2010 Chateauneuf från Mas de Boislauzon

Det mörknar allt tidigare. Den gångna veckan kom också kylan, även om vi i Nordhalland har förskonats från snöelände. Tid är bokad för byte till vinterdäck.

Den här årstiden är det gott med lite kraftfullare viner som utstrålar sommarvärme. Viner från Chateauneuf-du-Pape uppfyller detta, så det vara bara att gå ner i källaren och plocka upp något lämpligt.

2010 Chateauneuf-du-Pape Tradition, Mas de Boislauzon

Den här vingården drivs av syskonen Chaussy och är belägen i den norra delen av appellationen. Sedan 2012 är  vingården certifierad som agriculture biologique.
Jag tidigare provat 2007 och 2009. Nu är det dags för version 2010.

Vinet är gjort på druvorna Grenache 85%, Mourvèdre 10% och Syrah 5%.

Vinet har fått jäsa i cementtankar för att sedan få ligga till sig i 12 månader på foudres och cementtankar.

När vi dricker av det här vinet så bekräftas våra  uppfattningar om Ch9dP.

Vi möts av en stor och kraftfull doft, där den mörka frukten utgör en av grundpelarna tillsammans med läckra finmalda provencalska örter. 

Kanske är det den lilla tonen av pinjeträd, som griper tag i oss och vi kan sluta ögonen och doften från vinet frammanar känslan från våra cykelturer i Provence.

Vi gillar verkligen den här chateauneufen. Det finns en bärkompott av diverse mörka bär som verkligen slår an hos våra smaksinnen. Detta i kombination av läckra örter, salt lakrits och en förhållandevis frisk syra får oss att dra på smilbanden. Tanninerna är på alerten, men är mjuka och lena samtidigt som dom bjuder på lite motstånd. Eftersmaken är så där läcker och komplex som de riktigt bra Chateauneuf-du-Pape-vinerna kan bjuda på. Vi hittar kakao, lite rått kött, violer och en viss pepprighet. Naturligtvis ligger den mörka frukten hela tiden i bakgrunden och påminner oss att det är
grundstommen i vinet.

Betyg 4+

 Idag kostar 2010:an 259 kr i beställningssortimentet. Ett bra pris för ett riktigt bra vin.

Veckans Amarone: Vaio 2004

En vecka där tisdags- och onsdagskvällarna ägnats åt CL-fotboll. Detta i sällskap med ett glas amarone. En flaska till två personer under två kvällar kan få inte alltför inspirerande fotbollsmatcher att framstå i en positivare dager.
Den här veckan blev det en flaska från:

Seregho Alighieri Vaio Armaron Amarone Classico. Årgång 2004.
Jag har skrivit om den här amaronen tidigare. Vad jag tyckte om tidigare årgångar hittar du här: 2003, 2004, 2005 och 2006

I somras då vi tillbringade en vecka hos Lucia på Villa Monteleone i den lilla byn Gargagnago tog vi dagligen en promenad i omgivningarna. Vi blev särskilt förtjusta i promenaden runt de fyra fontänerna.

Det är precis i det här området som den store Dantes son 1353 köpte en gård med tillhörande marker. Den har sedan varit i Dantefamiljens ägo.

Vintillverkningen görs ut av den stora producenten MASI.

Till den här amaronen är det den klassiska blandningen av druvor som använts d v s Corvina 65%, Rondinella 20% och Molinara 15%.


Låt mig fastslå det med en gång att årgång 2004 är nu något helt enastående god. Här finns alla de ingredienser vi önskar oss av en amarone.

Vaio har också något i tanninväg som bjudet lite motstånd och som ger den en extra dimension.

Vi låter som alltid vinet få luftas ett par timmar innan vi ska avnjuta det. Det här med luftning är speciellt viktigt för amarone.

Det är en stor och kraftfull doft vi möter. Här finns mörka körsbär, torkad frukt, kakao och lite örter.
En doft som fyller oss av glädje och behagfullhet.

I munnen spelar vinet ut sitt hela register och sin storhet. Smaken kombinerar kraft, elegans och komplexitet. Här finns en underbar kompott av mörka bär, där de söta mörka körsbären står i det främre ledet, följt av björnbär och lite andra skogsbär. Den torkade frukten är på plats och bjuder på en elegant kombination av fikon, dadlar och aningens russin. Lägg därtill lite katrinplommon. En liten örtsamling tränger sig fram i mittenpartiet och spetsar till smakintrycken.
Trots åldern har vinet en stor friskhet. Lite mjuka och lena tanniner bjuder som jag nämnde tidigare ett trevligt motstånd.
Avslutet är magnefikt. En lång utdragen eftersmak, där den mörka frukten tillsammans med de torkade frukterna blandas upp med en läcker ton av mörk choklad, aningens kaffe och en lätt inslag av sötlakrits.

