Champagne från Legras & Haas

November med all sin gråa kraft ligger titt som tätt med ett dis- och dimmlock över vår halvö. Vi är nöjda med att det inte regnar på tvären. Lite vin och trevligt sällskap ger ljus och värme i den gråa november. Vi hade våra grannar, tillika släkt, L och L på en liten middag på lördagskvällen.

Vi började med ett glas champagne som också fick utgöra sällskapet till vår jordärtsskockssoppa med pilgrimsmusslor.
Ungefär samtidigt sitter Punkarn i Stockholm och intar samma dryck. Hans intryck hittar du här.

2002 Millésime, Legraas & Haas.Den här producenten håller till i Chouilly, en av Grand Cru byarna. Vill du veta mer om producenten så klickar du här. Vi köpte våra flaskor på SB för 325 kr på hösten 2009. Den är gjord på 100% Chardonnay

Vi känner en läcker doft av lite bröd, lite knäck och härligt mogna gula äpplen (Transparente blanche). Lägg därtill lite citrus och en ordentlig portion musselskal. Det här är inställsamt på ett ärligt sätt. Fast snarare behagfullt och kittlande av vår nyfikenhet av att gå från att sniffa till att dricka.
I munnen får vi en komplex smak. Vi känner igen den där syran vi får i gommen, då vi på sensommaren sätter tänderna i Transparent blanc-äpplen. Strax därpå en dusch av citron och mineraler, som följs av lite toner av bröd och gula plommon. Gott som attans är det här!
I den ganska långa eftersmaken samsas till en början citrusen och brödet. Alldeles i slutet kommer en svag liten bitterhet i form av blodgrape. Läckert, läckert......
I ett nafs har flaskan tagit slut, vilket egentligen är det bästa och säkraste betyget ett vin kan få. Helt drickfärdigt nu och bättre än så här kan det nog inte bli.

Jag bestämmer mig att vara stram i min betygbedömning idag och nöjer med en fyra. Egentligen borde det varit ett plustecken bakom fyran, men idag har den  f d magistern en sträng dag.

Betyg 4

Roccolo Grassi Valpolicella Superiore 2008

Ni som följt vår blogg vet att Valpolicella är ett av våra favoritområden. En av de producenter som vi verkligen håller högt är Roccolo Grassi. Vi har besökt dom tre gånger tidigare på våra resor med Clubamarone. Vi skrev om den senaste resan vi gjorde på våren 2011.

Vi har druckit deras Superiore tidigare. Ikväll är det den första 08:an. Du kan läsa vad vi tyckte om 07:an och 05:an och 04:an.
Roccolo Grassis Valpolicella Superiore odlas på vinfält 200 meter över havet som vätter mot sydost. Vinrankorna är ca 10 år gamla och 65% består av  60% Corvina, 15% Corvinone, 20% Rondinella, och 5% Croatina. 40% av druvorna torkas under 20 dagar före pressning. Vinet lagras efter vinifieringen i franska ekfat varav 1/3 är nya och 2/3 är använda 2-3 år. Alkoholhalt 14,5%.

Doften är inte lika stor och mäktig som vi är vana vid. Den är faktiskt väldigt sluten och tankarna far iväg till hur 07:an var när vi provade den på våren 2011. Vi anstränger oss och känner lite mörka körsbär, lite, lite örter och så en komposthög. Ett par timmar senare på kvällen har dörren öppnats på glänt: lite mer körsbär och torkad frukt.
Smaken är nästan lika sluten och stängd som doften. Mörka körsbär, lite torkad frukt och aningens mörk choklad är vad vi känner till en början. Visst tillkommer det lite smaker i form av örter , mörka bär och blåa plommon ju längre kvällen lider. Dörren ställs på glänt men inte mer än så. Det är likadant med eftersmaken. Här finns åtskilligt med tanniner. Lite kantiga är dom och ger ett hyggligt bett i gommen i form av lite bittra körsbärskärnor.
Ändå är det på det viset att under den lite hårda ytan kan man ana sig till att det finns så mycket mer.
Naturligtvis smakar detta gott även omvåra kommentarer kanske inte låter så. Vi har ju oerhörda krav och förväntningar på allt vi dricker som kommer från Roccolo Grassi.

