Mancini en vingård i utkanten av Pesaro i Marche.

Vid vårt besök i Pesaro under midsommarhelgen blev vi en kväll sugna på grillad fisk. Vi ville gärna dricka något lättare rödvin till detta. I vinlistan hittade vi Pinot Noir dessutom från en vingård belägen alldeles i utkanterna av Pesaro. Vinet var gott, så påföljande dag besökte vi vingården.

Fattoria Mancini.

En familjeägd vingård som startade sin verksamhet 1861. Nu är det femte generationen vinmakare som driver den 30 ha stora vingården.

Flera av deras vingårdslotter ligger i Nationalparken Monte San Bartolo alldeles i utkanten av Pesaro. Stora nivåskillnader, branta sluttningar och närheten till Adriatiska havet skapar ett speciellt mikroklimat och samtidigt spektakulära vyer.

I början på 1800-talet anlade Napoleon administrationen vingårdar med Pinot Noir som huvuddruva. Den trivdes väl och anpassade sig till förutsättningarna både klimat- och jordmässigt. Numer betraktas just den klon av Pinot Noir som en egen lokal druva.

Vi besökte vingården. Vi hann inte med någon riktig rundvandring utan fick nöja oss med en provsmakning.

Den mycket trevliga Chiara berättade lite om vinerna och serverade oss fem smakprover:
- Roncaglia på druvan Albanella
- Impero Blanc de Noir
- Focara Pinot Noir
- Focara Pinot Noir Rive
- Sangiovese Rive

Vi fick dessvärre vare sig smaka eller köpa deras prestigevin BLU, som sedan 2007 uteslutande är gjort på den gamla druvan Ancelotta. Slutsålt

2017 Roncaglia
Vårt första smakprov var ett vitt vin gjort på den lokala druvan Albanella. Mancini har sedan tidigt på 1970-talet gjort viner på just denna druva. De kommer från ett vinfält runt den lilla byn Roncaglia precis utanför Pesaro och gränsar till San Bartolo National Park. 1994 fick den statusen DOC Colli Pesaresi Roncaglia.
Vinet görs på lägst 75% Albanella och får innehålla som mest 25% vit Pinot Noir.
Varsam pressning av druvorna. Jäsning på ståltank, där musten får ligga i fyra månader på sin jästfällning innan det buteljeras. "Microfiltering" innan buteljeringen.

Färgen går i en vacker halmgul ton.

I doften finns det en hel del citrus, lite örter, aningens sommaräng och rejält med sten- och grusdamm.

I gommen är det friskt och rent på något vis. Citrus, gröna äpplen, persika, några stora nypor örter, stenmineraler och en liten nötig ton i avslutet.

Det här kändes spännande, så en flaska fick följa med hem för en mer noggrann granskning.

2016 Focara Pinot Noir
Detta är deras Bas-Pinot-Noir. 100% avstjälkning. Maceration i sju dagar. Jäsning på ståltank. 12 månaders mognad på 228-liters ekfat.

I doft och smak finns en ganska så typisk på pinot-frukt, lite kryddor och mineraler. Bra syra och små nätta tanniner gör det här till ett trevligt vin. Kanske inget stort vin men ändå trevligt och gott.

2015 Focara Pinot Noir Rive.

I det här fallet kommer druvorna från vinfältet med namnet Rive. Det tillverkas på ungefär samma sätt som bas-pinoten. Ligger på ekfat lika länge, men här är 50% av ekfaten nya och resterande 50% använda ett år.

Vi får en mer fokuserad frukt, där de röda bären framträder med större tydlighet. Jordgubbar, lite syrliga körsbär, något enstaka björnbär, hyfsat med kryddor främst svartpeppar och unset viol.
Visst det är runt 8 euro dyrare, men klart värt det. En flaska får följa med hem.

