Petits Chateaux

Förra lördagen när vi åt en älggryta var det återigen dags för att testa två av de kvarande Bordeauxvinerna från Winefinders Petit Chateaux-låda, som köptes för drygt ett år sedan.
Petits Chateaux är samlingsnamnet på den enorma mängd slott i Bordeaux som inte är klassificerade, även om en del andraviner till klassifficerade slott ofta hamnar i samma kategori. Vinerna i den här kategorin är sparamt prissatta, vilket passar vår plånbok.
Vi betalade 1 897 kr för 12 flaskor (6 olika varianter ggr 2 fl) dvs ca 158 kr flaskan.

2003 Prieur De Meyney, Saint Estephe.
Det här är Ch Meyneys andra vin. Egendomen ligger strax norr om det mer berömda Ch Montrose.
Man odlar 70% Cabernet Sauvignong, 20% Merot samt 5 % vardera av Cabernet Franc och Petit Verdot. Det här vinet är gjort på 70% cabernet sauvignon, 22% merlot och 4% vardeara av cabernet franc och petit verdot..
Det doftar av mörka plommon, svarta vinbär och jordkällare eller kanske lövhög.
I smaken kommer de svarta vinbären fram på ett tydligt sätt. Det finns en lätt rostad ton i smaken som kompletteras med en trevlig örtighet. Ett medlefylligt vin, med tanniner som börjat slipas av rejält. Inget stort vin men ändå ganska trevligt. Vi var små negativa för ett år sedan, men idag slår det an en ton som vi mer kan förlika oss med.
Betyg 3

2004 La Closeri De Camensac.

Vingården ligger i Haut-Médoc i kommunen Saint-Laurent-Médoc på gränsen till appelationen Saint-Julien. La Closerie är gårdens andra vin. Det är en klassisk Bordeauxblend av Cabernet Sauvignon och Merlot. Jag har inte kunnat hitta de mer exakta proportionerna.
Doftmässigt påminner det mycket om det första vinet. Svartavinbärsblad och jordkällare.
Smaken  domineras mer av de svartavinbären, men här finns ockå mer röda bär och en piggare syra. Gott om tanniner finns det, som inte helt slipats av. Detta ger vinet en liten mer egen karaktär. Medellång eftersmak, där örter och lakrits samsas med frukten och bären. En trevlig vardags bordeaux.

Betyg 3

2004 Morar, Amarone della Valpolicella, Valentina Cubi

Returmötena i CL-fotbollen är avklarade. Ni som följer oss på Vintankar vet att vi gärna kombinerar fotbollen med ett glas amarome. Förra veckan resulterade i två amaroneviner från året 2004. Tommaso Bussola och Vivianis Casa dei Bepi. Detta är svårt att toppa. Vi valde ett annat vin från 2004.

2004 Morar, Amarone della Valpolicella, Valentina Cubi.
Azienda Agricola Valentina Cubi ägs sedan 1970 av Valentina Cubi. Vingården rymmer 15 hektar, varav 13 är vinfält och två hektar rymmer gården, botansk trädgård och olivträdsodling, och skogsmark. Valentinas enolog och man är Giancarlo Vason (som tidigare arbetat som enolog för Quintarelli). Första årgången av deras Amarone producerades så sent som 1997, men det var först 2003 som Valentina Cubi började sälja sina viner till vinmarknaden.
Vingården ligger runt byarna Fumane och San Pietro in Cariano.
Vinet är gjort på 70 % Corvina, 25% Corvinone och 5 % Rondinella. Mer information hittar du här.

Första kvällen(tisdag) häller vi upp två glas som får stå i nästan två timmar innan vi börjar dricka av vinet. Färgen är rubinröd i en lite ljusare nyans. När man tittar genom glaset är det nästan så att man kan se bottnen.
Vi möts av en stor och mäktig doft. Torkad frukt och mörka söta körsbär är det första vi slås av. Efter ett tag tillkommer lite mörka bär i form av mogna björnbär. En svag ton av mörk choklad och lite, lite örter kompletterar doftintrycket.
Vi tar en klunk och känner omedelbart smaken av torkad frukt. De mörka körsbären har en förmåga att ge en viss sötma och samtidigt en trevlig bitterhet. Bitterhet kanske låter lite konstigt, men det är en mjuk, mycket behaglig ton. Kanske lite krossade körsbärskärnor. Till detta adderar vi en svag ton av örter och en riktigt mörk choklad. En knivsudd fat dyker upp på slutet.
Vinet har en pigg syra så att det aldrig går över gränsen till syltighet. Lite mjuka, behagliga tanniner ger vinet ett visst tuggmotstånd. Eftersmaken är lång, utdragen och kraftfull.

Det enda negativa är att i eftersmaken känns den höga alkoholen (16%). Inte mycket men ändock så att det drar ner helheten en liten aning.
Ett stort glas amarone av den här klassen varar en hel fotbollsmatch. En flaska varar i tre dagar. Nåväl den tredje dagen får hustrun och jag dela på ett glas.

