Veckans amarone: Villa Monteleone 2006 vs 2007

Champion League fotbollen rullar vidare med returmöten i åttondelsfinalerna. Läsare av denna blogg vet att detta är liktydigt med att Vintankar dricker amarone. Den här veckan blev det två olika årgångar från samma producent som ställdes mot varandra.
Villa Monteleone är en av våra favoritproducenter. Vi har besökt vingården flera gånger med Club Amarone, vi har bott på gården och det bästa av allt vi ska tillbaka dit i juni i år. Hur vi hade det för två år sedan kan du läsa om med start här.
Vi har nog druckit alla årgångar under 2000-talet fram till 2007. 2002 gjordes det ingen. Vår uppfattning är att de har blivit allt bättre och bättre. Vi gläds också med Lucia ( ägarinnan ) åt framgångarna.


Amarone della Valpolicella Villa Monteleone.
Vinet är gjort på druvorna Corvina, Corvinone och Rondinella. Vinet har legat 36 månader på franska ekfat.

Årgång 2006
Doften är stor, varm och välkomnande. Här finns massor av söta, mörka körsbär, ordentligt med torkad frukt (russin och fikon) och en härlig doft av kakao. Det andas elegans över vinet och våra sinnen fylls med sol och glädje.

Smaken är rund och fyllig och packad av riktigt mörka körsbär. Redan i den första klunken anar vi oss till elegans och komplexitet. Smakerna dyker upp i lager på lager och är väl avvägda mot varandra i en underbar balans och harmoni. Här finns en begynnande mognad, men också en friskhet som vi uppskattar.
Åter till smakerna. Först frukten: söta mörka körsbär, skogsbär och då främst solmogna björnbär. Torkad frukt med fikon, dadlar och russin men också aningens katrinplommon. Ett lager av mycket finstämda och lite blyga örter. Det finns tanniner, men de är så sammetslena de nu kan bli. Genomgående finns det en friskhet i vinet, som vi verkligen uppskattar. Och så avslutningen. Eftersmaken är lång och utdragen, där blandas den torkade frukten  med mörk choklad som skänker en läcker liten bitterhet i sluttampen.
Alkoholen på 15% är helt integrerad i vinet. Det vete katten om detta inte är det bästa jag smakat av VM:s amarone. Den var lovande när jag testade den första flaskan för snart tre år sedan, men nu har den växt ut och blivit formidabel.
Betyg 5

Årgång 2007
Vid vårt förra besök för två år sedan så utnämnde jag detta till VM:s mest lovande amarone. I jämförelse med 06:an känns den här idag lite ung och bjuder inte upp riktigt på samma sätt. Det är framförallt frukten som inte är lika generös. Tolka mig för guds skull rätt: 07:an är ett fantastikst vin, en alldeles underbar amarone med komplexitet och elegans, men 06:an var ju bara såååååå läcker.
Doften är på amaronevis varm med solmogna körsbär, en del torkad frukt, aningens örter och så en fin kakaoton. Det finns ett lite mörkare drag av läder eller snarare lite multnande höstlöv.

I smaken hittar vi så klart de mörka körsbären, men också lite skogsbär och en hel del torkad frukt. Precis som jag skrev inledningsvis så är den inte lika yppig och omfamnande som i 06:an utan snarare mer diskret och försiktig. Örterna tar för sig mer i 07:an. Tanninerna är lite mer tydliga, men de är fortfarande mjuka, men inte samma lenhet som i 06:an. Det finns en bra friskhet genom en trevlig syra och den är ungefär den samma i båda dessa årgångar.
Ett fantastiskt vin även detta, även om jag idag personligen håller 06:an snäppet högre än 07:an.
Betyg 5-

Vi har alltid höga förväntningar när vi drar korken ur en amarone från Villa Monteleone. Ni förstår själva av vad jag skrivit att Villa Monteleone ånyo levt upp till dessa. Nu i sommar hoppas jag kunna få testa 2008:an kanske även en 2009:a.

Våra flaskor är privatimporterade och vi betalade dryga 30 euro per flaska, då vi handlade dessa för ett par år sedan.

Cotes du Rhone Villages. En tvekamp.

Vi hade några vänner på middag på söndagskvällen. Vi hade ugnstekt några kycklinglår i en rödvinssky. Vi köper våra kycklingar sedan flera år tillbaks direkt från Eriksbergs Gård i Landa. Dom är nästan som minikalkoner i storlek. Smaken är fantastisk. Vilken råvara!
Vi öppnade två flaskor vin med beteckningen "Cotes du Rhone Villages".

2010 Cuvée du Vatican
En av våra favoriter, som vi senast drack i augusti. Vad vi tyckte då hittar du här.

Vinet är gjort på druvorna Grenache (80%) och Syrah (20%).