2017 Impero, Blanc de Pinot Noir
Det här alltså ett vitt vin gjort på den blå druvan Pinot Noir. Vi som älskar champagne vet ju att där görs "vit" champagne på blå druvor bl a på Pinot Noir. Mancini har i över 40 år laborerat med att få fram ett stilla vitt vin på Pinot Noir. 1998 släppte dom den första årgången.
Här avstjälkas inte druvorna utan hela klasar pressas ytterst försiktigt allt för att minimera skalkontakten.. Vinet får jäsa på ekfat och mogna i cirka 12 månader på franska 228-liters ekfat (20% nya, 40% två ggr använda och 20% 3 ggr använda.

Färgen är halmgul med några gyllengula stråk.

I doften känner vi röda äpplen, citrus, en hel del örter och kryddor, lite gula stenfrukter och unset blommor.

Smaken känns kraftig med en bra syra. Friskt och matigt på något sätt. De röda äpplena från doften återkommer tillsammans med en hel del röda citrusfrukter. Inslaget av örter och kryddor är påtagligt. De gula stenfrukterna från doften känns nu som persika och nektariner. Ett annorlunda vitt vin. Spännande som bara den. Så klart fick en flaska följa med hem för lite noggrannare undersökning, så Vintankar återkommer i ärendet.

På gården kostar det här vinet 22 euro.
Det finns en mousserad variant för 32 euro.
Bas Pinot Noir 17 euro medans Rive kostar 25.
Dom gör två olika Sangiovese för 9 resp 15 euro. Vi testade den dyrare. Helt OK, men tog inga noteringar.

Verdicchio, Pecorino, Bianchello och Spumante på Sangiovese. Vi befinner oss i Pesaro i Marche.

Vi tillbringade midsommarhelgen i Pesaro, en liten fin stad vid Adriatiska havet. Den ligger några mil söder om den betydligt mer kända badorten Rimini. Vi hade några lugna och fina dagar i Pesaro. I år firar dom 150-årsdagen efter Rossinis bortgång. Han dog visserligen i Paris men föddes i Pesaro.

Många trevliga restauranger. Väldigt trevligt bemötande. Fina stränder. Vi kan verkligen rekommendera ett besök i Pesaro.

Utbudet av fisk och skaldjur var mycket stort. Det blev ett flertal restaurangbesök, där vi njöt av dessa läckerheter.

Det blev så klart en del vitt vin till maten. Verdicchio är en druva som vi känner till hyfsat väl, men Bianchello, Pecorino och vit Pinot Noir tillhör inte vanligheterna

2016 Bachero från Vini Pontemagno.
En Verdicchio dei Castelli di Jesi gjort så klart uteslutande på druvan Verdicchio. Detta blev vårt första vin då vi sent på eftermiddagen anlände till Pesaro. De flesta restauranger var stängda, men vi hittade ett café/bar som serverade några enkla Piadina. Under parasollen och med en svag bris i den över 30-gradiga värmen var det här en verklig hit.
I doften frukt, citrus, blommor och örter. Rätt så bra tryck i frukten och örterna och med en härlig liten bitterhet i eftersmaken. Enkelt. Törstsläckande. Charmigt. Och precis vad vi behövde.
På SB finns det 17 viner med beteckningen Verdicchio dei Castelli Jesi.

2017 Onirocep, Pantaleone
Ett vin gjort på druvan Pecorino. Vinets namn är som den uppmärksamme ser ett anagram på druvan. Pantaleone ligger i de södra delarna av Marche inte så långt från Ascoli Piceno. En liten familjeägd vingård med inriktning på biologisk odling.

Vinet är gjort på Pecorino till 100%. Jäst på ståltankar och legat en kortare tid på dessa.

Väldigt frisk och fräscht med fina lite rödare citrustoner, gula stenfrukter, steniga mineraler, någon liten blommighet och så några rejäla nypor örter främst timjan och rosmarin.
Här finns en stor och välkomnande syra. Det vilar en slags renhet över vinet. Vi gillade det här till våra fiskrätter.
En sökning hos SB visar att det finns 14 viner på denna druva.

2017 Celso, Bianchello del Metauro
Producent är Guerrieri, beläget några mil söder om Pesaro. De arbetar ekologiskt, men utan att vara certifierade. De tillverkar pasta från egen skörd av korn och olivolja förutom vin. Använder enbart naturlig jäst. All uppvärmning på gården sker genom solenergi.

