Recioto 2005, Viviani

Högsommar. En fantastisk kväll. Klockan närmar sig 23 och vi sitter ute i trädgården med några vänner.
Myggorna terroriserar oss, men vi står ut.
Lite tidigare på kvällen åt vi en efterrätt av typen kladdkaka med lite lakrits i. Hustrun har verkligen lyckats få till det. Vi drack en recioto från Vivianis. En underbar kombination.

Recioto della Valpolicella 2005, Viviani.
Druvblandningen är 75% Corvina, 20% Rondinella och 5 % Molinara.
Liksom vid Amarone görs Recioto helt på druvor som har torkat några månader. Druvsammansättningen är ungefär densamma vid både Recioto och Amarone. Druvorna till Recioto torkar dock längre och det är inte förrän i mars-april (normalt sett) som man börjar göra Recioto på torkade druvor. Vid Amarone torkar druvorna normalt till januari-februari. Ytterligare info hittar du här.

Färgen är rubinröd med nästan blåaktiga toner.
Doften är fylld av torkad frukt, körsbär och lite plommon. Russin och fikontoner kan vi också ana oss till.
Smaken är stor och komplex. Naturligtvis söt men samtidigt lite syrlig, vilket gör att det aldrig känns kladdigt utan snarare friskt. Detta är ett av skälen till att jag är så förjust i recioto till chokladdesserter.
Vi känner den torkade frukten med russintoner, lite fikon, mörka körsbär och samtidigt lite choklad och kaffenyanser.

Min favorit bland Reciotovinerna är Roccolo Grassis, men Vivianis duger gott en kväll som denna.

Betyg 4

Billecart-Salmon

I går (fredag) var det som vanligt veckohandling och besök hos fiskbilen i Frillesås. Hustrun och jag hade bestämt oss för att grilla tonfisk. I väntan på min tur ser jag en skål med pilrimsmusslor. Det fick bli 10 st för hustrun och mig att frossa på. På kvällen hämtade jag upp den sista halvflaskan av denna champagnen:

Billecart-Salmon Cuvée Nicolas Francois Billecart Brut 1998.
Nu är det årgång 2000 som säljs på Systembolaget, men prissättningen är fortfarande lika underlig.
En halvflaska kostar 299 kr, medan en helflaska kostar 749 kr.
Birk kollade in den här champisen i maj
Färgen är gyllengul och det strömmar en mängd små bubblor mot ytan så fort vinet hällts upp.
Doft En utvecklad doft våra luktcensorer, där vi känner igen gula plommon, äpplen, lite citrus och aningens bröd. På slutet ansluter lite mineraler.
Smak En härlig frisk smak når gommen, där de mogna äpplena dominerar i början, sedan tränger sig citrusen och därmed syran på. Det finns inslag av såväl bröd som nötter. I eftersmaken känner vi lite krita och  mineraler.
Detta har varit en trevlig bekantskap i ett par år. Önskar att jag haft ett par flaskor kvar, men får väl försöka få tag på årgång 2000.

Betyg 4



 .

Valentina Cubi Amarone 2001

Till osten för ett par dagar sedan öppnade vi en amarone från Valentina Cubi..
Vi har ett par olika årgångar i källaren. Jag skrev om årgång 1997 här, men beslutade att ta den sista flaskan av årgång 2001. Ett inlägg på forumet Italienska viner fick mig att fatta detta beslutet.
Druvblandningen är 70% Corvina, 25% Corvinone och 5% Rondinella.
Man gör ca 40 000 flaskor om året.

Färg: Rubinröd med lite bruna nyanser.
Doft: En sammansatt doft där körsbären dominerar, men vi känner också lite toner av blåbär, blommor(ros?), lite kryddor och lite mörk choklad.
Smak: Väldigt mjuk, på gränsen till inställsamt. De tanniner som finns är sammetslena. Den torkade frukten dominerar stort i första hand söta körsbär och plommon. Hustrun tycker det är gott, men att det är för mycket portvinsaktig smak för att hon ska vara helt nöjd. Visst finns en portvinston, men jag tycker inte att den är störande. En viss kryddighet kan urskiljas. Eftersmaken är riktigt lång och njutbar och på slutet den där lite bittra tonen som finns i mörk choklad(80%). Jag saknar enn viss fräschör för att ge vinet toppbetyg. Hade jag haft fler flaskor av denna årgång, så skulle jag konsumerat dessa under hösten.

