La Rosta Amarone 2005, Degani

Sent omsider ett blogginlägg från förra helgen.

En fantastisk septembersöndag. Jag ägnade dagen åt en del skördearbeten i trädgården. Många av rotsakerna är nu intagna men en del återstår. Gräsklippning, förmodligen måste det göras en gång till i höst.
Hustrrun ansade och förvällde gårdagens trattkantareller.
Söndagkvällen avslutades med zucchinihalvor med trattkantareller och ett lager västerbottenost. Allt gratineras en stund i ugnen. Vi plockade fram en amarone som jag aldrig druckit förut.

La Rosta Amarone della Valpolicella 2005.
Producent är Degani. Importören skriver så här om producenten:
Azienda Agricola Flli. Degani är en familjeägd egendom där man har producerat vin sedan 1900-talet. Vingården drivs idag av de tre bröderna Aldo, Luca och Zeno Degani, som dessutom sköter allt arbete i vingården själva. I slutet av 1980-talet började de göra kvalitetsviner som efter allt det hårda arbetet nu har blivit erkända i pressen världen över.

Vi befinner oss ca 1,5 mil nordväst om Verona. I bergen mellan Fumane och Negrar.
Druvsorter är 50% Corvina, 40% Rondinella och 10% Molinara.

Vi dricker halva flaskan på söndagen och resten går åt på måndagkväll.

På sedvanligt vis ger vi vinet två timmar i glaset innan vi börjar avnjuta det.
Vi har en djupröd färg. Den där nyansen ett fullmoget granatäpple får.
Vi låter vinet snurra runt i våra glas innan vi sniffar. Vi möts av en förförande doft av mogna bär, torkad frukt, lite vanilj, aningens kryddig och så en ganska kraftig chokladton. Den torkade frukt doften är komplex. Vi tycker oss känna: plommon, mörka körsbär, lite fikon och faktiskt lite aprikos. Förförande är ordet sa Bill.
Dags att smaka också. En mäktig, komplex och elegant smak. Det första vi känner är den torkade frukten: plommon, mogna körsbär och lite russintoner. Ordentlig chokladtouch vill tränga sig fram i förarsätet. Sedan lite kryddor, rostade fat och mandlar. Syrorna gör att det aldrig blir sliskigt. Sammetslena tanniner håller vinet alert.
Ett vin som är lätt att tycka om. Förutsatt att du gillar den här stilen. Det finns dom som rynkar på näsan och mumlar "Russinamarone".
Vi gillar det. Till vår mat passade det utmärkt och gör så till de rätter, där osten har en huvudroll.
Drygt halva flaska gick åt under söndagskvällen. Resten fick förgylla måndagskvällen. Vinet håller ihop perfekt. Vi känner samma saker på måndagkväll som vi upplevde på söndagkvällen.

Ett vin att inta på kvällningen tillsammans med en god, vällagrad parmesan och fundera över livets gåta.
Köpt på Systembolaget för något år sedan för 299 kr.

Betyg 4+

 

Ch Montus vs Quinta do Vallado

Lördagen präglades av nästan sommarkänsla. Strålande sol, runt 20 grader varmt och en svag vind.
Lite målningsarbeten var inte slutförda, så detta var en perfekt dag för att få målningen avklarad.
Köttgryta är kvällens måltid. Grytbitar från Tjolöholm är inhandlade. Ett fantastiskt smakrikt kött, men så har djuren också betat på strandängarna runt Tjolöholm. Vi gör ett mos på potatis och palsternackor. Vi får sällskap av brorsonen P och hans sambo M samt vår son O. P och M fixar blåbärspaj till dessert(blåbären kommer från vår amerikanska blåbärsbuske).
Vår vän A ringer och frågar om vi önskar mer trattkantareller. Sånt säger man verkligen inte nej till. En liten stund senare anländer hon med två stora plastpåsar överfyllda med trattisar. Vi tar tacksamt emot och får förska hitta något från våra odlingar att kompensera henne med.
Söndagen får ägnas åt rensning och förvällning av trattkantareller.

Ikväll dricker vi ett vin från Sydfrankrike och ställer det mot en Portugis.

Chateau Montus 2005.
Vi köpte det här vinet 2008 för 159 kr på SB. Idag är det årgång 2008 som säljs i det tillfälliga sortimentet. Nu kostar det 189 kr.
Det här vinet kommer från Madiran i sydvästra Frankrike, norr om staden Pau.
Producent är Alain Brumont.
Druvor: Tannat till 80% och Cabernet Sauvignon till 20%.