Jäst på ståltankar och även tillbringat några månader på dessa för att lugna ner sig. Ett ungt vin som ska drickas ungt.
Det lever mycket på sin friskhet och unga gula frukt: citrus, äpplen, persika samt en hel del örter.
Visst är det ett enkelt vin, men har sin charmiga karaktär.
Första gången vi dricker vin på den här druvan, men vi gör det gärna igen. Funkade utmärkt till blåmusslor och pasta.
Hos SB finns det dessvärre inga viner på denna druva.

Spumante Rosé Extra Dry
Det här vinet är gjort på druvan Sangiovese, som skördats extra tidigt för att få en fin syra. Charmat-metoden har använts, vilket innebär att det inte jäst en andra gång på flaska som champagner får göra, utan på ståltankar.
Vi kan hitta en hel del röda bär främst smultron, jordgubbar och några hallon. Lite blodgrape och stenmineraler i avslutet. Friskt. Törstsläckande. Lättdrucket. Väldigt gott!!

Det är klar det inte går att jämföra med roséchampagner. Det har naturligtvis inte den komplexiteten, men varma kvällar är detta riktigt trevligt som aperitif eller som mingelvin. Vi betalade 15 euro på vår restaurang för att ha något att läppja på medans vi tittade på menyn. Det kan vi tänka oss göra åtskilliga gånger till, när tillfälle ges. Dessvärre finns det inte på SB.

2017  Verdicchio dei Castelli di Jesi
Ytterligare en Verdicchio nu från producenten Zaccagnini. Visst påminner den en hel del om Bachero, som jag inledningsvis skrev om, men inte riktigt lika fokuserad i frukten. Inte heller samma ört och bitterhet i avslutet. Absolut inte dålig men Bachero vann den matchen.



Vi gjorde också ett snabbbesök hos Vingården Mancini i utkanterna av Pesaro. Vi köpte med oss ett par flaskor. Vi drack två av deras Pinot-viner när Sverige spelade fotboll mot Tyskland. Dom gör faktiskt en vit Pinot Noir. Jag har druckit detta som champagne fast då kallas det för Blanc de Noir, men en stilla vit Pinot Noir har jag aldrig druckit tidigare. Fast mer om Mancini och deras Pinot Noir viner i morgondagen inlägg.

Modena och Lambrusco.

Det är först i sommar som Vintankar på allvar provat några Lambrusco. Åker en till Emilia Romagna på sommaren och temperaturen klättrar upp över 30 grader, ja då söker en efter svalkande drycker, gärna med lite lägre alkohol i. Vi har nyss kommit hem från en resa, där vi hade ett par övernattningar i Modena. Och så klart drack vi ett par olika Lambrusco. Riktigt frälsta blev vi inte, men visst är det ett spännande vin.

Det går ju inte att gå förbi Modena utan att nämna att det är här Ferrari har sitt ursprung.

Pavarotti föddes också strax utanför Modena.

En mycket trevlig Saluhall, där det vimlade av olika Balsamico varianter och andra läckerheter.












Lambrusco är en druvsort med ett 60-tal olika kloner. Det är framförallt i Emilia-Romagna som druvorna odlas, men visst odlas dom i ytterligare en del områden i Italien. Det finns 8 DOC-klasser för Lambrusco, där de viktigaste är Grasparossa, Salamino och Sorbara. Vinet görs som torrt, halvtorrt (amabile) och sött (dolce). Det får användas andra druvor bl a ancellotta, men viner DOC klassificerade måste innehålla Lambrusco till 85%.
Lambrusco är också namnet på en vintyp som är mousserande och rött eller rosa i färgen.
Vinet får jäsa på ståltankar och genom att tillsätta en mängd ojäst must till det färdigjästa vinet så åstadkommes en andra jäsning. Även den sker vanligtvis på ståltank (charmat-metoden), men visst förekommer det även att vinet får jäsa en andra gång på flaska (champagne-metoden).

