måndag 27 augusti 2018

Bortamatch på Eskön: Skaldjur Massifitti, As Sortes och två Amarone.

Första helgen i augusti åkte vi med vännerna Stig och Anki upp till Eskön (utanför Gävle). Vi var bjudna till ett försenat firande av Henriks 50-årsdag. Vi åkte redan på fredagsmorgonen. Vi hade bestämt att på fredagen så är det vi som står för kvällsmaten. Innan vi lämnade Göteborg tog vi vägen förbi vår fiskhandlare och fyllde på med räkor och burfångade havskräftor.

Vi hade givetvis tagit med oss två vita viner som vi tyckte skulle passa bra till skaldjuren. Ett Soave-vin från systrarna Suavia och ett spanskt vin på druvan Godello från Rafael Palacios.

2015 Massifitti
Du som vill vet lite mer om producenten kan läsa detta inlägget från 2015.
Massifitti är gjort uteslutande på druvan Trebbiano di Soave. En gammal druvsort som var på väg att glömmas bort, trots att den odlats just i Soave under några tusen år.
Massifitti görs på druvor från vinrankor som är dryga tio år gamla och som kommer från en vingård belägen på en höjd av 300 m över havet. Jordmånen är vulkanisk, vilket också kan spåras i det mineralrika vinet.
Druvorna pressas direkt efter skörd. Musten separeras från skalen och får jäsa i ståltankar utan skalkontakt. Temperaturen sänks så att malolaktisk jäsning undviks. Vinet får sedan mogna i femton månader på ståltankar innan det buteljeras.
Doften är präglad av en hel del citrus, lite gulgröna äpplen, en stor och djup arom av vulkaniska mineraler, en tydlig doft av jasmin och några försiktiga inslag av päron, gula stenfrukter och aningens örter. En intressant och mycket trevlig doft
I munnen är det som den verkliga upplevelsen kommer. Frisk och nästan krispig i sin framtoning. Ett riktigt skaldjursvin. Här finns en stor och tilltalande syra som förstärkts med gula äpplen, lite limeskal, aningens päron, några örter, persika, honungsmelon och så deras signum den alldeles förträffliga mineraliteten (krita, sten och lite skiffer).
Betyg 4

2016 As Sortes
Detta är ett vin på druvan Godello från Rafael Palacios. 2004 startade han eget i Valdeorras, där han köpte upp gamla nergångna vingårdar. Han odlar där druvan Godello på terraserade områden som ligger 600 m ö h. Geografiskt befinner vi oss i den sydvästra delen av Galicien
Vingårdarnas höga läge, det svala klimatet och den långa växtsäsongen ger druvorna en stark koncentration och möjliggör viner med mer struktur. Ekologisk odling med inslag av biodynamiska principer tillämpas.  Idag gör dom fyra olika cuvéer:  O Bolo (instegsvinet), Louro, As Sortes och Sorte o Soro.
As Sortes kommer från vinstockar som har en ålder på mellan 35 och 92 år. Jäsningen sker med naturlig jäst på 500-liter stora ekfat. Vinet får sedan mogna i sju månader på samma ekfat.

I doften hittar vi citrus, gula äpplen, stendamm, våt grusgång, lite örter och aningens rostade nötter.

En sådan härlig smak. Jag formligen älskar det här vinet med sin ljuvliga komplexitet, smakrikedom och friska syra. Här finns citrus,gul/gröna äpplen, persika, nektariner, gula plommon, örter, massor av steniga mineraler och lite lätt rostade hasselnötter. Allt komponerat på ett elegant sätt.
Betyg 4+


Kvällen avslutades med att Henrik plockade fram två Amarone ur sin källare. Villa Monteleone från 1999 och Casa dei Bepi 2006. En nästan 20 år gammal Villa Monteleone vet jag inte om jag någonsin druckit. Mina egna brukar ta slut alldeles för fort. Casa dei Bepi är ju vanligtvis en av mina stora favoriter men just 2006 har jag ett något kluvet förhållande till.

1999 Villa Monteleone.
Vilket vin! Vilken Amarone! Något alldeles makalöst god. Kanske den bästa Villa Monteleone jag druckit. Nästan 20 år gammal och fortfarande så fräsch och vital.
Här finns en delikat körsbärsfrukt förstärkt med solmogna björnbär. Här finns ett lager av finstämda örter. Inslaget av torkade frukter (fikon, dadlar, russin, katrinplommon) är påtagligt, men inte övertydligt. Den fina syran och de alldeles sammetslena tanninerna skapar en fräschhet åt det här tjugoåriga vinet. Och så ett avslut med en eftersmak av riktigt mörk choklad.
En amaronenörds dröm helt enkelt!! Tack för den Henrik!
Betyg 5

Casa dei Bepi 2006.
Det är inte utan att man undrar vad som hände 2006 hos Viviani. 2006 är ju ett bra amaroneår, men Casa dei Bepi 2006 är inget annat än ett misslyckande. En klar besvikelse. Nu tolv år senare borde den ha varit på sin topp, men icke så. Tillsammans med en bit choklad blinkar den till och vi kan förnimma det vi förväntat oss, men strax därpå lite fadd och trist.
Betyg 3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar