2010 Amarone, Monte Santoccio

Monte Santoccio är en liten producent, som gjort stort intryck på oss. Vi besökte honom i våras tillsammans med Clubamarone. Det blev en ganska utförlig bloggpost om detta smått magiska besök. Du kan läsa om det här. Vi fick med oss hem en låda av deras amarone 2010. En av de där lite småruggiga kvällarna i förra veckan drog vi korken ur den första flaskan. Vi misstänkte att den var lite ung, så vi hällde över den på karaff och lät den luftas i närmare fyra timmar.
Den fick ackompanjera osten eller snarare tvärtom ost fick utgöra tillbehör till vinet.

Druvmixen är 40% Corvina, 30% Corvinone, 25% Rondinella  och 5% Molinara.
Druvorna har fått torka i ca 90 dagar innan vinifieringen börjar. Vinet har därefter fått ligga till sig runt 36 månader på tonneaux (stora ekfat).

2010:an känns fortfarande mycket ung och vi tror att den kommer att utvecklas väldigt bra de närmaste åren. Just dom här ungdomliga amaronevinerna har sin charm med lite mer kärvhet, mindre torkad frukt och större personlighet.

Vi doftar på vinet redan vid upphällningen och kan konstatera en svag doft av mörka körsbär, men inte så mycket mer. Fyra timmar senare när vi häller upp i glasen så är det helt andra tongångar. De mörka körsbären har nu fått sällskap av lite andra mörka skogsbär, blåa plommon, lite, lite torkad frukt, en del örter och kakao. Visst är doften stor, men inte så där maffigt kraftfull. Här finns mer elegans än kraft.

I munnen känner man att vi har med en ung amarone att göra. Det finns en stor friskhet och de mörka körsbären är i centrum. Visst lite torkad frukt finns det, men den finns i bakgrunden någonstans. En lätt ton av örter, kakao och unset vanilj. Syran ger vinet en friskhet vi gillar. Tanninerna finns där, visserligen behagfullt mjuka, men bjuder ändå ett litet motstånd. Eftersmaken är lång och här finns på sluttampen den där lilla bitterheten från riktigt mörk kvalitetschoklad. Alkoholen är så gott som helt integrerad med frukten.

Visst är det här en bra amarone, även om den är lite ung idag. Du som har den här årgången hemma kan gott vänta ett halvår eller kanske t o m något år innan du öppnar dom. Jag vill följa utvecklingen så fram emot jul drar vi nog korken ur nästa flaska.

Vår flaska är privatimporterad. Med frakt och sv alkoholskatt hamnar vi strax under 300 kr. På "Bolaget" är priset 557 kr.

Betyg 4+

Rosé Sekt, Furst von Metternich

Vännerna B och M var på besök. Solen letade sig fram och det blev helt plötsligt riktigt anständigt att sitta ute. Vi dukade fram lite plockmat. Öppnade en flaska tysk rosé Sekt inhandlad för 9 euro på Berlins flygplats.

Vinet är gjort på druvan Pinot Noir. Producent är Furst von Metternich med en lång vinhistoria. Har jag fattat det rätt är dom nu en del av Henkell & Co.

Ett enkelt vin, men ändå ganska trevligt. Här finns lite röda bär, citrus som drar mot blodgrape och en del mineraler. Det är väl inget jag jagar efter, men den här ljumna kvällen fyllde det sin funktion.

Betyg 3-

Taittinger Rosé

Mycket till sommar har det inte varit, men det går alldeles utmärkt att plocka fram en roséchampagne ändå. Vi gjorde så häromdagen. Den här inhandlades på flygplatsen Charles-de-Gaulle för en månad sedan. Minns jag rätt så låg priset på dryga 40 euro. På Systembolaget går den loss på 459 kr.

Taittinger är ett familjeägt champagnehus. Den nuvarande ägarfamiljen förvärvade egendomen 1931, men anorna går tillbaks till mitten på 1700-talet.
Jag har tidigare skrivit om deras Brut Millésimé 2004, vilket du kan läsa om här.

