2012 Cairanne Les Travers, Domaine Brusset

För ett par veckor sedan damp det ner ett mail från vinimportören Bristly Wine, som väckte vår nyfikenhet. Vi gillar ju viner från södra Rhone och nu fanns det ett nytt vin från byn Cairanne i deras sortiment. Ett par snabba tryckningar på tangentbordet och några dagar senare hämtade vi ut våra tre flaskor på "vårt" Systembolag.

1947 startade familjen Brusset upp sin vintillverkning. Idag förfogar man över vingårdar i tre olika områden. I Gigondas, vid bergskammen "Les Dentelles de Montmirail", har dom ett par vingårdslägen och här kommer de viner dom mest är kända för. Vingården Les Boudalles ligger i  Carpentras i Ventoux och så runt byn Cairanne, där de flesta av deras vingårdar ligger och där dom också har sitt vineri. Det var också här det hela startade.

Druvmixen ser du på etiketten härintill. Vinstockarna har en genomsnittsålder på 30 år.
Varje druva vinifieras var för sig. 80% av vinet lagras i ca 10 månader på cementtankar och resterande 20% på 3-4 år gamla ekfat. På hemsidan liksom i importörens uppgifter är relationen 70/30.
Ingen ny ek alltså och i övrigt en varsam fathantering vill jag påstå.

Vi möts av en försiktig doft, där de mörka bären i form av svarta vinbär och mörka körsbär dominerar. Lite örter, aningens svart peppar och violer kan vi precis ana oss till.
I munnen är det lite kraftigare aromer vi stöter på. De mörka bären och blåa plommonen tar stor plats tämligen omgående. En härlig solvarm frukt. Strax därpå är det örter och kryddor som ger sig tillkänna. Här finns en syra som ger friskhet. Tanninerna finns där och är inte fullt avrundade, men inte på något vis besvärande. Eftersmaken är medellång med inslag av violer, lakrits och ännu mer frukt och örter.
Vi sammanfattar det här som ett riktigt hyggligt vin till ett hyggligt pris. Det här är väl inget vi sparar utan vi kommer att dricka våra flaskor i sommar till lite okomplicerade grillrätter.

Betyg 3+

Vinet finns i beställningssortimentet med nr 76579 och till det humana priset av 139 kr.

Les Petits Oignons. Vår favoritkrog i Bryssel.

Vi åkte hem från Bryssel på Annandagen, så Påskdagskvällen var vår sista. Det blev ett besök på en restaurang  i Bryssel, som vi tagit till våra hjärtan.

Vi startade upp kvällen med champagne, som också fick göra oss sällskap till förrätten.

Här har det använts 55% Pinot Noir, 30% Pinot Meunier och 15% Chardonnay.

Det doftar av nybakat bröd, äpplen, lite citrus, snäckskal och våta stenar.

I munnen får vi en torr och frisk champagne med en bra syra som får oss att tänka på röda äpplen och citrus. Här finns också bröd, steniga mineraler och lite tropisk frukt.
Härlig mousse och en bra längd.

Riktigt god. Mängden i flaskan krymper snabbt!

Betyg 4

På "Bolaget" är priset 339 kr. Vi betalade 57 euro på restaurangen. Den prisrelationen gillar vi.
Du som vill veta lite mer om producenten hittar en trevlig presentation på bloggen Champagne och mat.

"Duck foie gras in a homemade terrine dish with mild spices, fig compote, toasted brioche".
Så stod det på menyn. Vi åt det förra gången vi var här och blev den här gången precis lika hänförda som då.
Så jäkla gott!!!

Jag åt lamm (bilden), dottern en annan lammvariant, sonen en entrecote och hustrun en Vol-au-Vent på kyckling.
Vi var alla mycket nöjda med våra rätter.
Inget tillkrånglat. Bra råvaror och vällagat och framförallt riktigt GOTT!

Vår sommelier rekommenderade det här vinet för 41 euro.
Vi får ett vin från Pic Saint-Loup i Languedoc, några mil norr om Montpellier. Mas Foulaquier är en vingård på ca 11 ha med biodynamisk certifiering.
Vinet är gjort på en 50/50-blandning av Syrah och Grenache, som kommer från vinstockar som är dryga 20 år. Vinet har fått en uppfostran i 20 månader på cementankar.