Lambrusco di Sorbara från Torre Tusini

Resans första Lambrusco. Vi drack det till en lättare lunch. I mitt tycke också resans bästa Lambrusco, om detta berodde på omständigheterna med tryckande värme, trevlig personal och god mat ska jag låta vara osagt. Friskt, törstsläckande och tusan så lättdrucket var det, men samtidigt med en stor portion charm under ytan. En hel del röda bär, lite lingonsyrlighet och små nätta inslag av örter och sten-mineraler. Producenten håller till någon mil norr om Modena i SanProspero.

Lambrusco di Sorbara, Selezione, Francesco Vezzelli.

Vi köpte den här flaskan på rekommendation i saluhallen. Producenten håller till i utkanterna av Modena. En Lambrusco i lite stramare stil, men också med mer fruktsötma. Massor av ljusa körsbär och jordgubbar samt grusmineraler. Lite av en besvikelse.

Lambrusco Grasparossa di Castelvetro, Giacobazzi

Den här har beteckningen Amabile och klassas därmed som halvtorr. Lättdrucken, visst finns det en sötare frukt, men också en liten lätt bitter ton i avslutet. Enkelt. OK i den ljumna sommarnatten. Ett glas får räcka.

Centenario, Grasparossa di Castelverto från Cleto Chiarli
Den här högg jag på flygplatsen. Ville ju få med mig en flaska hem för att bjuda brodern och svägerskan på.

100 % Grasparossa. 36 timmar lång maceration. Ett par månaders återhämtning på ståltank innan buteljering. Lite kraftfullare med mörka bär som kompletterar de röda bären. En hel del både steniga och järnhaltiga mineraler. Lite mer juice och samtidigt eleganta tanniner. Den här gillar jag.

Riktigt tänd på Lambrusco har jag väl inte blivit, men inte heller avskräckt. Jag kommer att fortsätta mitt sökande efter någon riktigt bra. På Systembolaget kan jag notera att det finns 13 olika flaskor varav 5 finns i det ordinarie sortimentet. Av dessa har jag läst en del gott om Fondatore (90223), så det får bli en flaska vid tillfälle.
Jag vet att den danske vinhandlaren Carlo Merolli är en stor älskare av Lambrusco, så vid nästa Danmarksresa får det nog bli ett besök hos honom.

2013 Cabernet Franc, Garage Maule Valley

Månadens vin i juni på forumet finewines.se var en Cabernet Franc från  Garage Wine Maule Valley. Ni som följer bloggen vet att jag ganska ofta deltar i dessa vinprovningar.
Det kostar inget att vara medlem på forumet. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse nördiga vinmänniskors tankar och åsikter om vin. Just projektet "Låt oss dela en pava över nätet" tycker jag är lite extra kul. Någon av medlemmarna väljer månadens vin. De som har lust deltar genom att köpa en flaska och sedan förmedla sina tankar.

Utförsåkningen tog kanadensaren Derek Mossman Knapp till Chile. 2001 startade han tillsammans med hustrun Pilar Miranda och deras gode vän Alvaro Pena Garage Wine Company. Från början ett hobbyprojekt med intentionen att göra vin småskaligt, hantverksmässigt och personligt, men ryktet om deras viner spred sig via vänner och bekanta. Restaurangerna i trakten hakade på och resten är historia. Derek har också varit väldigt aktiv i MOVI, en organisation för oberoende vinbönder.
Druvorna köper dom från vinbönder med gamla vingårdar. Betalar dom anständigt, vilket betyder väsentligt mer än vad de stora jättarna gjort.
I dag produceras cirka 40 000 flaskor från väldigt många olika vingårdslägen baserade i Maule, Maipo och Itata. Man fokuserar på flera olika druvor såsom cabernet sauvignon, cabernet franc, carignan, país, garnacha och mataro. Vintillverkningen sker för hand, skalkappan trycks ner för hand, jäsningen sker spontant och temperaturen kontrolleras genom att man öppnar och stänger fönstren i byggnaden. Ekfaten är gamla för att ge så lite karaktär som möjligt.
Källa: Handpicked Wines hemsida

Las Higueras Vineyard Cabernet Franc Lot #43.
Druvorna till detta vin, gjort enbart på Cabernet Franc, kommer från mycket gamla "bush vines", där ingen konstbevattning existerar. Fortfarande används hästar i stället för traktorer. Odlingarna är belägna vid floden Perquilauquen i Maule några mil söder om Santiago.