Detta är vår sista flaska. Det har varit lite av Casa Vintankars franska husvin. Enkelt, smakrikt, matvänligt och framförallt väldigt gott.
Vinet kostar idag 111 kr på Bolaget. Årgången är nu 2012 och det säljs som sexpack i Beställningssortimentet. Vi kommer att fylla på.

Vi gillar verkligen den här doften av skogsbär, örter och kompostjord.
Fast vi gillar smaken ännu mer. Den fina fruktkompotten på röda och mörka bär (hallon, björnbär, jordgubbar,blåbär) parad med finmalda örter och en fortfarande tämligen frisk syra är helt enkelt en underbar kombo. Tanninerna har blivit mer avrundade och vinet känns lite mjukare idag än vad det gjort andra gånger vi druckit av det. Detta sagt, så vill jag ändå påstå att tanninerna fortfarande är livliga och gör precis det de ska för att göra detta till ett bra matvin. Eftersmaken är medellång och frukten och örterna spelar även här huvudrollerna, men det tillkommer lite sötlakrits.
Betyg 4

2010 Les Deux Chenes, Mas de Boislauzon

Vinet är gjort på druvorna Grenache (75%), Syrah (5%) och Carignan (15%), så skriver den svenske importören Bristly Wine.
På producentens hemsida anges Grenache (50%), Syrah (40%) och resten lika dela Carignan och Mourvèdre.
Hur som så drack vi vinet för snart ett år sedan och då tyckte vi så här.

Doften är lite mer försiktig hos det här vinet. Vi känner i första hand en mörk frukt, där björnbär, mörka körsbär, plommon och aningens vinbär. Här finns också lite pinjeträ, örter och läder. Trevligt!

Smaken går i samma riktning som doften, men vinet bjuder inte riktigt upp på samma sätt som Cuvée du Vatican. Det känns lite mer slutet, visserligen med en hel del smaker som vi kan ana oss till, men som inte riktigt träder fram. Ge det här vinet något år till och då matchar det gott och väl de lite enklare Chateauneuferna.

Trots allt så kan vi notera en fin kompott av mörka bär och härliga provencalska örter. Bra syra och även tanniner som är väluppfostrade.
Ett riktigt bra matvin, som vi tror kommer att utvecklas ytterligare.
Betyg 4-

Vinet är köpt på SB via beställningssortimentet för 129 kr. Vi tycker vi får mycket vin för dom slantarna.
Det verkar finnas såväl 2009:or som 2010:or i Beställningssortimentet.

Den här dagen var det Cuvée du Vatican som tog en knapp poängseger. Jag håller inte för otroligt att det om ett år eller två kan vara det omvända. Hur som helst är det två riktigt bra viner som i mitt tycke är mycket trevligt prissatta. Jag kan inte göra annat än lämna en stark köprekommendation för båda vinerna. De är ypperliga viner till det köttet som läggs på grillarna de närmaste månaderna, men passar också bra till många rätter av typen husmanskost på kött.

Sött slottsvin från Bordeaux 1988

Längst in i källarens skrymslen hittade jag en överbliven halvflaska sött vin från Graves. Den fick utgöra avslutningen på söndagsmiddagen.
Jag kan se i mitt Excellark att jag köpte det här någon gång under 1991. Det är också "Mis en bouteille par AB Vin & Spritcentralen". Ett så kallat härtappat vin. Jag skrev om detta fenomen för ett par veckor sedan.

1988 Chateau Des Peyrères.

Ett sött vin från kommunen Illats i Graves. Det har inte varit så lätt att hitta uppgifter om vinet. Jag hittar inte något på internet. Jag hittar, bland mina egna sparade gamla vintidningar ett nyhetsbrev (Dina Viner) från april 1990, där vinet har fått en fyndstämpel och att det kostade 69 kr.
Se bilder i slutet på inlägget.

Etiketten på baksidan lämnar liter info om vinåret 1988 i Bordeaux. Det gjordes så på de härtappade vinerna.

Doften är inte så stor, men vi spårar lite torkade aprikoser, aningens ananas, en svag diskret ton av kryddor och blommor.
Smaken är söt och förvånansvärd frisk. Känslan är att smakerna förmodligen var betydligt mer utvecklade för fyra-fem år sedan. Vi koncentrerar oss och hittar då torkade aprikoser, lite honung och med en svag kryddighet. Eftersmaken är inte så lång, men här finns en tydlig ton av vita blommor, aningens saffran och en markant ton av honung.
Än en gång slås vi av friskheten i vinet.

Jag har smakar bättre och såväl elegantare som mer komplexa söta viner från Bordeaux, men måste ändå tillstå att det här var lite småspännande. Gästerna gjorde tummen upp och i ett nafs var flaskan slut.

Betyg 3

Vintidning från 1990

Genomgång av den senaste månadens vinnyheter med betyg.