Vinet har en hyfsat stor doft av en bärkompott på mörka och röda bär. Lätta toner av rått kött finns där i början, men avtar ju längre vinet är i glasen och ersätts av smånätta violer och steniga mineraler.

I munnen är det övervägande mörka bär, som tillsammans med en trevlig syra och behagfulla tanniner får oss att vinka till oss sommelieren och ge honom våra komplimanger för det utmärkta vinvalet. När vi sedan i eftersmaken stöter på finmalda kryddor, mineraler, örter och aningens lakrits, så blir vi så där saliga som bara ett vin kan få oss att bli.

Betyg 4

Jag avslutade kvällen med en dessert på citrusfrukter och maräng, vilken inte fastnade i kameran.
Jag drack till detta ett glas sött vin på druvan Muscat.
Det var länge sedan jag drack ett muscatvin.

En aromatisk doft av torkade aprikoser, apelsinskal, lite honung och med en liten ton av pepparmynta. Väldigt frisk.

I munnen är det så klart en tydlig sötma, som samtidigt har en stor friskhet. Mycket av doften går igen i smaken, men jag överraskas av ett lätt kryddigt avslut.

Absolut ett spännande vin, men jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag egentligen tycker.

Påsk i Bryssel

Hela Vintankarfamiljen samlades i Bryssel under Påsken. Dottern bor ju där sedan 2012.

Lite längre har våren kommit där!

Vi flög ner på Långfredagen. Hjälpte dottern med att montera lite möbler mm i hennes nya lägenhet.

Kvällen avslutade vi på en restaurang med ett belgiskt kök. Les Brassins.
Det blev en av deras specialiteter "Carbonnades flamandes à la bière", naturligtvis med "Frites" som tillbehör. Rustik mat, som var vällagad. Vi drack till detta ett Bordeauxvin.

Vi befinner oss i Pessac-Léognan någon mil söder om Bordeaux. Just på den här gården har det odlats vin i ett par hundra år. 1956 tog André Lurton över ansvaret och har sedan moderniserat och utvecklat egendomen.

Vinet är gjort på 60% Cabernet Sauvignon och 40% Merlot. Vinet har fått jäsa på ståltankar för att sedan ligga till sig i runt ett år på ekfat, varav en tredjedel nya.

Ett trevligt vin med en viss ungdomlighet, ändå är vinet riktigt tillgängligt.
I doften hittar vi såväl röda som lite mörkare bär, en del plommon, lite blyertspenna samt aningens toner av ek.
I munnen är det mörka bär som dominerar främst björnbär och svarta vinbär. Bra syra och matvänliga tanniner sätter vi på pluskontot. I eftersmaken finns inslag av rostade fat, kaffe och kakao, men det är en varsam ekhantering.
Inget stort vin, men ett bra matvin.

Förmiddagen på påskaftonen ägnade vi åt Chagall. En spännande och bra utställning. Här lämnar vi en stark rekommendation. Den är värd ett Brysselbesök bara den.

Det är klart att besöka Bryssel utan ett glas öl är väl inget Brysselbesök.
Sonen och jag lät dessa två göra sällskap med vår lunch. Hustrun och dottern föredrog en flaska vatten. Prisskillnaden är endast en euro, något som man som svensk fascineras av.

Påskaftonens middag åt vi på La Quincaillaire.
En ombyggd gammal järnhandel. En mycket stor lokal och lite småbullrig, vilket ställer till det när hörseln är dålig. Vi åt en påskmeny med tillhörande vinpaket. Maten var OK men inte mer. Servicen rent av dålig bl a ingen presentation av maten. Champagne med en hibiskusblomma utgjorde starten. Fräckt? Dålig champagne?
Vinpaketet var lättdrucket! I say no more.
Vår stora behållning var sällskapet. Vi fick träffa dotterns nya pojkvän. En väldigt trevlig bekantskap, lättpratad, sympatisk och mycket trevlig.

