Arzak. En matupplevelse utöver allt annat.

Hustrun fyller 60 år och det ska firas. Vi bokar bord på den berömda restaurangen Arzak i San Sebastian. Ett bord för fyra personer. Hela Vintankarfamiljen är med. I torsdags var vi där och vi  fick en upplevelse som överträffade våra högt ställda förväntningar. Ja inte bara överträffade, det var med stor marginal våra livs bästa restaurang- och matupplevelse. Det kan bara inte bli bättre än så här.

Dotter och son på väg in.

Vi hälsades välkomna och visades upp till andra våningen och till vårt bord. Vi får menyn och strax därefter kommer Elena, dottern till den berömde Juan Mari, och hälsar oss välkomna. Hon är utbildad på Swiss Hotel Management School och med erfarenheter från bl a den legendariska restaurangen El Bulli. Hon instruerar oss att om det finns ingredienser vi inte tål eller tycker mindre om så är det bara att säga till så fixar dom rätten utan dessa delar. Hon är nyfiken på varifrån vi kommer och då vi svarar Göteborg skiner hon upp och berättar att där har hon varit och hämtat pris. Jodå, 2012 belönades restaurangen med Svensk Fisks pris "Maritim gastronomi".

Vi beslutar oss för deras "Tasting Menu".

Nu startar den formidabla matresan. Vi får fyra s k "Apetizers".

Tonfisk och jordgubbe.
Oj, oj, oj. Vilken start! Vi tittar på varandra.
Kan tonfisk vara så här gott. Toppar dom redan med första aptitretaren?

Moroten är mycket lätt kokt och kryddad med
ansjovis och ssamjang.

Jiaozi, en sorts dumpling, med räka och moringa.

En lite bitter hallondryck retar igång suget efter mat.
Korken är en munsbit chorizo.

Vilka smaker! Elegans och komplexitet parad med orginalitet. Och så in i bänken gott. Tonfisken tar sig med lätthet upp på topp tre lista över det godaste aptitretare vi ätit. Det är vi överens om alla fyra.

Vi fick en 46 sidor lång vinlista. Vi bestämmer oss för att låta deras Sommelier hjälpa oss med vinvalet. Vi hinner snabbt konstatera att priserna på de viner vi känner igen är högre än priserna på Systembolaget, men betydligt lägre än vad svenska restauranger tar betalt. Ta lärdom!!!
Vår Sommelier föreslår  oss att ta en flaska vitt vin till de tre första rätterna. Han ger oss ett par olika förslag. Vi fastnar för detta:

2010 Louro do Bolo Godello
Producent är Rafael Palacios. Verksamheten drog igång i Valdeorras 2004, då han köpte gamla vingårdar Han odlar där druvan Godello på terraserade vingårdar som ligger ca 600 m ö h. Geografiskt befinner vi oss i den sydvästra delen av Galicien.
Vingårdarnas höga läge, det svala klimatet och den långa växtsäsongen ger druvorna en stark koncentration och möjliggör viner med mer struktur.
Vinet är gjort på druvan Godello till 94% och resten en skvätt Treixadura. Jäsningen sker på Foudres (3 000 l) av fransk ek. Vinet får ligga till sig på dessa i ytterligare fem månader. Smakmässigt känner vi inga toner av ek.

Smaken är stram med inslag av grapefrukt, päron, gula stenfrukter särskilt persika, men det är den eleganta mineraltonen vi faller för och som gör att vinet passar så bra till just vår mat.
Bra syra. Eftersmaken är medellång och åter är det mineralerna som tilltalar oss.

Nu kommer en liten samling läckra rätter. Först ut är:

Beet root blood apple 
Tunna äppelskivor doppade i saften från en polkabeta. Bakom äppelskivan ligger en liten krämig hög av "foie gras", jordnötter och äpplen.
En lövtunn friterad sötpotatischips. Här är vi beredda att ställa oss upp och göra vågen!!
Dött lopp mellan denna rätt och duvan längre ned!

