Cuvée Prestige, Paul Déthune

Brorsonen disputerade i torsdags. I fredags var det middag på institutionen. I lördags fick vi möjlighet att fira honom lite mer privat. Det måste så klart till en champagne för att sätta tonen. Ur källaren plockade jag fram min sista flaska av Cuvée Prestige "Princess des Thunes".

Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar.
Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts.
Knappt 60 000 flaskor fördelade på nio olika cuvéer gör dom. Jag har provat tre av dom och min favorit är deras Blanc de Noirs.
Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan. Någon gång emellanåt dyker dom upp på SB, men för tillfället finns det inget tillgängligt där.
Blanc de Noirs har jag skrivit om ett flertal gånger bl a här. Kvällens vin "Cuvée Prestige" skrev jag om för tre år sedan. Deras Extra Brut på halvflaska skrev jag om här.

Cuvée Prestige är gjord på lika delar Pinot Noir och Chardonnay. 70% är från den senaste skörden (2005) och 30% är s k reservvin. Den buteljerades i maj 2006 och degorgerades i januari 2013

Vi möts av en försiktig doft av gul/gröna sommaräpplen, lite rostat bröd, en del grusiga mineraler och någon ton av citrus.

Smaken är så klart torr och frisk. Den ungdomlighet jag upplevde för tre år sedan håller på att ersättas av lite mognadstoner. Här finns tydliga toner av äpplen, lite röda bär (främst smultron), brioche, mandlar, gula stenfrukter, steniga och kalkiga mineraler. Avslutet får mig att tänka på blodgrape och någonstans där finns också lite torkade aprikoser.
Visst är den strålande bra, men jag gillade den där ungdomligheten jag fann för tre år sedan något bättre.

Betyg 4

Flaskan inköptes 2013 för 375 kr.. Det är mycket champagne för dom slantarna.

2005 Brunello di Montalcino, Campogiovanni

Häromveckan väcktes vårt behov av ett glas Brunello di Montalcino. Det var ett tag sedan vi drack av denna ädla dryck, så det blev att gå ner i källaren och plocka upp en flaska. Valet föll på en producent vars viner vi gillar och då speciellt deras Brunello.
Producent är San Felice. De håller till på de sydvästra sluttningarna av kullen/berget Montalcino i Toscana. Druvan är så klart Brunello (en klon av Sangiovese) till 100%.
Vinet lagras 36 månader i stora slavonska fat. Efter det lagras vinet ytterligare 12 månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Detta är vår sista flaska av årgången 2005. Det har gått fem år sedan vi senast drack årgång 2005 och då var vi måttligt imponerade, men trodde på bra utveckling. Låt mig redan nu avslöja att mycket har hänt på de här fem åren. Till det bättre. Jag har tidigare också skrivit om: 2006, 2007 och 2009.

En fin röd frukt möter oss i doften, där främst körsbär, hallon och röda vinbär märks tydligast. Undertoner av mörka bär typ björnbär noteras också. Den mörka tonen som finns i doften förstärks av läder och höstlöv. En liten vag nyans av violpastill känns också.
För fem år sedan kändes frukten ungdomlig, men idag har den tydliga mognadstoner. 

I munnen blir detta än mer tydligt. Körsbär, vinbär såväl röda som svarta, hallon och björnbär bildar en fin bärkompott. Här finns ett tydligt inslag av örter.
Visst finns här syra  som ger vinet friskhet, men i mindre omfång än senast. Tanninerna har mjuknat rejält och blivit runda och lena. Eftersmaken är lång med tillkommande smaker av lakrits, aningens kakao och unset espressokaffe. Frukten är med oss hela tiden. Den ungdomliga frukten har ersatts av en komplex mer mogen frukt fylld av nyanser.
Riktigt gott den här kvällen och känslan är att vinet är på topp nu.
Vi fick en slatt kvar (ca 15 cl) som vi drack två dagar senare. Frukten hade då kraftigt reducerats. Friskheten var på retur.
Detta var vår sista flaska, men du som har några flaskor i källaren får rådet att korka upp en flaska för avstämning.
Betyg sätts efter hur vinet uppträdde öppningsdagen.

