. Azelia är som sagt slut och här får man hålla utkik efter när nästa årgång lanseras. Le Tense finns däremot på ett flertal av landets Systembutiker.