Gemma Barolo

Dagen efter den omilda tandläkarbehandlingen, för tre veckor sedan, slog ett behov av Barolo till. Snabbt ner i källaren och upp med en sort som jag tidigare inte druckit. Minns inte varför jag egentligen köpte den här. Måste förmodligen ha varit ett spontaninköp vid ett besök i Nordstans Vnkällarbutik på hösten 2009. Flaskan har blivit liggande, kanske delvis på att intresset föll drastiskt efter att ha läst det här inlägget från bloggen Goda Vinare.

2004 Gemma Barolo

Cantine Gemma grundades 1978 av Silvano Piacentini och består av 16 ha i Serralunga och Montforte d´Alba.


Det doftar av körsbär, en hel del vildhallon, lite rosor och en lätt kryddighet på slutet. Inte alls oävet.

Smaken går lite i samma stil med mogna röda bär och med en syra som fortfarande har en hyfsad pigghet. En lätt blommighet bestående av violer och rosor ligger där hela tiden i bakgrunden. Avslutet är medellångt och alldeles i sluttampen känns lite örter och kryddor. Tanninerna finns men är så avrundade och mjuka de kan bli.
En ganska enkel och snäll Barolo. Lättdrucken och mycket tillgänglig just nu.
Jag ser att jag betalade 298 kr på Bolaget, då jag inhandlade den. Även om vi tyckte den var hyfsat god, så känns priset i överkant. Speciellt när man för 125-179 MUK kan köpa en minst lika god om inte godare barolo (Cascina Cuccu) hos
Carlo Merolli

Betyg 3+

Detta var vår enda flaska. Den som ligger på några stycken ska nog börja tulla av sitt förråd för så mycket bättre tror jag inte att den här blir.

2003 Pajé, Roagna

Det här är ett vin som tog bloggosfären med storm för kanske fyra/fem år sedan, men det senaste året har det inte skrivits så mycket om årgång 2003 eller någon annan årgång av Pajé. Själva har vi lämnat smått lyriska noteringar 2011, 2012 och 2013. Alla om just årgång 2003. Vi drog tidigt (alltför tidigt) korken ur en 04:a. Vad vi skrev om 04:an för två år sedan hittar du här.

Nå vad finns det då att säga om 03:an som ännu inte kommit på pränt? Egentligen ingenting.
Det hela kan egentligen sammanfattas som På Roagnas 2003 Pajéfront intet nytt.
Det är väl ett betyg så gott som något, då inte en enda bloggare anmält en avvikande åsikt.
Här är komplexitet och elegans parad med skön friskhet, behagfulla tanniner och ljuvligaste körsbärsaromer.

Fortfarande gäller att vinet måste luftas ordentligt för att kunna spela ut hela sitt register.
En snabbtitt på SB:s hemsida visar att där finns årgång 2005 till priset av 401 kr och årgång 2007 till 481 kr.
Vi har fortfarande ett gäng 03:or och 04:or i källaren köpta på Bolaget för 399 kr. 05:an fick vi två flaskor av, då vi köpta en Roagnalåda med diverse läckerheter.

Betyg 5

Eugenio Rosi Poiema

Vid ett av besöken hos Cibi e Vini i höstas fick jag med mig en flaska Poiema från Eugenio Rosi. Jag drack för två veckor sedan deras Cabernet Franc. Efter att ha hyllat det vinet, så kändes det dags att testa nästa vin. Ingvar skrev om 08:an för två år sedan.

2010 Poiema, Eugenio Rosi.
Du som vill veta mer om producenten klickar här.

Poiema är gjort på druvan Marzemino till 100%.
Vinet får jäsa två gånger och vid den andra jäsningen tillsätts torkade druvor. Dessa har legat för torkning i ca 30 dagar och utgör runt 30%.
Vinet har sedan fått ligga mellan 12 och 18 månader på en blandning av barriquer och 500-litersfat av körsbärsträd och kastanjer.

Färgen är mörkt blåröd med lite violetta stråk.

Här finns en härlig frisk och fruktig doft. Det vimlar av olika bär: björnbär, vildhallon, blåbär, körsbär och aningens svarta vinbär. Efter ett tag i glasen kommer det fram lite viol, nötter och järnrost.
Smaken är frisk och pigg med rejält tryck i frukten.
Tanninerna är mjuka och riktigt civiliserade, men ändå med ett visst bett. En bra syra skänker vinet den där härliga friskheten som behövs i viner med så mycket härlig frukt som det finns i Poiema. Eftersmaken är hyggligt lång och där smyger sig lakrits och en blyg viol fram emellan de olika bären.
Gott till den pastan vi åt, men klarade sig alldeles utmärkt på egen hand.
Återigen ett tilltalande vin från Eugenio Rosi.