Vi betalade 38 euro när vi besökte Valentina Cubi i september 2009.

Betyg 4+.

Lenoble Cuvée Intense

I lördags hade vi några grannar på besök. Vi började kvällen med ett glas champagne.

Lenoble Cuvée Intense.
Vi har en årgångslös champagne, som är köpt via beställningssortimentet för 329 kr. Vinet är gjort på en blandning av Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier. Dessa har växt på kullarna i Epernay.

Maison Lenoble är en liten, oberoende producent, som drivs av familjen Lenoble.

Vinet har lagrats ett minimum om 2,5 år innan det släpps ut på marknaden.

 

Från våra glas lyser en guldgul färg. En mängd små, fina bubblor stiger i en strid ström upp mot ytan. 

Det doftar av gula äpplen, gul/bruna päron en del citrus och mineraler. Vi känner också en aningens blommighet och en svag ton av bröd.

I gommen får vi en  tämligen torr champagne med en viss mildhet. Kanske lite inställsam. Väldigt frisk. Vi prickar av de gula äpplena och päronen. Citrustonerna för tankarna åt grapefrukt hållet och då menar vi blodgrape som inte är särskilt besk. Gott om mineraler.

En trevlig champagne att samlas vid som aperitif och välkomstdryck. Lättillgänglig och lättdrucken.

Betyg: 4

Förra lördagen hade vi vår vän S från Stockholm på middag. Hustrun hade tillagat en anka och till detta valde vi en en Bourgogne. Vi har inte riktigt hittat hem i Bourgogne. Vi har ofta blivit besvikna. Vi har tyckt att vi fått lite för våra pengar och då framförallt när vi jämfört med Pinot Noir-viner från Nya Zeeland. Kvällens vin testade jag på en provning hos Franska Bolaget i höstas. Jag tyckte då att det kändes intressant och köpte en sexpack, som jag i min tur delade med vännen LM.
Priset per flaska var 174 kr.

2009 Domaine Mongeard Mugneret, Hautes-Cotes de Nuit, Cuvée Prestige "La Croix".

Vi har en producent med anor från 1500-talet.
Druvan är till 100% Pinot Noir. Druvorna avstjälkas helt. Alkoholjäsningen sker under 4-5 dagar i ståltankar.
Det är en frisk och fräsch doft som når vår nos. Det första vi noterar är skogshallonen. En tydlig ton av peppar och örter  noterar vi på ett tidigt stadium. Det finns också en svag ton ton av lite mörkare bär, som drar åt svartvinbärshållet utan att vara övertydlig. Det här bådar gott.
Vi tar en klunk som får dansa runt i gommen ett litet tag. Riktigt gott. Den omedelbara reflexionen är att det är över våra förväntningar. Vi känner en väldigt tydlig pepprighet och friska hallon. Lite jordgubbar ansluter. Tätt följd av lite örter. Det finns också en liten svag anstrykning av svarta vinbär. Pigg syra och finstämda tanniner. Eftersmaken är rödfruktig, ganska lång, lite peppar igen och till sist en söt lakritsrem. Vi njuter av maten och vinet som försvinner i all hastighet.
Betyg 4

2004 Casa dei Bepi, Viviani

Den här veckan har det återigen spelats semifinaler i Champion League-fotbollen. Vi på Vintankar gör som vi gjorde förra året. Vi öppnar en flaska amarone från en av våra absoluta favoritproducenter. Viviani!!
Vill du läsa mer om Viviani, så har jag skrivit om det här och här.

2004 Casa dei Bepi.
Vinet är gjort på 70% Corvina Veronese och 30% Rondinella.
CdB lagras 36 månader på 225 liters ekfat och därefter 12 månader på flaska. Av CdB görs det
ca 8 000 flaskor.
Vinet fick tre glas i Gambero Rossos Italian Wines 2010.

Färgen har en klar briljantröd ton.
Doften är stor. Körsbären är det första som ger sig tillkänna, sedan ansluter den torkade frukten, chokladen och lite, lite örter. Inte lika mäktig som minnet från förra året var av 03:an. Detta beror förmodligen på att 04:an utvecklas mer långsamt d v s här finns troligtvis en hel del som kan utvecklas vidare.
Smaken är stor och komplex. Gommen möts av svarta, söta, mogna körsbär. Här finns lite björnbär och blåbär. Torkad frukt så klart. Fikon och mörk choklad. En svag örtighet. Russintonen är inte alls lika tydlig som i 03:an. Det hela är snyggt packeterat och ytterst elegant på typiskt Viviani manér.
Vi äter lite hårdost och detta sitter som en smäck.
Jag har vid något tillfälle skrivit "Detta är inget vin till middagen utan istället för kontemplation och fotboll". Inget kan vara mer sant.