Amarone blir Brunello

En lite kryptisk rubrik, men den har sin förklaring

2004 Amarone della Valpolicella, Scriani

Detta var tänkt att bli helgens amarone, men icke.......
Vi drog korken på em och den ser helt OK ut. Ingen konstig doft, men ändå något som stör. Vi häller upp. Ingen doft att tala om. Vi låter glasen stå i två timmar. Nu finns här en liten doft, men var är frukten? Var är de söta mörka körsbären? Vi känner bara örter och lite bränt gummi.
I smaken finns det inte heller någon som helst frukt. Vinet smakar medicinalörter, saltlakrits och någonting bränt. Så långt det går att komma ifrån en amarone, snarare en riktigt dålig Pinotage.

Det har snart gått två år sedan jag skrev så här. Det var ju detta jag sett framemot. Istället blev det ett skadat vin. Frågan är vad som gått snett? På fredagskvällen upplevdes den frågeställningen som hyggligt akademisk.

Jag har en Brunello, som också plockats upp ur källaren, och som egentligen var tänkt för söndagens middag. Vi drar korken ur den och får ett vin som beter sig som ett vin ska göra. Fredagskvällen räddades trots allt.


2004 Brunello di Montalcino, Ciacci Piccolomini d´Aragona
I februari 2012 skrev jag om årgång 2003 och på sommaren samma år skrev jag om årgång 2004.
Dags att åter knyta bekantskap med 04:an

Vinet är gjort på Sangiovese Grosso till 100%. Druvorna kommer från en vingård som ligger på en höjd av 300 m över havet. Vinet har fått en uppfostran på stora (24-80 hl) slovenska ekfat i ca 24 månader.

På grund av missödet med amaronevinet så blir det att dra korken och hälla direkt i glasen. Kanske inte optimalt, men vad göra?

Doften som når oss är ytterst diskret. En försiktig slinga av körsbär letar sig upp mot vår nos. Vi skvalpar runt vinet i glaset och anstränger oss och tycker då att visst finns det lite örter och något som vi karaktäriserar lite diffust som  ett inslag av fat.

Smaken har en hel del mer att dela med sig av. Körsbären dominerar på ett förtjänstfullt sätt. Lite syrliga och med en härlig klarröd frukt. Här finns också hallon, en del örter, lite fat, aningens röda vinbär och så en del choklad. Någonstans svävar en lätt, ja mycket lätt blommighet i bakgrunden. Tanninerna har lugnat ner sig ordentligt sedan vi senast drack det här, men för tusan visst biter dom lite lätt behagfullt i gommen.
Vi har en skvätt kvar som vi dricker till Mästarnas Mästare på söndagskvällen. Vinet känns fortfarande piggt och vitalt. Tanninerna än mer inställsamma. Smakerna har djupnat något och vinet känns mer komplext. Det här är ingen stor Brunello, men gott ändå. Ja, till och med riktigt gott.
Det blev ett bra substitut för amaronefadäsen.

Betyg 4-

Vi betalade en gång i tiden 295 kr för detta på Systembolaget. En obetydlig prisökning med 4 kr och så årgång 2008 är vad som gäller nu.

Etna Rosso, Tenuta Delle Terre Nere

Av någon anledning påbörjades detta inlägg för ett par veckor sedan, men blev aldrig färdigskrivet. Vi skrev om vinet för ett år sedan och då tyckte vi så här. Vi drack det här även 2012 och då tyckte vi så här. Det blir tredje året på raken som vi testar det här vinet i 2010 års skepnad.

2010 Etna Rosso, Tenuta delle Terre Nere.

Ett vin på druvorna Nerello Mascalese (95%) och Nerello Cappuccio (5%). Druvorna kommer från vingårdar i Castiglione di Sicilia och Randazzo. Vi är på Siciliens nordöstra hörn, lite mer exotiskt uttryckt som Etnas nordsluttningar.

Färgen är lätt tegelröd och helt transparent.

Jag tycker inte det hänt så mycket under de två åren vinet legat i vår källare. Det här är ett bra matvin, som är ytterst rimligt prissatt (129 kr). Syran är fortfarande lika frisk och påtaglig. Tanninerna biter lika rejält idag som de gjorde för två år sedan. I vår värld blir syran och tanninerna lite för aggressiva när vinet dricks på egen hand, men tillsammans med mat (även vardaglig husmanskost) får vinet möjlighet att spela ut hela sitt register. Det växer då flera klasser

Du som vill ha en lite mer utförlig beskrivning får klicka in på länkarna i början på det här inlägget. Vad vi skrivit tidigare gäller fortfarande.

Dofter och smaker går i varandras fotspår, så vi gör helt enkelt en kort sammanfattning: Ett slankt och ganska lättsamt vin, där den röda frukten/bären dominerar. Här finns kryddor och mineraler i en härlig mångfald. Ordentligt bett i tanninerna och med en pigg och frisk syra.