Vi häller vinet på karaff drygt två timmar innan vi ska sätt oss till bords.
Vi har en mycket tät, mörk, blålila färg i glasen. Ja nästan en dragning åt svart. Riktigt så "svarta" viner är det sällan som jag stött på.
Alldeles efter upphällningen är doften svag, men efter två timmar har det hänt en del. Vi snurrar ordentligt på våra glas. Det kryper sakta fram en doft av blåbär och tydliga inslag av svarta vinbär. Vi känner också lite sydfranska örter och aningens choklad(mörk). Även lite fatkaraktär kan skönjas och kanske lite lakrits på slutet.
Vi låter vinet virvla runt i gommen. Ett stramt, kraftpaket som inte riktigt vill släppa till. Hustrun rynkar lite på näsan. Inte helt oväntat, då jag vet att hon inte är en fan av strama viner. Under kvällens gång börja vinet att öppna upp sig. Vi kan efterhand urskilja smaken av svarta vinbär, lite körsbär, en del örter och en hel del fat. Här finns också lite mörk choklad som dyker upp i den långa eftersmaken. Vi tycker också att det finns en viss pepprighet på slutet. Det finns ordentligt med tanniner i det här vinet. Rejält oslipade. Till vår mat märker man inte så mycket av tanninerna, men den skvätten som är kvar i glaset och som dricks lite senare på kvällen, ja då biter det rejält i gommen.
Vinet känns trots sin ålder ungt. Nästa flaska testar vi om två år. Det kan nog ha hänt en del tills dess.
Betyg 3+


Quinta Do Vallado Reserva 2006.
Jag köpte det här vinet via Beställningssortimentet. Minns jag rätt kostade det 289 kr.
Jag drack det här vinet i början på mars.
Jag skrev då så här:
Ett vin från Duorodalen i Portugal.
Detta vin innehåller en blandning av ett flertal druvor: Touriga Nacional, Tinta Roriz, Tinta Amarela, Sousao m fl.
Färgen är mörkt röd. Doften är trevligt fylld av söt frukt(fikon), ek, behagliga örter och lite tobaks nyanser i bakgrunden.
En härlig smak som dröjer sig kvar länge av mogen frukt, lakrits och härliga örter med runda mogna tanniner.
Ett riktigt gott vin som jag testade första gången på en provning på Barrique.

Intrycket från förra gången gäller fortfarande. Möjligen har frukten/bären blivit tydligare. Vi tycker oss framförallt känna björnbärstoner i såväl doft som smak.
Vi kan återigen konstatera att detta är ett riktigt gott vin, som passar alldeles utmärkt till olika köttgrytor. Det är även en njutning att dricka det på egen hand.
Betyg 4

Melville vs Irony

Fredagen började med ett besök på Bokmässan (andra dagen). Klas Eklund om Kina, Jan Myrdal om Indien, Sven-Erik Liedman om skolan och P-O Enquist om sitt författarskap.Vitt skilda författare (alla utom P-O aktuella med en ny bok) och ämnen, men oerhört fascinerande, var och en på sitt sätt.
Vi ska ha något relativt enkelt och lätt tillagat på fredagkvällen. Det får bli lammfärsbiffar och färsk pasta. Sallad kan vi fortfarande plocka från landet och i växthuset finns några få tomater kvar.
Precis när vi ska köra igång matlagningen kommer vännen och arbetskamraten A och levererar en bärkasse med trattkantareller. Hon är populär hos familjen Vintankar.
I kväll dricker vi två Pinot Noir viner från USA. Dom spelar i olika divisioner så att jämföra dom är inte riktigt rättvist

Irony 2009.
Detta är ett vin från Russian River Valley, i Sonoma County några mil norr om San Francisco.
Vinet kostar 129 kr på SB och årgång 2009 håller på att övergå till årgång 2010
98% är Pinot Noir och så en liten 2% tillsats av Petite Sirah.

Vi häller upp i glasen och mot oss strålar en mörkröd färg med mörkblå stråk.
Vi sticker ner näsan mot glasen och möts av en kraftigt doft, där röda bär(jordgubb/hallon) spelar första fiolen och strax därefter möts vi av en trevlig kryddig arom med lite jordiga inslag. Trevligt.
Dags att smaka. Ah, de röda bären går igen i smaken, lite plommon dyker fram, med en viss fatig karaktär.
Lite björnbär tränger sig på. Välkommen! Eftersmaken är medellång och den bäriga smaken övergår i en örtig variant med inslag av choklad och kaffe. Härliga syror piggar upp. Vinet har en alkoholhalt på 14,5%, men alkoholen är helt integrerade i frukten, så den känns inte alls.
Vi gillar det här vinet. Det är gott och mycket vin för 129 kr. Det är en bas Pinot Noir för oss och vi återvänder år efter år och blir aldrig besvikna. Inget vi tänker lagra, men årgång 2010 ska vi testa längre fram i höst/vinter.
Betyg 4.