169 DKK kostar vinet hos Cibi e Vini.

Betyg 4

Thörnströms Kök på Vinets Dag

Den 22 januari inföll tydligen Vinets Dag. Vintankar behöver inte någon särskild dag för att dricka vin eller för att dricka något särskilt "fint" vin. Våra tankar ligger farligt när de som Ingvar uttryckte på Billigt Vin i förra veckan. Med andra ord följer vi helt enkelt den danske vinhandlaren Carlo Merollis ord "Man ska drikke det man har lyst til".

Våra goda vänner M och G från Stockholm var på besök i Göteborg. Hustrun tillbringade tisdagskvällen på Göteborgs Operan i deras sällskap medan jag själv var upptagen med ett styrelsemöte den kvällen. På onsdagskvällen åt vi en fantastisk måltid på Thörnströms kök. Vi valde den lilla avsmakningsmenyn med tillhörande vinpaket.

Avsmakningsmeny

Vid val av denna meny ser vi gärna att alla i sällskapet njuter samma meny.

• Lökbakad marulk med citrusemulsion och vattenkrasse
• Halstrad pilgrimsmussla med jordärtskockscréme och Champagnevinegrette
• Pocherad hälleflundra med ansjovisbakad fänkål och syrad äggulacreme
• Variation på spädgris med rostad palsternacka och vinteräpplesky
• Ostkaka med fruktbrödskrutong och rönnbärsgelé
• Morotsdessert med yoghurtsorbet och Svensk lakrits

• Menypris:825kr
• Vinmeny:675kr
• Ölmeny:445kr
• Alkoholfri meny:325kr

Det ska sägas att portionerna är inte stora, vilket jag är synnerligen tacksam för, mätt blev jag så det räckte ändå.
Här följer en bildkavalkad över de viner som ingick:

Kanske kvällens mest uppskattade vin. Så mycket Riesling!!

Väldigt diskret doft och smak. Pilgrimsmusslan och
jordärtskockscrémen fick verkligen chans att briljera

Riktigt gott och med ett kryddigt örtavslut.
Perfekt matchning med den ansjovisbakade fänkålen.
 

100% Tempranillo från Toro (någon mil öster om Zamora) i NV Spanien.
Ett vin från familjen Garcia (Mauro och Aalto).
Rejält tryck i de mörka bären och civiliserade tanniner.
Visst finns här lite vanilj och rostade ekfat. Fin avslutning med härlig lakrits

Citrus, blommor, exotiska, frukter och en underbar ton av honung i
avslutningen. Friskt!

En svensk avslutning i äpplets tecken.

2010 Chateuneuf-du-Pape, Signature. Domaine La Barroche

Det här vinet drack vi förra helgen, då vi på lördagen åt en älggryta. Vinet och maten passade som hand i handske. Det är drygt två år sedan vi senast drack Signature. Då var det 2007,2008 och 2009.  Du hittar våra noteringar här.

2010 Chateuneuf-du-Pape, Signature. Domaine La Barroche

Druvblandningen är 66% Grenache, 13% Mourvedre, 11% Syrah, 6% Cinsault  och 2% övriga sorter. Grenachen har legat 18 månader på foudres (100hl träfat) medan Syrah och Mourvedre har legat på begagnade barriquer.

Det är en underbar doft som slår emot oss. Just den där trevliga blandningen av mörka och röda bär, som vi är så förtjusta i, är det som allra först når oss. Efterhand tillkommer en pinjedoft, en hel del örter och kryddor, som  får oss att tänka på våra cykelturer i Provence. Det finns också en svag blommig ton av lavendel, lite söt piptobak och aningens lakrits.
Våra höga förväntningar kommer inte på skam.

Vi tar en rejäl klunk och låter vinet virvla runt i munhålans alla skrymslen. En härlig komplexitet med en radda finstämda smaker kan vi känna. Gott så in i bänken!! Egentligen räcker det så, men nu tar vi lite mindre klunkar och försöker sätta ord på det vi känner.
Bärkompotten som finns där och på något sätt utgör ryggraden i vinet är en blandning av björnbär,blåbär, skogshallon och jordgubbar. Syran som är påtaglig för tankarna åt frostnypna slånbär och det är nog den som ger vinet dess ungdomlighet. Gott om örter och kryddor. Tanniner som biter lite försiktigt på ett mycket belevat sätt.
Och eftersmaken? Ljuvlig helt enkelt! Här kommer det fram lakrits, mörk choklad och aningens viol.

På etiketten står det 15 %. Det tror vi inte på. Den alkohol som finns är helt inlemmad i frukten.


På Systembolagets hemsida kan vi se att det finns lite olika årgångar kvar av detta utomordentliga vin.