Betyg 4

Vinet verkar slutsålt på "Bolaget". En ny årgång borde vara på ingång. Vi har endast en flaska kvar av årgång 2010, så vi fyller nog på när möjlighet gives.

Våryra

Vår i luften. Detta är något att fira

En hummer kvar i frysen. Inte mycket att spara på. Ner i källaren och upp med en flaska champagne. Så, då är fredagsmyset fixat.

Taittinger är ett familjeägt champagnehus. Verksamheten startade i mitten på 1700-talet, då av familjen Forneaux. 1931 förvärvade familjen Taittinger egendomen.

I kväll dricker vi deras årgångsbetecknade Brut Millésimé.

2004 Brut Millésimé, Taittinger 
Till den här champagnen har det använts lika delar Pinot Noir och Chardonnay. Pinot Noir druvorna kommer från Grand Cru vingårdar i Montagne de Reims medan Chardonnay druvorna kommer från Grand Cru vingårdar i Cote de Blancs

En klar ljusgul färg strålar emot oss från glasen. Små, små bubblor strömmar i en strid från glasets botten upp mot ytan.

Vi möts av en pigg och relativt frisk doft, där citrus och äpplen (röda) är det som vi först noterar. Här finns också en påtaglig doft av nybakt bröd, men också lite finstämda mineraler, en del flintsten och aningens honung. En doft som tilltalar oss.

Det är ändå i gommen som den här champagne gör sig själv rättvisa. Smaken är torr och frisk. Inte knastertorr utan så där lite lagom aptitretande och med en fin krispighet. Precis som i doften är det citrus och äpplen som dominerar till en början. Citrusen känns som en blandning av lime, blodgrape och citron. I mellanpartiet får vi en ordentlig dosör finkorniga mineraler och en brödighet som är en mix av mandelbiskier, mariekex och nybakat bröd. Här finns också en härlig lite krämig mousse. Eftersmaken är hyggligt lång och här får vi oss till livs lite nötter, nougat och honung.
Riktigt gott!

Champagne är inte billigt. Vi betalade 449 kr på "Bolaget", då vi köpte den här flaskan för fyra år sedan. Nu är priset 469 kr och årgången är 2006.

Betyg 4+


Javisst ja. Till hummern var det en perfekt matchning!!

Barbera d´Alba från Josetta Saffirio

Lite sug efter Barbera kände vi i början på veckan. Ner i källaren och upp med ett tomtevin. Nä, det stämmer inte. Detta är verkligen inget tomtevin utan en klart läcker Barbera.

2009 Barbera d´Alba, Josetta Saffirio
Det här är en liten vingård på 5 ha i Castelletto, Monforte d´Alba och med en årsproduktion runt 25 000 flaskor. Vingården drivs av Josetta Safirio, maken Roberto Vezza och dotter Sara. Det är framförallt Sara som alltmer har börjat ta över ansvaret.

Här produceras det förutom Barolo DOCG en vingårdsbetecknad Barolo från Persiera samt Barbera d’Alba, Langhe Nebbiolo och Langhe Rosso och Bianco.
De sistnämnda vinerna produceras huvudsakligen av Merlot (rosso) och Rossese (bianco).

På etiketterna finns alltid den här lilla gnomen och som dom skriver på sin hemsida “Gnomes are the conscience of good people”.

Klicka gärna in på länken ovan till deras hemsida, för där hittar den vetgirige en hel del intressant.

Vinet är så klart gjort på Barbera till 100%.

Vinet har fått 12 månader på stora botti av slovensk ek, därefter på cementtankar och buteljeras den andra vintern som följer efter skörden.

Färgen har en vacker rubinröd ton med lite violetta nyanser.
Doften präglas av körsbär, lite björnbär,aningens mullbär och choklad. Det finns också ett uns av vanilj. Doften upplevs som ren och frisk. Ingens stor omfamnande doft, mera tydlig och ändå distinkt. Lite triggande!

Smaken är frisk och uppiggande. Inte ungt, inte moget någonstans på vägen däremellan.

Här finns en bärkompott av körsbär, blåbär, björnbär och lite röda bär, de senare ger vinet friskhet med en bra syra. Tanniner finns det, som på ett väluppfostrat sätt biter lite försiktigt i gommen. Aningens örter stöter vi på i mellanpartiet. Eftersmaken är medellång med ännu mera frukt av det mörkare slaget och lite rostade nötter. Anstränger vi oss kan vi spåra lite, lite vanilj.

Vi gillar verkligen den här barberan och gör tummen upp. På "Bolaget" är det årgång 2011 som är tillgänglig. Den kostar 179 kr, men säljs endast i ett kolli om sex flaskor. Är sex flaskor för mycket, så ring en kompis eller två och dela på en låda.

Betyg 4