Betyg 4+




 

Casal di Serra

Idag återvände sommaren till västkusten. Det betyder sol och temp över 20 grader. Hustrun och jag ger oss ut på en långtur med cyklarna. Vi tar oss upp till Skårs Gård, dit har vi ca 18 km. Intar en brunch. Helt OK, men egentligen inget som riktigt sticker ut. Möjligen en sillvariant med senap och pepparrot. Sedan tillbaks hem och den vägen är drygt 20 km. Vi känner oss väldigt duktiga.
Lite skypande på em med dottern i Indien.
Det blir en lätt vegatarisk kvällsmåltid. Vi fräser en trombette(squash variant) med gul lök, vitlök, tomater och lite vitt vin.Till förrätt åt vi två små kronärtsskockor som vi fått från en av våra grannar.
Vi tar ett enkelt vitt vin till detta.

Casal di Serra 2007.
Detta är en Verdicchio dei Castelli di Jesi. Producenten är Umani Ronchi. Den lilla familjeägda vingården  är belägen i Osimo Scalo söder om Ancona vid Adriatiska havet.
Vi befinner oss alltså i Italien, närmare bestämt i regionen Marche.
Druvan är till 100% Verdicchio.
Färgen är ljusgul.
Doft : Vi känner en fruktig doft, mestadels tropiska frukter men även lite päron, örter och kanske aningens grapefrukt. Minsann på slutet dyker en mandelton upp.
Smak Vi känner en torr, ungdomlig, fruktig smak med inslag av päron, mango, örter och grapefrukt. En tydlig och behaglig syra. Lite rund och med tydliga nötinslag (mandel och hasselnötter).
På bolaget kostar vinet 79 kr. Nu är det årgång 2010 som säljs.

Betyg 3.

Tahbilk Marsanne 2008

Vi bjöd in några av våra grannar på en spontan kvällsmåltid. Redd Grönsakssoppa. Nästa alla ingredienser från de egna odlingarna. Potatis, morötter, palsternackor, sockerärtor, purjo samt persilja.
Men vad dricker man till detta?
Vi gjorde det enkelt. Vi öppnade en flaska rött. Det fick bli en Morgon, som jag skrivit om här.
Vi öppnade en flaska vitt Tahblik Marsanne 2008.
Alla föredrog vi det vita vinet. Lingonsyrligheten i Morgonvinet tyckte vi var en aning störande till soppan.

Tahblik Marsanne 2008.
Det här vinet har vi under en rad av år alltid haft ett par flaskor av  i vår källare. Just nu har vi en från 2004 samt två från 2008 kvar. Det är inget stort vin, men har levererat för sina 89 kr.
Billigt Vin har skrivit ett inlägg om årgång 2005.
MMM-vin har skrivit om  årgång 2007.
Vinet är gjort på 100% Marsanne.
Tahblik ligger i Central Victoria ( Nagambie Lakes Region) ca 10 mil norr om Melbourne.
Redan  på 1860-talet planterades de första Marsanne stockarna, fast ingen av dessa finns kvar. De man nu tar druvorna ifrån är som äldst från 1927.
Färgen har en ljusaktig gul ton.
Doften är lite udda. Vi känner omedelbart doften av tropisk frukt, ananas, mango, papaya sedan stöter lite vått ylle till. Låter inte så angenämt, men det är det faktiskt. En frisk lerskifferton som drar åt petroleumhållet tassar i bakgrunden på ett servilt sätt. Honungstoner eller snarare bivax träder in på slutet med toner av citrus. Trevligt!!
Smaken. En torr ton av citrus och tropiskfrukt är det första som ger sig till känna, sedan lite kryddor med en viss rökighet ( som just i det här fallet är trevlig). Det finns en svag honungston som lurar i bakgrunden i kombination med lite örter och mineraler. Eftersmaken är lång. Alla smakerna är i fin samklang med varandra.
Det här vinet tål flera års lagring och utvecklas ofta på ett trevligt sätt. Jag drack en flaska från 2004 i höstas och den hade fått en trevlig ton av kaprifol.
Jag kommer fortsätta att köpa kommande årgångar för att ha som ett vitt basvin här hemma.

Betyg 4-.

Vin och trav

Egentligen borde nog rubriken varit "Trav och Vin". Den gångna helgen har tillbringats i dagarna två på Axvalla travbana med övernattning i Hjo.
Det har blivit en  sommartradition, sedan snart trettio år tillbaks, att jag tillsammans med vännerna L och R reser upp till Axvalla för att se trav under Stochampionatshelgen i juli. Från Hjo kommer vännen T och så är vi fyra traventusiaster samlade för att ta oss an 24 travlopp. Övernattning sker hos T och hans familj i Hjo, där också  våra bättre hälfter ansluter.
I år var det hustrun(min) som fixat middagen (kycklingrätt med ugnsbakade rotfrukter). Jag stod för vinet.
De övriga gillar vin, men är inte lika nördiga som undertecknad. Det fick bli en Chateauneuf-du-Pape och en Ripasso.