Betyget blir 4+

Vår flaska inköptes någon gång under 2010 för 299 kr. Idag säljs årgång 2011 för 315 kr.

Tinta Barocca, Barolo och Spätburgunder

Broder med svägerska är på Västkusten i dryga veckan. Ankomstkvällen fixar vi alltid lite mat och samtidigt brukar vi ha en liten vinövning.
Den här kvällen blev det en porterstek med svartkål och ett mos på en blandning av potatis och jordärtskocka.
Vinerna serverades blint och dom landade ganska snart i att mittenvinet var en Barolo och vinet till höger var en Pinot Noir eller möjligen en Spätbugrunder. Det vänstra vinet var desto lurigare för dom.

2003 Tinta Barocca, Allesverloren.
Det fanns en tid då Vintankar inhandlade varje ny årgång av det här vinet. Smakpreferenserna har förändrats och gått i helt andra riktingar. Den här flaskan har legat kvarglömd i ett hörn av källaren sedan den inköptes 2004. Hur har den klarat sig? Är den drickbar?
Förvånansvärt bra blir svaret. Absolut drickbar. Lite mer än så, men stort blir det aldrig så klart.
Mörk frukt, kryddor, lite kakao och espresso. Hyfsad syra och små, snälla tanniner. Kanske lite inställsamt. Det finns drag i vinet som gör att vi kan förstå att detta varit en favorit hos svenskarna i många år och också varför vi själva gillade den här typen av vin för lite mer än ett decennium sedan
Betyg 3-
Nu säljs årgång 2013 för 129 kr på SB.

2010 Barolo Marcenasco, Renato Ratti
1965 köpte Renato Ratti vingården Marcenasco i kommunen La Morra sydväst om staden Albe. Idag är det sonen Pietro som driver verksamheten. Marcenasco är deras basbarolo.
Visserligen ung, men ändå väldigt tillgänglig. I doften hittar vi lite rosor, röda bär och lite julkryddor.
I munnen är det först de röda bären, plommonen och körsbären vi tar till oss. Här finns också lite kryddor, steniga mineraler, lakrits, viol och nypon. Eftersmaken är längre än medel och frukten får nästan lite sötaktiga drag. Rosor och violer blir allt tydligare och tillsammans med tonen av höstsvamp och choklad blir avslutet riktigt trevlig. Syran är pigg. Distinkta tanniner som biter ordentligt i gommen, men det blir aldrig ansträngande. Tillsammans med kvällens mat tonas tanninerna ner ordentligt.
Betyg 4
Det är inte långt ifrån att det blir ett plustecken bakom fyran. På "Bolaget" är det årgång 2012 som säljs för 279 kr.

2013 Spätburgunder "R". Bernhart.
Den här producenten besökte jag i september, vilket resulterade i det här blogginlägget.
Jag gillar den här Spätburgundern skarpt. Druvorna kommer fån lite äldre vinstockar. Vinet har nästan 18 månader på lite större ekfat.
Här finns en fin kompott av främst röda bär, men också någon liten mörkare ton. Kryddor och steniga mineraler har ett hyfsat stort spelrum. Visst kan vi känna ett litet inslag från ekfatslagringen, men detta är inget som vi stör oss på.
Ju längre tid vinet får i glasen ju mer växer det och den härliga frukten tar för sig alltmer.

Betyg 4

Dessvärre finns det här vinet inte på SB, utan där finns ett par andra viner från Weingut Bernhart., vilka också är köpvärda.

Fyra gånger Valpolicella

I lördags då Stig och Anki var på middag, så ordnade jag en liten test av fyra viner från Valpolicella.
Två viner var s k endruveviner, en riktigt bra Amarone samt en Ammandorlato. Det senare vinet är rätt så spännande, då inte så många producenter gör en Ammandorlato.

Två av vinerna var avsedda för kvällen älgryggbiff, som hustrun lyckats tillreda på ett sätt där älgköttet blev väldigt saftigt och smakrikt.

2005 La Poja är ett vin som jag druckit ett flertal årgångar av. På bloggen har jag skrivit om årgångarna 2003, 2004, 2005, 2006 samt 2007. Ikväll är det vår sista 2005 som ryker.