Lobster "Sea and Garden"
Dags för lite hummer, zucchiniblommor och färska grönsaker.
Läckert! Gott! Sagolikt

Ovo-lacto
En mycket speciell och originell rätt. Inga djurprodukter så när som på ägget.
Kokat i 40 minuter och ändå krämigt. Vi kunde inte riktigt få fram från vilken art ägget kom ifrån.
En spännande rätt, men ändå den som vi rankade lägst av dagens rätter.

Någonstans så här långt in i maten kommer Juan Mari själv ut.
Han går fram till varje borden och frågar var man kommer ifrån,
om allt är tillfreds, vad man tycker osv.
Detta händer två gånger under kvällen.

Grillad marulk, hårt grillat skinn och en sås på havtorn.
Oj så gott!

White tuna med rabarber. Vilken smak kombo!

Pigeon and seeds.
Ett perfekt stekt duvbröst, som fått sällskap med diverse torkade frukter
och fröer som pumpa och solros.
Jag tror detta är det bästa jag någonsin smakat!!

2004 Cathedral de Zamora
Producent är Bodegas Seleccionadas Armando. Vi är i nordvästra Spanien inte så långt från den portugisiska gränsen.
Vinet är gjort på en druva med namnet Juan Garcia. Den odlas främst i  Fermoselle i närheten av staden Zamora i Kastillien León. Det finns också en liten skvätt av Merlot och Syrah i vinet. Druvorna kommer från vingården "Vina Concita y Adilen".

Färgen var ganska mörkröd med lite violetta toner.
Det doftar av mörka bär, lite kryddor och lätta toner av fat.
Smaken är rund och mjuk. Mörka körsbär, lite björnbär, en del kryddor och härlig kakao. Här finns en hel del inslag av fat, men dessa är inte så störande. Medellång i eftersmaken med mera mörka bär, kakao och lite vanilj. Det finns en trevlig syra som skänker friskhet åt vinet. Tanninerna känns mjuka och lena.
Jag ber att få lite påfyllning i mitt glas, då jag vill testa vinet på egen hand. Tanninerna blir då betydligt mer påtagliga och biter till i gommen på ett trevligt sätt. Vinet var en perfekt matchning till duvan.

                                                        Så blev det dags för lite desserter.

The Big truffle
En härlig, krämig, trögflytande choklad med lite kolasmak(carob filling) gömde sig i mitten.
Choklad dessert när den är som bäst!!

Black lemon.
En krispig "black lemon" kopia med en söt citrussås täckt med smulor från citronskal. Uppiffad med en kryddig svart lemon.
En ny erfarenhet. Oerhört läcker.

Basilica glass
Originellt! Gott!

En delikat limesorbet i ett chokladöverdrag.
Smaskigt!

Vi serverades till detta en Moscatel

2012 Moscatel
Producent är Gran Feudo.

The vineyards are situated in Navarra Ribera Baja, at Cintruénigo and nearby Corella, not far from the border with Rioja Baja. These vineyards cover 80 hectares and together with vineyards in Marcilla an additional 110 hectares. These are supplemented by two exclusive contract vineyards. These five properties are the anchor of the Gran Feudo range.

Färgen är ljust gyllengul.

Det doftar av blommor och kanderad frukt. En lätt ton av honung smyger sig fram på slutet.

Smaken är frisk och med en bra balans mellan syran och frukten.

Citrus, vita blommor, acacia honung och gula stenfrukter.

Servicen är något alla enastående. Två kvinnor har hand om vårt bord. En av dom har nog endast vårt bord och ett till som sitt ansvarsområde. Vi känner oss väldigt speciella och viktiga. Den yngsta av våra servitriser är oerhört charmig och dessutom full av humor. Hon lyckas också ta reda på att det är AnnKis 60 års dag just idag. In kommer en helt underbar chokladfondant.