Ch9dP La Barroche Terroir 2009.
Det var inte länge sedan jag skrev en bloggpost om detta. Du kan läsa om den här.
Precis det jag befarade hände. Jag ville visa mina vänner vad man får för 219 kr och därmed försvann en flaska. Visst blev det en succé. Samtliga tyckte det var ett fantastiskt vin och skrev upp namn för att kunna göra en beställning. Mitt omdöme från förra flaskan gäller även denna flaska.
Sammanfattning: Ett riktigt bra vin, som kräver rejäl luftning ( 3-4 timmar).
Betyg 4+.

Accordini Valpolicella Ripasso 2007.
Vin nummer två fick bli den sista flaskan av Accordinis Ripasso från 2007.
Vårt möte med familjen Accordini kan du läsa om här.
Accordinis Ripasso har en druvblandning av Corvina Veronese 60%, Corvinone 15%, Rondinella 20% och Molinara 5%.
Färgen har en djup rubinröd ton.
Doften signalerar bär, framförallt körsbär men också lite blåbär, lite örter och kryddor och en svag vaniljton.
Smaken är rik på bär. Vi känner mörka körsbär(moreller), lite björnbär och blåbär kan vi också notera, finstämda kryddor och örter med en trevlig fatig ton. Eftersmaken är lång. Lite avrundade tanniner finns med i bilden och på slutet en liten trevlig syrlighet med en nyans av choklad.

Betyg 4.

Barrua 2003 Sardinien

Jag kan inte påminna mig när det var senaste gången jag drack ett vin från Sardinien. Jag köpte det här vinet(BS) efter att ha läst om det i någon vintidning och det lät spännande.
Jag har googlat lite om vinet och kommit fram till följande:
Agricola Punica startade 2002. Det är ett projekt, som har stark anknytning till Sassicaia. Delägare är Tenuta San Guidos VD, Sebastiano Rosa, och det lokala kooperativa vineriet Cantina Santadi på Sardinien. Dessa äger 40 procent vardera. Mindre andelar har också Tenuta San Guido (10%), Antonelli Pilloni, som är styrelseordförande i Santadi (5%) och Giacomo Tachis, som i decennier varit Sassicaias vinmakare.
Man har köpt två vingårdslägen nära Santadi i Sulcis Meridionale (den allra sydligaste delen av Sardinien). Den ena vingården, Barrua, omfattar 30 hektar, den andra, Narcao 100 hektar. Man har beslutat plantera ytterligare 60 hektar och perfekt läge för 40 av dessa har man redan hittat. Det var Giacomo Tachis idé att  på Sardinien utveckla viner på en bas av carignano, det lokala namnet på den sydfranska druvan carignane. Tachis anser att förhållandena där är sådana att carignano, med kompetent vinifiering, kan ge viner som kan mäta sig med all världens cabernet- och merlot-viner. Det första vinet från det nya företaget var en Barrua 2002.
Jag hade således en flaska av deras årgång nr 2.

2003 Barrua Isola dei Nuraghi IGT.
85% Carignano - 10% Cabernet S. - 5% Merlot.

Vi  följde vinet under tre dagar. Vinet var slutet de första timmarna dag ett, men började öppna upp sig efter ett par timmar. Dag två och tre bjöd på ett mycket tilltalande och tillgängligt vin. Doft och smak är relaterade till dag två och tre. Färgen är mörkröd med en violet ton. Det mörkröda verkar vara på väg mot en brunaktig nyans. Doften. En plommondoft med en hel del kryddor i en jordig stil når luktcensorerna. Mörka körsbär finns där också. En trevlig vaniljton finns i bakgrunden Smaken. En komplex smak, där frukt och bär dominerar till en början dvs Victoriaplommon,  mörka körsbär, björnbär. En jordig stil finns där alla tre dagarna. Kryddor och örter i blomning kan vi känna. Syran är en inte så stark, men märks på ett trevligt sätt. Tydliga, välavrundade, nästan sammetslena tanniner gör att vinet är underbart till maten. Eftersmaken är lång, fruktig med en liten,liten, subtil lakritston på slutet. Det här var gott. Det kostade mig 319 kr för ett par år sedan och jag har fått mersmak. Någon annan som provat? Någon som vet om det kommer nya årgångar till SB? Betyg 4+. Ett annat vin från samma producent är Montessu (nr 94686) som det verkar finnas 6 flaskor av i Nacka