Hustrun och jag är alldeles hänförda. Vi har druckit 2004:an åtskilliga gånger, men dom här två kvällarna överträffar Vaio sig själv. En överlägsen seger för amarone över CL-fotbollen.

Betyg 5

Mitt Kök i Göteborg

Mässan "Mitt Kök" är ett evenemang som jag brukar besöka. Jag har passat på att gå på öppningsdagen och hängt på låset kl 11. Tanken var att göra detsamma i år. Jag skulle dessutom få sällskap med vännerna L,G och B. En tandoperation dagen innan mässans öppnande försatte mig i ett tillstånd, där jag omöjligen kunde genomföra detta. Vännerna verkar av rapporten klarat sig bra.

Det blev istället så att hustrun och jag tog oss till mässan på söndag em. Vi var där under mässans tre sista timmar. En liten annan stämning än den jag tidigare varit med om. Det märktes att utställarna haft några långa dagar bakom sig.

Jag hade fått två fribiljetter av näthandlaren xwine.se, genom att jag hade svarat på några frågor. om deras viner.
Hustrun och jag tog oss snabbt till disken där man för 100 kr fick ett glas samt fem dryckeskuponger.

Då var det dags att vandra runt bland utställarna.

Mitt övergripande intryck var att det överlag var lite enklare viner och inte så spännande saker. Men visst fanns det undantag!

Den här bilden är tagen strax efter kl 17, då mässan stänger. 

Vi startade upp hos näthandlaren xwine.
Jag har tidigare skrivit om den här trevliga näthandlaren och ett par av deras viner bl a om deras Ripasso från Vogadori och en Dolcetto från Revello.

Det här är en champagne som vi gillar. Även den här dagen fick den oss på gott humör. Torr och frisk så klart och med en trevlig citrus ton som ackompanjeras av lite persika/aprikos. Lite kex här och var och med ett avslut av grapefrukt.

Ett enkelt men ändå välsmakande mousserat vin från Alsace.
Smaken är frisk och torr. Gröna äpplen, lite citrus, en lätt mineralton och viss finns det även lite brödkänsla. Lite inställsam och mycket lättillgänglig.
Det kan naturligtvis inte tävla med en champagne, men fyller ändå sin funktion till den stora buffén eller som bubbel vid tolvslaget och även en varm sommarkväll gör den sig väl. Priset ligger på 149 kr.

Vi testade också Vogadoris recioto. Ett sött vin, men ändå inte. Vi prövade vinet till en bit mörk choklad och även till en bit parmesan.
Visst finns här en härlig sötma kombinerat med en frisk syra. En hel del torkad frukt bl a russin, ett visst inslag av örter och kakao.
En riktigt hygglig recioto,

En av mässans höjdpunkter var att smaka på ostarna från France Fromage. Våra tre favoritet blev:
Comté 18 månader från Jurabergen
Lucullus, från Iles de France
Bleu de chèvre från Alperna

Den här champagnen gjorde sig alldeles utmärkt till vår lilla ostbricka
En årgångslös Blanc de Noir (endast gjord på Pinot Noir).
Här finns en hel del bröd, lite citrus och massor av gula äpplen och annan gul frukt.

En riktigt trevlig bekantskap var det här vinet på druvan Lagrein
Doften domineras av röda bär, blommor, regnvåt jord och lite örter.
Smaken är frisk  med syrliga körsbär som härförare, men visst det finns lite mer röda bär och även lite örter. Trevlig syra.  Mjuka och behagliga tanniner.
Inte var dag som man stöter på vin från Sydtyrolen och druvan Lagrein!

Vi avslutade dagen med att besöka Göteborgs Vinhus. Jag har tidigare skrivit om deras öppningsevent, vilket du kan läsa om här.

Vi passade nu på att testa några andra av deras viner. Vi började med en Nebbiolo från 2010.
I doften lite rosor, körsbär och vissa mineraler. Hyggligt slankt i munnen med röda bär, en viss syrlighet får oss tänka på slånbär och lingon samt med bitande tanniner som uppför sig städat.
Inte alls tokigt. Vi dricker det här gärna igen.

