Italiensk mångfald

I fredags tog jag tåget till Ängelholm. Jag fick chansen att umgås lite snabbt med sonen, som bor där sedan ett och ett halvt år, men huvudskälet var en vinprovning med den dansk/italienske vinhandlaren Carlo Merolli. Själva vinprovningen ägde rum i en fantastisk miljö. Vi höll till i Orangeriet på Hedentorps Plantskola Detta var mitt första besök i dessa lokaliteter, men definitivt inte det sista.

Carlo in action

Det blev ett litet Giro d´Italia i vinets tecken. Låt mig säga det med en gång att samtliga viner som provades gjorde ett gott intryck. Inte ett enda föll ur ramen. Alla med lite olika positiva attribut.

Vinernas geografiska härkomst

Ingvar har på bloggen Billigt Vin lämnat en intressant redogörelse för vinerna. Nedan följer en kort sammanfattning av mina intryck. Priserna anges i MUK dvs DKK=SEK=NOK

Ca´Nova Jad´or Metodo Classico
Vi har här en Spumante på druvan Erbaluce från kommunen Caluso omkring 3 mil nordost om Turin. Ett friskt och lite småstramt bubbel, som inleder med lite brödaktiga toner och övergår till smaker av äpple, citrus och mineraler.
Ett bra vin att starta kvällen.
175 MUK vill Carlo ha för detta.

2009 Groppello Rosso Garda Classico, La Basia.
 La Basia är en producent som håller till i regionen Valtenesi, alldeles i det sydvästra hörnet av Gardasjön. Det här vinet är gjort på 85% Groppello och resten en blandning av sangiovese, barbera och marzemino.

Ett enkelt vin för vardagsbruk, men ack så gott. Ganska slankt med en viss stramhet. Det doftar av bär och kryddor. Smaken i samma stil. Pigg syra. Behagliga tanniner. I eftersmaken finns en liten beskhet. Vinet ska drickas ungt och svalt (runt 14-15 grader). Det här kan jag mycket väl tänka mig att beställa.

Carlo tar 80 MUK för en flaska.

2011 Rossese di Dolceaqua. Ramoino

Återigen en helt ny druva: Rossese. Producenten Ramoino håller till i Ligurien. Det här vinet kommer från vingårdar i Dolceacqua någon mil från kusten och inte så långt till Franska gränsen. Färgen är mycket ljus inte så olikt viner från Beaujolais. Det doftar trevligt av röda bär med en liten kryddighet. Smaken är försvinnande lätt. Lite hallonsaftaktig. Lättdrucken. Låter kanske inte så märkvärdigt, men vinet är gott. Passar alldeles utmärkt till pastarätter och ska serveras svalt. Ljumma, varma sommarkvällar klara sig vinet alldeles utmärkt på egen hand.
Carlo vill ha 125 MUK och jag köper nog ett par flaskor.

2009 Husar Marzemino di Isera Trentino Superiore DOC

Producent är de Tarczal och vi har förflyttat oss några mil norr om Gardasjön till Vallagarinadalen i Trentino. Inte så långt från orten Rovereto. Vi har ett vin som till 100% är gjort på druvan Marzemino. Återigen en ny bekantskap. Här är färgen betydligt mörkare med en dragning åt mörkviolett. I doften hittar jag körsbär, lite blommor och en del exotiska kryddor. Smaken är betydligt kraftigare än de viner vi smakat tidigare utan att för den skull kännas tungt. Körsbär, lite syrliga lingon, jord, kryddor och en svag blommig ton blir min sammanfattning av smaken. Ett vin som enligt Carlo ska drickas ungt, men som tål det ett par års lagring. Enkelt och okomplicerat men ändå spännande.
120 MUK är priset. Jag beställer nog en flaska för att i lugn och ro bilda mig en mer noggrann uppfattning.