Melville Pinot Noir Estate 2007.
Ett vin jag köpte 2009 på rekommendation från den gode vännen M.
Jag betalade 299 kr, om jag minns rätt. Det är med andra ord mer än dubbelt så dyrt som Irony och därmed är också förväntningarna bra mycket större. Härom veckan läste jag en bloggpost från Frankofilen, som handlade om det här vinet, men i årgång 2009. En av de som kommenterat inlägget påstod att efter fyra till fem år så tvärdör vinet. Hjärtat åkte upp i halsgropen. Vi måste omedelbart kolla statusen på vår 07:a.

Vi har ett vin som är gjort på 100% Pinot Noir. Det kommer från en egendom i Santa  Rita Hills som ligger mellan städerna Buellton och Lompoc i Santa Barbara Co i Kalifornien dvs några mil söder om San Francisco
Färgen på vinet går i mörkt blåröda toner.
Vi möts av en stor kryddig doft, men här finns också jordgubbar och skogshallon. Vi kan ana oss till lite mörka teblad, choklad och på slutet lite pigga körsbär. Det är en ljuvlig doft som lovar mer.
Vi tar en klunk och känner genast en kompakt och elegant smak. I förarsätet hittar vi hallon och jordgubbar. Det finns en sirlig, frisk nyans som vi vi förknippar med körsbär. Sedan, pang på med kryddor och mörk choklad, lite kaffe och en mycket trevlig fatig ton, som höjer intrycket ett snapp.
Syror och tanniner är i fullständig balans med frukten, men de gör sig påminda på ett trevligt sätt. Passar utmärkt till vår mat, men klarar sig strålande på egen hand framför TV:n.
Alkoholhalten är hela 15.5%, men vi noterar detta först då vi tittar på etiketten.
Det här var riktigt gott.! Det känns som vinet kan leva vidare i många år till.
Betyg 5-.

Bokmässa och lite vin.

Torsdagen tillbringade jag i stort sett hela dagen på Bokmässan i Göteborg. Öppningsdagen är egentligen tänkt för branschfolk, men jag hade lyckats få en biljett som var giltig alla fyra dagarna så det fick bli ett besök omedelbart. Härlig stämning, trevliga och givande seminarier gjorde att jag stortrivdes.
Jag inhandlade Jan Guillos senaste bok "Brobyggarna" och även Torbjörn Flygts "Outsider", en fortsättning på boken "Underdog".
VinUnic hade en monter vid trädgårdsavdelningen. Möjlighet fanns att prova 3 viner för 50 kr. I slutet på dagen slog jag mig ner med ett glas champagne. Pris 50 kr. Ganska så hyggligt prissatt. På bolaget kostar en flaska 349 kr

Louis Roederer Brut Premier.
Detta bubbel är gjort på 2/3 Pinot Noir och 1/3 Chardonnay.
En blekt ljusgul färg lyser genom plastglaset.
Det doftar av citrus och gröna äpplen. En trevlig brödaktig arom stiger också fram med ett visst mineralaktigt stuk.
Jag smakar och finner en lättsam trevlig skumpa. Här är det röd/gröna äpplen och citrus som dominerar. Jag känner också toner av biskvier (ni vet de där små sakerna som man hällde på nyponsoppan när man var liten). Trevlig syra gör att vinet känns piggt. Där finns också något som ger vinet en liten krämig nyans och i den trevliga eftersmaken stiger mineralerna fram.
Betyg 4


Jag promenerar från Bokmässan till Restaurang Bliss.
Jag ska träffa några före detta arbetskamrater och äta en bit tillsammans. Jag tar en saltimbocca och lite sallad. Jag dricker till detta ett glas Chianti som jag betalar 95 kr för. Det är inget stort utbud av viner på glas ca fem/sex varianter rött resp vitt.
Maten är vällagad och god. Priserna på maten är rimliga och vi har en riktigt trevlig kväll.
Men det är det här med vinpriser. Vinet jag dricker kostar på Systembolaget 129 kr för 75 cl. På restaurangen kostar det 395 kr. Jag har varit med om mycket värre exempel, men visst förtar det intrycket en del.