Strax därpå kommer Juan Mari Arzak själv in och gratulerar med kindpussar och allt.

Till kaffet fick vi några små chokladpraliner

Ni som orkat ta er igenom hela denna berättelse förstår att vi njöt av fantastiska rätter. Vi har aldrig varit i närheten av dessa kulinariska höjder. Det fanns också en stämning, där vi kände att vi verkligen stod i centrum. En fantastisk service och glädje bland personalen som överfördes till oss gäster.

Här fanns gäster som var elegant klädda, gäster som var mer vardagligt klädda och allt där emellan. Känslan var att vi alla var lika välkomna.

Det är med tacksamhet och glädje vi ser tillbaka på de tre timmar vi njöt av tillställningen på Arzak.

Världsklass!!!!!

Det är klart att sådant här inte är gratis. Avsmakningsmenyn kostade 190 euro per person. Vinet den här kvällen kostade runt 100 euro. Inte per person utan totalt.

Lite Cava blev det i San Sebastian.

Hustrun skulle fylla 60 år. Det måste så klart firas. Dottern föreslog, påhejad av sonen, San Sebastian som ett lämpligt resmål med tanke på vårt intresse för mat och vin. Sagt och gjort så blev det och i onsdags bar det av.
Uppstigning kl 04.15 för att ta sig upp till Landvetter. Mellanlandning i Bryssel, där dottern ansluter. Ett par timmars väntan på planet till Bilbao. Sista etappen till San Sebastian görs med buss och den turen tar drygt en timma resa. Sammantaget runt elva timmars resande. Vad gör väl det då vi möts av ett strålande väder. Soligt, 26 grader i luften och en mild bris.

Den stora matupplevelsen vi fick på Arzak på hustruns födelsedag kommer som ett eget blogginlägg om ett par dagar.
I Vintankarhemmet dricks det inte så mycket Cava. En gång i tiden var det annorlunda, men så fick vi smak på champagne och då var det kört för Cavas del. På våra resor försöker vi i möjligaste mån att hålla oss till vad landet vi besöker har att erbjuda, därför blev det under våra dagar i San Sebastian och Bilbao en del Cava. Det smakade faktiskt riktigt bra. Ja, bättre än våra förväntningar. Den kända miljöfaktorn kan vara en orsak. På många av barerna och uteserveringarna var det Cava från den stora producenten Codorniu. Du som vill veta mer om producenten hittar detta på importören Bibendums hemsida.

Här följer ett bildpotpurri.

Gjord på druvorna xarel-lo, macabeu och parellada.
Resans första Cava. Frisk, torr och god!

Av vad jag läsa mig till så kom den här varianten för något år sedan. På internet råder en viss osäkerhet om det är en Chardonnay till 100% eller om det finns någon liten andel av de vanliga druvorna som används vid tillverkning av Cava  (xarel-lo, macabeu och parellada).
Riktigt torr. Hyggligt likt en ordinär champagne.

Chardonnay utgör ca 70% och resterande del är de vanliga cavadruvorna xarel-lo, macabeu och parellada. En torrare variant av flaggskeppet "Brut" med bra friskhet av citrus och gröna äpplen i centrum

Jag kan inte få fram annat än att denna Cava är gjord på de tre vanliga druvorna i Cavasammanhang nämligen xarel-lo, macabeu och parellada. Lite mer mognadstoner, något mjukare ändå med en trevlig syra.

Den här Cavan har fått två år tillsammans med skalen innan den degorgerades. Druvorna är dom vanliga  Macabeo 35%, Paralleda 29% och Xarel-lo 36%. En lite torrare variant med stor friskhet och lite elegantare framtoning. Det här blev vår favorit. Det var den barnen uppvaktade på 60-årsdagen med.