Druvsammansättningen är 50% Pinot Noir, 20% Pinot Meunier och 30% Chardonnay. Basvinet görs på en blandning av vita viner. En liten del rött Pinot Noirvin tillsätts för att man ska få den rosa färgen. Vinet får sedan jäsa en andra gång för att bilda moussen, därefter får vinet ligga i tre år innan fällningen avlägsnas.

Vi möts av en hyfsat stor doft med röda bär i centrum. En mycket frisk framtoning. Mariekex, lite rostat bröd och en lätt citrus ton.

I munnen känns vinet  väldigt friskt med en liten krispighet. Torrt så klart och det andas ungdom. De röda bären från doften återkommer. Vi tycker de drar mot jordgubbar, smultron och kanske aningens hallon. Ett litet citrusinslag finns det. Gott om kalkhaltiga mineraler.
I eftersmaken tillkommer lite rostat bröd och blodgrape.

Den når visserligen inte min favorit, som är Gossets Grand Rosé, men måste ändå anses som både trevlig, god och humörhöjande.

Betyg 4

Titari vs La Poja

I början på vecka hade vi besök av våra goda vänner O och R. Precis som oss är dom vinälskare och eftersom jag vet att ett av R:s favoritviner är La Poja, så plockade jag upp en 07.a ur källaren. Jag har gått och fingrat lite på den senaste årgången av Titari. Det är ett par veckor sedan den kom upp från Valpolicella. Den här kvällen kändes som ett bra tillfälle att testa den första flaskan av årgång 2010.

Läsare av denna blogg vet att Brunelli är en av de vinproducenter i Valpolicella, som jag håller väldigt högt. Jag länkar till inlägg som jag skrivit, ett på Amaroneguiden och ett på min egna blogg.
Årgång 2009 av Campo del Titari har jag hyllat rejält bl a här. Druvsammansättning och tiden druvorna fått torka är ungefär de samma som hos 2009:an.

Nu är det så dags för årgång 2010. Jag häller upp vinet på karaff dryga två timmar innan vi ska börja dricka av det.
Redan vid upphällningen snirklar sig en vidunderlig doft upp mot vår nos. Två timmar senare häller jag upp vinet i våra glas och visst är det en doftbomb vi har att göra med.
Vi möts av en underbara mörka bär, en hel del torkad frukt, lite örter och en svag ton av alkohol. Här finns kraft och elegans sammanförda på ett balanserat sätt.

I gommen känns vinet ungt. Ja nästan lite väl ungt. Mörk frukt i form av körsbär, blåa plommon och björnbär är det första vi noterar. Sedan en rejäl omgång torkad frukt med tydliga toner av russin. Det finns betydligt mer av detta i kvällens vin än vad det gjorde i 2009:an. Örter, kakao  och ett inslag av fat kan vi också notera. Eftersmaken är som sig bör lång och en utdragen parad av diverse torkade frukter. Alkoholen är inte helt infångad av frukten, vilket den var i 09.an. Bra syra och snälla tanniner.
Vi sammanfattar detta som ett fantastiskt amaronevin, men det når inte 2009:ans höjder. Fortfarande lite ungt med mycket torkad frukt och lite alkoholhetta.
Betyg 4++
Vinet köptes hos Brunelli för 46 euro. Frakt och sv alkoholskatt tillkommer. På bolaget verkar 2009:an finnas kvar i Beställningssortimentet till 764 kr.

2007 La Poja
Ett vin från producenten Allegrini. Vi har druckit och skrivit om flera olika årgångar. Klicka på resp årtal så ser du vårt omdöme: 2003, 2004, 2005 och 2006.
Nu tar vi oss an den första 2007:an.
Det första vi känner är en intensiv doft av körsbär, men även björnbär, några sv vinbär, en del kryddor och så ett litet inslag från fatlagringen.