Nipozzano 2007
En Chianti från Frescobaldi. Italienska Viner drack 2006 och skrev så här.
Druvor: Sangiovese 90%, kompletterande druvor 10% dvs Malvasia Nera, Colorino, Merlot och Cabernet Sauvignon.

Vi luktar på vinet  och känner mörka bär kompletterade med lite kryddor och mocca toner.

Smaken karaktäriseras av mörka körsbär, lite kaffe- och chokladsmaker. En vaniljsmak ligger där i bakgrunden och trycker på hela tiden. Eftersmaken är medellång och då kommer lite örter fram.

Ett lite för lättdrucket vin. Tanniner finns där men håller sig i bakgrunden. Det finns egentligen inget som får mig att rusa till SB och köpa detta vin. Det är ett ordinärt vin som i min smak är lite för tillrättalagt och välanpassat.

Jag drack Nipozzano första gången i Florens 2005. Både hustrun och jag gillade det då, men våra smakpreferenser har gått i en annan riktning.

Betyg 3.

Fonterutoli Chianti Classico 2006

I går öppnade vi en halvflaska av en Chianti som ingår i systembolagets fasta sortiment.
Producent är Marchesi Mazzei. Vinet vi dricker är deras andravin. Vinet får luftas 1-2 timmar i glaset innan vi sätter oss till bords.

Fonterutoli Chianti Classico 2006
Druvsammansättning: Sangiovese 90%, Malvasia nera och Colorino 5% och Merlot 5%. Vi köpte den här halvflaskan för två år sedan för 95 kr. Vi har druckit en om året och upplevt den som ganska så stram i smaken, även om det varit gott om röda bär. Detta var före jag började blogga och därför har jag inga utförliga anteckningar. Bara att "kommer fortsätta att utvecklas", noterat i april 2010. Spännande att se vad som hänt på ytterligare 17 månader i källaren.

Färgen är blåröd med en ganska mörk och hög intensitet. Lite tegelfärg vid glaskanten.
Vi luktar och finner en svagt kryddig doft. Egentligen är det de mörka körsbären som först slår emot en, sedan kommer en blandning av mörka och röda bär.
Här finns också aningens choklad och en lite fatig ton känner vi på slutet.
Vi låter vinet virvla runt i munnen och känner smaken av körsbär, lite röda vinbär, en hel del kryddor/örter och så en liten chokladton på slutet. Här finns gott om syror. Dom harmoniserar ganska väl med frukten, vilket ger vinet en friskhet. Tanninerna ger ett stabilt grepp, de är inte helt avrundade ännu. Eftersmaken är ganska lång och där framträder lite körsbärskärnor och en viss fatton.

Vad som hänt sen senast är att frukten (egentligen bären) blivit mer tydliga och tillgängliga. Syrorna har börjat hitta hem i frukten och tanninerna lite mer medgörliga.
Sammanfattningsvis kan sägas att vinet utvecklas i en riktning vi finner angenäm. Vi väntar ett år med nästa flaska och tror vinet klättrat ytterligare några pinnar på vår smakstege.
Det fattas flera steg för att nå upp till den Chiantin vi drack i helgen (Bucerchiale), men ändå ett ganska hyggligt vin för pengarna.
Betyg 4.

Fattoria Selvapiana Vigneto Bucerchiale 2006

I början på månaden läste jag detta inlägg från Finare Vinare. En sådan Chianti vill man ju smaka. Några klick på tangenterna och vips var en beställning gjord. Fem dagar senare, ett pling i mobilen och det var dags att åka till "mitt" Systembolag för att hämta ut de två flaskor jag beställt.
I helgen blev det läge för oss att göra vår egen test.