En ung Chianti från 2012. 90% Sangiovese och 10% Merlot.
Under 12 månader har 70% av vinet legat på stora ekfat medans 30% har legat på fat av rostfritt stål.
En skön bärkompott av hallon, björnbär och körsbär dominerar intrycken och med ett litet kryddigt avslut. Finmalda tanniner biter men på ett snällt och behagfullt sätt.
En bra syra skapar en genomgående friskhet.
Kanske inte det mest komplexa eller galantaste vinet, men gör sig ändå väldigt bra till vardagsmaten.
Även detta vin är värt att titta lite närmare på.

Vi avslutade med ett vin från Priorat. Producent är Celler Pasanau. Verksamheten har koncentrerats runt byn La Morera de Montsant.
Ett omställningsarbete har påbörjats för att bli certifierade som ekologisk producent.
Det här vinet "Ceps Nous" är deras instegsvin gjort på druvorna Grenache 60%, Carignan 20%, Syrah 10 och resten lite Cabernet Sauvignon och Merlot.

Ordentligt med mörk frukt, örter, en del animaliska inslag och aningens fat. Tanniner som gör vinet matvänligt utan att ta allt för tydligt grepp i gommen. Ungt och friskt.
Vinet finns i beställningssortimentet för 189 kr.
Vi dricker det här gärna igen.

Den här veckan är storebrodern La Morera de Montsant, 2007 veckans vin hos Göteborgs Vinhus.
Det kostar 249 kr i beställningssortimentet. Enligt Rolf så ska det vara ett par steg uppåt. Det känns självklart för oss att lägga en beställning.

Två Cotes du Rhone viner. Cellier des Chartreux vs Alain Jaume & Fils

Återigen en bloggpost om ett varuprov jag erhöll för ett par veckor sedan. Den här gången var det att vin från Cotes du Rhone. Ett alldeles färskt sådant också, då det handlar om årgång 2013.
Den här gången ställde jag det mot ett annat vin från Cotes du Rhone, fast det vinet var från 2012. Båda vinerna får godkänt. Ja faktiskt riktigt goda och jag dricker dom gärna igen.
Vinerna det handlar om är Cellier de Chartreux för 89 kr i beställningssortimentet och Les Champauvins som kostar 119 kr och också finns i beställningssortimentet. Det billigare vinet är ett varuprov medan det något dyrare (30 kr) är betalat av Vintankar själv. Kanske inte riktigt rättvist att jämföra viner med denna prisskillnad, men så blev det.
Det är när jag sätter mig ner för att "författa" mitt inlägg som jag upptäcker att dessa båda viner kommer från samma importör

Les Champauvins 2012 från producenten Alain Jaume & Fils.
Jag drack det här vinet för två år sedan. Det var då årgång 2010. Mitt omdöme då hittar du här.
Biologisk odling och certifiering i och med årgång 2012.
Den här vingården ligger en grusväg norr om Chateauneuf du Pape. Vinet är gjort på 70% grenache, 20% syrah och 10% mourvèdre.
2012:an känns mer tillgänglig och drickklar än vad 2010:an gjorde för två år sedan. Här finns en snygg och nästan lite förförisk doft av mörk frukt, örter, lavendel och aningens fat.

I munnen får vi en dryck som ger en sensuell känsla av solvarm frukt: körsbär, björnbär, hallon och något lite svarta vinbär. En fin samling provencalska örter hjälper till att hotta upp vinet. En nätt liten syra ger friskhet. Mjuka och lätta tanniner ger vinet tillräcklig pondus för att funka till maten samtidigt som det klarar sig bra på egen hand. I eftersmaken en liten läcker sötlakritspastill.
Riktigt gott.
Den som finner Chateauneuf-du-Pape-vinerna alltför dyra, så är detta en riktigt bra ersättare.

Betyg 4


2013 Cotes du Rhone, Cellier des Chartreux.
Producent är Cellier des Chartreux, som är ett kooperativ bildat 1929. Idag består dom av 70 odlare och förfogar över 500 ha vinodlingar. Den huvudsakliga verksamheten ligger alldeles väster om Avignon på kullarna som blickar ner mot Pujaut slätten. Du hittar mer på importörens hemsida.