Vi sammanfattar och konstaterar att Cava är ett trevligt bubbel. Perfekt som aperitifvin. Dom når inte champagnens nivåer när det gäller elegans och komplexitet, men dom duger utmärkt på en uteservering i Spanien.
Ett glas kostade oss allt emellan 3 och 6 euros. I livsmedelsbutikerna fick man langa fram runt 10 euros för en flaska.

2012 Morgon "Cote du Py", Jean Foillard

Under sommaren har vi hunnit med ett Beaujolaisvin. Ett ganska hyggligt sådant. Vi drack årgång 2010 för två år sedan och då tyckte vi så här.

2012 Morgon "Cote du Py".
Producent är Jean Foillard. Vi befinner oss i Beaujolais, som ligger i södra Bourgogne, strax norr om Lyon. Morgon är ett av tio Crus, vingårdslägen, i området. Vinet är till 100% gjort på druvan Gamay

Vi låter vinet få dryga halvtimman i glaset, innan vi tar oss an det.
Doften är återhållsam och bjuder inte riktigt upp. Visst finns det en del röda bär främst hallon, lite kryddor, våta stenar och andra mineraler.

I munnen är det en slank dryck som glider genom våran strupe. Ett ungt vin, kanske för ungt. Frukten är rödaktig och sval. Bären som vi känner förknippar vi med hallon, lingon och ljusröda körsbär. Örter och mineraler finns det en del av. Eftersmaken något kort. Inte helt avslipade tanniner ger vinet ett något kartigt intryck.

Vi faller inte riktigt för det här. Den flaskan vi har kvar ska få ligga till sig ett par år, så får vi se vad som hänt. Beaujolais övertygar inte den här gången heller, därmed inte sagt att det här är ett dåligt vin. Vi förväntade oss nog lite mer.


Priset 249 kr tycker vi är i överkant.

Betyg 3+

ValCerasa. Etna Bianco.

Hustrun gjorde för någon vecka sedan ett besök i Köpenhamn. Hon fick som uppgift att svänga förbi Cibi e Vini och hämta upp den nya årgången av Ochipintis Frappato (2012) samt lite annat smått och gott. Det visade sig att Fabio och Mie hade stoppat ner en bonusflaska, som vi drog korken ur i söndags.

Det här är ett vin från producenten Alice Bonaccorsi. Familjen Bonaccorsi har bedrivit vinodlingar på de nordöstra sluttningarna av vulkanen Etna i fyra generationer. Vingårdarna ligger på 500 - 850 m över havet. 1996 började dottern Alice bli involverad i vintillverkningen och efterhand har hon och hennes man tagit över verksamheten, samtidigt har de utvidgat den så att den idag omfattar 20 ha vinodlingar. De odlar i huvudsak de lokala druvorna Nerello Mascalese, Nerello Cappuccio och Carricante. Dom tillämpar Organisk-biologiska odlingsmetoder.

2011 ValCerasa Etna Bianco

Det här är ett vin gjort till 100% på druvan Carricante.
Druvorna kommer från vingården Calderara (1,8 ha), som ligger på sydsidan av Etna på en höjd av 850 m över havet.
Jäsningen sker i rostfria ståltankar. Vinet får ligga till sig runt två år på ståltankar (tillsammans med skalen).

Hustrun hade fått order om att vinet ska serveras kallt. Vinet får tillbringa en tid i kylen.

Färgen är gyllengul med lite ljusgröna stråk.

Doften är till en början rätt återhållsam. Det krävs en stund i glasen för att dofterna så sakteliga ska stiga fram, men något sniffarvin är det inte. Vi kan dock identifiera lite inslag av citrus, kryddor/örter, mineraler och vita blommor.

I gommen lever vinet upp på ett helt annat sätt. Här är det fullt av smaker: citrus, gråpäron och ordentliga mängder kryddor/örter och vulkaniska mineraler. En ordentlig syra finns det. Allt i en imponernade balans och harmoni.

Eftersmaken är lång med mera citrus, mineraler och kryddor, men också mer subtila dra av honung, melon och päron.