Fattoria Selvapiana Vigneto Bucerchiale Chianti Rufina Riserva, 2006.
Vi har ett vin från Chianti i Rufinaområdet (ca 20 km öster om Florens).
Vinet är gjort på 100% Sangiovese.
Vi har köpt det via Systembolaget för 240 kr.
Vi börjar med att hälla upp vinet i två stora glas, som får stå och luftas i drygt två timmar.
Från glaset strålar en rubinröd färg med bruna stråk i. Genom vinet kan vi se botten i glaset dvs vi har ett vin som har en transparent färg.
Ur glaset stiger en doft av körsbär i första hand, men även lita hallon kan vi spåra. Massor av örter ger doften en häftig tyngd. Vi tycker oss också känna aningens cedertä kommande smygande på slutet.
Vi tar en liten klunk. Gott! Faktiskt känns vinet lätttillgängligt med en komplex och elegant smak.
Hustrun utbrister att detta måste var en av de bättre Chianti vi druckit. Instämmer mumlar jag, som vill analysera mera smaker. Röda, härliga körsbär är det första vi kommer att tänka på. Detta kompletteras med röda vinbär, men där finns en liten trevlig sötma också. Oh,javisst lite hallon! Örter en masse gör sig ganska tidigt påminda. En lång fruktig eftersmak kan vi njuta av, där även lite vitpeppar ger sig tillkänna.
Syrorna är i full balans med resten av vinet och gör att det har en friskhet som vi uppskattar. Tanninerna då?
Sammetslena, vilket gör att vinet känns mjukt och lent. Gott till våra grillade lammkotletter och klarade sig strålande på egen hand
Det här sitter som en smäck. Vad ska vi göra med den andra flaskan? När ett vin smakar så här finns det väl egentligen ingen anledning att spara det någon längre tid. vi flyttar flaska till avdelningen "Ska drickas inom ett år".

Ibland lönar det sig verkligen att hålla koll på vad andra bloggare delar med sig av. Tack Finare Vinare!!

Betyg 5-

Två sydafrikaner.

Det är inte så ofta vi dricker viner från Sydafrika. Två viner har jag skrivit om här och här. Inget har haft den där rökiga eller i värsta fall "bränt gummi" doft och smak som jag har så svårt för.
I fredags var det dags för att testa två sydafrikaner mot varandra Det ena vinet är gjort på enbart Cabernet Sauvignon och det andra är en blandning Cabernet Sauvignon/Syrah.

Simonsig Cabernet Sauvignon-Shiraz 2008.
Vi befinner oss i delstaten Stellenbosch i Sydafrika. Simonsig började göra den här blandningen 2003, så det är inte så många år som just det här vinet producerats. Fast vin har Simonsig gjort i Stellenbosch i över 50 år.
Vi har här en blandning med 55% Cabernet S och 45% Syrah.
Färgen är blå/röd.
Vi sniffar och känner genast doften av blåbär och svarta vinbär och så den typiska blyertspennan. Kryddighet finns där och den härleder vi till Syrahdruvan. En viss fatig ton kan vi också ana oss till. Där finns också den typiska rökigheten som så ofta går igen i de sydafrikanska vinerna. Något lite för mycket för vårt tycke.
Smaken är fylld av angenäma bär. De svarta vinbären och blåbären känner vi genast igen. En viss kryddighet i kombination med cederträ piffar upp vinet. Även smaken präglas av rökigheten som är lite för påträngande för att vi ska vara helt nöjda, Ett enkelt vin med trevlig bärig smak, men rökigheten drar ner betyget.
Betyg 3-



High Constantia 2003, Sebastiaan.
Producent är Sebastiaan. Dom håller till i Western Cape, Coastal Region i Sydafrika.
Du som vill veta mer om pruducenten hittar info här.
Vi köpte det här vinet 2007 efter att läst några vinjournalister som höjde vinet till skyarna. Vi köpte sex flaskor och har sedan 2008 druckit en flaska om året. Den första flaskan vi drack hade sina goda egenskaper, men vinet var inte alls tillgänligt utan ganska så slutet och rent av tvärt av sig. Varje år som gått har vinet blivet angenämare, mer fruktigt och tanniner som blivet tämligen sammetslena. Där är vi idag. Vi tror att vinet är nära sin topp just nu och de två flaskor vi har kvar ska vi dricka upp inom ett år.
Vinet är gjort på 100% Cabernet Sauvignon.
Vi lät som vanligt vinet få en till två timmar i karaff innan vi satte oss till bords.
Färgen är mörkt rubinröd.
Det doftar skogsbär med ett starkt inslag av cassis. En viss örtighet kan vi spåra, lite blyertspenna och något lite kafferostning. En diskret fatig ton finns där också.
I munnen väller mörka bär fram (björnbär, blåbär och svarta vinbär). De svarta vinbären har satt sig i förarsätet. Lite choklad, örter, rosor och faktisk lite nötter. Eftersmaken är lång och där i baksätet finner vi mer av de mörka bären men även lite körsbär, en vanilj ton och en tilltagande smak av rostat kaffe.
Här kan rökigheten beskrivas som rostat kaffe och det är långt ifrån bränt gummi.
Syran och de sammetslena tanninerna är i en total balans med frukten och bären.
Vi gillar det här vinet. Den bästa sydafrikanen vi druckit.
Jag ser att vi betalade 289 kr för detta vin på Systembolaget.

Betyg 4+