Vi har fyra flaskor kvar. Dessa gömmer vi undan i källaren och skriver på kartongen "Ska testas våren 2014".

Betyg 4



Smaken är inte fullt utvecklad. Det känns att här finns potential, bara den får vila 1-2 år. Ja, den klara säkert 10 års lagring. Vi känner lite körsbärskärnor med en viss strävhet, lite söt frukt finns där också. Örter finns och i slutet lite kaffe och lakrits

Langhe Nebbiolo 2009, La Spinetta

Under veckans Champion League matcher har vi haft sällskap av en norditalienare.

2009 Langhe Nebbiolo, La Spinetta.
Azienda Agricola La Spinetta grundades 1977 av Guiseppe och Lidia Rivetti. Firman gjorde sitt första vin 1978.

Langhe ligger sydost om Turin i Piemonte i nordvästra Italien. Druvorna till detta vin kommer från producentens vingård Starderi i byn Neive i Barbaresco.
Vinrankorna har en medelålder på 12-14 år.

Färgen är tegelröd, med en liten mörkare ton.
Doften är lite inställsam. Vi känner körsbär, lite kryddor, aningens viol och en del fat. Efterhand så tillkommer toner av nypon. Inte så komplicerat och avancerat utan mer rakt på och vi gillar vad vi får i nosen.
Smaken är förvånansvärd tillgänglig och utan krusiduller.
Vi känner den tydliga körsbärssmaken först av allt, men omgående kompletteras den av mörka plommon. Eftersmaken är medellång och där får vi lite örter, svart te och en rejäl dos av fat. Detta är inget som stör oss det minsta.
Syran är pigg och fräsch och tillsammans med tanninerna blir helheten en balanserad akt. Ja, tanninerna är rejäla men utan att vara överdådiga. De ger vinet en rak rygg och god karaktär.

Vinet fungerade bra under de två dagar vi drack det. Vi kan egentligen inte peka på några förändringar mellan tisdagen och onsdagen.
Vinet levde upp till precis vad vi önskade så här mitt-i-veckan. Enkelt, rakt och inte minst gott.
Kommer det att utvecklas då? Vi är inte så säkra på det och framför allt inte i vilken riktning vinet i så fall kommer att ta.
Enligt vår mening behövs inte detta heller. Det duger alldeles utmärkt så som det är. Den återstående flaska dricker vi inom ett år.


Priset är 189 kr på Systembolaget.

Betyg 4-

Hemma hos- en liten krog på Haga Nygata

Den gångna helgen avslutades med att vi träffade vår vänner R och O inne i Göteborg på söndagskvällen. Åtskilliga av de små krogarna runt Järntorget var stängda, så det blev "Hemma hos". En kvartersrestaurang på Haga Nygata. Vi valde några smårätter
- Lätt gravad älgfilé med rödbets- och Wasabi chutney
- Hemmagjord bakad pastej med rostad lök och knaperstekt bacon
- Viltkalops med potatis
- Västerbottenpaj med en lök och kantarell inläggning

Snittpriset för dessa var ca 70 kr och samtliga var mycket goda. Min favorit var den gravade älgfilén, som var något enastående.

Vi beställde två flaskor vin och två glas per person, så vi fick möjlighet till en liten jämförelse.
Utbudet av vin är inte så stort ( sex sorter rött, sju sorter vitt) och kanske inte så spännande saker. En liten blandning av Italien, Australien, Chile, Sydafrika och USA.
Dom ska ha kred för att alla viner kan köpas glasvis samt att pålägget på Systembolagspriserna ligger på mellan 200 kr - 250 kr.

Vi valde ett vin från Toscana och en ripasso från Valpolicella.

 

 

Ursäkta den dåliga bildkvaliteten.