Ett kraftfullt och lite annorlunda vin. Man kan riktigt känna den vulkaniska jorden som vinrankorna vuxit i. Kanske saknas det lite elegans. Och så måste det vara mat med lite smaker i annars tar vinet helt över.

Vi gillar det här och dricker det gärna igen. Tack Fabio och Mie för den här goda och intressanta vinupplevelsen!

Betyg 4-

Hos Vini e Cibi kostar vinet 160 DKK.

Rött vin från Österrike: Pannobile

Vi läste på bloggen  Billigt Vin om den Österrikiska producenten Pittnauer. Det tog några veckor innan vi kom oss före att gå in "Bolagets" hemsida och lägga en beställning. Då fanns inte Dogma i sortimentet, men nu har den åter kommit in i Beställningssortimentet, fast nu i årgång 2013. Vi beställde tre olika  årgångar av Pannobile. I helgen testade vi den äldsta.

2008 Pannobile
Så här står det på  ( importörens hemsida):
Premium kvalitet, handskörd. Vingårdslägena för Pannobile ligger i sydvästsluttningar vid sjön Neusiedlersees östra strand. Jordmånen består av sand och grus, med inslag av kalk.Vingårdarna är inne på sitt 3:e år i sin väg mot biodynamisk certifiering. Pannobile är namnet på en vinodlarförening bestående av 9 medlemmar, alla med vingårdar i Gols. Framställning: Jäsning till största delen i rostfria ståltankar, under regelbunden remuage och pneumatisk punsch down, delvis i öppna kar under manuell punsch down. Malolaktisk jäsning görs i ekfat, med efterföljande mognadslagring i 18 mån. Faten är delvis nya 500 l franska fat och delvis använda 225 l franska barriquer. 

Det här är ett vin gjort på druvorna Blauer Zweigelt till ca 50%. Andelen Blaufränkisch varierar mellan 40%  och 45 % och St Laurent varierar mellan 5% och10%.
Allt beroende på vilken årgång det handlar om.
Av dessa druvor är det endast Zweigelt jag smakat tidigare. Och det endast vid två tillfällen.

Färgen är riktigt mörkröd med en dragning åt det blåsvarta hållet.
Doften är svag, ja nästan lite återhållsam till en början, men efter någon halvtimma så börjar det tränga fram en del trevliga aromer. Vi upptäcker efter hand lite mörka bär, en lätt kryddighet, en trevlig och nätt rökighet och aningens rått kött.

Det första vi noterar i smaken är den fina kompotten av mörka och röda bär. Detta blandas så småningom upp med fint malda kryddor. Lägg därtill en mycket trevlig inslag av lite järnhaltiga mineraler. Frukten finns hela tiden i centrum tillsammans med en alert syra, som ger vinet en sådan fräsch pigghet. Tanninerna håller sig i bakgrunden i en underordnad roll och är samtidigt väldigt mjuka och lena. Eftersmaken är av medellång karaktär och här finns en liten bitter ton, som till viss del påminner om den från riktigt mörk choklad.
Det här var trevligt. Mycket gott!
Både hustrun och jag är överens att det här var inte sista gången vi drack Pannobile från Pittnauer. Tur att jag då inhandlade en flaska vardera av årgångarna 2009 och 2010.
Vi kan varmt rekommendera det här vinet!

Betyg 4

Det här är ett vin med skruvkapsyl. Något för många producenter att ta efter!

Vår flaska är köpt på "Bolaget" för 209 kr Årgång 2009 kostar 215 kr och årgång 2010 277 kr.
Vi återkommer senare under hösten med de två senare årgångarna. Tanken är att ställa dom mot varandra.