La Poja är gjort på druvan Corvina till 100%.
Att vinet är gjort på Corvina råder ingen som helst tvekan. Här finns mörka körsbär i mängder. Lite örter och kakao noteras också, men syra, tanniner och körsbärskärnorna har tonats ned ordentligt. Dom andra vid bordet fick det blint och dom gissade på en Ripasso av bättre slag. Det här var en besvikelse. Vinet har passerat sin topp och har inte kvar det sting som jag uppskattat med La Poja genom åren. Vinet är inte dåligt, men La Poja ska inte upplevas som en Ripasso. Jag borde ha läst vad jag skrev om årgång 2005 redan 2013:
eftersom vinet känns helt perfekt idag så ska den inte få ligga så länge i källaren. Tre år var för långt.
Ikväll blir betyget 4-

Zýme Oseleta 2007
Ett vin gjort på druvan Oseleta till 100%. Detta är en druva som i stort sett helt fallit i glömska tills Masis president Sandro Boscaini stötte på den. Klicka på länken, så får du hela Oseleta-historien.
Jag har bara stött på två viner som helt och hållet är gjorda på Oseleta. Det är dels kvällens vin och dels Masis Osar. Det senare vinet skrev jag om för ett år sedan.
Oseleta är en druva som mognar sent. Den har hög syra, tjockt skal och mycket rik på tanniner.

Jäsningen äger rum under 15 dagar. Vinet har fått tillbringa cirka tre år på ekfat och ytterligare ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden..
Här finns tanniner av det mer påflugna slaget. Vi testar det före maten och då river tanninerna rejält i gommen, men tillsammans med maten blir det mycket fogligt och riktigt gott. Ett helt perfekt vin till rejäla köttbitar.
En mörk rubinröd färg med stråk av blålila toner.
Doften börjar med mörka bär såsom blåbär och björnbär, men får strax sällskap av lite rödare bär som fullmogna röda vinbär. Höstlöv, läder, cederträ och jord förstärker det spännande doftintrycket.
I gommen är det samma mörka bär som från doften, men de har fått sällskap av övermogna slånbär. Här finns såväl örter som kryddor. En ordentlig syra och rejäla tanniner som hugger i gommen. Eftersmaken är lång med mera mörka bär, lite espresso och mörk choklad.
Tillsammans med maten känns tanninerna behagliga och syran endast frisk. Frukten och kryddorna känns nästan eleganta. Det är väl precis så här ett riktigt bra matvin ska vara.
Vi kan återigen konstatera vilket gott vin med härlig struktur det går att göra på druvan Oseleta.
Betyg 4+
För närvarande finns inte Zýmes Oseleta på "Bolaget". Vår flaska köptes under 2013 och vi betalade då 299 kr.

2003 Vigneto Alto, Tommaso Bussola
Det var ju det här vinet, fast i årgång 2007, som gjorde att jag nådde Henrik Ungerths 52 favoriter. Det hela firades med en Bussolaafton. Ikväll dricker vi årgång 2003 och skänker en tanke till vännen Toni Zalbo, som förärade mig det här flaskan.

Vinet är gjort på druvorna Corvina och Corvinone 75%, Rondinella 20% och de resterande fem procenten är Cabernet Franc, Molinara, Croatina, Dindarella m fl.
Druvorna kommer från den lilla vingården "Vigneto Alto" belägen 260 m över havet. Vinstockarna planterades på 1970-talet. Druvorna skördas i mitten på september och får sedan ligga och torka tills mitten på januari. Jäsningsprocessen tar närmare två månader. Vinet får sedan ligga på 12 och 25 hl stora fat av Slavonsk och fransk ek i närmare 30 månader.
Årsproduktionen uppgår till 5 000 flaskor.