I munnen återkommer den intensiva körsbärssmaken tillsammans med blåa plommon och lite andra mörka bär. Det finns ett trevligt inslag av örter och kryddor. Det är ett kraftfullt vin med en bra syra och en hel del tanniner. De senare har med åren rundats av och smånafsar lite försiktigt i gommen. Eftersmaken är lång med en svag ton av torkad frukt, krossade körsbärskärnor, kakao och unset vanilj. Alla fyra runt bordet nickar belåtet. Det här är gott. Riktigt gott!
Jag vill nog påstå att 2007:an är på topp just nu. Den kommer absolut att hålla sig där ett par år, men den som har en flaska eller två hemma får rekommendationen att dricka en nu.
Betyg 5
Den här flaskan köptes på SB för ett par år sedan, priset var då 475 kr.

Till kvällens dessert på jordgubbar blev det en favorit i repris.
Ett pärlande, friskt och lite sött vin, som gör sig alldeles förträffligt till jordgubbar. Sötman och den friska bärsmaken gifter sig på ett underbart sätt med just jordgubbar.
Priset på "Bolaget" är 85 kr och alkoholhalten låga 7%.

En Bourgogne och en Beaujolais.

Det vankades grillad fisk. Tonfisk resp marulk. Vi valde rött vin till detta.

2007 Maranges Le Croix Moine
Producent är Camille Giroud.
Detta vin kommer från den sydligaste delen av Cote de Beaune, där producenten Camille Giroud har en av sina egendomar.
Man tillämpar organisk/biologiska odlingsmetoder.
Vi köpte några flaskor 2010 och testade den första ett år senare, vilket du kan läsa om här.
Vi kan konstatera att det är ett helt annat vin vi dricker idag. Det har hänt mycket på de här fyra åren.
Färgen är fortfarande transparent, men den tegelröda färgen har fått en anings brunare nyans.

Doften är lite större och andas en högre mognadsgrad och har samtidigt en tydligare elegans än vad jag minns. Här finns lite syrliga bär som lingon och röda vinbär, men också mogna hallon. I bakgrunden finns ett litet jordigt inslag med små nätta örter.
I munnen får vi en slank dryck med en fin frukt, som har tydliga mognadstoner. De röda bären: vinbär, hallon och lite smultron dominerar, men här finns också en trevlig örtighet och tämligen gott om mineraler. Syran har blivit elegantare sedan senast och tanninerna har rundats av en hel del utan att för den skull kännas det minsta mesiga. I eftersmaken lite lakrits, men frukten är även delikat.
Jämfört med vad jag skrev för fyra år sedan har vinet blivit rejält mycket godare.
Betyg 4

Vår flaska köptes på "Bolaget" 2010 och kostade då 229 kr.

2013 Régnié
Producent är G. Descombes. Det här är flaska nr två ur den låda jag inhandlade från Caviste tidigare i våras. Vad jag tyckte om den första flaskan (Brouilly 2014) kan du läsa om här.
Druvan är Gamay till 100% från gamla vinstockar runt byn Régnié-Durette.
I doften hittar vi främst röda bär (jordgubbar, hallon, körsbär), men också en del kryddor/örter och steniga mineraler.
I munnen känns vinet ungt, friskt och slankt. Bärsmaken har fått ett litet mörkare inslag med ett tydligare körsbärsinslag. Syran drar åt ett elegantare håll. Här finns en del tanniner, men mycket väluppfostrade sådana. Medellång eftersmak med örter, mineraler och lakrits som får samsas med den fina frukten.
Vi gillar det här vinet. Det når inte riktigt upp till Bourgognen vi drack parallellt, men inte långt därifrån.
Vi tycker att den här är ett steg upp jämfört med Brouilly 2014.

Betyg 4-

Caviste har lyckats sätta ihop en spännande Beaujolaislåda. Vi har smakat på två av de tre viner som ingår och dom smakar mer. Lådan är slutsåld så det gäller att vara alert nästa vår när de nya årgångarna lanseras.















l

h

u

Vinter, vår, sommar eller höst. Barolo duger gott!