2009 Rubbjano Lacrima di Morro d´Alba DOC

Producent är Piergiovanni Giusti. Vi har nu förflyttat oss en bra bit söderöver. Vi är i Marche på den italienska östkusten.Ett par mil norr om Ancona. Druvan är till 100%  Lacrima. En druva jag hört en del om, men kan inte påminna mig när jag drack den senast.
Doften är nästan lite parfymerad. Vi känner framförallt en kompott av diverse mörka bär, men här finns också en del kryddor/örter. Allt i en blommig stil. Smaken går i samma riktning som doften. Det finns en pigg syra, som tur är, vilket skapar en friskhet. Eftersmaken är hyggligt lång och där känns en viss sötma parad med lite lakrits. Ett mycket speciellt vin.
Jag kan inte hjälpa det, men det går hem hos mig. Åtminstone såpass att jag vill testa en flaska för en noggrannare utvärdering.
145 MUK vill Carlo ha för detta.

Nu reser vi rejält söder ut. Vi provar två viner på druvan Aglianico

2005 Taurasi DOCG

Vinet produceras av San Paolo, som håller till i Avellinoprovinsen i Campanien. vi är några mil öster om Neapel. Doften är blygsam, men lite mörka bär, aningens läder och lite vår jord kan vi precis ana oss till. Smaken är desto kraftigare. Vi hittar gott om mörka bär, bra syra och enormt dominerande tanniner, som får tungan att skrynkla ihop sig. Ja, hela gommen blir alldeles torr en liten stund efter att vi svalt vinet. Visst blir det betydligt bättre till maten. För tanninälskaren är detta ett eldorado, men där är inte jag. 190 MUK är priset.

2004 Riserva Vigna Caselle Aglianico del Volture DOC.
Producent är D´Angelo. Vi förflyttar oss ytterligare några mil åt sydost till vinregionen Aglianico del Vulture i den norra delen av Basilicata. Vi möts av en ljuvlig doft av mörka körsbär, lite torkad frukt och blommor. I munnen kommer dofterna tillbaka, men de förstärks. Härliga mörka körsbär, torkad frukt (russin och fikon), mörk choklad och lite mineraler. Bra syra. Tanninerna är rejäla, men kanterna avslipade vilket skapar ett mjukt intryck. Lång eftersmak med en liten sötma i svansen, en del lakrits och finkorniga mineraler. Det här var gott. Riktigt gott. Sötman i avslutningen gör att man till maten behöver någon ingrediens med sötma som palsternacka, jordärtskocka etc.
165 MUK vill Carlo ha för detta. Ska beställas.

Ett stort tack till Carlo för en synnerligen intressant vinprovning, som visade upp den italienska mångfalden.
Tack till Ingvar som gav mig chansen att bli med.
Ett stort tack till alla ni andra, ingen nämnd och ingen glömd, för ett suveränt arrangemang.

Champions League= Amarone=Sant

Hösten har kommit. Ett av de mer säkra tecknen är att gruppspelet i Champions League har dragit igång. Ni som följer min blogg vet också att till dessa matcher drar Vintankar gärna korken ur en amarone. En flaska delat på två personer är precis lagom för två kvällars fotbollstittande.
Den här veckan föll valet på en amarone från Le Ragose.

2004 Amarone Le Ragose
Den här producenten har vi lärt känna genom den danske vinhandlaren Carlo Merolli. Vi köpte förra året en box med fyra olika årgångar. Vi betalade 1 000 MUK dvs DKK=SEK=NKK. 250 kr per flaska är inget annat än ett jättefynd, åtminstone om man som Vintankar är frälst på amarone. Vi har druckit och skrivit om årgångarna 2002, 2003 och 2005. Turen är nu kommen till 04:an.

Producenten Le Ragose ligger i den östra delen av området Valpolicella Classico. Vi är i den södra delen av kommunen Negrar. Le Ragose ligger på några kullar 250-400 m över havet.
Druvorna är 60% corvina, 30% rondinella samt 10% övriga tillåtna druvor som, efter lång maceration (20-30 dagar) och ett inledande år på rostfritt stål, fått ligga till sig 4-5 år på slavonska botti.