I doften hittar vi en hel del mörka bär, lite kryddor, våt jord, lite instängd källare, aningens piptobak och stendamm. Ingen jätteutvecklad doft, ändock mycket tydlig.

I munnen är det en stor och trevlig attack av mörka bär, där de svarta vinbären särskilt utmärker sig, men även körsbär, plommon (blåa) och diverse skogsbär kan vi ana oss till. Allt i en solvarm stil. Lite kryddor och örter finns där i bakgrunden. Syran är helt OK. Tanninerna är närvarande men är ytterst beskedliga. Eftersmaken medellång med mera mörka bär och en hyfsat stor dos grön paprika.
Vinet känns helt drickmoget i dagsläget och jag tror inte det kommer att hända så mycket vid ytterligare lagring.

Betyg 3++

Vinet finns i Systembolagets beställningssortiment till 229 kr.

2012 Generala, Barbera D´Asti från Bersano

Häromkvällen öppnade vi en flaska Barbera till kvällens pastarätt. Vi brukar gilla Barbera och det här var inget undantag. Vi drack den under två dagar och den håller ihop väldigt bra. Då vi hällde upp de sista dropparna ställde vi oss frågan "varför dricker vi inte Barbera lite oftare"?

Bersano grundades år 1907 av Giuseppe Bersano då han förvärvade egendomen Cascina Cremosina, ett av de vackraste slotten i Piemonte, beläget i Nizza Monferrato. Då sonen Aruro Bersano tog över vineriet 1935 expanderade vineriet mycket och hans motto ”Se vuoi bere bene, comprati un vigneto” (vill du dricka gott, köp en vingård) är företagets motto än idag. Genom åren har företaget växt till 230 hektar vingårdsmark med tio egendomar spridda i Monferrato och Langhe. Idag ägs det av familjerna Massimelli och Soave

Källa: hemsidan hos janake winegroup

Generala är en av deras två prestige Barbera. Vinifieringen har ägt rum på ståltankar Vinet har sedan fått mogna först i sex månader på stora ekfat s k tonneaux, därefter i ytterligare sex månader på barriquer av slavonsk ek och slutligen arton månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

En försiktig och trevlig doft av röda bär främst körsbär strålar mot oss, men visst mörka plommon,  regnvåt jord, nyplockad svamp, aningens örter och aningens kakao samt unset vanilj finns där också. Oj till slut kommer även torkade rosor.

Är doften trevlig så är det ändå så att det är när vi smakar vinet som våra mungipor går upp i dur-läge. Den rena och finstämda frukten parad med lite örter och kryddor är smått förförande. Visst finns här syra och tanniner, men intrycket blir ändå ett varmt och mjukt vin med bra spänst. I avslutet hittar vi lakrits av det sötare slaget, röda körsbär, diskret kryddighet, lite espresso, kakao, aningens vanilj, lite spad från svarta oliver och någon ton av violer och rosor.
Gott är det. Mer Barbera vill vi testa.
Betyg 4

189 kr vill "Bolaget" ha för årgång 2014.

Brachetto d´Acqui. Det ultimata vinet till jordgubbar!

Varje sommar fyller jag på vårt förråd av Brachetto d´Acqui. Ett vin med låg alkoholstyrka (5,5%), sött och samtidigt hög syra gör det så användbart till många av sommarens desserter.

Brachetto d´Acqui är en skyddad ursprungsbeteckning, DOCG, sedan 1996. Det blev en DOC redan 1969. Vinet är gjort på druvan Brachetto. Geografiskt utgör området runt Acqui Terme i provinsen Alessandria i Piemonte huvudområdet, men med en avstickare in i Asti.

Färgen är helt transparent och går i en lingondricka-ton.