Vigneto Alto i version 2003 har mera mognadstoner än 2007. Frukten har det typiska Bussola-trycket och inta alls lika återhållsam som i 07:an. Doften är stor och kraftig och på samma gång väldigt elegant med mörka körsbär och torkad frukt i centrum. Lägg till en del örter, kakao, mandlar och försikta toner från fathanteringen, så blir bilden komplett.
I munnen återkommer körsbären och den torkade frukten. Smakerna ligger i lager på lager och hela tiden med elegansen som främsta kännemärke: mörka skogsbär, blåa plommon, örter, kakao, nötter och aningens espressokaffe. Fin syra och alldeles sammetslena tanniner ger den här amaronen en bra ryggrad. Ljuvligt lång eftersmak och den lilla touchen i avslutet av mörk choklad och körsbärskärnor.
En helt fantastisk amarone, men det vete katten om jag inte håller 2007:an med sin visserligen mer återhållsamma och unga frukt, tydligare tannininslag och unset alertare syra som strået vassare
Betyg 5-

2007 Ammandorlato "Rhagós", Le Ragose
Det var bra länge sedan jag drack en Ammandorlato. Det är inte många tillverkare som gör ett sådant här vin. När det här skrivs finns ingen Ammandorlato  på SB, men jag vet att i nästas vecka släpps en från Mizzon för 699 kr.
Druvblandningen är som den brukar vara hos Le Ragose dvs 50% Corvina, 20 Corvinone, 20% Rondinella samt 10% övriga druvor. Vad som skiljer den mot deras recioto är att jäsningen pågått lite längre, därmed sjunker sockerhalten och alkoholhalten ökar. Sockerhalten anger Le Ragose till mellan 15-30 g per liter. Recioto brukar vara upp mot 100g/l eller ännu högre. Amarone under 10 g per liter. Alkoholhalten håller amaroneklass, då den är 16%.

Detta är ett mäktigt vin. Även om sötman är väsentligt lägre än hos en recioto har det en sådan sötma att våra gäster, som får det blint, gissar på en liten torrare recioto.
Doften är stor med körsbär och torkad frukt som dominanta inslag. Den typiska Le Ragose tonen av läder och jord finns där lite försiktigt i bakgrunden förstärkt med lite violer.
I munnen känns vinet alldeles sammetslent. Här finns en kraftfullhet i frukten parad med en sofistikerad elegans.
Visst är det sött men med en bra friskhet. Mörka söta körsbär, torkad frukt (russin, fikon, dadlar), mörk choklad  och marsipan.
Ofta sägs det att en Ammandorlato är något mittemelan Amarone och Recioto. Vi tyckte nog samtliga att den hade mer gemensamt med en Recioto än en Amarone. Hur som helst ett underbart vin till vår choklad- och rödbetskaka.
Betyg 4+
Vår flaska är köpt av Carlo Merolli i Danmark för 555 MUK dvs DKK=NOK=SEK

L´Esprit 2008 från Pierre Peters

I lördags hade vi de goda vännerna Stig och Ann-Christine på besök. Vi startade upp kvällen med ett glas champagne. Vi hade grönkål, som vi hällt lite olivolja på och sedan hettat upp i ugnen så att de blev krispiga, som tilltugg. Champagnen fick också göra oss sällskap till förrätten, en krabbpaj.

Du som vill veta lite mer om producenten hittar det på bloggen Champagne och mat.
L´Esprit görs på druvor (Chardonnay) som kommer från speciellt utvalda Grand Cru-vingårdar, som dom själva äger, i byarna Le Mesnil, Oger, Avize och Cramant. Jäsning har ägt rum på ståltankar

I doften finns det lime, gula äpplen, steniga mineraler och unset mandlar.

I munnen är det friskheten, den finstämda tonen av diverse citrusfrukter, gula stenfrukter, gul/gröna äpplen och mineraler (både grusiga och kalkiga) som dominerar. Här finns också lite rostat bröd, marikex och nötter. Stor komplexitet och elegans. Eftersmaken är längre än medel och här finns det någon liten blommighet, mera citrus och mineraler. De senare lämnar en viss känsla av sälta. Alldeles i avslutet en finstämd ton från grapefrukt.

Betyg 5-

Vår flaska är köpt på SB och priset var då 459 kr. Nu är det årgång 2009 som gäller och då har priset gått ner med en tia.