Doften är lite blygsam direkt efter upphällningen, men det tar inte lång stund innan de söta mörka körsbärstonerna hittar vår nos. Vi kan också känna mörka plommon, lite örter och kakao.
Doften av russin och torkad frukt lyser helt med sin frånvaro eller nästan. Vi tycker oss ana ett uns av torkade fikon.
I smaken hittar vi mörka körsbär, några björnbär, en hel del örter och lite kryddor. Le Ragoses amarone är lite stramare än många andra amarone. Inte heller lika kraftfull och fruktbombsaktig, men ändå väldigt mycket amarone. Det finns en bra syra som skänker friskhet, lite mer tanniner än i de flesta andra. Naturligtvis är tanninerna väldigt mjuka och lena utan att för den skull kännas menlösa. Eftersmaken är riktigt lång och där blandas den mörka frukten och örterna med lite torkad frukt (fikon), en del mörk choklad och aningens vanilj och kaffe. Allt är väldigt väl stukturerat. Smakerna är väl avvägda och i balans och med en fin harmoni.

Av de fyra årgångarna är det 2004 som jag rankar högst. Strukturen, harmonin och den fina balansen mellan smakerna är helt suverän. Det är också den årgången som har bäst lagringspotential av dessa fyra årgångar. I källaren ligger ett par 2006:or, som jag börjar bli nyfiken på.

Jag har skrivit det förr, men det tål att upprepas. Det är ofattbart att ingen svensk importör plockat upp Le Ragose, men för oss i Sydsverige eller på Västkusten, där avståndet till Danmark är överkomligt blir Carlo Merolli räddningen.

Betyg 4+

Chateau Montus

Kvällens vin är ett vin som behöver tid på sig för att bli tillmötesgående. Vi drack en flaska av den här årgången för två år sedan. Vad vi tyckte då kan du läsa här. Vi bestämde oss då för att vänta två år på nästa flaska, så då har det blivit dags att dra  ur korken.
Du som vill veta lite mer om producenten, vinmakaren och vinerna från det här "slottet" ska klicka in på Finare Viners blogg.

2005 Chateau Montus

Det här vinet kommer från Madiran i sydvästra Frankrike, norr om staden Pau. Producent är Alain Brumont.
Druvor: Tannat till 80% och Cabernet Sauvignon till 20%.

Färgen är mycket mörk och tät Ja närmast blåsvart.
Initialt är doften lite svag, men det tar inte så lång stund innan mörka bär i form av blåbär och svarta vinbär snirklar sig upp mot vår nos. Här finns lite svaga toner av örter, läder och choklad. En del fat finns det också i doften. Hustrun tycker sig också känna en liten målarlåda i bakgrunden.
Vi smakar och kan omgående konstatera att vi har med ett kraftpaket att göra. Fortfarande stramt, men visst har det tämjts en del sedan senast och det bjuder upp på ett mer tillmötesgående sätt.
Vi känner mörk frukt: svarta vinbär, blåbär och aningens mörka körsbär. Här finns örter, kakao och en del fat. Syran är fortfarande pigg. Tanninerna är kraftfulla och kompromisslösa. De ger ett rejält bett i gommen, även om det är på det viset att de nu har börjat bli medgörliga. Eftersmaken är lång med en viss pepprighet, fina lakritstoner och mörk choklad.

Jämfört med för två år sedan har det här vinet utvecklats i en riktning som vi gillar och har börjat anta de former vi önskar av ett bra matvin. Vår sista 05:a dricker vi om ett år.

Vi köpte det här vinet 2008 för 159 kr på SB. En sökning på Systembolagets hemsida visar att för stunden finns det inga Chateau Montus tillgängliga.
Vi hade gärna fyllt på med någon ny årgång, för att låta det ligga till sig i källaren en si så där fem år.

Betyg 4

2006 Barbera d´Alba, Gallina

Dags för lite italienskt.  Vi tar en bekant som vi testade för två år sedan. Vi tyckte då så här.

2006  Barbera d´Alba, Gallina
Producent är La Spinetta. Det är dom så låter en noshörning pryda sina etiketter på vinflaskorna.