Betyg 5

Radoar Loach vs Zweigelt

Innan vi besökte Gambero Rosso Eventet i förra veckan hann vi med ett snabbbesök hos Fabio och Mie på Cibi e Vini. Vi fick hjälp med att välja några flaskor vi tidigare inte testat från en producent vi bara läst om och på en druva där vår kunskap mer eller mindre är obefintlig. Det är därför vi drar korken ur de här två flaskorna.

Radoar.
Detta är en ekologisk odlare i Sydtyrolen några mil från den Österrikiska gränsen. Namnet Radoar nämns redan på 1300-talet. Loggan, hjulet med de åtta ekrarna, symboliserar livets kretslopp, där allt utgår från solen i mitten. Vingårdarna ligger på en höjd av 900 meter över havet och drivs av Edith och Norbert Blasbichler

2012 Zweigelt

Italienska Viner skrev om vinet i somras. Jag tror minsann det är första gången vi provar ett vin på druvan Zweigelt.

Färgen är ljust blålila.

Vi möts av en doft av röda bär, en viss jordighet och en mineralaktig arom. 

I munnen känns vinet ungt och slankt med en fin syrlig, röd bärfrukt. Lite kryddor och mineraler kan vi också notera. Jordigheten återkommer i smaken och förvirrar oss något. Tanninerna känns, men håller sig lugna och är välpolerade. Ett enkelt vardagsvin, som inte riktigt får oss att tända till.

Betyg 3

2011 Loach

Billigt Vin skrev om det här vinet på senhösten 2013.

Vinet är gjort på 70% Zweigelt och 30% Pinot Nero. Vinet har fått jäsa på tankar av rostfritt stål och sedan fått ett år på gamla ekfat.

Färgen är rubinröd i en mycket mörk ton.

Det doftar av en blandning av mörka och röda bär, mest mörka. Här finns lite triggande kryddor, aningens blommor (viol) och lite järnhaltiga mineraler. Doften känns mer ren och är betydligt angenämare än doften i den rena Zweigelten.

I gommen får vi ett vin som utstrålar ungdomlighet. Hyggligt slankt. Det finns en bärkompott, mörka bär spetsade med lite jordgubbar, som känns väldigt tilltalande. Syran är pigg och alert utan att för den skull kännas vass. Fina kryddor spetsar intycket. En viss strävhet känns i den medellånga eftersmaken.

Ett inte alltför avancerat vin, som tilltalar oss med sin ungdomliga frukt. Ett vin som passar bäst ihop med mat.

Betyg 3+

 

Båda vinerna är som jag skrev i ingressen köpta i Köpenhamn hos Cibi e Vini. Zweigelt kostade 105 DKK och Loach 125 DKK. Två intressanta viner, där druvan Zweigelt spelar huvudrollen. En druva jag inte druckit förut och som jag blir lite mer nyfiken på. Två viner för vardagsmaten och ytterst rimligt prissatta. Speciellt Loach fick jag ett gott öga till.



Veckans Amarone: Vivianis enkla!

I söndags blev amaronesuget akut. Vi valde en amarone från av våra favoritproducenter. Vi plockade upp en 05:a ur källaren.

2005 Amarone della Valpolicella, Viviani.
Vi har skrivit om Vivianis åtskilliga gånger, så den här gången lämnar jag bara en länk så kan den som vill veta mer läsa här.  Och lite mera här
Vi har den här kvällen valt den lite enklare av deras två amaroneviner, men oj, oj,oj som den visar upp sig idag.

Druvblandningen är 70% Corvina Veronese och 30% Rondinella. Vinet har fått en uppfostran på 225 l ekfat i 24 månader och därefter ett år på flaska.

Två timmar innan det är dags att njuta av vinet drar vi ur korken. Vi dricker halva flaskan på söndagen och resten på måndagen. Just det här med att ge amaronevinet ordentligt med luft kan inte nog poängteras. Vinet var precis lika bra båda dagarna.

Direkt vi upphällningen möts vi av den typiska amaronedoften d v s söta mörka körsbär, lite örter och kakao. Efterhand tillkommer mer nyanser som aningens torkad frukt, blåa plommon och ännu mera mörka körsbär. Det här är ljuvligt och retar våra sinnen.
I gommen får vi ett moget amaronevin som känns både fylligt, runt och mjukt. Söta mörka körsbär, torkad frukt, lite katrinplommon och mörk choklad. En riktigt lång eftersmak där det finns lite russinnyanser och då med betoningen på lite, men också den där lilla bittra tonen av riktigt mörk choklad. Syran är fortfarande småpigg och tanninerna mjuka, lena och runda. Ytterst balanserat och strukturerat.



Vi hade glömt att den vanliga amaronen från Viviani kunde vara så här god! I ett helt perfekt drickfönster just nu. Detta var vår sista flaska. Du som har en 2005:a hemma, så rekommenderar vi "korka upp under 2014". Den kan omöjligt prestera bättre än vad den gjorde idag.

Betyg 4++