Champagne och räkor samt några gamla bekanta

Vintankar har för vana sedan decennier tillbaks att göra veckans inhandling av livsmedel på fredagar. Det hela startade 1986 när vi flyttade från Göteborg till vårt nybyggda hus på min mors föräldrahem.
Uppvuxen med Konsum blev det naturligt att börja använda butiken i Frillesås. Det fanns dessutom en alldeles förträfflig fiskbil på torget i Frillesås, så det hela har rullat på sedan dess.
Förra fredagen var kilopriset på räkorna nere på 150 kr. Naturligtvis omöjlig att stå emot. Räkor fick så klart bli fredagens förrätt.
Ur källaren plockade jag upp en halvflaska champagne från en av mina favoritproducenter Paul Dethune. Du som vill veta lite mer om Paul Déthune kan läsa om producenten på bloggen Champagne och mat.

Den är gjord på 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay. 50% är s k reservvin. Den är endast stålfatslagrad.

I doften finns det vinteräpplen, lite citrus, bröd och någon blommighet, som får mig att tänka på kaprifol.
En riktigt god vardagschampagne med en bra syra med tydliga inslag av röda äpplen. Här finns också lite lime, rostat bröd och grusiga mineraler. Eftersmaken något över medellängd med fina toner av tropisk frukt, aningens honung och musselskalsmineraler.
Betyg 4
Priset hos Franska Vinlistan är 179 kr för halvflaskan. Den säljs endast i kolli om sex flaskor.

Till kvällens spagetti med köttfärssås valdes en Superiore från Brunelli.
Vinet är gjort på druvorna Corvina(65%), Rondinella (25%) och Corvinone (10%).
Vinifiering sker på traditionellt sätt med 8-10 dagars skinkontakt. Vinet får sedan mogna i ca 12 månader på 50 hl stora fat av Slavonsk ek. Till det här vinet används inga torkade druvor.

Ett enkelt och okomplicerat vin till en enkel och okomplicerad pastarätt. På något sätt så hänger dom där sakerna ihop.
Att det är enkelt betyder inte att det är banalt eller simpelt. Väldigt gott och lättdrucket är det!
Ungt, friskt och slankt med fina toner av körsbär, lingon, örter och steniga mineraler. Bra syra och små nätta tanniner.
Betyg 4-
Vi betalade runt 8 euro för vår flaska.

Vännen Daniel B försåg mig med en olivolja av allra högsta klass vid Stockholmsbesöket i oktober. En underbar fruktighet med en liten trevlig krydda i eftersmaken

I veckan som gick tog vi upp ur källaren vår sista 2010:a av det här Etna Rosso-vinet. Lyckligtvis har vi ett par flaskor från senare årgångar i källaren. Detta är Girolamo Russos s k instegsvin. Jag har tidigare hyllat `a Rina här på bloggen
Jag har skrivit om  2009 kan du läsa här och om årgång 2010 här samt årgång 2014.

Årgång 2010 är helt på topp nu. Bättre kan den inte bli.
Här finns ljuvliga röda bär, örter, knallpulver, aningens viol och lite läder i doften.

I munnen är vinet fortfarande friskt, trots sina sex år, slankt och fyllt med röda bär läs körsbär, hallon, lingon, tranbär. Här finns en trivsam örtigthet och en väldigt tydlig ton av vad jag kallar etnamineraler dvs någon rökighet och sten. Lättsamma tanniner och en bra syra. Eftersmaken har inslag av körsbärskärnor, lite lakrits och en underbar syrlig röd frukt.

Betyg 4

Vinet är rapporterat som slutsåld hos leverantören. Nu väntar vi på årgång 2015.

SK Mat och Människor

Förra lördagen besökte vi restaurangen SK Mat och Människor på Johannebergsgatan 24 i Göteborg.
Stefan Karlsson är ju en välkänd krögare och kock i den Göteborgska krogvärlden och så även i Sverige. Fond som han drev under många år besökte vi lite då och då, men SK Mat och Människor har seglat under våran radar. Alltså hög tid för ett besök.

Vi startar upp kvällen med ett glas champagne medan vi bestämmer oss för om vi ska välja deras Fyra Rätters eller Sex Rätters. Slutligen bestämmer vi oss för Sex Rätters varianten.
Champagnen är Deutz Brut Classic. En liten enklare variant i den stora Deutz-familjen.