Doften är lite diskret med röda bär (smultron, jordgubbar) i centrum, men med tillskott av kalkiga mineraler och några små, små nypor av diverse örter.

I munnen känns det friskt, sött och pärlande. Det vimlar av lite olika röda bär såsom smultron, jordgubbar, lite hallon och körsbär. Ganska gott om mineraler av såväl stenaktig karaktär som skolkrita. Det råder en harmoni och balans emellan smakerna, sötman och syran. Ja syran är rent förförande med sin friskhet. Den låga alkoholen gör att det är lätt att ta stora klunkar.
Sommarens dessertvin utan tvekan!! Till jordgubbarna på midsommar är detta helt klart en hit!

Betyg 4

På Systembolaget kostar en halvflaska 89 kr. Det finns gott om flaskor runt om i vårt avlånga land.

2012 Rosso di Montalcino, Terralsole

Någon gång i höstas damp det ner ett mail från en av mina favoritimportörer Bristly Wine. Dom hade tagit in en ny producent Terralsole. Det visade sig att vinmakaren Giacomo Mastretta, som tidigare haft ansvaret för vintillverkningen hos La Porta di Vertine, nu samarbetade med Terralsole. Så klart att vi blev nyfikna, då vi verkligen gillade vinerna från La Porta di Vertine.

Terralsole med mäktiga Monte Amiata i bakgrunden.Lånad av Bristly Wine

1996 grundade Mario Bollag Terralsole, som är beläget strax söder om byn Montalcino, inte så långt från Biondi Santi. Mario har alltid strävat efter att göra elegant, rödfruktig Brunello och vi förstod direkt varför Giacomo Mastretta valt att arbeta med Mario. Vinerna är fruktiga och kraftfulla, men aldrig på det där sättet så det blir bläckigt eller tungt. 
Totalt förfogar dom över 12 hektar som är uppdelade på 2 platser; Pian Bussolino (där vineriet ligger) och Fonte Lattaia som ligger vid det gamla munkklostret Sant'Antimo. Vingårdarna sköts helt ekologiskt (Terralsole kommer att få sin ekologiska certifiering under 2018). Lagringen sker på botti, men även 600-liters ekfat (tonneaux) används.
Lite udda info: Mario Bollag bodde i 5 år på Haiti som ung och etiketterna på Terralsoles buteljer är alla målade av olika konstnärer därifrån. 
Källa: Bristly Wines hemsida

I portföljen finns ett par olika Brunello-varianter, en Rosso di Montalcino samt ett par IGT-viner.
I Systembolagets beställningssortiment finns en Brunello och en Rosso båda från det goda året 2012.

Druvan är så klart Sangiovese som vuxit på vinstockar på en vingård några km söder om byn Montalcino. Inte så långt ifrån den legendariska producenten Biondi Santi. Vinifieringen sker på ståltank. Runt 15 dagars maceration. Slutligen får vinet mogna i cirka 12 månader på stora ekfat s k botti.

Ett härligt vin som trots sin ålder har en bra friskhet. Kanske inte direkt ungdomlig, men med sin bevarade fräschhet får den oss på riktigt gott humör.

I doften hittar vi en hel del röda bär mestadels ljusa körsbär, men även stendamm och regnvåt grusgång. Någon balsamico-aktig nyans tycker vi oss ana.

Då vi smakar på det överraskas vi av friskheten, den välbevarade fräscha frukten och hur lättillgängligt det känns.
Det startar med massor av syrliga körsbär, men med tiden tillkommer både hallon och lite jordgubbar. Några mycket små nypor av diverse örter kan också noteras liksom de mer påtagliga mineralerna som går med steniga förtecken. Syran och tanninerna finns där och samspelar på ett föredömligt sätt med vår pasta. I eftersmaken får frukten sällskap med aningens lakrits.

Vi drack det en vardagskväll till en kycklingpasta med väl tilltagen dos parmesan. Här kan vi tala om matchning!!
Betyg 4

På "Bolaget" är priset 189 kr. Rätt mycket vin för dom pengarna tycker jag.