Valpolicella Classico och Ripasso från Fratelli Vogadori

Jag har vid mässan "Mitt Kök" i Göteborg, såväl 2012 som 2013, kommit i kontakt med näthandlaren Xwine.se. Jag provade vid dessa tillfällen deras Valpolicellaviner och deras Baroloviner. Allt verkade mycket lovande, men jag har inte kommit loss och gjort någon beställning. Inte förrän för ett par veckor sedan.
Jag gjorde en beställning av två blandlådor. Den ena med viner från Valpolicella och producenten Fratelli Vogadori och den andra med viner från Baroloproducenten Fratelli Revello.
Så här skriverXwine om sig själva:

Vi ville att alla skulle kunna ta del av vin från de lite mindre, genuina gårdarna som tillverkar vin med största omsorg och kvalitet. Vinet du köper av oss kommer direkt från gården och levereras från dörr till dörr. Vi tar hand om allt det praktiska inklusive alkoskatt och svensk moms, du ska bara ta hand om din nära och kära och bjuda på ett riktigt gott vin.

Häromdagen hämtade jag ut mitt vin. Igår var det dags för den första flaskan. Det blev en Valpolicella Classico. Det är ju Valpolicellaproducenternas enklaste vin och jag gillar det här lite enkla vardagsvinet. Jag tycker också att det säger en del om producenten. Kan man göra ett riktigt bra vardagsvin, ja då är ofta amaronevinet också väldigt bra.

Producenten Fratelli Vogadori har sina verksamhet någon mil öster om Negrar. Det är tredje generationen vinmakare. Bröderna Alberto, Gaetano och Emanuele arbetar där tillsammans med sin far.

2012 Valpolicella Classico

Vinet är gjort på druvorna Corvina, Corvinone, Rondinella, Osoleta och Negrara. Druvorna har torkats i en månad. Vinet har fått jäsa runt 18 dagar i tankar av rostfritt stål med naturlig jäst. Vinet får sedan en uppfostran om 8 månader på franska ekfat.

En försiktig men trevlig doft känner vi, då vi sniffar på vinet. Vi känner tydliga toner av mörka körsbär, en del kryddor och ett stänk av viol.

I munnen får vi ett ungt och friskt vin. Smaken domineras av mörka körsbär med en viss syrlighet. Här finns också en del örter, mogna plommon och skogsbär. Kanske inte så lång i eftersmaken, men där finns ett läckert inslag av krossade körsbärskärnor som ger en spännande liten bitterhet. På slutat kan vi också känna igen lite mandlar.

En väldigt god basvalpolicella, som gör sig bra till enkla pastarätter och pizza. Vinet är riktigt njutbart, i sin enkelhet, på egen hand. Det är främst de mörka körsbären och de krossade körsbärskärnorna som jag faller för.

Betyg 3+

2012 Valpolicella Classico Superiore Ripasso. 

I stort är det samma druvblandning som i basvalpolicellan. På Xwines hemsida står det följande:

Vinifiering: Skördeuttag 2 kg per stock, druvorna torkas i 1 månad. Fermentationen sker därefter under kontrollerad temperatur (24 ° C), i ståltank med daglig "follatura" under 7 dagar. Detta följs av malolaktisk jäsning och en andra fermentation på restprodukten från tillverkningen av Amarone. Vinet lagras därefter på ekfat i 18 månader innan det buteljeras. Slutlig lagring under 6 månader på flaska.

Det finns mycket som Ripasson har gemensamt med Valpolicella Classicon. De tydliga mörka körsbären, de krossade körsbärskärnorna, de mogna plommonen och örtstänken. Ripasson har också en del tydliga amaronedrag, främst är det inslaget av torkad frukt vi känner men också avslutet av kakao och fat. Ripasson blir lite rundare och mjukare.
Hustrun och mina åsikter går isär i synen på Ripasson. Jag tycker den enkla Valpolicella Classicon är renare på något sätt och inte alls lika inställsam som Ripasson. Den blir för mig mer genuin och har mer egen charm.
Hustrun däremot gillar Ripasson med sin mjukhet  och lite rundare stil. Hon tycker också att den torkade frukten ger Ripasson en speciell charm.