Druvblandningen är runt en tredjedel av vardera Pinot Noir, Pinot Meunier och Chardonnay.

Deutz är beläget i Aÿ, en av de 17 grand cru-byarna som ligger i hjärtat av Champagne. Företaget grundades 1838 av William Deutz. Huset har en årlig produktion av drygt 1,5 miljon flaskor. De egna odlingarna täcker ca 40% av behoven, övriga druvor köps från 22 långtidskontrakterade odlare.

En torr och mycket frisk champagne, där äpplen, lite citrus, nyrostat bröd och mineraler dominerar såväl doft som smak. Eftersmaken är medellång och trevlig. Vi kan där känna aprikoser, persika och aningens nötter.

Köket är placerat så att gästerna kan se kockarna när dom tillreder maten. Ett fascinerande skådespel. Ett suveränt samarbete och utan åthävor kommunicerar dom med varandra och skapar fantastiska rätter.

Först ut är Rostad och råmarinerad blomkål med äggkräm, riven Gotlandstryffel och saltrostade hasselnötter.
Jag hade ingen aning om att blomkål kan vara en sådan här delikatess.

Vi skippade vinmenyn och valde att börja med en flaska Soave från bröderna Sandro och Claudio Gini. Druvan är Garganega och kommer från familjens vingård i Monteforte d`Alpone, där det odlats vin i mer än 400 år.
Spontanjäsning med vildjäst. Vinet får vila på sin jästfällning i cirka sex månader på ståltankar. Ett ungt vin som ska drickas ungt. En mycket diskret doft. I munnen är det främst citrus, gula äpplen och fläder vi känner. Eftersmaken har fina toner av steniga mineraler.

Rätt två är halstrad svensk bläckfisk med svart vitlök, grillade tomater, fänkål, ingefära och skummig skaldjursbuljong.
En perfekt sammansättning av smaker och den allra ljuvligaste bläckfisk.

Rätt tre: Lätt halstrad torskrygg med rökt slag, gräddkokt purjolök, kryddrostad morot och sky med brynt smör och citron.

Torsken är så där perfekt tillagad att skivorna precis faller isär och samtidigt finns den ljuvliga fisksmaken som matchas så bra mot den gräddkokta purjon.

Rätt fyra: Rosmarinstekt dovhjortsinnanlår med odlade svampar från Sätila, palsternacka och kryddinkokta körsbär.
Köttet smälter nästan i munnen.
Vansinnigt gott!! Så matchande smaker!

2014 Rosso di Montepulciano
Vinet är gjort på Sangiovese(80%) och Merlot(20%). Vinet är ekologiskt utan att vara certifierad. Vinet har fått jäsa på cement- och ståltankar för att därefter få vila upp sig i åtta månader på gamla franska ekfat.
Här finns gott om syrliga körsbär, lite lingon, en hel del örter och varsamma toner från fathanteringen. Relativt lätt och slankt med frisk syra och småtrevliga tanniner.

Dags för den första deserten: Riven lagrad gräddost med kumminhonung, selleri, spritade gula russin och valnötter.

Desert nr 2: Morotskaka med apelsincurd, gräddfilssorbet och färskost.
 Ett läckert och uppfriskande avslut.

Vi tog in ett glas sött till deserterna.
2013 Flor Muscat de Rivesaltes, Domaine Gardiés
Ett vin gjort på Muscat petits grains(70%) och Muscat d´Alexandrinie(30%). Geografiskt befinner vi oss ett par mil norr om Perpignan.
Frisk doft av blommor, frukt och lite honung.
Smaken är söt, men det finns en fin syra som gör att det inte blir sötsliskigt. Citrus, fläder, aningens tropisk frukt och lite honung i avslutet.

Gott!

Vi sammanfattar som besöket som väldigt trevligt i en avslappnad miljö. Fantastisk mat med svenska råvaror som matchade varandra perfekt. Vi hade lite tidspress, vilket vi meddelade vid ankomst. Det hela flöt på fantastiskt bra med en mycket god service, så att vi i god tid kunde hinna vårt tåg hem.