Vinet är gjort på 60% Grenache, 30% Syrah och 10% Carignan.
Det här är ett något robustare vin. Doftmässigt finns det en del likheter i den mörka frukten och de tydliga örterna/kryddorna. Samtidigt känns CdC lite mindre elegant än Les Champauvins.

I munnen är det även här likheter. Återigen är det den mörka frukten och de finmalda kryddorna som gör att vinerna påminner om varandra. En lite pepprigare ton noterar vi i "hästvinet". Les Champauvins känns elegantare och har en något mer komplex smak. Båda vinerna har en fin syra som skänker vinerna friskhet.

Tanninerna  tar för sig lite mer och är inte lika mjuka och lena hos "hästvinet" som hos Les Champauvins.
Med detta sagt så vill jag ändå påpeka att CdC är ett alldeles utmärkt matvin, som jag mycket gärna dricker igen till någon av höstens grytor.

Betyg 3+



Vi sammanfattar detta som två bra viner, som gör sig utmärkt till många av de rätter vi äter under hösten. Jag tänker då i första hand på diverse köttgrytor. Les Champauvins är 30 kr dyrare och det motiveras av en något elegantare stil och är också något mer komplext i sin sammansättning. Personligen föredrar jag Les Champauvins, vilket återspeglar sig i min betygssättning.
Är det värt 30 kr mer? Det är nog snarare en plånboksfråga.
Käre läsare, jag föreslår att du gör en egen test. Båda vinerna finns, som jag skrev i ingressen, i beställningssortimentet med nr 75372 och nr 76800

Giol Organic Prosecco Brut. Ett varuprov.

Jag hämtade för ett par veckor sedan ut ett varuprov från Hermansson & Co. Av olika anledningar har det inte blivit av att testa det, men igår var det dags. Vi hade några vänner på besök och innan maten fyllde jag våra glas med lite Prosecco.

Azienda Agricola Giol är en producent med en lång historia bakom sig. Ja, den daterar sig tillbaks till år 1427.
Verksamheten är förlagd till San Polo di Piave, några mil norr om Venedig. 1919 köptes hela gården dvs slottet, vineriet och vingårdarna utav Giovanni Giol. Idag är det hans barnbarnsbarn Luisa som tillsammans med sin son Vittorio driver verksamheten.
Redan 1987 blev gården certifierad som Organisk Odlare.
2007 fick vinerna statusen som Vegetariska och Veganprodukter.

Dom gör röda viner på Merlot och Cabernet Sauvignon, vita viner på Pinot Grigio och Chardonnay och ett par roséviner. I många fall finns vinerna med såväl kork som skruvkapsyl.

Ja, så gör dom förstås Prosecco i ett par olika varianter. Här är druvan Glera.
Du som vill veta mer om Prosecco rekommendrar jag att klicka in på bloggen Billigt Vin. Ingvar har där skrivit en serie mycket läsvärda artiklar om Prosecco.

Hos Systembolaget finns fem av Giols produkter.
I oktober lanserades en variant med namnet Prosecco Organic Brut i beställningssortimentet för 89 kr. Det är detta jag fått ett varuprov utav.

Mycket ljus i färgen, nästan blekgul med några ljusgröna(vårgrönska) stråk ut mot glaskanten.

En försiktig doft av ungdomlighet når vår nos. Här finns lite lätta toner av päron, persika och mariekex. En vag blommighet vilar över helheten.

I munnen är vinet friskt, torrt och fruktigt. Vi noterar omgående lite citrus, gråpäron, något lite gröna äpplen och ett fint persikoinslag.
Ett enkelt och okomplicerat bubblande vin. Väldigt lättdrucket och perfekt som aperitif.
Jag dricker gärna det här igen. Gärna som aperitif eller som svalkande en varm sommardag.

Betyg 3

Veckans amarone: Rosson 2007

Under den gångna veckan har vi druckit Rosson i version 2007. Vi drack 2006:an för dryga två år sedan och den var en riktig hit. Våra förväntningar på 07:an är så klart höga, men denna gång kom de på skam.

2007 Amarone Rosson, Terre di Pietra
Vi har att göra med en liten producent (Terre di Pietra) i Negrardalen. Deras vingård ligger i Torbe, någon mil norr om Negrar. Vingården ligger på 400 meters höjd över havet. Vinmakare är Laura Albertini. Sedan 2011 pågår ett omställningsarbete till biologisk odling.