2010 Pater Sangiovese
Producent är Frescobaldi. Druvan är Sangiovese till 100 %.
En försiktig doft av körsbär och lite kryddor. Vi kan ana oss till lite lakrits och plommon.
Smaken domineras av röda körsbär, hallon och lite björnbär. Den friska syran sätter vi på pluskontot. Lite snälla tanniner gör att vinet blir lättillgängligt samtidigt som det funkar till maten. Medellång eftersmak, där det dyker upp lite örter, vanilj och en del fat.
Ett enkelt vin, men helt OK.
Betyg 3-



2010 Torre del Felasco Ripasso Superiore.
Producent är kooperativet Cantina Valpantena.
Druvmixen är Corvina 70% och Rondinella 30%

Färgen är mörk med blåröda nyanser.
Doften är ganska utvecklad och hyggligt stor. En typisk ripassodoft, där de mörka körsbären dominerar. Här finns också lite torkad frukt och en liten örtighet.
Smaken går i samma stil. Gott om mörka körsbär som kompletteras av björnbär och blåbär. Eftersmaken är rätt så lång och där dyker det upp lite torkad frukt med en viss sötma. Det finns också ett litet inslag av mörk choklad och nötter. Tanniner finns det i en len och inställsam stil. Syra finns det tillräckligt för att vinet inte skall bli mesigt.

Betyg 3


Vi avslutade med kaffe och dessert. Vi valde något som kallades "Tre små till Kaffet". Vi fick då tre chokladvarianter. För oss gottegrisar var det en perfekt avslutning.

I en skön och avslappnad miljö fick vi en mycket god måltid. Välkomponerat, smaker som matchade varandra och rimliga priser.
Det enda jag skulle önska mig är en mer spännande vinlista.

Vi lämnar en rekommendation!!

Bosquet des Papes

Förra helgen hade vi gjort en älggryta enligt alla konstens regler. Vi var nyfikna på lite Chateauneuf-du-Pape från 2007. Vi valde därför detta:

2007 Bosquet des Papes Chateauneuf-du-Pape Tradition
Bosquet des Papes ägs sedan 1860 av familjen Boiron. Idag drivs gården av familjens femte generation.

Vinet är gjort på druvorna 75% grenache, 11% mourvèdre, 11% syrah samt 3% vaccarèse, counoise och cinsault. Åldern på stockarna är i genomsnitt runt femtio år.

Två tredjedelar av druvorna avstjälkades. Efter ett par timmars inledande kallmaceration jäste musten på temperaturkontrollerade cementtankar i fyra till fem veckor.
Vinet har sedan legat på ekfat i ett till ett och ett halvt år.

Färgen är mörkröd med nyanser som drar iväg emot mörkblått.
Doften är stor och fylld av kryddor och örter av diverse slag, men här finns också en del frukt och bär i form av röda körsbär, hallon, björnbär och plommon. Vi känner också en lavendeldoft efter ett tag, som på slutet kompletteras med toner av lakrits och pinjeträ. Det är en underbar doft och med många av de inslag vi uppskattar hos Ch9dP.

Vår första klunk chockar oss nästan. Vi formligen överrumplas av en massiv smak av örter och saltlakrits. Visst ska örter och lakrits finnas med, men inte dominera på detta sättet. Till slut hittar vi lite finstämd frukt: hallon, björnbär och körsbär. De hade för vår del gärna fått ha ett högre tonläge. Tanninerna är allerstädes närvarande. Dom är tydliga och ger sig tillkänna på ett behagfullt sätt dvs mjuka utan att vara mesiga. Syran finns där. Inte alltför skarp utan ger bara vinet en snäll friskhet. Eftersmaken är riktigt lång, men örterna och den salta lakritsen dominerar lite väl mycket.

Jag låter kanske lite kritisk. Det kan möjligen bero på de höga förväntningarna. Jag vill ändå fastslå att visst är det här ett tusan så gott vin.