Betyg 3+

Vinerna finns inte på "Bolaget". Valpolicellan kostar dryga  hundralappen och Ripasson kostar runt 150 kr hos Xwine. Min blandlåda med 2 Valpolicella Classico, 2 Ripasso och 2 Amarone kostade 1 049 kr.

Amaronen är av årgång 2010, så den får ligga något år i källaren innan jag drar korken ur den första flaskan. Jag håller mig till regeln att addera  fem år till årtalet på flaskan innan jag öppnar ett amaronevin.

Veckans Amarone: Casa Vecie från Brigaldara

I veckan som gick bekantade vi oss med en för oss ny Amarone. Vi har hört mycket gott om Brigaldaras amaroneviner. Dags för Vintankar att bilda sig en egen uppfattning.

Om producenten Brigaldara (hämtat från Winemarket Nordics hemsida):

I den lilla byn San Floriano i Maranodalen ligger Brigaldara. Tillsammans med Negrar, Fumane, San Pietro in Cariano och Sant’Ambrogio utgör Marano en av de fem berömda dalarna i Classico-omådet. Brigaldara är en av de tolv familjerna i sammanslutningen “Famiglie dell’Amarone d’Arte” som arbetar för att bevara kvaliteten i amaroneproduktionen i regionen. Redan 1260 omnämns Brigaldara i rullorna och alltsedan 1929 äger familjen Cesari egendomen. Men det var inte förrän 1979 som Brigaldara började producera vin under eget namn. Runt San Floriano växer gårdens druvor på cirka 200 meters höjd. I den vingård som kallas Case Vecie, och som producerar det exklusiva Amaronevinet med samma namn, sträcker sig odlingen upp till 450 meter.

2008 Casa Vecie.
Det görs runt 15 000 flaskor av den här amaronen. Av deras standardamarone, som också finns på "Bolaget", görs det årligen 60 000 flaskor.

Vinet är gjort på druvorna Corvinone 40%, Corvina 30%, Rondinella 15% samt 15% övriga druvor bl a Molinara. Dessa kommer från vingården Case Vecie, som ligger i närheten av Grezzana i Valpantenadalen ca 6 mil norr om Verona. Den här vingården ligger runt 400 m över havet, vilket gör att druvorna växer långsammare, vilket leder till att de ger ett djupare och något sötare vin.
Druvorna har fått torka i ett par månader. Vinet har fått vila upp sig i 24 månader på barriquer och ytterligare 12 månader på 24 hl franska ekfat.

I sedvanlig ordning låter vi vinet få ett par timmar på karaff innan det är dags att avnjuta det. Det här kan inte nog betonas att amaroneviner behöver luftas ordentligt!

En härlig amaronedoft med mörka körsbär, torkad frukt, varma kryddor och aningens fat är vad vi noterar. Det är en stor och varmdoft!

Smaken är stor och kraftig på typiskt amaronevis.
I gommen är det första vi känner söta mörka körsbär och torkad frukt (fikon och russin). Den torkade frukten dominerar inte på något sätt utan är bara väldigt tydlig. Här finns en trevlig syra som ger friskhet. De mjuka, lena tanninerna ger vinet en särskild karaktär.
Eftersmaken är riktigt lång och komplex. Här framträder en tydligare sötma, utan att för den skull vara ett sött vin. Det finns gott om torkad frukt, varma kryddor, choklad och lätt rostade fat.
Trots alla dessa positiva attribut, så känns vinet inte helt moget. Vi tror på en bra utveckling det närmaste året, men långlagring (5-10 år) känns tveksamt.

Betyg 4+

Vinet är köpt på "Bolaget" för 348 kr. Nu är det årgång 2009 som gäller. Vad jag hört så ska denna årgång vara en klass bättre än 08:an. Jag kommer att fylla på med 09:or.