Roséchampagne från Marc Hebrart

Vi hade några goda vänner på lunch i måndags.Vi är alla 70-plussare, så vi passade på denna soliga och varma dag att njuta av en riktig god roséchampagne.

Historien börjar 1963 med att Marc Hebrart flyttar till Champagne. Tar över en liten vingård och börjar tillsammans med sin fru att producera sin egna champagne. Idag omfattar verksamheten drygt 15 ha i 70 olika lägen i Premier och Grand Cru byar i Grande Vallée de la Marne. På den högra stranden (Cotes de Blancs) har dom vinfält i byarna Avize, Oiry och Chouilly med mestadels Chardonnay. På den vänstra stranden (Valle de la Marne och Montagne de Reims) i byarna Ay, Mareuil-sur-Ay, Bisseuil och Avennay-Val-d' Or kommer deras Pinot Noir.

Medelåldern på vinstockarna är 30 år. Pinot Noir utgör 70% och Chardonnay 30%.
Sonen Jean-Paul tog 1997 över verksamheten.
All jäsning äger rum på rostfria ståltankar med ett undantag, cuvéen RiveGauche-Rive Droite. Den senare får jäsa på ekfat.

Den här roséchampagnen är gjord på druvmixen Chardonnay (55%), Pinor Noir (38,5%) och Mareuil Rouge (6,5%), som vuxit på vinfältet i Mareyil-sur-Aÿ.

Den degorgerades 14/9 2022. Detta är en Extra Brut vilket betyder att den fått en dosage på 0-6 g/l.. 

Detta borde betyda att basårgången är 2017. Drygt hälften brukar vara från det  året och knappt hälften är reservvin. I det här fallet troligtvis från 2016 och 2015.

Ja jäklar i min låda vilken läcker champagne. Helt drickklar nu och kommer säkert hålla den här höga nivån i flera år till.

Färgen går i en orange-rosa nyans. 

Vi möts av en trevlig doft, där röda bär, röd citrus, mariekex, lite nougat, ostronskal och gruskross utgör angenäma inslag. Den servila tonen av körsbärsblommor når fram och får mig att tänka på en tidig majmorgon när körsbärsträden blommar.

I gommen är det friskt och de röda bären från doften återkommer i form av hallon, smultron, syrliga jordgubbar och röda vinbär. Den trevliga och tydliga, men inte särskilt påträngande syran, får mig att tänka på solvarma röda äpplen typ Cox Pomona. Den röda citrusen blir i gommen blodgrape och lite mandariner. Det smyger sig in en liten nötig ton och aningens kex.

Eftersmaken är medellång och här hade jag väntat mig en liten längre smak. Det dyker upp en blommig ton av torkade rosor och körsbärsblommor och ett litet bittert avslut från blodgrapen.

Betyg 4++