Vi befinner oss runt staden Alba i regionen Piemonte i nordvästra Italien. Druvorna till detta vin är hämtade från vingården Gallina.
Så här skriver importören Enjoy Wine på sin hemsida:
Vingården Gallina i Barbaresco köptes 1995 av familjen Rivetti. Här odlas till största delen nebbiolo och La Spinettas vingårdsbetecknade Barbaresco Gallina skördas här. Mitt i vingården växer barberadruvor som från början var tänkta att omplanteras med nebbiolo men först ville Giorgio göra ett barberavin från dessa stockar. Restultatet blev enastånede och barberan fick stå kvar!

Färgen är väldigt mörkröd med en dragning åt blåsvart. Vi minns inte att vinet hade en så mörk färg.
Vi sticker dit våra nosar och möts av en stor och trevlig doft.
Vi känner mörka körsbär, blåbär, björnbär och mörka plommon, men med ett litet rött inslag från mogna skogshallon. Här finns också lite örter, en del fat allt i en floral framtoning.

Smaken är rund och mjuk, men ändå med en viss stramhet. Frukten från doften går igen i smaken, där den kombineras med krossade körsbärskärnor. Örterna och kryddorna ger tillsammans med det blommiga inslaget (rosor/viol) en fin inramning. Syran har en nedtonad ungdomlighet men icke desto mindre skänker det en tilltalande friskhet åt vinet. Tanniner finns det en del av. Visst biter dom men ytterst behagfullt. Eftersmaken är lång och där får frukten sällskap av kakao, vanilj och lakrits.
Det här vinet är i ett perfekt drickfönster just nu. Alla bitar är på plats och i en harmonisk balans.

Detta var vår sista 2006:a. Vi har en 2008:a som det snart kan vara dags att prova. Vår flaska var köpt hos SB för 299 kr. Nu är det 2009 som finns på bolaget och till samma 299 kr.

Betyg 4+

Tinta Barocca från Allesverloren

Det här är ett vin, som Vintankar en gång i tiden hade som mitt-i-veckan-vin. Tiden har gått och smakpreferenserna har vandrat iväg. Idag blir det inte så ofta som vi drar korken ur en Allesverloren. Kvar i källaren finns ett par flaskor från lite olika årgångar. Vi gör ett återbesök för att se hur 07:an uppträder. Vad vi tyckte om 02:an för två år sedan kan du hitta här.

2007 Tinta Barocca, Allesverloren
Vi befinner oss i Sydafrika i området Swartland, närmare bestämt i Riebeek Valley.

Det här vinet är till 100% gjort på den portugisiska druvan Tinta Barocca.
Druvorna har först jästs i öppna cementkar vid ca 25 graders temperatur mellan fem till sju dagar. Efter malolaktisk jäsning har vinet lagrats i åtta månader i en kombination av, 10 procent nya-, 40 procent två- och tre år gamla franska ekfat. Det resterande vinet, 50 procent, mognadslagrades i rostfria ståltankar med franska ekstavar

Det doftar av mörka bär, kryddor, lite fat och en ytterst liten rökighet. Vi gillar det som når våra luktorgan.
I munnen får vi ett vin packat med mörk frukt, främst är det körsbär, blåa plommon och björnbär. Här finns också rejält med kryddor/örter och en del kakao och kaffe. Ekfaten känns, men vi upplever inte dessa som påfrestande. Mjuka nästan mesiga tanniner känner vi, liksom en liten trevlig syra. I den medellånga eftersmaken dyker det upp lite lakrits med en liten, liten rökighet.
Ett snällt, mjukt och lite inställsamt vin. Visst är det lite publikfriande och vi förstår varför vi en gång i tiden föll för det här vinet och då förstår vi också varför det blivit en favorit hos så många svenskar.
Våra smakpreferenser har förändrats och så många fler inköp lär vi nog inte göra. En vertikal på de återstående flaskorna i vår källare ska vi nog försöka få till under hösten.

Idag kostar viner 120 kr på "Bolaget" och det är årgång 2010 som gäller.

Betyg 3+

Serras del Priorat

Priorat är ett litet bergigt område i Katalonien, några mil sydväst om Barcelona. Den dominerande druvan är Garnacha dvs Grenache. Du som vill veta lite mer om Priorat kan läs den här artikeln.
Vi drack det här vinet för drygt två år sedan. Vad vi tyckte då kan du läsa här.

2008 Serras Del Priorat.
Producent är Clos Figueras. Lite om producenten hittar du här. Detta vin är pruducentens tredje vin.

Vinet är gjort på 65% Garnacha, 20% Mazuela och 15% Cabernet Sauvignon. 
Vinet jäser i 2500 liter stora betongtankar som är temperaturkontrollerade. Efter två veckors ”maceration” flyttas vinet till 500 liter stora franska ekfat där det sedan lagras i ca sju månader.

Vi följer vinet under tre dagar. Vinet är gott under hela den här resan, men framför allt är det den tredje dagen, som vinet  släpper loss ordentligt.
Det doftar av mörka bär i form av björnbär, mörka körsbär, blåa plommon och blåbär. Lite örter, en del kryddor och kaffe kan vi framför allt notera dag tre.
Smaken är rund och mjuk. Samma mörka frukt i smaken som i doften. Örter, kryddor, kakao och lite espresso finns i mellanpartiet. Eftersmaken är lite längre än medel. Bra syra. Snälla men ändå påtagliga tanniner. Vi gillar verkligen detta vinet.

Vi noterar att vi har inte så många Prioratviner i källaren. Detta måste åtgärdas. Idag är det årgång 2011 som säljs hos SB. Den kostar 189 kr.


Betyg 4-

Amarone från Tenuta Sant Antonio

Det var hustruns tur att ha "Bokflickorna" hemma på besök. Ja det är så hon kallar sina väninnor, som ingår i en bokcirkel som dom haft i gång i över 10 år. Hon säger samtidigt "du kan väl ta något gott ur källaren men inte alltför dyrt". Vinkällaren är mina domäner och det är en grannlaga uppgift. Det gäller att hitta något som dom flesta kan tänkas gilla samtidigt som de flesta vet om vår vurm för Valpolicella. Det får bli en amarone, som jag betraktar som den bästa under 300 kr i SB:s sortiment. Jag öppnar flaskan och häller över den på karaff två timmar innan damerna anländer. Jag häller upp ett litet glas till mig själv, som jag ställer ut i arbetsrummet, där jag huserar under hela kvällen.

2007 Selezione Antonio Castagnedi

Producent är Tenuta Sant Antonio. Deras ägor ligger nordöst om Verona mellan Illasi och Mezzani. Vi skrev om vinet så sent som i början av juli.

Det levererar på samma sätt nu som då. Kortfattat är det en typisk amaronedoft av mörka körsbär, katrinplommon, örter och lite kakao.
Smaken är rund och mjuk och packad med härlig frukt: mörka körsbär, katrinplommon, lite björnbär och torkad frukt. Här finns också örter och kakao. Bra syra och finstämda tanniner. Eftersmaken är riktigt lång.

Vinet röntes stor uppskattning bland "Bokflickorna".

På Systembolaget finns det 12 olika amaroneviner under 200 kr. Ytterligare 10 i spannet 200 - 250 kr. Dom flesta är ganska hyggliga viner. Jag kan förstå varför dom är populära, men det är endast  Selezione Antonio Castagnedi som ger en riktig amaronekänsla.
Jag har druckit alla årgångar mellan 2003 och 2007. Samtliga har levererat. Årgång 2008 missade jag, men har ett par flaskor av årgång 2009 i källaren. Jag följer ganska slaviskt tumregeln att addera fem år till den årgången som står på flaskan innan jag öppnar den första flaskan. Nu har jag läst att Henrik Ungerth (min mentor i amaronefrågor) tycker att 2009 har tappat lite. Känns som läge att dra korken ur den första egna 09:an för att bilda sig en egen uppfattning.

Av alla de amarone jag druckit så finns det egentligen bara en i prisklassen runt 250 kr som kan matcha Selezione Antonio Castagnedi  och det är Le Ragose. Dessvärre finns inte den i Sverige (ofattbart), men Carlo Merolli i Danmark har den. Vi som besöker danskarna då och då är det inget problem för, men er andra............