Betyg 4

Krabba och champagne

Vi plockade fram ett par krabbor ur frysen på fredagsmorgonen. Krabba naturell stod på menyn på fredagskvällen.

Ur källaren plockade vi fram en champagne som vi nyligen fick levererad från Franska Vinlistan.


Vilmart & Cie, Grand Cellier
Vilmart&Cie grundades 1890 i Rilly-la-Montagne. Vi befinner oss då några km söder om Reims.
Grand Cellier är gjort på 70% Chardonnay och 30% Pinot Noir och är en blandning av tre årgångar med en tredjedel av var. Lagring har skett på stora ekfat. Odlingarna ligger i Premier Cru-lägen och odlingsprinciperna följer de biodynamiska utan att vara certifierade.

Färgen har en blekgul ton och massor av små fina bubblor snirklar sig uppåt från botten på glasen.
Doften är till en början försiktig och diskret. Det finns detta till trots en doft av nybakat bröd med lite mandlar i. En citruston som påminner om den du känner när du skalar en apelsin når vår nos. Vi känner också lite äpple, persika/aprikos och en viss mineralktik doft på slutet. Elegant och behagfullt.
I munnen får vi ett piggt och friskt vin. Törstsläckande och elegant på en och samma gång. Vi känner först av allt en äppel- och päronsmak, som ganska omgående får sällskap av citrustoner, en del persika/aprikos och nybakat bröd. Det dyker upp en del mineraler med snäckskalsaktiga influenser. Eftersmaken är lång och där blandas citrusen med en försiktig honungssmak. En helt underbar champagne.
Tyvärr så finns den inte tillgänglig på Systembolaget. Vår flaska är inköpt av Franska Vinlistan och där kostade en sexpack 1 794 kr. Detta känns som ett riktigt bra köp.

Betyg 4+

.

Beaujolais Nouveau

Tredje torsdagen i november ja då vet alla vinnördar att nu är det Beaujolais Nouveaudags. En gång i tiden var det riktigt hysteri kring detta. Numera märks det inte så mycket, men i år verkar det ha blivit lite mer uppsving.
 Under 80-talet och 90-talet tillhörde Vintankar dom som handlade ett par flaskor och prövade en flaska tillsammans med hustrun en vanlig torsdagskväll. I Vintankarhemmet var det inte, på den tiden, så vanligt med vin mitt i veckan. Vi kom med åren att tycka att Beaujolais och framför allt Nouveau inte riktigt var vår grej: allt för tunt och för mycket skumbanan. I somras provade vi ett par olika varianter av Beaujolais och kunde konstatera att det trots allt finns en del riktigt hyggliga beaujolaisviner. Vi skrev om dom här och här.
Vi läste på bloggen Finare Viner om en Beaujolais Nouveau som skulle släppas nu på torsdag. Vi kände att den ville vi ge en chans. Vid 17-tiden besökte vi Nordstan i Gbg och där fanns ett par kartonger kvar. Vi inhandlade två flaskor till oss själva och två flaskor till vännen LM.

Vi möts av en tilltalande frisk doft. Dofttonerna går i rött: hallon, körsbär och vinbär. En rätt så påtaglig mineralton noterar vi också.
I gommen får vi samma röda frukt som vi kände i doften. De kompletteras med en syra som känns som en blandning av röda äpplen och lingon. Lättdrucket som attans. I eftersmaken dyker trevliga örter och lite lakrits (salt) upp.
Det här är ett vin som rinner genom strupen med både stor hastighet och välbehag. Inget som ska analyseras mer än så här.
En tredjedel av flaskan blir kvar. Vi sätter på korken och ställer in flaskan i kylen. Sent på fredagskvällen dvs ett dygn senare tar vi fram den och häller upp två glas. Nu är den pigga, röda frukten borta. Doften är ytterst svag och smakmässigt är det mest örter och lakrits vi känner. Lite brända toner. Det är inte alls samma vin som det var första kvällen.
Betyget får gälla för första kvällens glas. Vi köpte detta för 125 kr.

Betyg 3+