Påskdagen tillbringade vi i Gent. En stad väl värd ett besök.
Jag fick göra en omvärdering. På det sena 70-talet arbetade jag en månad vid två olika tillfällen på Volvo LV:s kontor utanför Gent. Min minnesbild var att det var en trist stad. Idag sjudade den av liv med många trevliga små mysiga caféer och restauranger utmed kanalerna.

Vi hittade ett marockanskt hak, där vi serverades en läcker lammgryta. Självklart fick det bli ett marockanskt vin till maten. Jag vet inte när jag drack ett vin från Marocko senast.
Vinet är gjort på en blandning av Merlot och Cabernet Sauvignon från vingårdens äldsta vinstockar. Sex månadet har vinet fått på ekfat.
Vingården Bonassia liggervid foten av Atlasbergen inte så långt från staden Meknes.

Visst går det att känna  att det är en Bordeaux-blandning. Här finns svarta vinbär, cedeträ och lite läder i doften.
Smaken är fylld av mörka bär främst svarta vinbär, lite slånbär och en del örter.
Hygglig syra och finlemmade tanniner.
Enkelt och okomplicerat, men absolut inte simpelt.



Resans matupplevelse och restaurangbesök fick vi på påskdagens kväll.
Det blir mera om detta imorgon. Redan nu säger jag att är du i Bryssel så är den här restaurangen definitivt värt ett besök.

Ett vin från Vacqueras. Domaine de la Curnière

Det var mitt i veckan före påsk. Plötsligt kom vi på att vi ville ha ett rött vin till kvällens mat. Det blev en snabb rusch ner i vinkällaren. Upp kom jag med detta vin. Jag hittar ingen notering i mitt excellark om när, var och hur det köptes in. Jag ser att det ingår i SB:s sortiment.

Jag googlar lite för att få lite fakta om producenten. Detta är vad jag ha fått fram.
Producent är kooperativet Vingerons de Caractere med runt 80 medlemmar. Det grundades 1957 och producerar vin från de flesta regioner i södra Rhone. Flertalet viner säljs under kooperativets namn, men några viner säljs under det namnet där druvorna odlats. 80% av medlemmarna odlar enligt ekologiska regler.
All vinifiering och buteljering sker i kooperativets egna vineri i den lilla byn Vacqueyras, ca 3 mil nordost om Avignon.
Vinet Domaine de La Curnière är gjord till största delen av grenache och syrah, men i vinet ingår även en liten del av mourvèdre och cinsault. Druvorna vinifieras separat på rostfria ståltankar, därefter får vinet vila på betongtankar under ca 10 månader. Noteras ska att vinet aldrig varit i kontakt med ekfat.

Det doftar av en trevlig bärkompott av röda och mörka bär. Det finns även gott om kryddor samt en del charkuterier i doften.

I smaken är det mer mörka bär än röda som dominerar. Det finns en rejäl dos provencalska kryddor. Här finns ett rejält tryck i frukten, men ändå känns vinet tämligen lättsamt. En bra och pigg syra bär nog ansvaret för detta. Alerta tanniner gör vinet väldigt matvänligt. Tanninerna känns aldrig ansträngande. En hyggligt lång eftersmak, där toner av viol, mörk choklad och lakrits smyger sig fram.

Ett trevligt och bra vin. Jag dricker det här gärna igen.

Betyg 3+

Priset är 129 hos "Bolaget" och det finns lite ströflaskor här och var i landet.

Veckans Amarone: Allegrini årgång 2006

Vi firade in påsken med att på skärtorsdagen öppna en flaska amarone. En gammal bekant skulle man kunna säga. Just 2006:an har jag druckit ett flertal gånger och bl a skrivit om här. Jag har också gjort blogginlägg om årgång 2000 och om årgång 2003.

Vinet är gjort på 80% Corvina, 15% Rondinella och 5% Osoleta.
Druvorna har torkats i tre till fyra månader. Vinet har legat runt 18 månader på franska ekfat.

Vi möts av en trevlig amaronedoft, där de mörka körsbären är i centrum liksom en fin örtblandning och välbalanserade fat.