Betyg 5-

2004 TB Amarone della Valpolicella

Den gångna helgen öppnade vi en amarone till osten. Det finns amarone och så finns det amarone. Detta var en av de bästa jag druckit. Det var premiär för:

2004 TB Amarone della Valpolicella, Tommasi Bussola.

Strax norr om den lilla byn San Peretto i närheten av staden Negrar i Valpolicella Classico ligger vinproducenten Tommaso Bussolas 21 hektar stora egendom. Här producerar Tommaso lysande Amarone della Valpolicella Classico och Valpolicella Classico Superiore i den ultramoderna skolan. Tommaso sprudlar av experimentlusta och är ständigt på jakt efter nya utmaningar. Firmans stolthet är förutom den omtalade Recioto di Valpolicella Classico även det vingårdsbeteckande Amarone Vigneto Alto som seriöst utmanar fixstjärnan Dal Forno. I bakgrunden vakar alltjämt Tommasos fru Daniela över det administrativa arbetet, vilket gör att han själv helt kan hänge sig åt sina viner.

Druvblandningen består av Corvina och Corvinone 75% , Rondinella 20% - Cabernet Franc, Dindarella, Croatina, Molinara 5%. Druvorna skördas med extrem selektering och noggranhet. Och lämnas att torka fram till mitten av januari. Då musten innehåller ca 300 gram socker per liter tar jäsningen mycket lång tid, ca 55 dagar. Överpumpning sker kontinuerligt. Efter jäsningen dras vinet över till ståltank i tio dagar för naturlig dekantering. Sedan lagras vinet i nya 12 och 25-hectoliters fat och lagras i 30 månader. Här avslutas också den långsamma jäsningen.

Vi kan verkligen tala om en rubinröd färg som möter oss i glaset.
Vår nos möts av en mycket komplex och ljuvlig doft. Vi noterar den torkade frukten och de mörka, söta körsbären omgående. Strax därpå tillstöter en härlig, kryddig ton. Någonstans i de bakre regionerna finns russin, katrinplommon, nötter, choklad och lite, lite fat. Det är en njutning i sig att bara sniffa på det här vinet. Det utfärdas en varning om att det är lätt att bli tillvänd.
Nåväl, slutligen får gommen ta del av läckerheten. Det är en mängd finstämda smaker som bombaderar smaksensorerna. Körsbär, katrinplommon, choklad och nötter. En hel del kryddor gör sig också påminda. En frisk syra gör att vinet känns väldigt piggt. Vi känner också lite sammetslena tanniner, som på något sätt fullbordar detta eleganta vin. Eftersmaken är mycket lång och fylld av söta körsbär, torkad frukt och frisk syra. Länge, länge dröjer sig smakerna kvar i gommen. Alkoholen är hela 16,5%. Vi noterar den, samtidigt är den så integrerad i frukten att den inte stör det minsta.
Vi gillar detta, men jag vet att många tycker att det blir för mycket av allt. För oss på Vintankar är det så nära en perfekt, elegant amarone man kan komma. Den gick väldigt bra ihop med de hårdostar vi hade som dessert.

Betyg 5

2006 Villa Cafaggio

I förra veckan provade vi under tre dagar ett vin Toscana. Det blev en Chianti Classico. Vi befinner oss då mittemellan Florens och Sienna.

2006 Villa Cafaggio.
Den tusenåriga egendomen Villa Cafaggio ligger i Panzano i hjärtat av Conca d’Oro, den gyllene dalen.
Villa Cafaggio Chianti Classico görs på 100% Sangiovese Toscana. Alla druvor handplockas från Villa Cafaggios egna vinodlingar. Musten får macerera med skalen i 10 till 15 dagar innan den jäses färdigt under temperatur-kontroll. Vinet lagras sedan i stora fat av slovensk ek i ett knappt år. Slutligen får vinet mogna på butelj i minst ett halvår i svala källare.

Vinet har en djupröd färg.

Vi sticker dit näsan och nås av en trevlig doft av körsbär, kanske även aningens röda vinbär. Lite örter och kryddor kan vi omedelbart plita ner. Vi känner lite fat, inte så starkt utan sätter även det på pluskontot. Det finns också något jordigt inslag.

I gommen får vi smaker av röda bär. I första hand är det körsbären som dominerar, men tätt följt av röda vinbär. En syrlig touch, men inte för syrligt. Även i smaken kan vi känna fatinslaget, inte alls dominerande eller övertydligt utan bara något som höjer intrycket. Lite nötter (pinje) dyker upp i den medellånga eftersmaken. Vi antecknar trevliga, behagfulla tanniner som ger viner en bra karaktär och gör det matvänligt.

Under de tre dagarna vi följer vinet håller det ihop på ett bra sätt. Syran och tanninerna finns där hela tiden, även om det är så att syran dag tre drar sig något tillbaka och tanninerna känns lenare för var dag som går. Dag två och tre tillkommer lite mörka bär i smakpaletten.

Villa Cafaggio ger som helhet ett gott intryck. Årgång 2006 känns drickfärdig nu. Förmodligen gör syran och tanninerna att det håller i flera år till. Utveckling ? Enligt vår bok dricker vi det helst nu, då får vi ut det vi vill ha av en chianti.

På Systembolaget är det årgång 2007 som säljs och då för 150 kr.

Betyg 3+.