Ute är det 13 grader varmt. Regnet det bara öser ner. Vilken månad vi befinner oss i kan bara avgöras genom den grönska som ändå finns samt om den mängd "mördrarsniglar" vi plockar varje dag.
Hustrun och jag klär oss efter vädret och tar en lång promenad. På spisen puttrar en köttgryta, färsk potatis från landet, sallad, gurka och tomater från det egna växthuset. I glasen en Barolo köpt i Köpenhamn hos Fabio och Mie på http://www.cibievini.dk/.
 Egentligen ska vi väl inte klaga.

2008 Barolo Vigna Rocche
Producent är Erbaluna. Azienda Agricola Erbaluna ligger precis i utkanten av byn La Morra i Piemonte. Vi befinner oss ca 50 km sydost om Turin. Här har det drivits vinodling i en väldigt massa år. Idag bedrivs en småskalig ekocertifierad (organisk/biologisk) vinproduktion. Två Barberor, två Barolo, en Langhe Nebbiolo, en Dolcetto samt ett vin som är en blandning av Barbera och Dolcetto finns i deras portfölj.
Bloggen Barolesco hade igår ett inlägg om just Erbaluna. Du hittar det här.
 Vi har tidigare smakat deras Dolcetto och deras Langhe Nebbiolo. Nu är det dags för deras Vigna Rocche.

Vinet har fått mogna i runt två år på stora ekfat (30 hl) innan det släpps ut på marknaden.

Låt mig säga det med en gång. Det här var gott. Helt enkelt på ren götteboska GÖRGÖTT.

I doften finns ett litet blommigt inslag av rosor och violer, tobak, jordig champinjon och härliga körsbär och nypon.
Ingen stor omfamnande doft mer diskret och försiktig, men ändå tydlig.

I munnen tar vinet för sig på ett mer påtagligt sätt. Visserligen hyfsat slankt med en viss stramhet, men med en elegant frukt. Körsbär, hallon, nypon, örter, lite kaffe och blommor. Välbalanserat och i perfekt harmoni.
Trevlig syra och tanniner som gör sitt jobb. Mycket drickvänligt idag.

Betyg 4+

Priset då vi köpte den var runt 260 DKK. På Systembolaget finns deras "vanliga" Barolo årgång 2009 för 240 kr i beställningssortimentet.

2012 Bandita, en barbera från Cascina Tavijn.

Cascina Tavijn är en liten och mycket spännande producent. Jag hade förmånen att för något år sedan vara med på en provning i Ängelholm av deras viner. Provningen leddes av den mycket charmerande, supertrevliga och skickliga vinmakaren Nadia Verrua. Du kan läsa om detta här.

Årgång 2011 blev inte på det sättet som Konsortiet ville. Dom gav inte rätten till Cascina Tavijn att få kalla sitt vin Barbera d´Asti. Nadia och familjen beslöt då att helt enkelt kalla sitt vin Bandita.
I och med årgång 2012 återfick dom rätten att kalla vinet Barbera d´Asti, men man behöll namnet Bandita och skriver på baksidesetiketten att det är just en Barbera d´Asti.

Det här är en av mina favoritbarberor. Det finns en viss variation mellan åren, men detta till trots är de årgångar jag smakat fantastiska var och en på sitt sätt. Årgång 2012 är inget undantag.


I doften hittar vi en angenäm mörk frukt, lite örter, aningens målarlåda.

I munnen får vi en dryck med en härligt välbalanserad syra och alldeles underbara mörka bär: sv vinbär, körsbär, solmogna björnbär och en hygglig dos örter. I eftersmaken noterar vi en del mineraler, lite röda äpplen och återigen mörka bär. Visst finns det tanniner och visst gör de sig påminda, men ju längre tid i glaset desto mer väluppfostrade blir dom.
 Det här är ju bara så gott. Dag ett drack vi det till en hemmagjord pizza. Drack två helt allena på kvällskvisten. Alldeles, alldeles underbart dag två.

Betyg 4

Vinet är köpt hos Cibi e Vini i Köpenhamn. Minns jag rätt kostade den ca 125 DKK, vilket jag måste säga är ett riktigt bra pris för ett så här gott vin. Nu är det slutsåld, men i september kommer den nya årgången.