I munnen får vi ett kraftfullt vin med massor av smaker, men det går inte till överdrift. Ett mycket välbalanserat vin med en bra syra och lättsamma tanniner, som bjuder lite motstånd.
De söta mörka körsbären tar så klart redigt med plats, men släpper samtidigt fram en finstämd mörk frukt, lätta örter, katrinplommon och torkad frukt. Eftersmaken är komplex och  riktigt lång. Det är först här som vi känner en del russintoner, men det finns också mörk choklad, en svag nyans av espresso och mera mörk frukt.
Alkoholen är hela 16%, men vi känner inte ett spår av den.
Ett väldigt pålitligt amaronevin, som levererar i varje årgång.
Årgång 2010 kostar 444 kr och finns lite här och var i landets Systembolagsbutiker. Det finns ett par flaskor kvar i Malmö och Stockholm av årgång 2009 till 425 kr.

Betyg 4+

2010 La Riva, Barbera D´Asti, Alfiero Boffa

Vi blev sugna på lite Barbera till fredagens pastarätt. I början av mars lanserades "La Riva" en Barbera D´Asti från en producent, som vi inte druckit något vin av tidigare. Recensionerna var hyggliga, så vi inhandlade två flaskor. Det var nu läge för en första test.

Producenten Alfiero Boffas egendomar ligger i byn San Marzano Olivieto ca 2 mil söder om Asti. Vinodling har man hållit på med sedan början av1800-talet, men det var först 1961 som man började buteljera under egen etikett. Dom äger idag runt 15 vingårdar som planterades på 1930- och 1940-talen. Just det här vinet kommer från en vingård med namnet "Nizza" (brant sluttning), som är 1.3 ha stor och är belägen på en höjd av mellan 200-260 meter.
Musten jäses på ståltankar och vinet får sedan ligga till sig i ca tolv månader på 500-liters ekfat innan det buteljeras. Det görs runt 5 000 flaskor av det här vinet.
Källa Importörens hemsida.

Det doftar av mörk frukt, aningens kryddor och en diskret ton av fat.

I munnen känns vinet ungt, friskt och fräscht. Här är det dom syrliga körsbären tillsammans med lite mörkare bär som dominerar. Vi känner också lite örter/kryddor, mineraler och balanserade toner av fat. I avslutet finns en liten läcker bitterhet från krossade körsbärskärnor.
Vinet har en vital syra och alerta tanniner, vilket ger det en viss stramhet. Vinet är väldigt tillgängligt idag och gör sig särskilt bra till mat. Vi hade en skvätt kvar som fick klara sig på egen hand, lite senare fram på kvällskvisten. Detta gick alldeles utmärkt och vips var det tomt i flaskan.

Vi gillade verkligen den här Barberan och den gjorde oss nyfikna på andra Barberor som Alfiero Boffa tillverkar.

Betyg 4

Priset är 179 kr på "Bolaget". Det finns några flaskor kvar i våra tre största städer, men också ett webbsaldo på 54 fl.

2007 Recioto della Valpolicella, Le Bertarole

Lördagens efterrätt var en läcker kaka av choklad. Vår egna Monica är en verklig dessertmästare!!
En dessert som gjord för en Recioto.
Producenten Le Bertarole har vi besökt ett par gånger. Ägarsonen Marco är alltid lika entusiastisk och detta smittar av sig på besökarna. Deras vingård ligger i utkanten av Fumane.
Vi drack i höstas deras amarone från 2007 och vad vi tyckte om den hittar du här. Nu är det deras Recioto från 2007 vi ska avnjuta.

Vinet är gjort på 50% Corvina, 20% Corvinone, 20% Rondinella och 5% vardera av Croatina och Dindarella. Druvorna har torkats runt tre månader. Vinet har legat på ståltankar i 14-15 månader.

En god och bra Recioto utan att tillhöra de allra bästa.
Här finns en fin doft av mörka körsbär, lite torkade fikon, aningens russin och kakao.

Smaken är naturligtvis söt, men det finns en syra som skapar en friskhet, så att det aldrig blir kladdigt eller sockersött.
Precis som i doften är det de söta, mörka körsbären, den torkade frukten (fikon,russin) och den mörka chokladen som är mest framträdande.

Inte minst den riktigt långa eftersmaken tilltalar mig.

Betyg 4-