2007 gjordes det runt 5 000 flaskor av den här amaronen.
Druvblandningen är 40% Corvina, 30% Corvinone, 15% Rondinella, 10% Teroldego och 5% Oseleta.
Vinet har tillbringat runt fyra år på stora ekfat och sedan ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Doften är ganska återhållsam, ja nästan sluten. Vi anstränger oss och hittar lite körsbär och örter, men inte så mycket mer.

Vi tar en klunk och blir lite fundersamma. En liten sipp till. Klart oroande. Inte så att vinet smakar dåligt. Det är bara massa smaker vi saknar. Vi har ändå hällt upp vinet i två glas av Orrefors Difference Primeur för dryga två timmar sedan.
Visst här finns lite mörka körsbär, tydliga örter och aningens kakao. Syra och tanniner är vinets behållning. Eftersmaken är hyggligt lång, men gör oss inte gladare. Avslutet har en grön ton och något bränt i svansen.

Vi hoppas på att det kan vara bättre dag två. Men inte, även om avslutet inte längre har den gröna bitonen och det brända inslaget är borta, så saknas allt det som är så fascinerande med amarone.
Förstå mig nu rätt. Vinet smakar inte illa på något vis. Det är klart drickbart, t o m ett hyggligt matvin, men mycket av det som ska finnas i en bra amarone, och som fanns i 06:an, saknas.
2006:an gav jag betyget 5-.

Den här versionen får betyget 3.

Det är inte utan att ett antal frågor hopar sig. Har man misslyckats med årgång 2007? Flaskvariation, så att det här var ett måndagsexemplar? Behöver vinet ligga till sig i flera år till?
Jag är inne på flaskvariation. Det här är en liten producent, som inte satsat på en dyr anläggning med datorstyrd vinifieringsutrustning, utan ser vinmakandet som ett hantverk. Just den här flaskan blev det något vajsing med.

Jag har såväl en 2006:a som en 2007:a i källaren. 06:an kommer nog att gå åt i vinter, medan jag väntar ett år med 07:an. Nyfikenheten på 07:an kan ta överhand, så att jag ställer dom båda mot varandra.

Lite blandat

Vintankar öppnade för ett par veckor sedan ett Instagramkonto (jcvintankar). Vi kommer att fortsätta skriva på bloggen om viner vi dricker, precis som vi gjort tidigare. Dock kommer vissa viner endast att hamna på Instagram, främst sådan vi redan skrivit om relativt nyss.

Nedan följer en liten bildkavalkad över viner vi druckit de senaste månaderna, men som av olika anledningar inte blivit "bloggade".

2013 Chateau Pech-Latt

Ett ekovin från området Corbières i Languedoc-Roussillon. Vinet är gjort på 60% Carignan, 20% Grenache, 15% Syrah och 5% Mourvèdre.
Ett kraftigt och gott vin, som gör sig bra till höstens grytor.
Lite småstramt med ordentliga tanniner. Fin solvarm mörk frukt. Gott om örter.

Betyg 3+

En Pinot Noir från Central Coast, strax söder om San Francisco.
Här finns riktigt läckra röda bär, lite ljusare körsbär och kryddor av hög klass.
Vi gillade verkligen den här PN. Den dricker vi fler gånger!

Betyg 4

En mjuk och snäll ripasso, som var mycket lättdrucken.
Mörka körsbär, lite torkad frukt, ordentligt med kryddor och ett betydande inslag av fat.

Betyg 3

En Barolo från 2005. Vi drack 2004:an för två år sedan och då tyckte vi så här.
2005:an upplever vi som om inte mogen så i alla fall tämligen drickklar. Här finns trevliga, syrliga körsbär, en del rosor, lite nypon, mörk choklad av hög kvalitet och aningens lakrits (i eftersmaken). Inslaget av fat  är tämligen stort, så den ekkänslige ska nog hålla sig borta. Vintankar är hyggligt tålig och i det här fallet tycker vi också frukten backar upp det hela.

Betyg 4

Ett vin från Luberon, som vi köpte vid förra årets cykelsemester. Minns jag rätt så betalade vi runt 15 euro.
Producenten är certifierad som "Agriculture Biologique".
Vinet är gjort på Syrah, Grenache, Carignan och Mourvèdre. Dom odlar främst Syrah och Grenache. Det är också mitt intryck att dessa druvor dominerar. Mycket solvarm frukt, en hel del kryddor och mjuka tanniner.

Betyg 4-